Roligast just nu

Trots ett hav av julklappar är detta roligaste leken just nu.

Mimmi, Pippi, farfar och hallå

Viggos ordförråd växer så det knakar men det är inte alltid vi förstår vad han menar, då blir han trött på sin tröga omgivning och skriker. Det underlättar i alla fall att han nu mer kan kommunicera vad han vill; vi ställer en fråga och han svarar tydligt ja eller nej. Mig kallar han för Mimmi (ibland mamma), Peter får heta antingen Peter, pappa eller Pippi, farfar heter just farfar eller faffa och farmor kallar han hallå (?). Han har även börjat sätta ihop ord, tex "Mimmi här". Namn är annars det som verkar vara lättast för honom, på dagis skrattar de åt att han kallar fröken Sussie för Sushi.

Kvalitetstid

Som vanligt när vi är här får vi massor med barnfri tid. Det bästa är väl nästan nätterna och morgnarna, då står Viggos säng hos svärföräldrarna som skippar sömn till förmån för nattmatning och tidig morgonunderhållning. Och just för tillfället är det en tuffare match än vnligt eftersom Viggo fått ögoninflammation och inte är helt hundra. Jag och P däremot har sovmorgon varje morgon och det var längesen jag var så utvilad som nu.
På juldagen lämnade vi Viggo hemma för att åka till stan och partaja med vänner. Vi hade verkligen jättekul och var inte hemma förrän sent dagen efter då längtan efter lillkorvas var minst sagt stor (det brukar visa sig genom att vi inte kan prata om annat än Viggos bedrifter).
Och om Peter bara skulle kunna släppa jobbet för en liten stund så blir det nog en barnfri sväng idag också.

Jul i Östersund

Dåligt med uppdatering men är det ledigt så är det. Julafton följde samma oslagbara schema som vanligt; lugnt och skönt, god mat, alldeles för mycket godis, Kalle, glada barn och jultomten. Till skillnad från förra gången kusinerna sågs så kändes det som om de nu hade lite mer utbyte av varandra. Viggo killade och klappade henne, gav henne saker och de bytte nappar (det måste väl ändå vara det tydligaste tecknet på barnkärlek; att bjuda på det käraste man har).
Jonna var tomte och tills att hon tog av sig skägget var hon en mycket skrämmande sådan ansåg Viggo som klamrade sig fast vid mig för allt han hade. När han mycket skeptiskt insåg att Jonna fanns där bakom gick han med bestämda steg fram och hämtade sina julklappar med ett tack. De första paketen öppnade han med glatt humör men efter ett tag blev det för mycket och han tackade vänligt men bestämt nej till fler klappar. Det är nackdelen när man varit snäll under året att paketen blir för många.

 Kalle Anka med pappa

 Första julbordet

 Första paketet från Tomten Jonna.

 Julklappsöppning

En av de bästa klapparna kom från moster

I bilen

Sedan en halvtimma tillbaka sitter vi i bilen på väg upp över. Enligt min tidplan skulle vi varit framme ungefär nu. Vet inte varför jag fortfarande försöker planera när planerna aldrig håller. P var tvungen att fixa undan lite på jobbet innan avfärd och under tiden fixade jag och Viggo några ärenden. Medan jag blir sur och irriterad ju mer jag ser tidplanen krossas så har min kärlek en minst sagt avslappnad inställning. Det kan tex visa sig genom att han kommer på att han måste klippa sig när vi äntligen är på väg till bilen. Jaja, nu har jag slutat sura och gillar läget. Förhoppningsvis flyter trafiken, under omständigheterna, på bra hela vägen mot målet.

Ett ansträngt leende

Det där leendet är numer något ansträngt. Bilen hatar kyla lika mycket som jag och vill inte starta. Efter 20 minuters jagande efter en taxi med barnstol är nu en sådan på ingång så att Viggo kan hämtas på dagis.

Ledigt!

Fast det är kaos i trafiken, det är så kallt ute att jag får brain freeze och det råder lite julklappspanik så har jag ett leende på läpparna; nu är det julledigt som gäller! Imorgon drar vi mot ännu kallare breddgrader- Östersund!

Inte mitt dygn

Dygnet som avslutades vid midnatt var verkligen inte mitt dygn. Natten till i fredags gick jag och lade mig alldeles för sent eftersom jag satt och planerade de sista julklappsköpen så jag somnade inte förrän 24. En timme senare vaknade jag av min son som verkade tro att det var morgon. Mina försök att få honom att inse att så inte var fallet misslyckades totalt. När klockan började närma sig 4-snåret och paniken över att jag skulle behöva gå upp 2 timmar senare började göra sig gällande gav jag nästan upp. Jag frångick mina vanliga principer och la Viggo i sitt rum, stängde dörrarna och lade huvudet under kudden för att stänga ute Viggos ilskevrål. En kvart senare sov vi allihop.
Jag kände mig ändå i förvånansvärt bra form på fredagen för att inte ha sovit ens 3 timmar men när jag hämtat Viggo på dagis längtade jag bara hem till soffan. När vi kom hem hade plogbilen lämnat en snövall för hela vår infart och för att komma in var jag tvungen att skotta för första gången i mitt liv. Det vart väl lite sådär, tekniken satt inte direkt som ett smäck och Viggo ledsnade och skrek från bilen. Hur som helst kunde jag efter en stund parkera och packa in oss i huset. Vi möttes då av ett becksvart, 17-gradigt hem. Med en rädd Viggo kring benen försökte jag meka i elskåpet utan resultat. Peter var iväg på skolseminarium och jag visste sedan tidigare att han inte skulle kunna nås. Bara att gilla läget. Vi tillbringade väl en timme hemma i ljuset och värmen av brasan men när det var dags för middag och Viggo vägrade äta i mörkret insåg jag att vi var tvungna att ta oss iväg någonstans. När jag ska backa ut bilen lyckas jag köra fast i en halvmeter hög snödriva (ja, jag borde ha sett den) och sitter verkligen  fast. Viggo skriker frustrerat medan jag försöker skotta loss oss. Efter en kvart kommer en granne till undsättning som får lägga ytterligare en kvart på att putta, gräva och dona.
Väl iväg åkte vi ner till vårt centrum som egentligen inte är så mycket att hurra för men kände som en nöjespark i jämförelse med vårt mörka, tysta hem. Där planerade jag att stanna tills Peter kom hem vilket vi också gjorde. Det blev halvrisig mat på ett av haken och vi lekte jage i shoppingstråken tills affärerna stängde. Två timmar senare kom Peter hem och fixade bort snön och trollade tillbaka strömmen inom loppet av en kvart. Ja utan honom skulle jag inte kunna bo i hus.

Affärsutbrott

Har idag för första gången upplevt något jag tror de flesta föräldrar råkar ut för (det verkade i alla fall så när jag såg de medlidande blickarna från omgivningen). Det var slut på blöjor och mjölk hemma och efter jag hämtat Viggo på dagis var vi därför tvungna att svänga förbi mataffären. Vi hade ingen vagn med oss men jag tänkte att Viggo skulle få gå själv.  Det var han mycket nöjd med att få göra och tog själv en korg som han körde och plockade ner mat i som om han aldrig gjort annat. Det tog såklart lite längre tid än vanligt eftersom jag och Viggo inte hade samma uppfattning om vad vi skulle handla men det gick till slut. Motgångarna började i kassan där jag samtidigt som jag skulle betala fick brottas med Viggo som vägrade släppa en Toy story-julkalender som han förälskat sig i. När vi är halvvägs till bilen kommer jag på att jag glömt det viktigaste- blöjorna. Alltså var vi tvungna att gå tillbaka till affären igen och där någonstans tappade Viggo tålamodet samtidigt som förmågan att gå själv. Värre blev det när han såg barn-kexen i hyllan som han inte fick. Han föll då ihop i en  hög av självömkan och skrek så att det kändes som om hela affären tystnade. Trots mina kommandon vägrade han resa sig upp och eftersom jag var fullpackad med påsar och blöjor fick jag ett halvdåligt grepp om honom. Där gick jag svettig och snorig med en hysterisk unge under ena armen och kassar i händerna. Någonstans på vägen mot målet, kassan, krånglar han sig ur och lägger sig på rygg mitt i gången skrikandes med tårarna sprutande.
Väl hemma var jag, trots ryggont och ett förhöjt blodtryck, nöjd över att jag trots spektaklet höll mig från att falla för frestelsen och ge honom de eftertraktade kexen. Och direkt när vi kom hem blev Viggo solstråle igen och dansade hela eftermiddagen.

Det där med att vara bilägare

Eftersom jag ändå skulle vara hemma idag tänkte jag lämna Viggo på dagis men det gick inte eftersom min bil vägrade starta så Peter fick göra det. Jag orkade inte tänka på bilproblem utan bäddade istället ner mig och sov i nästan 5 timmar (!) med korta pauser för jobbsamtal. Det var nog bra att jag stannade hemma idag för uppenbarligen är jag inte särskilt frisk...
Bilproblemet gjorde sig dock påmint när jag skulle hämta Viggo på dagis. Efter många envisa försök att få igång bilen gav jag upp. Vagnen låg i Peters bil så jag var tvungen att leda cykeln till och från dagis. Sådär bra medicin mot förkylningen.
Jag har förstått att jag nog borde gå någon slags bilkurs (finns det?). När Peter kom hem konstaterade han att batteriet laddat ur och frågade mig om jag sett startkablarna någonstans. Har ingen aning om hur sådana ser ut eller hur dom används för att kicka igång en bil (endast ett svagt minne från körkortsteorin som jag inte skulle våga prova i verkligheten). När bilen var fixad påpekade Peter att jag borde fylla på luft i däcken. Jag tog då för givet att det finns någon på macken som hjälper till med sånt och frågade P om man kunde beställa sån service i kassan. Att det inte är så det går till förstod jag av hans ansiktsuttryck. Som sagt, jag skulle behöva gå en kurs i hur man tar hand om en bil. Nu är i alla fall hela bilen fit for fight igen så nu är jag skyldig Peter glögg och bullar.

Sjuk

Viggos baciller är inte att leka med. Han har varit lite halvsnorig ett tag och jag har inte kunnat motstå pussarna. Det får jag sota för nu när jag igår kväll när jag låg däckad i monsterförkylning. Var på väg till jobbet men hejdade mig själv då det inte kändes så sjysst mot kollegorna att komma dit. Särskilt då vi skulle sitta i möte hela dagen och i ett litet rum skulle det nog garanteraras att de skulle få sig en otrevlig julklapp från mig.
Min första sjukdag på 10 år eller nåt. Borde kanske bädda ner mig för att kureras så fort som möjligt men jag är redan rastlös. Blir nog lite jobb ändå.

Stolta föräldrar

Idag har vi passerat ännu en milstolpe i Viggos liv- första luciatåget! Jag och Peter hade snott åt oss platser längst fram där vi med spänning väntade in vår tomtenisse. Viggo hade tränat i ett par veckors tid hemma; både "blinka lilla stjärna" och "midnatt råder" satt som ett smäck (nja, nästan...) och konstigt vore det väl annars för vi hörde honom till och med träna från sängen på kvällen. I Göteborg hade han även tränat scenvanan där han använde diverse föremål som scen när han skulle sjunga.
Hur som helst var vi mycket stolta över vårt underbarn när han kom in med en fröken. Hon försökte hålla honom på plats i knäet men Viggo har ju förstått att hans plats är i rampljuset längst fram. Han krånglade sig därför ur greppet och ställde sig  några meter framför de andra där han nöjt stod och solade sig i glansen. Så mycket sjunga av blev det inte, han körde istället ett dansnummer och lite rörelser till.

Sötaste tomtenissen i världen!

Göteborgshelg

Göteborgsresan var perfekt från början till slut. Viggo skötte sig exemplariskt under både dit- och hemresan, mycket tack vare Guds gåva till småbarnsföräldrar- bil-dvdn. Favoritfilmen visades 3 gånger enkel väg och trots upprepningen verkade filmens attraktionskraft inte minska. Under helgen har jag hunnit med att fira jul, äta en massa julmat och knäck, göra polkagrisar, gosa med magen där mitt första systerbarn ligger och såklart mysa med fina familjen. Innan vi åkte hem hann jag och P även med att åka och hälsa på Marie och Sammi i deras nya fina hus. Synd att en helg går så fort!

På väg

Vi är på väg mot Göteborg och minijulfirande! Viggo har sovit ytterst lite på dagis efter mina önskemål. Det är en chansning, i bästa fall sover han halva bilfärden, i värsta fall har vi en ilsken kille som skriker av trötthet i 5 timmar. Men jag har förberett mig för det senare scenariet med kex, russin, frukt, festis, favoritfilmen och leksaker så det ska nog gå bra. Veckan har för övrigt varit kaotisk och anledningen till att jag har överlevt är tack vare minutiöst planerande. Jag tror att jag nu har det mesta inom kontroll och det sista med jobbet fixar jag från bilen. Ska bli en härlig helg där jag bara ska ta det lugnt med underbara familjen!

Jag säger ju det...

... hon är en pärla! Förutom att komma hem till ett mätt och lyckligt barn så kommer man hem till ett städat hem där disken är fixad och soporna utburna. Lyx kallar jag det!

En pärla

På väg hem från jobbet nu. Eftersom jag hade möte på eftermiddagen fick nanny Katarina hämta Viggo. Mitt kontrollbehov gör det helt omöjligt att låta bli att skriva långa instruktioner som väntar hemma och desto längre sms som förklarar exakt vilka vantar och strumpor som ska på innan hemfärd. Jag har sagt till henne förr att strunta blankt i instruktionerna eftersom jag förstår att mitt beteende är något sjukligt. Speciellt eftersom det inte finns någon lugnare och mer ordentlig person än Katarina som ger Viggo kunglig behandling. Jag är imponerad av henne som inte suckar åt mig i telefon när jag ringer för att stämma av att allt går bra för dem, vilket det naturligtvis gör. Nu längtar jag hur som helst efter min lillstrumpa, det blir stor pussutdelning när jag kommer hem.

Husfrun

Min huslighet känner inga gränser. Igår hittade jag 2 kg köttfärs i kylen som jag i ett förvirrat ögonblick ryckt till mig i affären. Eftersom jag märkte att det var sista förbrukningsdag och jag lider av bakterieskräck vilket gjorde att jag inte vågade frysa in den, så ställde jag mig vid spisen och gjorde biffar, grytor och tacos. Idag har jag bytt köttfärs mot bulldeg och medan jag knådade den så knådade Viggo play dough (som jag f ö gjort själv).
Tur var att Dennis kom och hjälpte till med bullätandet. Viggo var jätteglad att se honom, han hade massor att berätta och mycket bus att ta igen. Han sjöng till och med "blinka lilla stjärna" med rörelser och allt för att impa på sin storkompis.

Kort i rocken

Viggos ständiga följeslagare nu för tiden är hans stol. Genom den öppnar sig helt nya möjligheter. Nya hyllor i skåpen, massa vatten att plaska i på diskbänken och tillgång till mikron som man kan blippa på och stänga och öppna. Smart-Viggo!

Jul är kul

Vi köpte lite adventsgrejer igår och dammade även av de gamla jullådorna från garaget. Vi brukar knappt pynta alls eftersom vi åker bort så mycket under julen men igår blev jag så att säga jul-bananas. Efter att ha fått upp en ljusstake kunde jag inte stoppa mig själv så nu är både julgran och pynt uppe. Lite tidigt känns det nu men det är sjukt mysigt på kvällen. Det känns lite overkligt bara att det inte är julafton imorgon.

Snyggpojken

Måste ju visa några bilder också på världens sötaste unge!

Snyggfrilla!

Lockarna är borta och vilken söt nacke det fanns där under!

En stor dag

Igår eftermiddag var tanken att vår julklappshandel skulle börja men det slutade istället med middag på stan, några presenter till oss själva och det största av allt- Viggos första frisörklippning. Det blev lite spontant och tur var nog det för jag tror aldrig att det hade blivit av annars. Jag har nästan gråtit vid tanken att nacklockarna ska försvinna och snusat på dem varje kväll men jag visste ju att tiden snart skulle vara kommen. På senaste tiden har håret vuxit allt annat än jämnt vilket har skapat en illusion av ett jättehuvud. Alltså var det på tiden. Viggo tyckte det var hur kul som helst och efter att ha blivit stylad med vax insåg jag att han verkligen inte är min lilla bebis längre utan en riktigt stor pojke. Lite sorgligt, men jag har sparat locken om saknaden efter bebis-Viggo skulle bli för stor... Och stor pojke som han alltså är nu så sov han hela natten fram till 9 i morse. Det gillas!




Såklart är hela frisörbesöket dokumenterat. Klippa sig var superkul! Och självklart duger inget annat än att klippa sig i en Ferrari.

Förvirrat

Nog för att det är stressigt på morgnarna men när jag kom till jobbet i morse blev jag nästan rädd för min psykiska hälsa. Jag hade packat ner fel dator i datorväskan, och den som kom med är inte på något sätt lik jobbdatorn.
Dagen slutade i alla fall bättre än den började, Peter kom hem med paket till mig. Nu har jag fått borste och skrapa till bilen plus en navigator så nu slipper jag köra vilse mer. Och tur är väl det så förvirrad som jag verkar ha blivit.

Lycka för mig...

... är att hitta parkering på morgnarna. Jag har lärt mig den hårda vägen att det är djungelns lag som råder på pendelparkeringarna och att man måste vara ute i tid för att få en eftertraktad lucka. Så nu får jag trotsa tröttheten och ta mig upp lite tidigare men det är ju bara bra. Jag njuter på dagarna när jag tittar ut i snörusket när jag vet att ärtan troget väntar på att fånga in och skydda mig från allt det där så fort jag kliver av tåget efter jobbet. Idag när jag var så nöjd över min plats och därför skuttade fram över parkeringen fick jag dock snabbt vakna upp till till verkligheten då jag gjorde en praktvurpa på isen och fick svärandes halta mig fram till tåget.
Katarina har idag varit här med Viggo eftersom jag hade möte på eftermiddagen. Tänkte passa på att träna också men mitt is-skadade knä ville inte samarbeta så det blev till att vara hemma.
För övrigt sjukt att det redan är torsdag imorgon, alldeles för mycket som ska hinnas med till fredag.

Dagen kan bara bli bättre

Första dagen med bil var inte helt lyckad. Fullt på alla parkeringar vilket innebar att jag till slut fick parkera hemma och gå som vanligt. Och blir sen till jobbet.

Man lär sig nåt nytt varje dag

Viggo kom idag på hur man tog av sig blöjan själv och sprang runt naken i huset. Peter upptäckte en stund senare att Viggo hade ställt sig och kissat nedanför toaletten! Han hade nog tjuvkikat och skulle göra samma som pappa utan att riktigt nå upp. Så nu blir det potträning medan intresset verkar finnas där. Duktiga Viggo!

Fina fina Fia

Nu är det tomt för syster yster har åkt hem. Vi har haft en jättemysig helg som gick alldeles för fort. Förutom att prata en massa så hann vi med en shoppingeftermiddag, utemiddag och lite David Batra på det. Viggo har fått mostertid också även fast han inte varit på sitt bästa humör i helgen pga oidentifierad sjukdom (eller om han bara vaknat på fel sida). Hur som helst så saknar jag finaste syster massor redan, tur att vi ses igen om bara ett par veckor.

Knasmoster, lillsparv 1 och så lillsparv 2 i magen såklart!

Nu är hon här!

Igår kom världens finaste lillasyster med världens finaste bebismage. Viggo lyfte på hennes tröja flera gånger och sa "ojdå...". Han är inte så finkänslig. Hennes helg i Stockholm började sådär tack vare mig eftersom Peter äntligen hade hittat den perfekta bilen som han prutat ner till superpris som vi var tvungna att hämta innan vi plockade upp Sofia så hon fick vänta en stund på flygplatsen. Jag fick köra hem den medan Peter och Viggo hämtade henne. Jag hade planerat att hinna handla mat och förbereda middag tills dom kom hem men de var hemma en bra stund innan mig eftersom jag som vanligt (trots navigator) körde fel tre gånger. Hur som helst är min första bil helt perfekt; fin, liten (men ändå säker med airbags och så) och lätt att köra.

Min lilla ärta.

Nu börjar 100% myshelg med Sofia!

Den lille musikern

Jag riskerar att låta som en överdrivande curlingmorsa men jag säger det ändå... Ja det gör jag, jag skriver det till och med här så att alla kan läsa, det är min rätt som stolt mamma. Vår son är ett musikaliskt geni! Eller nästan i alla fall. Som jag ältat många gånger förut så älskar han musik sedan han låg i magen. Och hör han musik så lyssnar han först och dansar sedan i takt (helt sant, sjukt gulligt när det är ballader...). Nu har han provspelat trummor några gånger och älskar det. Har han inte själv trumpinnarna så sitter han och kollar och klappar när Peter spelar. Här får ni se hur han spelar en liten trudelutt och headbangar när han tycker att det går extra fint. Som vanligt så är han sitt eget största fan och är som synes på slutet mycket nöjd med sitt framträdande.
Gitarr är också himla kul så en egen liten gura blir det i julklapp.

Olycksfågel

Gårdagen hade ett sorgligt avslut. Viggo och jag hade haft mysdag eftersom dagis nu är stängt för att öppna imorgon i den nya lokalen och var även ensamma hemma på kvällen eftersom Peter har skola måndagkvällar. Viggo var lite rastlös på och ingenting var roligt, därför lät jag honom hållas när han nöjt drog iväg med en barstol. Rätt som det är välter stolen och Viggo utbrister "oj då, oj då, oj då..." medan han försöker resa den upp och då faller den ner på hans tå som direkt fick samma färg som hans tumme. Självklart var han otröstlig och trots alvedon grät han i sömnen i natt. Lilla fina olycksfågel. Mammahjärtat som på sistone har fått sig några ordentliga törnar blödde återigen när en ledsen liten kille haltade ut i köket för att titta när jag gjorde morgonvällingen. Peter har varit hemma med Viggo idag eftersom dagis var stängt idag också. På morgonen ville han inte gå alls men nu ikväll verkar han ha fått koll på hur man bäst springer utan att belasta tån och han är riktigt haj på det. Var rädd för att han skulle behöva vara hemma imorgon och vila men jag tror han slipper det och får träffa kompisarna på dagis istället, vi får se imorgon.

Pappa!

Grattis på fars dag finaste, bästa pappa! Tur att jag har en lillasyster som det är ordning på, som håller sig i krokarna och kan krama dig från mig när inte jag kan vara där annat än på telefon.

Och grattis till en annan fin pappa hälsar Viggo. Viggo hade planerat dagen i minsta detalj och bjöd på bus, mera bus, pussar och ett pappa/Viggobad med dansuppträdande. Jag tror att Peter är nöjd med sin dag.

Och så grattis till svärfar såklart, kram till dig!

Biljakt

Hela helgen har vi varit på biljakt. En liten bil till mig som är billig att köpa och billig att äga. Och fin. Svårt som attan verkar det vara, vi har tillbringat många timmar på blocket och lika många på vägarna till bilfirmor och diverse löst folk som vill lura på någon en mer eller mindre trasig bil. Jag har tvingats revidera min inställning att "det är väl bara att ta en" för så enkelt verkar det som sagt inte vara. Jag hoppas att vi hittar någon i veckan för nu börjar jag tröttna.

När katten är borta...

Vi tittar bort i 2 minuter, då passar Viggo på att undersöka den förbjudna öppna spisen.

Uppdatering- 10 minuter senare var han lika svart igen efter att ha hittat skokräm i en garderob (som jag inte vet hur han lyckades komma in i)

Mammas pojke

Mingelmannen

Idag efter dagis åkte jag och Viggo till Peters jobb. Det var lite festligheterför kunder och anställda med respektive eftersom hans företag firar 10-årsjubileum. Att säga att Viggo trivdes som fisken är en underdrift. Även om han var yngst så var han den som minglade bäst av alla. Folk förvånades över hur oblyg han var där han snabbt sicksackade mellan folket och stannade och pratade med alla kostymnissar utan att bry sig om var jag och Peter höll hus. Han lyckades även snappa åt sig både ostbågar och några chips från lättcharmade festdeltagare. Motvilligt från Viggans sida fick jag sätta honom i bilen och åka hem innan middagen skulle dra igång och väl hemma tog det inte många sekunder innan han snarkade.

Sjukt

Har sedan snart en vecka tillbaka haft någon konstig förkylning som enbart suttit i halsen. I helgen var det som värst och jag fick knappt fram ett ljud, svårt för mig som älskar att prata. Jag förstår inte varför det ska ta sån tid att komma på banan igen, men det kan ha nåt att göra med att jag inte tagit det så lugnt. Gårdagens hemska vinterupplevelse gjorde väl inte saken bättre heller. Nu är det hur som helst lite bättre och jag har börjat vänja mig vid min sköna whiskey-stämma. Vår automatiska telefonväxel på jobbet förstår dock inte vad jag säger så jag har fått strunta i telefonhänvisningarna idag.
Jag hoppas att jag inte smittat Viggo men än så länge verkar förkylningen ha skonat honom. För övrigt mycket sjukdom på dagis så jag är tacksam för varje dag vi slipper sjukstuga.

Det är jag eller vintern...

Antingen flyttar jag till Maldiverna eller så köper jag en bil. Jag ska villigt erkänna att jag många gånger sagt "vi behöööööver inte en till bil. Jag promenerar eller cyklar mer än gärna och till jobbet går det snabbast med pendeln". Jag stod inte bakom mina egna uttalanden idag.
För det första var jag tvungen att jobba lite längre och hade därför meddelat dagis att jag skulle hämta en halvtimme senare (bara där startade mitt dåliga samvete). Eftersom det tydligen var dags för vintereländet har cykeln tackat för sig efter att kedjan eller nåt frös fast (den ville inte rulla) och jag hade bestämt mig för att åka buss till dagis och promenera hem med Viggo därifrån under vintern. Eftersom det snöade var naturligtvis pendeltåget sent vilket gjorde att jag missade bussen till dagis (som går en gång i timmen). Där stod jag i snöSTORM utan vantar och mössa och bara längtade efter min unge som kändes helt utom räckhåll. Jag har aldrig svurit så mycket som jag gjorde (det kom kanske en tår av ilska också) när jag halkade upp för backarna i mina klackar med datorväskan. Peter sa efteråt "Du skulle behöva göra lumpen" när jag berättade att jag inte trodde att jag skulle överleva till dagis och att det var den värsta upplevelsen i mitt liv. Han har inte alltid taktkänsla min karl.
När jag väl kom fram efter en halvtimme senare mötte fröknarna mig med handdukar. Dessutom var Viggo ensam kvar på avdelningen stackarn, som om jag inte mådde tillräckligt dåligt.
Så ikväll kollar vi efter bilar. Det blir kanske en liten polo i 10 000-kronorsklassen som blir min kompis i vinter. Jag ville köpa en nu ikväll men Peter tyckte att det var att förhasta sig och att vi måste researcha lite först. Jag vet inte om det finns tid för det, jag kanske fryser ihjäl under morgondagen. Usch, hemska vinter.

Viggos ordlista

Viggo babblar så öronen krullar sig, mina gener har slagit igenom starkt. Det mesta låter fortfarande som japanska (bokstavligt talat) men här och där kommer det riktiga ord. Jag blir lika förundrad och stolt varje gång!
Senaste veckan har han lärt sig några nya uttryck som han prövar och det låter så himla roligt. När han får något han blir glad över eller om han själv hittar nåt spännande ropar han fascinerat "Woooooooow!" och när han råkar tex. tappa en sak utbrister han "Oj då!".
Andra nya ord han har snappat upp på senaste är "dricka" (mycket användbart), några namn på dagisfröknar och kompisar, kaka (eller kå-kå-kå-kaaaaaa, också mycket användbart). Ja, detta klarar han sig långt på i livet- kaka och wow.
Som med allt annat övar, övar och övar han tills det sitter. Precis som han tillbringar långa stunder med att träna på att ta på sig stövlar och byxor (idag i säkert en halvtimme) så tränar han på pratet. När vi lagt honom på kvällarna hör vi honom prata sig själv till sömns.
Fina, underbara unge.

Teknikens under

Det är lite konstigt att se i vilken annan värld Viggo växer upp jämfört med mig själv. Han har fått mobilen serverad med modersmjölken; lärde sig låsa upp iPhonen vid ett års ålder, pratar gärna i låtsas hands- free (persiennsnöre är en favorit) och kan nog mer om datorer än många äldre. På ett sätt kan jag tycka att det är lite sorgligt men jag antar att det bara är att acceptera att tekniken är och kommer vara väldigt mycket mer central i deras liv än det var för mig själv och dom i min ålder.
Hur som helst är jag såklart glad för allt tekniken för med sig, särskilt när man har släkt och vänner alldeles för långt bort. I veckan har Viggo msn:at med farmor med hjälp av webkamera (skärmen fick en puss), han har kört Skype med mormor, morfar och gammelfaster som höll till i Spanien och vinkat och stått i och på onsdag har vi en Skype-dejt med Maria som är i Nigeria som jag vet att han kommer att bli överlycklig för. Och det roliga är att han inte längre är förvånad när hans kompisar dyker upp i vardagsrummet från ingenstans.
Men det är ju givetvis inget som går upp mot att ses i verkligheten och nästnästa helg kommer min älskade lillasyster med lilla russin i magen till oss, tiden måste gå fort tills dess!

Kollar kärra

Vi har precis ätit lunch i stan med en fin vän och hennes man som är här på besök, vi träffas med 5-10 års intervaller men varje gång vi ses hoppas jag att det inte ska dröja länge till nästa gång. På vägen hem kollar vi bil. Inte min favoritsysselsättning med Viggo är på väg att börja dela farsans intresse. Han undersökte och ratade många bilar innan han hittade sin favorit.

Ensamma hemma

Peter är på "we will rock you" med en kund så jag och Viggan har haft ensamkväll i vårt tecken. Viggo har badat till musik och kört vattengympa; jag har dansat runt i badrummet medan Viggo följde efter och skakade rumpa i vattnet tills han var helt slut. Undrar hur länge vårt gemensamma intresse håller i sig? Jag hoppas att han fortsätter älska det och allt annat som har med musik att göra. Vi ska i alla fall ge honom alla förutsättningar.
Ensamkvällen ska avslutas med romantiskt drama under en filt (när katten är borta...). Imorgon ska jag försöka sluta jobbet lite tidigare så det blir en nästan-långhelg med familjen.

Fina lilla familj

Veckan ligger på plus än så länge, mest tack vare mina fina, duktiga killar. Viggo har haft sina första dagar på dagis utan gråt vid lämningen. Vi har väntat snart 3 månader på detta och även om det så klart gått bättre och bättre har han ändå demonstrativt visat sitt missnöje varje morgon men blivit glad så fort P är utanför dörren. Men denna vecka har det som sagt vänt helt och han nästan stampar för att få komma iväg på morgonen. På dagis kallar dom honom solstrålen medan barnen säger "fotbolls-Viggo" eftersom han tydligen är en hejare på att kicka boll. Han har också lärt sig namnet på några fröknar och barn och babblar oavbrutet.
Även om vi är jätteglada att det går så bra känns det nästan lite snopet, han är verkligen en egen liten person som klarar sig bättre och bättre utan oss. Ibland tycker jag att det går alldeles för fort.
Underbara lilla familj.

Nya färdigheter

När vi trodde att vi kunde luta oss tillbaka här hemma med all barnsäkring (inget ömtåligt under 1 meters höjd, grindar och hemmabyggda Viggohinder) får vi tänka om och börja jobba igen. Viggo har vuxit en bit och kommit på nya saker han kan göra. Sedan ett par veckor öppnar han dörrar och idag hittade vi honom på toaletten (eller snarare I toaletten) där han plaskat och ve och fasa, för en bacillförskräckt mamma, säkerligen druckit en skvätt också.  Han hade även tränat på att spola ner papper. Så nu blir det till att vända dörrhandtagen så att vi slipper fler sådana incidenter.

Mormor- och morfarhelg

I fredags kväll kom Viggos mormor och morfar för att tillbringa helgen med oss (jag och Peter kommer väl numer i andra hand, så för att vara ärlig var det främst Viggo). Viggo blev överlycklig när han såg vilka som stod utanför dörren och sprang helt uppspelt runt och showade för sin djupt imponerade publik (nog för att han såklart är superduktig men för att vinna mormor och morfars beundran krävs inga stora bedrifter...). Under helgen har vi ätit gott, pratat en massa och självklart har Viggo fått full uppmärksamhet och massa bus.
Dessutom fick jag och P barnvakt på lördag kväll och åkte till stan och mötte upp lite folk. En toppenkväll men det blev desto tyngre morgonlekpass med krumelur i morse.

En trött indian

Imorgon är det maskerad på dagis och Viggo kommer att vara indian. Han fick gå in kostymen idag och träna på "indianljud" men blev snabbt trött och däckade i soffan med nappen. Detta är det enda bildbeviset från genrepet. Sötskruv.

MVG

Katarina, barnflickan, gjorde ett toppenjobb idag tyckte både vi och Viggo. Viggo hade varit jätteglad och lekt, ätit och myst i de 2,5 timmar de var ensamma. Och för en timme sedan somnade han utan protester helt slut efter all lek. Det känns hur skönt som helst att veta att det funkar och hon är helt klart en investering i både min och Peters hälsa. Ingen mer stress eller dåligt samvete.

Var är tummen?

Jo det kan jag berätta för er, den är invirad i bandage. Efter ett antal långsamma timmar på sjukhuset där Viggo rastlöst underhållit både föräldrar och sjuka barn med att springa runt och busa i alla vänt- och undersökningsrum så fick vi röntga det lilla fingret och veta att det var en spricka i det. Dessutom ville man vara säker på att det inte blev inflammerat så det blir en penicillinkur också. Två till tre veckor kommer det att ta innan den är helt återställd. Stackars, stackars tappra Viggolin. Han har inte jämrat sig alls mycket även om sjukhuspersonalen strödde ett kilo salt i mitt sår genom att poängtera att han säkerligen har väldigt ont.

Idag har för övrigt Viggos nanny varit här och lekt med Viggo för andra gången i helgen för att vänja in honom med sin nya kompis. Imorgon är det skarpt läge eftersom jag har viktigt möte och Peter har plugg, det kommer säkerligen gå hur bra som helst för de verkar tycka riktigt bra om varandra.

Mot Astrid Lindgrens

Vi är på väg till Astrid Lindgrens barnsjukhus med Viggos blå prinskorv till tumme. Mammahjärtat är på väg att explodera när jag ser hur han försöker anta de vardagliga utmaningarna som duplobyggande med bara en hand. Hoppas farbror doktorn lagar honom snabbt och smärtfritt, men jag stålsätter mig för det känns inte som om det kommer gå varken snabbt eller utan smärta. Förlåt Viggo!

Från plus till minus

Dagen började bra, jag var och tränade för första gången på alldeles för länge. Min kropp tackade och bockade, jag hade ett leende på läpparna under både styrkepasset och konditionspasset- härligt! Måste försöka planera in träningen mer i mitt tighta veckoschema så att det verkligen blir av, jag glömmer liksom av emellanåt hur bra jag mår i både kroppen och hjärtat när jag får träna.
Men den positiva delen av dagen varade inte så länge för ett par timmar senare slog jag personligt rekord i mammaoduglighet. Jag klämde Viggos tumme i en dörr. Och inte så lite heller. Han som vanligtvis inte är så smärtkänslig (och som för övrigt klämt sig förut) grät och ålade sig av smärta i 1,5 timme. Jag behöver väl inte säga att jag hade fullt sjå med att inte panikgråta själv och försökte trösta honom med allt jag kunde komma på; glass, godis, iPhone, dator men inget funkade. Tummen har lämnat blodspår efter sig över halva huset och den är alldeles blå och svullen. Vi har ägnat kvällen åt att se hur han använder den trasiga tummen, om den är bruten men det är fortfarande oklart. Vi får se imorgon och eventuellt åka till vårdcentralen och visa upp den.
Viggo kommer leva länge på mitt dåliga samvete, han kommer få allt han pekar på. Lilla älsklingstuss.

Frisk

Nu är Viggo frisk. Jättefrisk till och med. Men eftersom man måste vara hemma en friskdag innan man är välkommen tillbaka på dagis så har jag och Viggo varit hemma och försökt göra det bästa av dagen. Viggo var så glad att få vara ute att han sjöng en sång därute i trädgården. Imse vimse spindel tror jag det var han ville framföra.

Sjukling

Idag fick jag hämta en kille på dagis som hade över 39 graders feber. Han låg alldeles utslagen på soffan medan de andra barnen åt lunch. Och eftersom det är så synd om honom får han glass och sin favoriträtt- vita bönor och korv.

Viggo snackar i telefon

Jag hittade Viggo i sovrummet med Peters telefon i full gång med att ringa farmor och farfar. Jag vet inte vad han skulle prata med dem om men att det var något otroligt viktigt förstod jag när jag lade på luren och fick en hysteriskt ledsen pojke. Bra mycket nöjdare blev han när han äntligen fick prata med dem, och som ni ser och hör i nedanstående utdrag ur ett långt samtal så hade han mycket på hjärtat.

Fredagkväll

Jag och Viggan har haft fredagkvällen för oss själva eftersom Peter är iväg. Kors i taket så somnade lillen utan protester helt själv! Med andra ord har jag haft en massa tid bara för mig själv. Den tiden har jag använt till en mindre kulinarisk färdigmiddag och jobb parallellt med Idol-tv. Fancy. När jag vet vem som åker ut ska jag avsluta kvällen för att vara riktigt pigg imorgon då det är massa lek och mys på schemat med mina killar!

Bestämda älsklingsunge

Jag brukar smyga lite när jag hämtar Viggo på dagis för att se vad han pysslar med. Idag hörde jag skratt när jag närmade mig lekgården och det visade sig att det var min unge som var upphovet till detta; han satt och sjöng högt och ljudligt i sandlådan för en road publik. Uppmärksamhet är fina grejer det. För övrigt så har otroligt mycket hänt i hans utveckling sedan dagisstarten. Jag var väl förberedd på detta och det är ju jättekul men det är inte utan att jag är lite avundsjuk på dagispersonalen som får vara med och se detta på ett annat sätt än vi som bara får några timmar med honom om dagen.

Viggo är en mycket bestämd kille som vet vad han vill. Dagispersonalen säger detsamma; det är aldrig någon tvekan om vad han tycker om saker och ting, antingen skrattar och studsar han förtjust eller så slänger han sig på golvet och falsettskriker. Samma reaktion kan uppstå när han duploklossarna inte vill sitta ihop som planerat eller andra stora utmaningar. Självklart så är det en jättebra egenskap i de allra flesta fall men det kräver ibland lite mer tålamod från oss föräldrar. Som nu till exempel då Viggo sen ett par veckor tillbaka inte vill somna själv på kvällen (som han gjort utan knyst det senaste halvåret). Jag vet inte om det har att göra med att han är mer otrygg sedan dagisstarten eller bara någon tillfällig fas (hoppas på det senare). Eftersom jag först antog att det hade med otrygghet att göra började vi lägga oss brevid hans säng på kvällen och låta honom hålla handen tills han somnade. De senaste två veckorna har vi därför fått ligga där på ett kallt trägolv med handen inkrånglad bland spjälorna en halvtimma varje kväll eftersom "en gång är en vana" enligt Viggos filosofi. Gör vi det inte blir han jättearg, inte direkt ledsen utan bara väldigt upprörd. Som mest har han ropat och skrikit i flera timmar och eftersom vi värderar våra kvällar har vi lite gett upp i dagsläget och han får som han vill. Så fort vi lägger oss där på golvet blir han tyst, skrattar lite (!) och pratar en stund innan han somnar. Så nu står vi i valet och kvalet- är det en fas som vi hoppas går över av sig själv eller ska vi ta striden och låta honom vara arg? Om det är så att han är otrygg för tillfället så känns ju det senare som ett ganska kontraproduktivt alternativ som bara kommer slå tillbaka. Nån med erfarenhet som kan ge mig ett råd?

Barnflicka- check!

Igår påbörjades barnflickeintervjuerna och jag tror att vi fick napp på första försöket. Viggo gillade Katarina från första stund (och hon verkade tycka lika om honom) och det dröjde nog inte mer än fem minuter innan han satt i hennes knä. Jag brukar lita på magkänslan och tänker även göra det denna gång för både jag och Peter kände att det var rätt. Så idag erbjöd vi henne jobb och hon tackade ja. Nästa vecka får bli lite av en inskolningsvecka så får vi se hur det går men jag tror att det kommer funka hur bra som helst!

Bakning

Jag och lillkorvas har bakat bullar hemma idag. Viggo hjälpte till med underhållning under tiden men jag kan inte påstå att han gav mig ett så stort handtag med själva utbakandet. Han knådade sin deg en liten stund men beslöt sig snabbt för att slänga kaveln på golvet och äta upp den. Tårarna sprutade när jag tog ifrån honom en slajmig degklump eftersom jag var lite rädd att få en svullen ballongmage i familjen. Ibland måste man äta och ibland får man inte. Förvirrande tycker Viggo.

Annars har helgen mest gått ut på att ta det lugnt och bara vara vi tre. Det var några helger sedan sist och tyvärr känns det som om dagarna gått alldeles för fort.

  



En kväll på stan

Såhär trevligt hade jag det på stan med Sara; drack drink och åt tapas medan Peter ringde och frågade vart stjärtsalvan var någonstans. Då känner man vad gott det trots allt är med barnfritt ibland. Några timmae senare gör sig dock det dåliga samvetet påmint när jag får höra att Peters egenkväll gått åt till att försöka få Viggo att sova. I detta nu ägnar sig lilleman tydligen åt att dansa och killas på en uppgiven pappa. Även om P sagt att jag ska fortsätta min utekväll så sitter jag nu på pendeln hem till mina trötta älsklingar.

Tack allra bästa Sara för en lika mysig och rolig kväll som vanligt när jag är med dig!

Min tid

Sitter på pendeln hem och faktiskt så är det en av de bättre stunderna på dagen. Tragiskt kan tyckas men anledningen till att jag tycker så är att det är min kvart på dagen som bara är
min egen. Jag har precis gjort min jobbdag och kan egentligen inte göra nåt annat än att ta det lugnt och läsa eller tjuvlyssna på folk och många sådana stunder finns det inte i mitt liv just nu. Dessutom har jag den absolut bästa stunden på dagen framför mig- hämta en lillälskling på dagis som leende kommer springande med öppna armar!

Vuxenpoäng

Igår var jag på föräldramöte. Föräldramöte! Som om inte det genererade tillräckligt med Vuxenpoäng så gick jag även med i föräldraföreningen som ordnar med frökenpresenter, fixar gårdsfester och hjälper till med praktiska saker som behöver fixas på dagis.

För övigt är vi på barnflickejakt. Viggo ska få en vuxen kompis som kan bygga duplo, busa och mysa när det kör ihop sig på jobben och även en kväll på helgen då vi kan få komma iväg tillsammans utan barn. Vi har hittat flera bra kandidater men det gäller ju att Viggo godkänner vårt val. Det blir nog några dagar med intervjuer och referenstagning framöver. Någon läsare som har erfarenhet och kan lämna några tips på vad man ska tänka på?

Surr

Viggo var på 18-månaderskontroll i början på veckan. Det är ju inte utan att man är lite spänd innan domen ska falla på om det lilla underverket har lärt sig det han ska. Självklart skötte han sig exemplariskt även om jag höll andan när han slängde klossar istället för att bygga med dem som sköterskan bad honom; "Han kan stapla dem, det gör han varje dag" försökte jag släta över medan Viggo nöjt gick vidare i rummet och började rensa ur journalskåpet. Men som sagt, han utförde uppdraget lite senare med bravur. Hon frågade även om Viggo kunde många ord på vilket jag svarade att han kunde några stycken men att det inte är något omfattande ordförråd än så länge. Det var då det. De senaste dagarna har det verkligen gått undan med tugget. Han har ju länge babblat för fullt men utan att vi kunnat förstå vad han säger, men nu är han som en papegoja och härmar det han hör. Man ser hur han iakttar när man pratar och försöker forma munnen på samma sätt. Idag har han lärt sig två nya ord; byxa och Peter. Jag har skrattat för mig själv hela kvällen när han gått runt och uppfordrande ropat "Peter!". Nu får man alltså börja vakta sin tunga...

Omhändertagna

En vecka sen senaste inlägget här men det känns som om det var igår, veckan har med andra ord gått i rekordhastighet. Viggos farmor och farfar kom i måndags och sedan dess har det varit fullt upp. De har hämtat Viggo på dagis så att både jag och P har kunnat köra heldagar på jobbet och vi har mötts av färdiglagad middag, en farmor med dammsugaren i högsta hugg, en farfar i full fart med hammaren och en mycket nöjd lillpajsare när vi kommit hem. Lyxigt värre.
I fredags fick vi barnfritt och var ute en sväng och åt middag. Det är helt klart en annan sak att vara ute nu jämfört med för några år sedan eftersom man jagar sovtimmar, därför var vi hemma i tid (2-rycket).  Natten blev dock inte riktigt vad vi hoppats på eftersom vi i dörren möttes av en son som numer vill ha stenkoll på vart vi befinner oss. Han var så glad att se oss att han inte ville sova utan bara leka och busa till 4 på morgonen. Han verkade inte bry sig nämnvärt över hans utvalda lekkamraters minst sagt bristande engagemang. Tre timmars sömn blev det totalt för mig, men allt är förlåtet när man får en morgonpuss av trollungen.

Lyckat!

Har haft en helt underbar helg med familjen. Allt gick enligt planerna på vägen ner och Viggo skötte sig exemplariskt under flygresan även om han inte förstod meningen med att sitta fastspänd under start och landning. För att göra resan så trevlig som möjligt för alla parter, inklusive medresenärer, så var jag förberedd med alla former av mutor. Men som sagt så gick det bra och jag slapp använda hela artilleriet. Vi blev mötta på flygplatsen av Viggos morfar och moster medan en längtande mormor väntade hemma. På lördagen lämnade jag pyret hos mina föräldrar och jag fick träffa Louise en snabbis för att sedan äta middag med Nadja över en flaska vin. Välbehövligt att bara få vara Jenny och inte mamma för en stund. Jag fick skjuts hem med världens bästa Louise så då fick vi chans att prata lite mer, men får ju utnyttja all tid som finns i schemat när man är på snabbvisit.  Idag började Viggo undra var hans pappa höll hus och på flyget hem tittade han runt sig och sa frågande "app-app? app-app?!". Vi hade tajmat så att våra flyg skulle landa samtidigt så det var väldigt smidigt och gladast och mest förvånad över att Peter dök upp vid bagageutlämningen var såklart Viggo.
Saknar dem redan allihop, mest lillasyster, men tiden går ju fort tills vi ses igen.

Viggos premiärflygning.

 För mormor får man göra vad man vill. Kasta makaroner och spaghetti överallt till exempel.

Fina Nadja och jag.

Frukost med morfar.

In i minsta detalj

Peter är på väg till Wien med jobbet så jag och Viggo är ensamma hemma. För att inte bli uttråkade i helgen drar vi till Göteborg och mormor, morfar, moster och lillkusinen i magen. Eftersom senaste tågresan med Viggo var ett tretimmars motionspass för oss båda tänker vi prova på att flyga som går lite snabbare. Nu hoppas jag bara att inte Viggos förkylning ger honom ont i öronen men jag har laddat med näsdroppar.
Att få ner oss till Göteborg imorgon och samtidigt fixa dagislämning, hämtning och jobb som ensam förälder i ett extremt späckat schema kräver också extremt detaljerad tidsplanering. Ännu har jag inte riktigt fått ihop ekvationen men jag kommer att hålla tummarna och försöka få tid till ett par andetag någonstans däremellan också. Cred till er ensamma mammor och pappor- hur får ni till det?
Imorgon kl 17.25 när vi är framme kommer jag att däcka i bilen, som tur är vet jag att vi blir förstklassigt omhändertagna av familjen.

Omständigt och onödigt

Att det finns gott om omständiga och idiotiska människor är väl ingen nyhet för mig men nu inkräktar ett par av dessa på vår tid. Peter råkade i förra veckan i stressen till jobbet backa på en bil på dagisparkeringen. Eftersom det skulle kunna handla om relationen till Viggos framtida kompis föräldrar drog Peter på sig den ödmjuka kostymen när han pratade med kvinnan i bilen. Då bilen stod stilla och han själv backade från parkeringen var det ingen hög fart vid påkörningen så det enda som hände var att reg-plåten ramlade av. Kvinnan var dock förstörd över detta faktum och Peter lovade att åka hem till dem efter jobbet och ordna upp det med hennes man. En mycket viktig detalj i det hela är att det rör sig om en mycket sliten 80-talsvolvo som råkat ut för bland annat en massa stenskott tidigare. Efter detta har Peter varit hem till dem, haft otaliga telefonsamtal och varit på bilverkstad. Anledningen är inte reg-plåten som enkelt gick att åtgärda utan 2 små märken på 1*4 mm som han menar att Peter är skyldig till. 2 märken som ägaren inte själv kunde hitta bland den gamla bilens alla stenskott och repor förrän efter en långs stunds letande.
"Det kommer att kosta 8000 eftersom man måste lacka om hela fronten" menar han på vilket gjort att vi nu måste betala hans självrisk för detta på kanske 5000 kr. Det förstår väl jag med att han tar sin chans att få en totalförstörd bil fixad, men är det verkligen värt det att göra sig ovän med barnens kompisars föräldrar? Idiot.

Bästa nyheten!

Har en av mitt livs bästa nyheter- jag ska bli moster! Är så lycklig och stolt så jag nästan spricker; lycklig för lillasyster Sofias skull (och Robins såklart) att de har förmånen att bli föräldrar, lycklig för lillsparven att h*n kommer att få en helt fantastisk mamma (och pappa såklart), lycklig för Viggo som kommer att få en till kusin och inte minst superlycklig för min egen skull att jag får bli moster till en med säkerhet alldeles fantastisk liten person till våren!

Sjukt

Är hemma och vabbar idag, Viggo hostade inatt och vi var inte säkra på om det var krupp eller om förkylningen blivit värre. Nu med facit i hand verkar det som om det nog var krupp för han har inte hostat nu på förmiddagen och studsar med full energi. Dagis och jobb imorgon med andra ord.
Nåt annat som är sjukt är ju gårdagen. Är glad för alliansen vann men såklart inte över att SD tog sig in. Nu får man bara hoppas att allt löser sig till det bästa möjliga.

Utflykt

Idag har vi rastat Viggo på Aquaria på Djurgården med Sara, Axel och Fredrik. Vi bestämde att vi skulle ses vid 15 men vi var som vanligt sena och kom dit en trekvart för sent. Jag förstår inte varför det alltid blir sådär trots att jag tycker att jag planerar in i minsta detalj. Hur som helst var det riktigt lyckat, man fick inte ha med sig vagnen in så pojkarna fick springa fritt men det gick hur bra som helst även om de såklart rör sig som små tornados. Hajarna var roligast tyckte Viggo och där kunde man krypa in i en glastunnel så att man kunde se från alla håll- en hit.

Oftast var det sådan här fart på Viggo...

Men ibland så stannade han upp och spanade efter hajar

Framsteg?

Nu har vi varmvatten fast ingen värme så vi eldar för fullt här hemma, lite medeltidskänsla.

Nöje att bo i hus...

Just nu njuter vi av att inte ha nåt varmvatten eftersom värmepannan har pajat. Vi visste att pannan behövde bytas hyfsat snart men hade tänkt vänta någon månad. Men herregud, det är ju bara att gå upp en timme tidigare om morgnarna och koka vatten att duscha i.

Skor skor skor

Använde lunchen idag till skojakt, eller stöveljakt egentligen. Jag har gett upp tron på att det kommer sensommardagar och har accepterat att det är höst så nu vill jag fylla garderoben med stickat och skogarderoben med stövlar. Mitt nya praktiska jag kvävde suget att köpa underbara skyhöga klackar och valde ett par något mer promenadvänliga, svarta stövlar från Scorett som ändå höjer mig till över 1.80 men som funkar till det mesta. Innan hösten är slut hoppas jag att jag även hittar några snygga bruna stövlar och ett par stövletter.

Charmig och egensinnig

Viggo har haft en toppenvecka på dagis hittills. Jag var beredd på lite bakslag eftersom han fick långhelg i och med ett par VAB-dagar förra veckan men det har som sagt gått kanon. Fröknarna (eller pedagogerna) är fantastiska och det märks att han har charmat dem. Jag brukar smyga lite när jag ska hämta och iaktta vad Viggo gör när föräldrarna är iväg och allt som oftast har han antingen ett helt gäng med tjejer runt sig som tar väl hand om honom eller en fröken som busar och gullar med honom. De säger att Viggo är en riktig charmknutte och inte särskilt svår att läsa; han vet vad han vill, låter alla veta det och ger sig inte i första taget i resan mot sitt mål.
Känner igen det där. Är för övrigt väldigt imponerad av dagispersonalen. Det spelar ingen roll vem jag frågar om hur dagen har varit så kan de i detalj berätta vad Viggo har lekt med under dagen, exakt hur mycket han har ätit, hur länge han har sovit och hur blöjleveranserna sett ut (bokstavligt talat).
Hela veckan har han dessutom varit en drömpojke hemma; vi har busat, lekt och skrattat ända fram till läggdags och kors i taket så har han ätit för fullt och sovit gott på nätterna. Att vara mamma är väl ingen konst, jag tar gärna tre till!

Irriterad

Har tittat på valdebatten på SVT och blir sådär riktigt irriterad och har högt och ljudligt suckat från tv-soffan, hemska Mona. Men det gäller att göra något konstruktivt av irritationen varför jag nu sitter trött efter att ha svabbat alla golven, bytt sängkläder och tvättat.
En vecka kvar till valet, glöm inte att rösta!

Bästis

Har precis avverkat en lunch med Nadja på Grand. Nadja steg snabbt i rang på Viggos bästislista för hos henne fick man choklad och obegränsad tillgång till iPhone.

Frisk

Viggo är frisk igen! Tredagarsfeber verkar det som om det var eftersom han fick utslag i fredags kväll som nu är borta helt. Ätandet går fortfarande inte så bra dock men det är vi ju vana vid, välling är det enda som går ner och nätterna krånglar lite. Nu hoppas vi att man får ha en frisk knodd ett tag, främst för Viggos skull såklart men också för att det underlättar lite med jobbet. Jag och P har redan hunnit bråka om vem som ska missa vilka möten under de två vab-dagarna vi hade...
Snart lämnar vi sjukstugan och åker in till stan och brunchar med Nadja som är här på jobb.

Första VABen

Jaha, då var det dags. Klarade mig nästan 3 veckor innan det var dags att vara hemma och vårda sjukling. Igår när jag skulle hämta Viggo satt han hos fröken med feber. Förutom just febern är det ingen fara med honom, han är precis som vanligt. Däremot har han fått äta massa glass så för hans del är livet bättre med feber än utan.
Ska försöka jobba lite idag, får se hur det går. Viggo accepterar inte alltid annat än odelad uppmärksamhet. Det är kruxigt det här med att vara workoholic och samtidigt vill vara världens bästa mamma.

Skam den som ger sig 2

Jag är inte alls lika uthållig som Viggo i det jag tar mig för. Efter att Viggo inrett husets väggar och golv med dagens lunch, mellanmål och middag gav jag upp. Det blev flingor och mjölk med blåbär till middag. Jag suckade inombords, Viggo skrattade och åt tre portioner. Skam den som ger sig var det ja.

Skam den som ger sig

Även om Viggo inte varit den som sovit bäst på nätterna så var det väldigt länge sen som han höll oss vakna hela nätterna. Tills nu. Det började i torsdags natt med att han blev jätteledsen en timma efter han lagt sig och inte gick att trösta och söva om förrän vid midnatt då han fick sova i vår säng. Och så har det fortsatt, han vaknar med jämna mellanrum och är helt förtvivlad vilket jag också börjar bli. Jag gillar ju det här med att sova på nätterna. Han som aldrig velat sova hos oss ger sig inte förrän han får just det och inte ens då leder det till sömn alla gånger. Till historien hör att han är den mest envisa person jag vet och har den senaste veckan varit besatt av att knäppa spännen. På barnvagnen, galonisarna, cykelhjälmen... Detta leder till utbrott då det inte alltid lyckas och jag har av hänsyn till familjefriden fått gömma galonisarna efter nån halvtimmes envisa försök och många tårar. I natt fick vi till slut lägga Viggo mellan oss efter att ingen av oss fick någon sömn. Peter märkte efter ett tag att Viggo hade rymt och hittade honom i vardagsrummet i full fart med att knäppa cykelhjälmen. Skam den som ger sig.

Fantastiskt

Ligger utmattad hemma i soffan efter ett par dagars kick off med jobbet. Så sjukt lyckat! Det var rockfestival med 500 av kollegorna; förutom jättebra jobbpass blev det konsert, massa dans, Bert Karlsson, Adam Alsing, sångskola och tältövernattning (fast jag och min förkylning fuskade och sov på vandrarhem). Späckade men fantastiska dagar! Är fortfarande lite frusen och trött så det blir tidig kväll efter lite bubbelbad och bastu.

Vart tog tiden vägen?

Det går allt bättre för Viggo på dagis, känns så himla skönt! Han är glad mest hela tiden, äter bra (!), sover bra och leker och utforskar för fullt. De större tjejerna slåss om honom och han tar emot kramar och pussar med ett stort leende. Så i stället för att ha dåligt samvete för att jag lämnar bort ett gråtande barn på dagis så känner jag faktiskt att det är helt rätt, jag tror han behöver den stimulansen han får där. Jag jobbar som sagt ändå lite mindre så att Viggo slipper långa dagisdagar. Även om det känns ganska lyxigt att sluta vid 15 på dagarna så är det lite ovant, jag är van att jobba mycket och trivs med det. Men det är väl en vanesak antar jag, och trots allt så värdesätter jag såklart Viggotiden mer än jobbtiden. Jag kommer nog hinna jobba så det räcker och blir över innan det är dags för pension i vilket fall. Men jag förstår inte var de där extratimmarna jag och Viggo får tar vägen. Jag försöker ändå att prioritera bort tvätt, disk och städ tills han har somnat men ändå så känns det inte som om tiden räcker till för att hinna mysa och leka tillräckligt. Jag är avundsjuk på dagisfröknarna som får så mycket tid med honom. Jag önskar att man kunde pausa tiden ibland!

Dagisbaciller

Man har ju hört att dagisbaciller inte är att leka med och nu kan jag intyga att det stämmer. Viggo har ju varit lite halvkrasslig men eftersom han är så mumsig även med snor på har jag inte kunnat motstå hans pussar och därför dragit på mig samma sjukdom. Antingen blir det värre på vuxna eller så är det jag som är känsligare men hur som helst är jag inte som Viggo och studsar runt med oförminskad styrka utan ligger utslagen i soffan. Igår kväll fick Peter bädda ner mig med täcke och en kopp te eftersom jag befarade att döden var nära. Idag har jag ändå varit på jobbet men med snuva och lock för öronen. Dessutom försvann halva synfältet efter lunch och efterföljdes av nåt migränliknande. Härligt!
Har av förklarliga skäl inte varit världens roligaste mamma idag utan mindre än halvhjärtat målat, dansat (liggandes på golvet vilket är en konstart i sig) och byggt med duplo.
Peter har för övrigt börjat plugga idag på IHM. Det blir marknadsföring, affärsutveckling och ekonomi om jag inte minns helt fel vilket ska leda till en examen som marknadsekonom om ett par år. Han kommer att läsa vid sidan om jobbet för jobbets räkning så det blir pressat schema för hela familjen nu framöver!

För smart

Viggo tyckte att vi skulle skämmas för att vi inte vaktade honom tillräckligt noga när vi var ute i trädgården och straffade oss genom att låsa oss ute. När chocken lagt sig påbörjades operation få Viggo att öppna dörren genom pedagogiska förklaringar och glada hejarop när han var på rätt väg. En kvart senare hade Viggo gått iväg utom synhåll och vi fick övergå till operation våld som tro det eller ej lyckades utan trasiga fönster! Trollunge, ibland är du för smart för ditt eget bästa.

Det där med vab...

Såklart! Bara för jag skrev häromdagen att Viggo än så länge var frisk så tvingades hela familjen vakna kl 4 samma natt för att vårda täppt näsa på ledset barn. Han var bättre på morgonen så han fick gå på dagis, så även idag. Jag har suttit och tittat på telefonen och väntat på order om att hämta. Men det verkar som om vi klarat första jobbveckan! Score! Viggo åker för övrigt cykel från dagis nu. Superkul tycker V som sitter och kittlar mig utan att jag kan försvara mig. "killekillekille!" ropar han bara nöjt med den finlandssvenska dialekten som han på nåt vänster lagt sig till med (har vi förstört det stackars barnet med den konstiga blandningen av norrländska och göteborgska?). Men han tycker inte att han ser så häftig ut i hjälmen så där blir det lite protester...

Pusslandet

Lite dåligt med uppdatering men vi håller på med inskolning. Inte av Viggo utan av oss själva i familjepusslandet, det tar lite på krafterna med går fint än så länge! Dagislämna, jobba, dagishämta, passa tider och hinna njuta av Viggotid där någonstans emellan. Fasar lite för när vabbandet ska få plats i schemat också, men än så länge blundar vi för det kommande problemet och är nöjda över att det rullar på hittills.

Viggo förstår fortfarande inte varför vi inte kan vara med honom på dagis hela dagarna och spelar fortfarande på vårt dåliga samvete med floder av tårar, men lyssnar man på fröknarna så slutar han och blir glad efter ett par minuter så vi biter ihop och använder all kraft som finns att uppbåda till att se glada och oberörda ut under lämnandet.

En bra dag

Vissa dagar är ju verkligen bättre än andra. Efter dagislämnandet idag (som var storgråt) har det gått spikrakt uppåt.

• Första dagen på nya jobbet och jag åkte hem med träningsvärk i ansiktet av allt skrattande. Fantastiska kollegor.


• Hämtade en glad Viggo på dagis som när jag kom var målet i ett pusskalas med de stora dagistjejerna (han hade också utdelat en och annan puss). Han hade varit jätteduktig idag; ätit bra, sovit bra och varit på dunderhumör på eftermiddagen.


• Samme duktige dagispojke åt duktigt utan gnäll all middag på tallriken.


• Peter överraskade med en cykel till mig när han kom från jobbet (precis en sån jag ville ha- en klassisk treväxlad damcykel). Nu fattas bara barnstolen så blir han hämtad med racern på dagis framöver.


• Viggo somnade i tid efter bara en liten pratstund för sig själv.

Nu ska jag avsluta kvällen i samma anda med en kvälls-smoothie och somna med ett leende på kudden.

Renoveringsuppdatering

Jag utlovade för längesen lite bilder på hur huset har blivit efter vi (eller vi och vi... mycket hjälp har vi fått) renoverat här hemma. Önskar att jag hade ett vidvinkelobjektiv på kameran för det var svårt att ta kort på det. Som mäklarna brukar säga: måste upplevas. Hur som helst gör jag ett försök.

Före...

... och efter. Svårt att få allt på ett kort men här ser ni i alla fall lite hur taket blev. Helt plötsligt blev hela huset mycket större och ljusare (fast korten blev lite mörka)! All furu är borta och alla väggar vitmålade.

Hallen före...

... och efter. Också vitmålat och ny halltapet (kort taget på kvällen så det är lite mörkt). Trappan är nästa projekt, den ska bli vit och grå.

Sovrummet är också i ordningställt med ny fondtapet och ny garderob, Viggos rum är fixat med ny färg, myshörna och små möbler. Ni kanske får se dem också vid tillfälle men just nu orkar jag inte lägga upp fler bilder.

Förutom trappan är det som är kvar att göra innan årets slut:

- Lister

- Räcket på övervåningen ska bytas ut mot glas
- Ny bänkskiva i kök och kanske nya skåpsluckor

- Inreda övervåningens arbets-/musikrum samt allrum ordentligt.

Klurigt

Efter några veckors matvägran är föräldrarnas önskan om ett barn med full mage stor. Därför fick det bli thaimat ikväll och som väntat slickade han nästan tallriken. Han gnällde till sig pinnar att äta det sista med och tjurskallig som han är kämpade han länge med många frustrationsskrik för att få upp riskornsrackarna.

Dagisfredag

I torsdags när jag hämtade Viggo på dagis var han glad att se mig men inte så att han klängde runt halsen på mig och ville hem direkt. Jag fick en kram och sen sprang han iväg och fortsatte med det han höll på med. Detta fick mig att tro att fredagslämnandet skulle bli piece of cake men så blev det inte... Han var om möjligt ännu mer ledsen då och jag fick bita mig i tungan för att inte börja gråta lika hysteriskt som honom. Men även den dagen hade faktiskt gått bra och han verkade ha jätteroligt när jag kom och hämtade. Fröknarna sa återigen med ett leende att Viggo är "en mycket viljestark och envis pojke". Jotack, det vet vi... Tydligen är det de mest viljestarka barnen som är svårast att skola in eftersom de inte ger sig när de bestämt sig för något. Jag är i och för sig jätteglad att han har den egenskapen, det kommer man långt med, även om jag önskar att det inte visade sig så mycket just nu vid inskolningen.

På måndag har han kort dag igen eftersom det varit helg men sen är tanken att vi ska gå till jobben och köra fullt dagisschema för honom. Jag ska jobba 75 % tillsvidare så att det blir lite kortare dagar för honom i alla fall.

Värk i mammahjärtat

Igår när vi hämtade Viggo på dagis sa fröknarna att "Viggo har varit lite arg idag...". Temperamentspojken. Han gillade tydligen inte alls att vi bara lämnade honom där. Idag kom han väl ihåg vad som hände dagen innan och därför blev lämnandet jättejobbigt. Redan när vi skulle gå hemifrån klängde han som en groda, när vi kom till dagis började han bli ledsen och när vi sa hejdå blev han panikledsen. Att det gjorde ont i mammahjärtat är en underdrift när man hörde gråtet utifrån dagis.
Nu har dessutom Mats, Tessan och tjejerna åkt hem (saknar dem redan!) och Peter är på jobbet. Är alltså hemma själv för första gången sen Viggo föddes tror jag. Jag trodde att jag skulle gilla det men tiden går fruktansvärt långsamt och jag längtar tills att jag får hämta hem min lilla krumelur!

Dagisuppdatering

Idag lämnade vi Viggo på dagis utan oss. Det blev lite tårar när vi sa hejdå och han hade snyftat till några gånger när han kom på att vi var borta men annars gick det bra de två timmarna han var där. När vi kom och hämtade honom fick jag en kram och Peter en puss och sen satt han fastklistrad på oss tills att vi kom hem. I morgon ska han vara med på lunchen, lycka tillsäger vi till dagisfröknarna ;)... Viggo äter numer i princip bara ärtor och köttbullar men man har ju hört att det brukar ändra sig till det bättre när de börjar dagis, så det hoppas vi på!

Tjejtjusare

Vi har finbesök från Östersund sedan igår eftermiddag. Nog för att jag och Peter självklart tycker att det är hur kul som helst, men Viggo är nog ännu lyckligare! Två tjejer som leker med honom så att han gapskrattar och inte minst två hundar. Idag fick han lämna dem en stund för att gå på dagis. De andra föräldrarna fick idag lämna sina barn en stund men vi fick vara kvar hos Viggopiggo eftersom han fortfarande tycker att det är skönt med oss där. I morgon däremot ska vi försöka gå ifrån, vi får se hur det går.

Han har för övrigt skaffat sig ett större huvud sedan igår. Han for in i altanen med pannan och fick en extra panna och på dagis ramlade han ner från en stol och slog bakhuvudet. Stackars liten, nu hoppas vi att han står på benen ett tag framöver.

Barnfri fredagkväll

Igår kväll kom Maria Poppins till oss för att hålla koll på lillstrumpa medan jag och P skulle ut och träffa Sara och Fredrik. Hon är ju en av Viggos favoriter så jag visste att det inte skulle bli några problem men trots det förvarnade jag Maria om att det eventuellt kunde bli läggningskomplikationer. Det gick hur bra som helst, han hade somnat direkt med ett leende.
Samma tid i stan åt vi underbar mat på Raw:s uteservering och hade en toppenkväll. Sista riktiga sommarkvällen kändes det som.
Dagen har vi med anledning av gårdagen tagit det lugnt genom att sova middag och efter det vakna till med ett dopp i sjön.
Imorgon kommer Mats, Tessan och tjejerna och hälsar på, längtar!

Men...

... det är ett jäkla slit med trädgårdsarbetet. Ingen vila ens på en lördag.

Eget hushålle

Det är skönt att ha sitt eget att dra sig tillbaka till när föräldrarna är jobbiga tycker Viggo. Särskilt nu när vädret tillåter morgonkaffe på bron i bara blöjan.

Vad köket har att erbjuda

Efter dagis idag (som för övrigt går allt bättre) åt vi lunchbuffé på ett sushi/kinahak i närheten. Mot slutet av lunchrushen tog sushin slut och då dukades inget mindre än varmkorvssushi fram. Man tager vad man haver.