Några timmar kvar...

En kvart kvar till julafton! Ser fram emot den lite extra i år eftersom jag har en treåring som har längtat nåt extremt. Dagen har präglats av förväntan men också oro. Han har oroat sig för att tomten inte ska ha några pengar att köpa klappar för (det är ju många barn som ska få) och hur det går till när tomtenissarna smyger in på natten och lägger nåt i strumpan. Det tog lite extra tid att somna förstås men han blundade till slut med ett leende. Hoppas att hans jul blir precis så som han önskar.

Ett nytt kapitel

Nu är det klart! Vi är förväntansfulla nyblivna tomtägare efter en massa strul fram och tillbaka. Tillträde till tomten har vi i juni och då ska det byggas! Vilket hus det blir är fortfarande högst oklart och funderingar finns både på klassiskt, modernt, kataloghus eller arkitektritat. Det kommer i alla fall bli ett alldeles eget hus precis som vi vill ha det. Stooort plus är också att vi redan lärt känna våra grannar och även har fått dit några vänner till området.
När det väl är igång lär nog detta övergå till en husbyggarblogg!

Kär!

Jag är så kär att jag spricker i den här lilla människan. För varje dag blir hennes personlighet tydligare och det blir mer och mer solklart att det är ett riktigt litet guldkorn som vi fått. Hon är fortfarande ganska mammig men tack och lov har hon förstått att även pappa funkar lika bra. Och får hon bara lite tid så kan även andra få förmånen att hålla henne utan att få tinitus. Hon är också väldigt kärleksfull och pussas hela tiden. Även hennes dockor och gosedjur får pussar och kramar. Det mest fantastiska som finns i Livs värld är när hon får uppmärksamhet av Viggo. Därför hänger hon efter honom som en liten svans. Inte alltid poppis för Viggo som häromdagen sa att han ville lämna tillbaka syrran med motiveringen att hon äter hans lego. Men han har ändå tålamod av guld och har aldrig varit elak mot henne. Han bara suckar uppgivet och säger "Liiiiiiiiv..." när han försöker pussla med söndertuggade pusselbitar eller ser henne slänga favoritgrejerna i golvet.
I förrgår tog Liv sina första steg! Trevande och koncentrerat gick hon fyra steg och applåderade åt sig själv. Med rätta! Bara två dagars skillnad mot när Viggo gick. Så sött att jag blev mållös.
Fina lilla korvälskling, vad glad jag är att du finns i vår familj!

Julkänsla

Oj! Uppdatering på sin plats kanske. Det är snart jul och vi har redan hunnit fira en första sådan i Göteborg med syrran, älsklings-Harry och mina föräldrar. Traditionsenlig polkagristillverkning, julmiddag och julklappslek. Jag och barnen stannade kvar några dagar extra och åkte hem i onsdags. Under mina extradagar hann jag med en eftermiddag med Viggo, syster och Harry på Liseberg. Liv fick vara hemma och charma mormor. Kallt nåt fruktansvärt vilket ledde till ett gäng förfrusna tår men mestadels mysigt såklart! Hann också med att träffa vackra kanongravida Marie och lämna över det babynest jag gjort till hennes lilla avkomma. Sedan vi kom hem har allt kretsat kring julen. Viggo är i högsta grad medveten om vad julen innebär i år. Han har redan siktat tomten flera gånger och är därför fantastiskt samarbetsvillig. Det kan kanske hända att hans föräldrar någon gång sagt nåt om att tomten ser allt och att det kan ligga en i fatet om man inte äter som man ska. Eller inte plockar undan sina saker. Vi har haft två pysseldagar; en då Lilly var här och bakade pepparkakor och en när Axel och Matilda gjorde julgodis med Viggo. Utöver det har vi försökt krydda var och varannan dag med små julbestyr. Jag har lite svårt för att fira jul med måtta och jag känner att jag blir igångtrissad av Viggo. Det är så otroligt mysigt att se och riktigt känna hans förväntan. Nästa år lär vi nog börja med nedräkning i september.
På fredag bär det uppåt till Östersund för julfirande. Viggo har redan börjat sitt jullov. Jag hämtade honom redan efter avslutningsjullunchen och håller honom hemma imorgon för att förhoppningsvis skona honom från den magsjuka som börjat sprida sig där.

Det är ju inte alltid som allt pyssel går som man tänkt. Enda orsak till att pepparkakshuset inte slutade i soppåsen var att jag äger en limpistol och Viggos uppmuntrande "Ååååååh mamma vad fint det blir!". Ett riktigt renoveringsobjekt men ändå.

Dans och vinter

Då var det vinter då. Kallt, rått och jäkligt fast ingen snö. Jag hör att det inte är nån snö ens i Jämtland men det hoppas jag hinner komma lagom tills att vi åker upp för julfirande. Vi kör ju all in med vintern här, tar med den inomhus. Eller nja, vi brassar på så gott vi kan med eldning och element så vi håller en hyfsad temperatur. Betydligt kallare lär vi nog bli inombords när vi får elräkningen.
Trots att jag och Sara har visat prov på extrem kämparanda och uthållighet när det kommer till barnvagnspromenader ställde vi in den idag på grund av vädret och tog en lunch- och shoppingtur istället.
Efter dagis tog jag Viggo och kompisen Lilly till knattedansen. Jag och Lillys mamma tycker att det är lite väl låg nivå på danslektionerna. Jag förstår ju givetvis att jag inte kan förvänta mig att de ska träna plié och relevé men det är verkligen bara hoppsasteg med förälder i handen. Och exakt samma varje gång. Frågade lite försiktigt dansfröken om Viggo och Lilly kanske skulle kunna få flytta upp till 4-årsgruppen och få lite mer utmaning. Det blev dock av hennes blick och utläggning tydligt att jag inte riktigt förstod vikten av att de bygger upp den rätta emotionella och motoriska grunden i en termin till innan de kan gå upp ett steg. Hon tittade på mig som att jag var en sån där tävlingsmorsa som stressar sitt barn till att bli bäst. Kände mig i och för sig lite som det när jag med sänkt röst förklarade mitt ärende (jag ville ju liksom inte att de andra föräldrarna skulle höra att jag ansåg Viggo och Lilly låg lite före). Men tji fick alltså jag, de får inte "hoppa över" en termin.

Dagens (nattens) goda gärning

När temperaturen sjunker stadigt är det tur att det finns blocketsäljare som plockar upp luren halv elva på kvällen och efter bönande och bedjande säljer några element till en.

Leka Sibirien

Jaha, nu kommer kylan säger Aftonbladet! Alright säger värmepannan, tror jag passar på att gå i graven då. Vilket mys! Peter har efter en stunds eget mekande påbörjat elektriker-jakt. Suck.

Blommor och bin

Vi lånade en bok om Halvan och ambulansen på bibblan. Det visade sig att Halvans patient var en kvinna som ska föda barn i ambulansen. Särskilt bilden där bebisens navelsträng syns väckte en himla massa frågor hos Viggo. Boken har lästs fyra gånger idag och vi har tittat i albumet på när Viggo låg i min mage och första mötet på BB. Han har ställt tusen frågor, särskilt kring det här med navelsträngen och jag har svarat så pedagogiskt jag kan. Jag vet dock inte hur väl jag lyckats när jag fick höra Viggos sammanfattning;
"Okej mamma. Först så åt du upp mig, sen knackade jag och ville ut, sen åkte jag rutchkana ut från huvudet! Nja. Men det är en början.

Borta bäst och hemma bäst

Såklart är det skönt att vara hemma igen och vara tillbaka i rutiner men det är tur att inte Peter följde med för då hade jag verkligen haft ångest över att åka hem. Nä, en veckas helt fantastisk semester var det allt. På nåt sätt hamnade vi i rutiner även där. Skillnaden mot de vanliga rutinerna hemma var bara att de även innehöll glassätning och bad och för Viggos del en massa lek med bästisen Axel. Glassätningen till trots visade vågen på minus när vi kom hem. Vi bodde nämligen uppe på ett berg och för att ta oss ner till stranden krävdes en dryg halvtimmes promenad med dubbelvagn brant nedför, för att inte tala om vägen uppför (då killarna mutades med klubba för att orka gå själva). I slutet av veckan fick vi påhejning av folk som iakttagit vår aldrig sinande kämparanda. När Saras man ringde till hotellet utan att ha vårt rumsnummer krävdes det inte någon vidare utläggning från honom för att de skulle förstå vem han sökte; "Ah! The two young mommies with lots of children!". Ja, det var ju bara fyra barn men det kanske verkade vara fler. Jag skulle kunna skriva en lång novell med superlativ om resan men det orkar jag inte. Jag kan bara visa lite bilder och ge andra föräldralediga tipset att åka om man råkar ha en slant över. Sen har ju inte alla turen att som jag ha världens bästa resekompis men ändå. 

Morgonjympa vid poolen

Siesta

Hur man bäst tillbringar sin föräldraledighet

Är det lagligt att ha det såhär härligt? För en vecka sedan visste vi inte ens att vi skulle åka och nu är vi i solen. Flygresan hit gick kanon utifrån förutsättningarna; tjejerna sov rätt mycket och killarna var jätteduktiga. Min migrän (som kom sig av en bilkö på väg till flygplatsen) gav sig också. Livet här är nästan lättare än hemma faktiskt. Jag och Sara påminner varandra om att vara i nuet tillfällen som när tjejerna sover, killarna bygger sandslott och vi kan njuta av solen och värmen på stranden. Viggo har fått antydan till gälar då han vägrar komma upp ur vattnet. Kort och gott är livet riktigt fint just nu! Det enda som fattas är ju våra män, synd att en sån liten detalj som jobb håller dem härifrån.

Mot sol!

Frånvaron här beror på att jag varit i Göteborg och plåstrat ett av de allra vackraste hjärtan jag vet men också ett trasigt sådant. Dels beror frånvaron på stress inför idag- jag, Sara och barnen dear till Kanarieöarna idag! En sista minuten på ett 4+ lägenhetshotell. Vi kommer med andra ord ha det grymt när vi väl lyckas ta oss dit. För på pappret är det teoretiskt möjligt att flyga ensam med 2 barn men praktiskt är det sinnessjukt. Det är ingen bonus att jag ett par timmar innan flyget går känner ett annalkande migränanfall.

Bland prinsessor och superhjältar

Halloween närmar sig och Viggo var idag på sitt första Halloweenkalas hos Axel. Under veckan har vi föreslagit olika kostymer för Viggo men han har ratat dem alla. "BARA Buzz Lightyear". Så det är just det han har fått vara. Världens sötaste Buzz. Vi möttes i dörren av världens sötaste Batman. Superhjätarna fick sedan sällskap av ett gäng prinsessor i rosa tyll. Sara hade bakat en massa supermumsiga Halloweenkakor och innan vi gick hem fick lyckliga barn fiska överraskningspåse ur fiskdamm. Liv snyltade också till sig lite choklad i ett oövervakat ögonblick (succe givetvis). Inte konstigt att Viggo protesterade när det var dags att åka hem.

Vildstrumpa

Älskade vildstrumpa. Efter ett par veckors träning på att ställa sig upp tog Liv idag sig an nya utmaningar. Jag tittar bort en sekund, hör ett litet glädjeskrik och hittar ungen så här. Helt plötsligt blev räckvidden ännu större. Och helt plötsligt fick jag lite mer att oroa mig för. Älskade lilla människa, vad roligt det är att lära känna dig och din fantastiska personlighet som visar sig mer och mer för varje dag,

Onsdagsutflykt

Men vad är detta för en liten gosse? Inget rosa! Får se hur många som frågar vad HAN heter idag. Tja, jag ska inte säga nåt, jag gör säkert likadant själv.

Vi är hursomhelst på väg in till stan för långpromenad med Sara och Matilda. Blev stressigt som vanligt men denna morgon pga att hela familjen försov sig! Herregud vilka barn vi har :).

Igår var en stor dag för Liv- två små gryn i nedre tandraden! Stora tjejen!

Pyssel pyssel

Hemmadag för Viggo idag. Vi drog till Panduro för att införskaffa möjänger och molijoxer (som Viggos idol Mulle Meck säger) till ett rymdskeppsbygge. Som vanligt när Viggo ska ta sig an ett projekt verkade det som att han redan när jag pitchade iden hade bilden av sitt rymdskepp solklar för sig. Det var inga frågetecken i affären om vad som behövde inhandlas. Bestämda steg. Påsen fylld med flörtkulor, piprensare, paljetter och glitter i massor. 

Två timmar tog det att ställa iordning rymdskeppet. Viggo klistrade, målade och glittrade ratt, spakar och knappar. Mina kreativa ideer var dock helt bortkastade. Förslaget om att låta en rymdgubbe flytta in bemöttes av ett blankt nej och iden att klistra paljetter på vingarna tyckte Viggo var så korkad att den bara bemöttes med tystnad. Paljetter på vingarna... Jag fick en liten kaffepaus som byggingenjören avbröt efter tio minuter med en suck och "Nää mamma, nu får vi jobba färdigt". Och det var just vad vi gjorde. Nöjd Viggo. Nöjd lillasyrra också, men jag undrar om hon kommer bjuda på en glittrig bajsblöja imorgon, eller kommer kanske korven titta på mig med ett litet plastöga? Det återstår att se men det som är säkert är att det nog slunkit ner mer än mat i den magen idag.

En vecka till...

... har gått utan att jag haft tid att skriva. Ja man kan ju ifrågasätta bloggens existensberättigande med tanke på att grejen med en blogg väl ändå är att den ska uppdateras hyfsat regelbundet. Men seglivad är den, även om jag numer mest skriver för egen del. Är väldigt värdefullt för mig att kunna gå tillbaka i tiden och se vad som hänt i barnens utveckling speciellt. Men nu när jag kämpar för att få plats med 35 timmar på ett vanligt dygn så blir dettta bortprioriterat. Så är det. Hursomhelst var det en trevlig vecka som gick. Viggo hade play date med Axel ("min Axel" som Viggo säger) i fredags. De cyklade och härjade som vanligt. Det är synd att säga att småtjejerna lekte, snarare undvek varandras närvaro så gott det gick. Men skam den som ger sig, Viggo och Axel blev ju kompisar efter ett par år av enträget ihoptussande av mig och Sara så nog ska vi lyckas med brudarna också i sinom tid.

I lördags var Viggos kompis Lilly här med sin familj på middag. Barnen hade film- och popcornmys och föräldrarna åt god middag och gott vin. Lyckat för alla parter med andra ord.

Egentid för Viggo

I lördags, efter mitt omständiga frisörbesök, var vi på husmässa. Vi hade en känsla av att Viggo inte skulle tycka att det var jätteskoj så han fick göra nåt betydligt roligare- hänga med gudmorsan. Själv, utan resten av familjen. De hade hängt i skogen med vänner till Maria som har en jämnårig dotter, grillat korv och lekt. Viggo var helt slut när vi kom hem och somnade efter att jag läst första meningen i kvällssagan. Men otroligt lycklig var han. Maria stannade på middag och vi fick även sällskap av våra eventuella nya grannar.
Husmässan resulterade för övrigt i några ytterligare kilon med huskataloger, lite ny kunskap om värmesystem och kakelugnar och lite mer förväntan och pirr i magen.

Finisar

Mormorkärlek! Hittade denna härliga bild i telefonen tagen på Livs dopdag..

Mot ljusare tider

I fredags kväll träffade jag kollegorna på en after work. Åh vad jag längtar efter att få börja jobba igen! Hade väldans trevligt men var hemma hyfsat i tid eftersom jag hade ett efterlängtat frisörbesök morgonen efter. Mitt hår ser ut att vara ett helt vanligt sådant men skenet bedrar för det är tydligen ett magiskt hår. Ett hår som som från att se ut och kännas som ett genomsnittligt svennehår, hos frissan tripplas i tjocklek. Jag har varit hos massor med olika frisörer och sedan jag var typ 10 har jag fått höra att jag har hår så det räcker till 3 pers. Vid lördagens slingning hos en ny frisör fick jag samma bemötande som vanligt. Efter 1,5 timme börjar samtalsämnena ta slut, frisören tillkallar förstärkning och efterkommande kund ombes avbokas. Efter 3 frisörers gemensamma arbete, 4,5 timmar senare är folieslingorna urtvättade och håret äntligen klippt. Alla timmar till trots så vart det inte så där jättestor skillnad. Jag är på väg att bli blond igen och då är det mycket jobb med att få bort det bruna utan att bli orange. Nu är jag därför lite ljusare brunett och nästa gång kommer jag nog klassas som blondin igen skulle jag tro. Vi får se. När jag äntligen skulle hem lade min navigator av och jag tog det idiotiska beslutet att köra på känsla. Köra på känsla?! När man inte har något som helst lokalsinne?! Det blir ungefär lika lyckat resultat som att be en döv person stämma en gitarr. Inge bra. Jag känslokörde glatt åt motsatt håll och hamnade i bilkö åt fel håll ungefär samtidigt som batteriet på telefon tog slut. Hemma en trekvart senare än beräknat men med en ny läxa lärd.

Knattedans

Viggo fick pyttelite feber igår kväll så jag var i valet och kvalet om hans skulle gå på dagis eller inte idag. I och med att onsdagar betyder utedag för Viggo vågade jag inte chansa. Han får inte under några omständigheter vara krasslig i helgen för då ska vi på hus & hem-mässan. Så istället för att få massage hemma hos Sara som var den ursprungliga planen så var jag hemma och tog det lugnt med barnen. Man märker dock att han börjar bli trött på att bara hänga med mig för han suckar och rättar när det är legobyggande och kläcker ur sig "mammaaaaaaa, inte bygga så! Då blir jag suuur på dig" (känslouttryck är det nya här hemma). Därför var det uppskattat att i eftermiddags få gå på knattedansen som vi kör på onsdagar tillsammans med två av Viggos dagiskompisar. Viggo älskar både sällskapet och dansen och blir så till sig att han fnissar redan när vi sitter i ringen, innan det har börjat. Vi får se om det här är början till ett riktigt dansintresse. Oavsett om det blir dans, gymnastik, bollsport eller en kombination senare så känns det som ett riktigt bra och roligt sätt att få koll på motoriken och kroppskontrollen. Liv har fått följa med och ligga på en filt, underhållning på första parkett för henne.

Stackars lilla huvud

En dag före dopet var det en förvånad mamma som såg en förvånad men otroligt nöjd tjej ställa sig upp för första gången. Precis som storebror är hon för nyfiken för att vänta med att se vad som finns där uppe. Koll på hur man kommer tillbaka till marknivå har hon mindre koll på så antingen skriker hon när benen blir trötta eller så kastar hon sig bakåt. Stackars lilla huvud. Med andra ord är det vad jag gör på dagarna nuförtiden; trösta och pussa på fjunigt ömmande huvud, springa och fånga upp fallande bebis eller lyssna på hur Livs frustrationsskrik när hon inte kommer upp. För att stå upp är det enda som gör henne nöjd numer. Hon har även bytt ålande mot riktigt kryp och häromdagen hade hon satt sig själv. All motorisk utveckling tror jag är orsaken till att hon numer har svårare att komma till ro när hon ska sova och vaknar oftare på natten. Lilla knyte vad fort det går.

Tjena morsan! Sitter här och kollar lite.

Det är alltså enbart såhär man hittar Liv nuförtiden. Det är jobbigt för Viggo att inte ens få ha bordet som frizon för sina leksaker längre.

Tussigt

Då var det sjukt igen. Hösten har inte börjat bra hälsomässigt; förkylningarna har avlöst varandra hos oss alla. Igår var Viggo febrig men vaknade pigg och sval i morse. Nu är febern dock tillbaks och han har bett om täcke. När man erbjuder Ballerinakex och får till svar att "nej, då kommer tandtrollen". Då är man riktigt tussig.

En fråga

Nu börjar den där frågvisa perioden som barn går igenom. Idag på lekplatsen lekte Viggo med en mörk flicka. När hennes mamma kommer säger Viggo;
- Hallå! Är du brun?!
- Ja.
- Jaha okej, jag är orange! säger Viggo, pekar på sitt ansikte och leker vidare.

Instinktivt tyckte jag att det var lite pinsamt men det var det ju faktiskt inte. Bara en helt ärlig fråga från en kille som försöker få ordning på världen i sitt huvud.

Ett litet bad

Det där med att gå på toa med mobilen i bakfickan är ingen hit kan jag meddela av egen erfarenhet. Suck vad trött man blir. Och fattig.

Livs dop

Typ 2 veckor sedan senaste inlägget tror jag. Dopförberedelser och återhämtning efter dop har varit orsaken. Ja det är ju himla lätt att tycka att "att göra-listan" ser alldeles lagom utmanande ut. När man är mitt uppe i macaronskapandet med en skrikande bebis på armen (eftersom vispandet under inga omständigheter får avstanna) så kändes det dock som att den idén gjorde sig bäst just på papper. Kan inte heller påstå att Liv visade särskilt mycket tacksamhet över min ansträngning. I och för sig borde jag ha ringt cateringfirman redan när jag hörde jag hur dumt det lät när jag entusiastiskt ropade på min treårige assistent; "Koooom Viggo, nu är det Macaronbakardags"! (ungefär lika dumt som det lät när jag högt peppade igång Viggo inför storhandling i mataffären...). På nåt mystiskt sätt så stod i alla fall allt klart till dopdagen. Oturligt nog blev min systerson Harry jättesjuk ett par dagar innan dopet så den familjen och således Livs gudmor fick stanna hemma. Jättetråkigt såklart men det till trots blev dopet jättefint och lyckat. Peters bror med familj, mormor och morfar, farmor och farfar, Maria, Sara och Matilda (Axel var tyvärr också sjuk) var med. Särskilt roligt var det att träffa barnens kusin Nora (herregud vilket charmtroll) och se Viggo och kusin Tuva leka så bra tillsammans. Liv blev också bortskämd med doppresenter även om vi tyckte att gästernas närvaro räckte gott; pengar, kläder, en pigtittare, en pall, bok, ett jättevackert halsband och på posten kom bok-presentkort från moster med familj (tack så jättemycket vad ni är gulliga!). Det blev lite tomt dagen efter dopet då alla åkte hem men hela familjen somnade ovaggad.

Lilla dopprinsessan med farmor. Vi skippade dopklänningen.

Nora och Liv. Det skiljer ett halvår på dem.

Radarparet Tuva och Viggo. Sötkorvar!

Men vad händer? P som var så avigt inställd till dopet förra gången hjälper prästen med dopvattnet?! Ja det måste vara frågan om ett mirakel. Viggo fick även han hjälpa till med att sätta igång kyrkklockorna och symbolisera barnen i predikan om Jesus och barnen. Snart ber vi nog bordsbön hemma.

Vår underbara dotter döps till Liv och får mellannamn efter Peters mormor och efter min mormor.

Viggo håller fadderbrevet åt gudmor. Han var så duktig hela dopet och stod som ett ljus. "Jag vill ha tårta sen" påminde Viggo viskande då och då. Förhandlingarnas mästare.

Buffe "Italien möter Jämtland". Jämtlandsälg blandat med italienska smaker.

Och så Liv-tårtan.

I posten

Men titta vad jag hittade i posten! Ja, inte en bebis alltså utan en liten dress till henne. Det var min fina faster och Kentha som skickat en liten present inför dopdagen- tack fina ni! Nu har jag fullt sjå att hålla mig från att äta upp henne för gud vad söt hon blev!

I vintergarderoben

I lördags var vi och köpte vinterkläder till Viggo. Målet var att få med sig en overall och ett par vinterkängor hem. Vi var väldigt nöjda med förra årets Vikingkängor så det blev ett par likadana i år. Overallen blev en från Reima, men jag tror kanske att den får åka tillbaka till förmån för en Fix-overall från Lindex. En sådan hade vi för två år sedan till Viggo och enligt dagis var den hur bra som helst. Viggo kunde praktiskt taget bada i den utan att bli blöt eller kall. Dessutom är den betydligt billigare vilket skulle göra det lättare att försvara den jacka som också följde med hem. En Didriksonjacka som vi blev förälskade i. Den hade jag också kunnat tänka mig om den hade varit lite större...

Efteråt blev vi bortskämda med god mat hemma hos Sara och Fredrik. Axel och Viggo lekte tills de var alldeles svettiga. Matilda och Liv skrämde upp varandra till hysteriskt gråt med växelvisa skrik. Vi vuxna hade jättetrevligt även om vi inte satt vid bordet alla samtidigt. Precis som det brukar vara med andra ord.

Fuskigt för Viggo som får mysa i denna i vinter

Dopdags

På lördags ska Liv döpas. Det blir inte samma kyrka som med Viggo utan en som ligger granne med den tomt som vi mest troligt kommer att köpa (inte helt klart ännu). Det ska verkligen bli jätteroligt eftersom alla kusinerna kommer vara samlade tillsammans med sina föräldrar och så Viggos och Livs far- och morföräldrar förstås. Bland andra. Extra roligt blir det att träffa barnens kusin Nora som precis fyllt ett år utan att vi träffat henne! Förberedelserna pågår för fullt.
Vi var förresten på rutinläkarbesök med Liv häromdagen. Hon har ju gått upp lite dåligt i vikt men nu har hennes kurva stabiliserats och ser riktigt fin ut. Jag har slutat amma och ger ersättning och lite mat istället och det verkar funka bra. Var såklart stolt som en tupp när läkaren sa till närvarande läkarstudenter att Liv var exempel på ett barn som var tidigt utvecklad socialt och dessutom mycket stark liten krabat. Och social är hon verkligen- häromdagen charmade hon nästan en hel tågvagn då hon nyfiket gav var och en som fanns inom synhåll ett leende. Får hoppas att hon är på samma glada humör på lördag.

Fredagsmys

Jag vet inte om verkligheten har kommit ikapp Viggo, att han börjar förstå att lillsyrran kommer vara kvar och att konkurrensen om mig tilltar. Hursomhelst har han blivit jättemammig och det varit tandagnisslan och ren sorg vid dagislämnandet denna vecka. När jag har kommit och hämtat har han sprungit gråtandes mot mig. "Jaaa, han  suckar och säger med jämna mellanrum att han älskar sin mamma Jenny" konstaterar dagispersonalen när jag frågar hur dagen har varit (det är klart att det värmer ett mammahjärta även om det ska tilläggas att han enligt eget utsago även äääälskar mjölk, lego, systemkameran och den blå tröjan. Ja listan kan göras lång). Det var därför extra välkommet med fredag. Som vanligt på våra fredagar gick vi till bibblan och lånade nya böcker. Vi pratar innan besöket om vad han vill låna för böcker och så får han själv be bibliotekaren om hjälp. Det vart mycket fordonsböcker; faktabok om flygplan, traktorer och brandbilar. När jag såg min son stå där med bokhögen iklädd kamouflagetröja kände jag mig tvungen att sälja in en prinsessbok också. Efter vissa tvivel från Viggo fick det bli en bok om en pruttande prinsessa (som han iofs vägrar öppna). På vägen därifrån smet han in på Kicks och kollade foundations så det vägde ju upp lite det också...

Vi hann också med ett par timmar på lekplatsen innan vi gick hem och gjorde glass. Jag hade köpt sådana där glasspinneformar som vi fyllde med egen jordgubbsglass. Mycket poppis. Glassätning och bokläsning i soffan på det så var fredagsmyset ett faktum.

Fantasi

Viggo är välsignad med en extrem fantasi. Har man lite tråkigt kan man poppa lite popcorn, luta sig tillbaks i soffan och bara njuta av världens bästa underhållning. Idag leke Viggo "Mulle Meck" och mekade med ett låtsasflygplan. Liv fick agera motor.

När Viggo hade tråkigt på bussen drog han ner mössan. Efter en stund sittande under mössan drog han upp den, suckade och sa uttråkat "Nej, vill inte leka spiderman mera".

Göteborg

Igår kom vi hem efter att ha varit i Göteborg i en knapp vecka. Dels jätteroligt att vara där, dels härligt att få längta hem. Vanligtvis brukar jag boka upp mig och fylla schemat lite i överkant. Denna gång ville jag se till att ha så mycket tid som möjligt med min systerson och syrran och det fick jag. Harry har hunnit bli 1,5 år och blir bara mumsigare och roligare för varje gång jag ser honom. För första gången får jag känna nackdelen med att bo i Stockholm...
Viggo lät som vanligt mormor och morfar jobba hårt med lekandet och njöt i fulla drag av varje sekund. Kanske var det därför som svartsjukan blossade upp med 100 % när Harry äntrade vad Viggo tyckte var sitt revir. Ingenting var Harrys enligt honom, han hade till och med paxat duschen. "Det är inte din dusch..." viskade syrligt han Harry stod där. Jag är säker på att de i sinom tid kommer utveckla en fantastisk vänskap så jag är inte så orolig.
Jag kände att det var dags för Viggo att lära känna sina rötter och där har vi lite kvar att jobba på känner jag. Vi åkte spårvagn ("ÄR det en buss mamma?"), lekte i Slottskogen (där vi även träffade Lisa och lilla Juni) och var på Liseberg ("Ah, Sundbyberg!" bräkte Viggo på Stockholmska). Det är bara ett par veckor kvar tills vi ses nästa gång så hejdået blev ganska lindrigt ändå.

 Viggo och morfar kör båt på Liseberg

Puss mosters älsklings-Harry!

Mormor och Viggo åkte och handlade. Viggo kom hem med ett lego-flygplan som han inte släppte mer än för att sova. 

 Mormor och lilla galenpannan

Det var svårt att få ett kort på oss alla... Viggo fick mutas med glass och matglade Harry fick ett akut blodsockerfall som fick återställas med banan.

Sjukstuga

Helgen har till största delen varit sjukstuga. Igår var jag och Liv hos Jenny och promenerade när Peter ringde och sa att Viggo vaknat efter en tupplur med skyhög feber. Vi fick endast i honom ett halvt kinderägg och fick tvinga honom dricka. Han fick sova mellan oss i natt och jag har lyssnat på när han glödhet har feberyrat. Idag har han inte varit mycket friskare och vi har kämpat för att få i honom mat och dricka. Efter en fiskpinne, en halv korv, en chokladboll, coca cola och alvedon blev han lite piggare ("Jag är glad nu" säger han när alvedonen börjar verka). Sjukstugan har i vissa stunder mer liknat ett dårhus då lillan precis lärt sig ett nytt skrikljud som ekar oavsett om det är glädje, sorg eller bara tristess som ska förmedlas. Viggo har precis varit uppe och febersnurrat så frisk är han då inte. Dessutom började Liv att gnälla ikväll och är täppt i näsan. Jag försöker att tänka positivt- klart de är friska imorgon! Vi har bokat flyg till Göteborg på tisdag och har inga planer på att skippa den resan.

En ny vän

Jag och Peter tycker det är viktigt att våra barn blir sociala och tar för sig i sociala sammanhang (lagom mycket givetvis...). Med Viggo har vi lyckats rätt bra, han älskar att träffa nya människor och gör inte skillnad på folk och folk. En fin egenskap som ska uppmuntras men som kan  få en mamma att känna sig lite obekväm. Viggo har nämligen en förmåga att välja ganska otippade personer att stifta bekantskap med. Han riktar in sig på mc-snubbar, sura gamla gummor eller ungdomsgäng och upprepar "hej, vad gör ni?" tills han får svar. När vi skulle åka hem med pendeltåget i fredags gjorde han samma sak. Han var helt uppskruvad eftersom han fick åka tåg (det händer inte så ofta) och torterade sin mor med en miljard frågor om allt mellan himmel och jord; allt från orsaken till att mannen framför inte har satt sig fast man måste till vad nästa hållplats heter. Jag ser hur det sprids ett fniss genom vagnen då Viggo inte visar den minsta tendens till att tysta ner sig. Inte förrän han har spanat in en ny potentiell vän. Han visar sig heta Dragan (Viggo frågar naturligtvis om detta, i samma mening som han berömmer sin nya kompis skor) och är mest troligt en avdankad narkoman. Dragan blir jätteglad, kanske för att det inte är särskilt många som spontant inleder ett samtal med honom. Till Viggos glädje har Dragan därför ett uppdämt behov av att prata. Jag fick ingripa vid ett tillfälle då Dragan packade upp en hink med nutella som han ville dela med Viggo. Det var längesen en kvart gick så långsamt men fördomsfria Viggo gjorde säkert Dragans dag.
När ska man börja prata med barn om det där att man inte kan lita på alla?

Fredagsutflykt

I fredags var vi på utflykt tillsammans med Sara och hennes barn. Målet var sjöhistoriska museet där vi visade oss vara helt ensamma. Där fanns ett stort lekrum där Viggo och Axel lekte båtkaptener och ett pysselrum där de ritade medan jag och Sara matade småbrudarna. Vad vi inte visste från början var att sjöhistoriska låg granne med polismuseet, en ännu större hit tyckte killarna. Där fick de klä ut sig till poliser, åka polisbil och polismotorcykel och bygga polislego. En promenad tillbaka till stan efter det var pricken över i:et på en riktigt härlig fredagsutflykt.

En galen polis... 

... i full mundering 

Lillsyrran var nöjd hon med.

Liten vet bäst

Vi har nyss fått båda barnen att sova efter att ha varit och träffat Sävsjö trähus, en av många husleverantörer som ska grillas. Konstigt förresten att Viggo sover för han gjorde upptäcksfärd på kontoret när han tröttnat på pysselboken och kom tillbaka 10 minuter senare med ett ansikte som en vaniljbulle. Mums för sockerbitar. Hur som helst har dagen gått i ett för att hinna med allt som skulle fixas. Tur att jag har en son som ser till att jag håller fötterna på jorden.
"Okej Viggo. Nu när vi kommer hem så ska vi snabbt byta kläder, kissa och tvätta händerna. Sen skyndar vi oss till bilen för vi ska åka till pappas jobb. Vi ska köpa mat också."
Så förberedde jag Viggo i bilen på väg från dagis medan jag försökte få lill-strössel att ta nappen.
"Jaja mamma. Lugna dig. Luuuuugnt och fint." tillrättavisade Viggo.

Peter fick sig också en känga när vi gick från mötet och bad Viggo skynda sig. "Sluta gnälla pappa!" Hahaha, underbara unge!

Husdrömmar

Igår var vi i Arlandastad på "Nybygget" som är en liten by med visningshus från olika leverantörer. Vi har fortfarande inte riktigt bestämt oss för tomten... Men om vi säger ja så kan det ju vara bra att ha lite koll på vad som finns och vad man vill ha. Hela veckan är fullsmetad med husmöten så vi får se om vi blir nåt klokare. Vi har frågat Viggo vad han vill ha för hus. Han vill ha ett rosa hus som kan flyga. Känns svårt att mötas på den punkten men detta prinsesshus kunde han absolut tänka sig. Jag blev också lite förälskad i det. En underbar och öppen planlösning som tilltalar mig. Medan vi kollade hus lämnade vi Viggo på barnpassningen som fanns där. Han var enda barnet och fick full uppmärksamhet av två unga tjejer. När det var dags för stängning var vi inte vatten värda och Viggo var beredd att byta ut hela familjen mot tjejerna rakt av. De var minsann legoexperter.

Första dejten

I lördags fick Viggo gå på sitt livs första bio. Tillsammans med bästa tjejkompisen Lilly fick han se "Prick och Fläck". Jag vet inte vad som var häftigast; filmen eller inköp och förtäring av en hink med popcorn eller det faktum att han hade Lilly vid sin sida. Hursomhelst var han riktigt lycklig! Liv var också med, hon fick biosnacks i form av majskrokar och rån.
På kvällen fick Lilly och Viggo leka mer (Viggo var sjukt imponerad av Lillys piratgarderob) då vi var hemma hos hennes föräldrar på ost och vin. Liv är himlans smidig att ha med sig. Hon gillade läget och blev nattad i vagnen så vi slapp gå hem så tidigt.

Vakta tungan...

Vi åker bil. Stockholmstrafik och Peter är frustrerad.
"Hur låter pappa när han kör bil Viggo?" frågar jag. "Suckar han då och låter puh och attans?".
Viggo tänker och svarar "Han låter va faaaaaaan...".
Ooops. Nu får man börja vakta sin tunga.

Bästa bebisen

Viggo klargjorde förresten lite oroligt ikväll att han INTE ville köpa en ny bebis, han ville ha kvar den vi hade. Tur att vi har samma inställning i frågan.

Regnig helg

"Det är trååååååkigt mamma" sa Viggo och jag kunde inte annat än att hålla med. Det har spöregnat hela dagen och Viggo har haft hemmadag. Då vi inte var sugna på att trotsa vädret gick vi på bibblan och lånade böcker. När bibliotekarien trollade fram två Mulle Meck-böcker så förstod jag av Viggos lycka att eftermiddagen var räddad. Vi har därför myst i soffan och läst dessa, Sjörövar-Rakel och några andra roliga böcker som Viggo valt. Det känns jättekul att Viggo äntligen börjar ha tålamod att sitta och lyssna på sagor. Tidigare har man inte hunnit läsa klart förrän Viggo tyckt att det är dags att vända blad.  
Lycka var när pappan kom hem och till råga på allt hade lego med sig. Viggos fredagsmys har med andra ord bestått i legobyggande och Livs med en halv flaska välling (den första av många förmodar jag). Strax ska jag och Peter fira in helgen med vin och skaldjurspasta. Ett plus till med rutiner och vardag- helgkänsla! 

En ny?

Liv har varit gnällig sen igår. Vet inte om det är pga vaccinationen igår, hon fick den andra dosen drickvaccin mot magsjuka (rota-virus). I morse när hon var inne på dagens andra gnälltimme sa Viggo "Kanske köpa ny bebis mamma?".

Värmer

Viggos trotsperiod är över och vi njuter av en kille som kommit ut på andra sidan mycket mognare, tryggare och lugnare. Igår när jag hämtat på dagis hör jag de vackraste orden jag hört. "Viggo äääälskar sin mamma". Fina skruttpojke, om du visste hur mycket jag älskar dig.

Rutiner

Älskade rutiner! För några år sedan var rutiner synonymt med tråkigt men sen jag fick barn är förutsägbarhet lite smålyxigt. Nu börjar Liv också förstå att man inte kan hålla på att ta sig friheter med att ta ut svängarna för mycket utan faktiskt måste rätta sig i ledet. Pling! Dagislämning. Pling! Sovstund. Pling! Matdax. Pling! Lite lek. Osv, osv. Onsdagschemat bjuder på Sara och Matilda- dejt. Vi var i stan på öppna förskolan (premiär för tjejerna) och har sjungit för fulla muggar om fruktsallader, igelkottar, fiskar som simmar upp, näsor man ska dra i och ner kråkor som kör bil. Liv var riktigt fascinerad så det blir fler gånger. Igår var vi på jobbet och hälsade på och jag känner att jag faktiskt längtar efter att jobba. Samtidigt är båda barnen inne i en underbar och mysig period så jag ska försöka med konststycket att njuta av nuet för snabbare än jag tror är föräldraledigheten slut.

Hustankar

Det var den helgen det. Fort som sjutton gick den eftersom schemat var rätt fullbokat. Efter fredagens grönbete för Peter så var det min tur på lördagen. Nadja var och hälsade på från Italien och vi och Jenny var ute och käkade på kvällen. Underbara tjejer! Söndagen var av förklarliga skäl lite segstartad men efter lite sovmorgon och en kopp kaffe så åkte vi en tur med bilen. Ja, förr i tiden fick jag och Peter lite egentid när Viggo tog en tupplur på dagen. Denna sovstund försvann med napparna så om vi vill hinna prata och umgås utan barn så packar vi in oss i bilen. Efter ca 5 minuter sover båda tills bilen stannar. Väl värda bensinpengar ibland... Söndagens biltur tog oss på husvisning faktiskt. Innan veckan är slut måste vi nämligen ta beslut om i fall vi ska köpa den tomt som vi har reserverat eller om vi ska köpa ett färdigbyggt. Jag blev lite småförälskad i ett gammalt pippilångstrumphus men fick försöka sansa mig och inse att ett gammalt hus kräver mycket tid. Tid som vi knappast kommer ha oceaner av de närmaste åren. Med andra ord lutar det starkt åt nybygge och jag blir pirrig i magen bara jag tänker på det. Igår kväll var de som eventuellt köper tomten bredvid hos oss på middag. Efter några timmar med huskataloger och utbyte av tankar och ideer känns det om möjligt ännu mer spännande och lite mer verkligt.

Ensam!

Det är ju nåt visst med att vara ensam hemma nuförtiden. Ja sen vi blev 4 med andra ord. Peter är iväg och barnen var så vänliga att somna strax innan 19. Nu njuter jag av att ha hela kvällen för mig själv. Passar på att äta en underbar sallad med lax och avokado (som alltid röstas ner av P) och ska senare hugga in på en liten godispåse framför kärleksfilm (som också alltid röstas ner av P). Trevligt att hänga Jenny! Och det bästa är att lagom till att jag tröttnat på mitt eget sällskap (det brukar ta några timmar för så himla underhållande är jag inte) då kommer kärleken hem.

Barnasinne

Som mamma är det vid vissa stunder särskilt viktigt att ha barnasinnet kvar. Ett exempel är när man precis har lämnat stövlar och regnkläder på dagis, stressar därifrån med ett barn som inte har samma fokus som en själv (bilen- åka hem- fixa mat- lägga tröttgnällig lillasyster) utan istället har spanat in vattenpöl i samma size som Vänern och som tydligen går utmärkt att bada i. Men å andra sidan- det är ju faktiskt sjukt kul att hoppa i vattenpölar. Betydligt roligare än att stressa i alla fall och Liv sken som en sol av underhållningen.

Pluttigt

- Hade du kul på dagis idag?
- Jaaa, Emil kramade mig.

Emil är Viggos största idol och ett år äldre.

Iväg

De är ganska lika Liv och Viggo i utvecklingen,. Precis som brorsan har Liv lite bråttom. Hon har redan ställt sig i krypposition och kryper bakåt. Det blir helt klart en annan utmaning med 2:an när det gäller barnsäkring, särskilt då brorsan älskar lego...

Livan klår mig i plankan

,Lite vila...

 ...och startposition!

Renovering

Nu är det två år sedan vi flyttade till huset. De två första veckorna, innan vi flyttade in alla grejer, gjordes den allra största renoveringen. Därefter har det varit ganska lugnt på renoveringsfronten. Mycket på grund att vi inte haft behov av övervåningen egentligen och därför inte använt den snålt tilltagna fritiden till att dra igång ett renoveringsprojekt. Men så kom Livisen och hon behövde ju såklart också ett eget krypin så nu är övervåningen också grejad. Lister, ev tapet och lite sånt kvar men man ser ju hur det kommer se ut. Vi bytte ut räcket mot vita stolpar (de var träfärgade från början och efter 45 målade stolpar x 2 lager känner jag att min målarkvot i livet är fylld) och brunbetsad överliggare och byggde igen en vägg

Innan vi flyttade in- mysigt men lite för mycket fjällstugekänsla

Viggo hjälper pappa att bygga vägg. Snickarskärpet på och den egna borrmaskinen får jobba.

Efter:

Inget halv-jämtländskt hem utan en älg.

Väldigt vitt än så länge, men i väntan på den perfekta tapeten nöjer vi oss med färg på textilierna.