Jul är kul

Vi köpte lite adventsgrejer igår och dammade även av de gamla jullådorna från garaget. Vi brukar knappt pynta alls eftersom vi åker bort så mycket under julen men igår blev jag så att säga jul-bananas. Efter att ha fått upp en ljusstake kunde jag inte stoppa mig själv så nu är både julgran och pynt uppe. Lite tidigt känns det nu men det är sjukt mysigt på kvällen. Det känns lite overkligt bara att det inte är julafton imorgon.

Snyggpojken

Måste ju visa några bilder också på världens sötaste unge!

Snyggfrilla!

Lockarna är borta och vilken söt nacke det fanns där under!

En stor dag

Igår eftermiddag var tanken att vår julklappshandel skulle börja men det slutade istället med middag på stan, några presenter till oss själva och det största av allt- Viggos första frisörklippning. Det blev lite spontant och tur var nog det för jag tror aldrig att det hade blivit av annars. Jag har nästan gråtit vid tanken att nacklockarna ska försvinna och snusat på dem varje kväll men jag visste ju att tiden snart skulle vara kommen. På senaste tiden har håret vuxit allt annat än jämnt vilket har skapat en illusion av ett jättehuvud. Alltså var det på tiden. Viggo tyckte det var hur kul som helst och efter att ha blivit stylad med vax insåg jag att han verkligen inte är min lilla bebis längre utan en riktigt stor pojke. Lite sorgligt, men jag har sparat locken om saknaden efter bebis-Viggo skulle bli för stor... Och stor pojke som han alltså är nu så sov han hela natten fram till 9 i morse. Det gillas!




Såklart är hela frisörbesöket dokumenterat. Klippa sig var superkul! Och självklart duger inget annat än att klippa sig i en Ferrari.

Förvirrat

Nog för att det är stressigt på morgnarna men när jag kom till jobbet i morse blev jag nästan rädd för min psykiska hälsa. Jag hade packat ner fel dator i datorväskan, och den som kom med är inte på något sätt lik jobbdatorn.
Dagen slutade i alla fall bättre än den började, Peter kom hem med paket till mig. Nu har jag fått borste och skrapa till bilen plus en navigator så nu slipper jag köra vilse mer. Och tur är väl det så förvirrad som jag verkar ha blivit.

Lycka för mig...

... är att hitta parkering på morgnarna. Jag har lärt mig den hårda vägen att det är djungelns lag som råder på pendelparkeringarna och att man måste vara ute i tid för att få en eftertraktad lucka. Så nu får jag trotsa tröttheten och ta mig upp lite tidigare men det är ju bara bra. Jag njuter på dagarna när jag tittar ut i snörusket när jag vet att ärtan troget väntar på att fånga in och skydda mig från allt det där så fort jag kliver av tåget efter jobbet. Idag när jag var så nöjd över min plats och därför skuttade fram över parkeringen fick jag dock snabbt vakna upp till till verkligheten då jag gjorde en praktvurpa på isen och fick svärandes halta mig fram till tåget.
Katarina har idag varit här med Viggo eftersom jag hade möte på eftermiddagen. Tänkte passa på att träna också men mitt is-skadade knä ville inte samarbeta så det blev till att vara hemma.
För övrigt sjukt att det redan är torsdag imorgon, alldeles för mycket som ska hinnas med till fredag.

Dagen kan bara bli bättre

Första dagen med bil var inte helt lyckad. Fullt på alla parkeringar vilket innebar att jag till slut fick parkera hemma och gå som vanligt. Och blir sen till jobbet.

Man lär sig nåt nytt varje dag

Viggo kom idag på hur man tog av sig blöjan själv och sprang runt naken i huset. Peter upptäckte en stund senare att Viggo hade ställt sig och kissat nedanför toaletten! Han hade nog tjuvkikat och skulle göra samma som pappa utan att riktigt nå upp. Så nu blir det potträning medan intresset verkar finnas där. Duktiga Viggo!

Fina fina Fia

Nu är det tomt för syster yster har åkt hem. Vi har haft en jättemysig helg som gick alldeles för fort. Förutom att prata en massa så hann vi med en shoppingeftermiddag, utemiddag och lite David Batra på det. Viggo har fått mostertid också även fast han inte varit på sitt bästa humör i helgen pga oidentifierad sjukdom (eller om han bara vaknat på fel sida). Hur som helst så saknar jag finaste syster massor redan, tur att vi ses igen om bara ett par veckor.

Knasmoster, lillsparv 1 och så lillsparv 2 i magen såklart!

Nu är hon här!

Igår kom världens finaste lillasyster med världens finaste bebismage. Viggo lyfte på hennes tröja flera gånger och sa "ojdå...". Han är inte så finkänslig. Hennes helg i Stockholm började sådär tack vare mig eftersom Peter äntligen hade hittat den perfekta bilen som han prutat ner till superpris som vi var tvungna att hämta innan vi plockade upp Sofia så hon fick vänta en stund på flygplatsen. Jag fick köra hem den medan Peter och Viggo hämtade henne. Jag hade planerat att hinna handla mat och förbereda middag tills dom kom hem men de var hemma en bra stund innan mig eftersom jag som vanligt (trots navigator) körde fel tre gånger. Hur som helst är min första bil helt perfekt; fin, liten (men ändå säker med airbags och så) och lätt att köra.

Min lilla ärta.

Nu börjar 100% myshelg med Sofia!

Den lille musikern

Jag riskerar att låta som en överdrivande curlingmorsa men jag säger det ändå... Ja det gör jag, jag skriver det till och med här så att alla kan läsa, det är min rätt som stolt mamma. Vår son är ett musikaliskt geni! Eller nästan i alla fall. Som jag ältat många gånger förut så älskar han musik sedan han låg i magen. Och hör han musik så lyssnar han först och dansar sedan i takt (helt sant, sjukt gulligt när det är ballader...). Nu har han provspelat trummor några gånger och älskar det. Har han inte själv trumpinnarna så sitter han och kollar och klappar när Peter spelar. Här får ni se hur han spelar en liten trudelutt och headbangar när han tycker att det går extra fint. Som vanligt så är han sitt eget största fan och är som synes på slutet mycket nöjd med sitt framträdande.
Gitarr är också himla kul så en egen liten gura blir det i julklapp.

Olycksfågel

Gårdagen hade ett sorgligt avslut. Viggo och jag hade haft mysdag eftersom dagis nu är stängt för att öppna imorgon i den nya lokalen och var även ensamma hemma på kvällen eftersom Peter har skola måndagkvällar. Viggo var lite rastlös på och ingenting var roligt, därför lät jag honom hållas när han nöjt drog iväg med en barstol. Rätt som det är välter stolen och Viggo utbrister "oj då, oj då, oj då..." medan han försöker resa den upp och då faller den ner på hans tå som direkt fick samma färg som hans tumme. Självklart var han otröstlig och trots alvedon grät han i sömnen i natt. Lilla fina olycksfågel. Mammahjärtat som på sistone har fått sig några ordentliga törnar blödde återigen när en ledsen liten kille haltade ut i köket för att titta när jag gjorde morgonvällingen. Peter har varit hemma med Viggo idag eftersom dagis var stängt idag också. På morgonen ville han inte gå alls men nu ikväll verkar han ha fått koll på hur man bäst springer utan att belasta tån och han är riktigt haj på det. Var rädd för att han skulle behöva vara hemma imorgon och vila men jag tror han slipper det och får träffa kompisarna på dagis istället, vi får se imorgon.

Pappa!

Grattis på fars dag finaste, bästa pappa! Tur att jag har en lillasyster som det är ordning på, som håller sig i krokarna och kan krama dig från mig när inte jag kan vara där annat än på telefon.

Och grattis till en annan fin pappa hälsar Viggo. Viggo hade planerat dagen i minsta detalj och bjöd på bus, mera bus, pussar och ett pappa/Viggobad med dansuppträdande. Jag tror att Peter är nöjd med sin dag.

Och så grattis till svärfar såklart, kram till dig!

Biljakt

Hela helgen har vi varit på biljakt. En liten bil till mig som är billig att köpa och billig att äga. Och fin. Svårt som attan verkar det vara, vi har tillbringat många timmar på blocket och lika många på vägarna till bilfirmor och diverse löst folk som vill lura på någon en mer eller mindre trasig bil. Jag har tvingats revidera min inställning att "det är väl bara att ta en" för så enkelt verkar det som sagt inte vara. Jag hoppas att vi hittar någon i veckan för nu börjar jag tröttna.

När katten är borta...

Vi tittar bort i 2 minuter, då passar Viggo på att undersöka den förbjudna öppna spisen.

Uppdatering- 10 minuter senare var han lika svart igen efter att ha hittat skokräm i en garderob (som jag inte vet hur han lyckades komma in i)

Mammas pojke

Mingelmannen

Idag efter dagis åkte jag och Viggo till Peters jobb. Det var lite festligheterför kunder och anställda med respektive eftersom hans företag firar 10-årsjubileum. Att säga att Viggo trivdes som fisken är en underdrift. Även om han var yngst så var han den som minglade bäst av alla. Folk förvånades över hur oblyg han var där han snabbt sicksackade mellan folket och stannade och pratade med alla kostymnissar utan att bry sig om var jag och Peter höll hus. Han lyckades även snappa åt sig både ostbågar och några chips från lättcharmade festdeltagare. Motvilligt från Viggans sida fick jag sätta honom i bilen och åka hem innan middagen skulle dra igång och väl hemma tog det inte många sekunder innan han snarkade.

Sjukt

Har sedan snart en vecka tillbaka haft någon konstig förkylning som enbart suttit i halsen. I helgen var det som värst och jag fick knappt fram ett ljud, svårt för mig som älskar att prata. Jag förstår inte varför det ska ta sån tid att komma på banan igen, men det kan ha nåt att göra med att jag inte tagit det så lugnt. Gårdagens hemska vinterupplevelse gjorde väl inte saken bättre heller. Nu är det hur som helst lite bättre och jag har börjat vänja mig vid min sköna whiskey-stämma. Vår automatiska telefonväxel på jobbet förstår dock inte vad jag säger så jag har fått strunta i telefonhänvisningarna idag.
Jag hoppas att jag inte smittat Viggo men än så länge verkar förkylningen ha skonat honom. För övrigt mycket sjukdom på dagis så jag är tacksam för varje dag vi slipper sjukstuga.

Det är jag eller vintern...

Antingen flyttar jag till Maldiverna eller så köper jag en bil. Jag ska villigt erkänna att jag många gånger sagt "vi behöööööver inte en till bil. Jag promenerar eller cyklar mer än gärna och till jobbet går det snabbast med pendeln". Jag stod inte bakom mina egna uttalanden idag.
För det första var jag tvungen att jobba lite längre och hade därför meddelat dagis att jag skulle hämta en halvtimme senare (bara där startade mitt dåliga samvete). Eftersom det tydligen var dags för vintereländet har cykeln tackat för sig efter att kedjan eller nåt frös fast (den ville inte rulla) och jag hade bestämt mig för att åka buss till dagis och promenera hem med Viggo därifrån under vintern. Eftersom det snöade var naturligtvis pendeltåget sent vilket gjorde att jag missade bussen till dagis (som går en gång i timmen). Där stod jag i snöSTORM utan vantar och mössa och bara längtade efter min unge som kändes helt utom räckhåll. Jag har aldrig svurit så mycket som jag gjorde (det kom kanske en tår av ilska också) när jag halkade upp för backarna i mina klackar med datorväskan. Peter sa efteråt "Du skulle behöva göra lumpen" när jag berättade att jag inte trodde att jag skulle överleva till dagis och att det var den värsta upplevelsen i mitt liv. Han har inte alltid taktkänsla min karl.
När jag väl kom fram efter en halvtimme senare mötte fröknarna mig med handdukar. Dessutom var Viggo ensam kvar på avdelningen stackarn, som om jag inte mådde tillräckligt dåligt.
Så ikväll kollar vi efter bilar. Det blir kanske en liten polo i 10 000-kronorsklassen som blir min kompis i vinter. Jag ville köpa en nu ikväll men Peter tyckte att det var att förhasta sig och att vi måste researcha lite först. Jag vet inte om det finns tid för det, jag kanske fryser ihjäl under morgondagen. Usch, hemska vinter.

Viggos ordlista

Viggo babblar så öronen krullar sig, mina gener har slagit igenom starkt. Det mesta låter fortfarande som japanska (bokstavligt talat) men här och där kommer det riktiga ord. Jag blir lika förundrad och stolt varje gång!
Senaste veckan har han lärt sig några nya uttryck som han prövar och det låter så himla roligt. När han får något han blir glad över eller om han själv hittar nåt spännande ropar han fascinerat "Woooooooow!" och när han råkar tex. tappa en sak utbrister han "Oj då!".
Andra nya ord han har snappat upp på senaste är "dricka" (mycket användbart), några namn på dagisfröknar och kompisar, kaka (eller kå-kå-kå-kaaaaaa, också mycket användbart). Ja, detta klarar han sig långt på i livet- kaka och wow.
Som med allt annat övar, övar och övar han tills det sitter. Precis som han tillbringar långa stunder med att träna på att ta på sig stövlar och byxor (idag i säkert en halvtimme) så tränar han på pratet. När vi lagt honom på kvällarna hör vi honom prata sig själv till sömns.
Fina, underbara unge.

Teknikens under

Det är lite konstigt att se i vilken annan värld Viggo växer upp jämfört med mig själv. Han har fått mobilen serverad med modersmjölken; lärde sig låsa upp iPhonen vid ett års ålder, pratar gärna i låtsas hands- free (persiennsnöre är en favorit) och kan nog mer om datorer än många äldre. På ett sätt kan jag tycka att det är lite sorgligt men jag antar att det bara är att acceptera att tekniken är och kommer vara väldigt mycket mer central i deras liv än det var för mig själv och dom i min ålder.
Hur som helst är jag såklart glad för allt tekniken för med sig, särskilt när man har släkt och vänner alldeles för långt bort. I veckan har Viggo msn:at med farmor med hjälp av webkamera (skärmen fick en puss), han har kört Skype med mormor, morfar och gammelfaster som höll till i Spanien och vinkat och stått i och på onsdag har vi en Skype-dejt med Maria som är i Nigeria som jag vet att han kommer att bli överlycklig för. Och det roliga är att han inte längre är förvånad när hans kompisar dyker upp i vardagsrummet från ingenstans.
Men det är ju givetvis inget som går upp mot att ses i verkligheten och nästnästa helg kommer min älskade lillasyster med lilla russin i magen till oss, tiden måste gå fort tills dess!

Kollar kärra

Vi har precis ätit lunch i stan med en fin vän och hennes man som är här på besök, vi träffas med 5-10 års intervaller men varje gång vi ses hoppas jag att det inte ska dröja länge till nästa gång. På vägen hem kollar vi bil. Inte min favoritsysselsättning med Viggo är på väg att börja dela farsans intresse. Han undersökte och ratade många bilar innan han hittade sin favorit.

Ensamma hemma

Peter är på "we will rock you" med en kund så jag och Viggan har haft ensamkväll i vårt tecken. Viggo har badat till musik och kört vattengympa; jag har dansat runt i badrummet medan Viggo följde efter och skakade rumpa i vattnet tills han var helt slut. Undrar hur länge vårt gemensamma intresse håller i sig? Jag hoppas att han fortsätter älska det och allt annat som har med musik att göra. Vi ska i alla fall ge honom alla förutsättningar.
Ensamkvällen ska avslutas med romantiskt drama under en filt (när katten är borta...). Imorgon ska jag försöka sluta jobbet lite tidigare så det blir en nästan-långhelg med familjen.

Fina lilla familj

Veckan ligger på plus än så länge, mest tack vare mina fina, duktiga killar. Viggo har haft sina första dagar på dagis utan gråt vid lämningen. Vi har väntat snart 3 månader på detta och även om det så klart gått bättre och bättre har han ändå demonstrativt visat sitt missnöje varje morgon men blivit glad så fort P är utanför dörren. Men denna vecka har det som sagt vänt helt och han nästan stampar för att få komma iväg på morgonen. På dagis kallar dom honom solstrålen medan barnen säger "fotbolls-Viggo" eftersom han tydligen är en hejare på att kicka boll. Han har också lärt sig namnet på några fröknar och barn och babblar oavbrutet.
Även om vi är jätteglada att det går så bra känns det nästan lite snopet, han är verkligen en egen liten person som klarar sig bättre och bättre utan oss. Ibland tycker jag att det går alldeles för fort.
Underbara lilla familj.