... är att hitta parkering på morgnarna. Jag har lärt mig den hårda vägen att det är djungelns lag som råder på pendelparkeringarna och att man måste vara ute i tid för att få en eftertraktad lucka. Så nu får jag trotsa tröttheten och ta mig upp lite tidigare men det är ju bara bra. Jag njuter på dagarna när jag tittar ut i snörusket när jag vet att ärtan troget väntar på att fånga in och skydda mig från allt det där så fort jag kliver av tåget efter jobbet. Idag när jag var så nöjd över min plats och därför skuttade fram över parkeringen fick jag dock snabbt vakna upp till till verkligheten då jag gjorde en praktvurpa på isen och fick svärandes halta mig fram till tåget.
Katarina har idag varit här med Viggo eftersom jag hade möte på eftermiddagen. Tänkte passa på att träna också men mitt is-skadade knä ville inte samarbeta så det blev till att vara hemma.
För övrigt sjukt att det redan är torsdag imorgon, alldeles för mycket som ska hinnas med till fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar