Viggo babblar så öronen krullar sig, mina gener har slagit igenom starkt. Det mesta låter fortfarande som japanska (bokstavligt talat) men här och där kommer det riktiga ord. Jag blir lika förundrad och stolt varje gång!
Senaste veckan har han lärt sig några nya uttryck som han prövar och det låter så himla roligt. När han får något han blir glad över eller om han själv hittar nåt spännande ropar han fascinerat "Woooooooow!" och när han råkar tex. tappa en sak utbrister han "Oj då!".
Andra nya ord han har snappat upp på senaste är "dricka" (mycket användbart), några namn på dagisfröknar och kompisar, kaka (eller kå-kå-kå-kaaaaaa, också mycket användbart). Ja, detta klarar han sig långt på i livet- kaka och wow.
Som med allt annat övar, övar och övar han tills det sitter. Precis som han tillbringar långa stunder med att träna på att ta på sig stövlar och byxor (idag i säkert en halvtimme) så tränar han på pratet. När vi lagt honom på kvällarna hör vi honom prata sig själv till sömns.
Fina, underbara unge.
1 kommentar:
Kan tänka mig att man blir alldeles varm i hjärtat av dessa framsteg. Jag sitter här och ler för mig själv när jag läser vad du skrivit. Kram från Sandra
Skicka en kommentar