Veckan ligger på plus än så länge, mest tack vare mina fina, duktiga killar. Viggo har haft sina första dagar på dagis utan gråt vid lämningen. Vi har väntat snart 3 månader på detta och även om det så klart gått bättre och bättre har han ändå demonstrativt visat sitt missnöje varje morgon men blivit glad så fort P är utanför dörren. Men denna vecka har det som sagt vänt helt och han nästan stampar för att få komma iväg på morgonen. På dagis kallar dom honom solstrålen medan barnen säger "fotbolls-Viggo" eftersom han tydligen är en hejare på att kicka boll. Han har också lärt sig namnet på några fröknar och barn och babblar oavbrutet.
Även om vi är jätteglada att det går så bra känns det nästan lite snopet, han är verkligen en egen liten person som klarar sig bättre och bättre utan oss. Ibland tycker jag att det går alldeles för fort.
Underbara lilla familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar