Dygnet som avslutades vid midnatt var verkligen inte mitt dygn. Natten till i fredags gick jag och lade mig alldeles för sent eftersom jag satt och planerade de sista julklappsköpen så jag somnade inte förrän 24. En timme senare vaknade jag av min son som verkade tro att det var morgon. Mina försök att få honom att inse att så inte var fallet misslyckades totalt. När klockan började närma sig 4-snåret och paniken över att jag skulle behöva gå upp 2 timmar senare började göra sig gällande gav jag nästan upp. Jag frångick mina vanliga principer och la Viggo i sitt rum, stängde dörrarna och lade huvudet under kudden för att stänga ute Viggos ilskevrål. En kvart senare sov vi allihop.
Jag kände mig ändå i förvånansvärt bra form på fredagen för att inte ha sovit ens 3 timmar men när jag hämtat Viggo på dagis längtade jag bara hem till soffan. När vi kom hem hade plogbilen lämnat en snövall för hela vår infart och för att komma in var jag tvungen att skotta för första gången i mitt liv. Det vart väl lite sådär, tekniken satt inte direkt som ett smäck och Viggo ledsnade och skrek från bilen. Hur som helst kunde jag efter en stund parkera och packa in oss i huset. Vi möttes då av ett becksvart, 17-gradigt hem. Med en rädd Viggo kring benen försökte jag meka i elskåpet utan resultat. Peter var iväg på skolseminarium och jag visste sedan tidigare att han inte skulle kunna nås. Bara att gilla läget. Vi tillbringade väl en timme hemma i ljuset och värmen av brasan men när det var dags för middag och Viggo vägrade äta i mörkret insåg jag att vi var tvungna att ta oss iväg någonstans. När jag ska backa ut bilen lyckas jag köra fast i en halvmeter hög snödriva (ja, jag borde ha sett den) och sitter verkligen fast. Viggo skriker frustrerat medan jag försöker skotta loss oss. Efter en kvart kommer en granne till undsättning som får lägga ytterligare en kvart på att putta, gräva och dona.
Väl iväg åkte vi ner till vårt centrum som egentligen inte är så mycket att hurra för men kände som en nöjespark i jämförelse med vårt mörka, tysta hem. Där planerade jag att stanna tills Peter kom hem vilket vi också gjorde. Det blev halvrisig mat på ett av haken och vi lekte jage i shoppingstråken tills affärerna stängde. Två timmar senare kom Peter hem och fixade bort snön och trollade tillbaka strömmen inom loppet av en kvart. Ja utan honom skulle jag inte kunna bo i hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar