Har idag för första gången upplevt något jag tror de flesta föräldrar råkar ut för (det verkade i alla fall så när jag såg de medlidande blickarna från omgivningen). Det var slut på blöjor och mjölk hemma och efter jag hämtat Viggo på dagis var vi därför tvungna att svänga förbi mataffären. Vi hade ingen vagn med oss men jag tänkte att Viggo skulle få gå själv. Det var han mycket nöjd med att få göra och tog själv en korg som han körde och plockade ner mat i som om han aldrig gjort annat. Det tog såklart lite längre tid än vanligt eftersom jag och Viggo inte hade samma uppfattning om vad vi skulle handla men det gick till slut. Motgångarna började i kassan där jag samtidigt som jag skulle betala fick brottas med Viggo som vägrade släppa en Toy story-julkalender som han förälskat sig i. När vi är halvvägs till bilen kommer jag på att jag glömt det viktigaste- blöjorna. Alltså var vi tvungna att gå tillbaka till affären igen och där någonstans tappade Viggo tålamodet samtidigt som förmågan att gå själv. Värre blev det när han såg barn-kexen i hyllan som han inte fick. Han föll då ihop i en hög av självömkan och skrek så att det kändes som om hela affären tystnade. Trots mina kommandon vägrade han resa sig upp och eftersom jag var fullpackad med påsar och blöjor fick jag ett halvdåligt grepp om honom. Där gick jag svettig och snorig med en hysterisk unge under ena armen och kassar i händerna. Någonstans på vägen mot målet, kassan, krånglar han sig ur och lägger sig på rygg mitt i gången skrikandes med tårarna sprutande.
Väl hemma var jag, trots ryggont och ett förhöjt blodtryck, nöjd över att jag trots spektaklet höll mig från att falla för frestelsen och ge honom de eftertraktade kexen. Och direkt när vi kom hem blev Viggo solstråle igen och dansade hela eftermiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar