I fredags kväll träffade jag kollegorna på en after work. Åh vad jag längtar efter att få börja jobba igen! Hade väldans trevligt men var hemma hyfsat i tid eftersom jag hade ett efterlängtat frisörbesök morgonen efter. Mitt hår ser ut att vara ett helt vanligt sådant men skenet bedrar för det är tydligen ett magiskt hår. Ett hår som som från att se ut och kännas som ett genomsnittligt svennehår, hos frissan tripplas i tjocklek. Jag har varit hos massor med olika frisörer och sedan jag var typ 10 har jag fått höra att jag har hår så det räcker till 3 pers. Vid lördagens slingning hos en ny frisör fick jag samma bemötande som vanligt. Efter 1,5 timme börjar samtalsämnena ta slut, frisören tillkallar förstärkning och efterkommande kund ombes avbokas. Efter 3 frisörers gemensamma arbete, 4,5 timmar senare är folieslingorna urtvättade och håret äntligen klippt. Alla timmar till trots så vart det inte så där jättestor skillnad. Jag är på väg att bli blond igen och då är det mycket jobb med att få bort det bruna utan att bli orange. Nu är jag därför lite ljusare brunett och nästa gång kommer jag nog klassas som blondin igen skulle jag tro. Vi får se. När jag äntligen skulle hem lade min navigator av och jag tog det idiotiska beslutet att köra på känsla. Köra på känsla?! När man inte har något som helst lokalsinne?! Det blir ungefär lika lyckat resultat som att be en döv person stämma en gitarr. Inge bra. Jag känslokörde glatt åt motsatt håll och hamnade i bilkö åt fel håll ungefär samtidigt som batteriet på telefon tog slut. Hemma en trekvart senare än beräknat men med en ny läxa lärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar