En pärla

På väg hem från jobbet nu. Eftersom jag hade möte på eftermiddagen fick nanny Katarina hämta Viggo. Mitt kontrollbehov gör det helt omöjligt att låta bli att skriva långa instruktioner som väntar hemma och desto längre sms som förklarar exakt vilka vantar och strumpor som ska på innan hemfärd. Jag har sagt till henne förr att strunta blankt i instruktionerna eftersom jag förstår att mitt beteende är något sjukligt. Speciellt eftersom det inte finns någon lugnare och mer ordentlig person än Katarina som ger Viggo kunglig behandling. Jag är imponerad av henne som inte suckar åt mig i telefon när jag ringer för att stämma av att allt går bra för dem, vilket det naturligtvis gör. Nu längtar jag hur som helst efter min lillstrumpa, det blir stor pussutdelning när jag kommer hem.