Skam den som ger sig

Även om Viggo inte varit den som sovit bäst på nätterna så var det väldigt länge sen som han höll oss vakna hela nätterna. Tills nu. Det började i torsdags natt med att han blev jätteledsen en timma efter han lagt sig och inte gick att trösta och söva om förrän vid midnatt då han fick sova i vår säng. Och så har det fortsatt, han vaknar med jämna mellanrum och är helt förtvivlad vilket jag också börjar bli. Jag gillar ju det här med att sova på nätterna. Han som aldrig velat sova hos oss ger sig inte förrän han får just det och inte ens då leder det till sömn alla gånger. Till historien hör att han är den mest envisa person jag vet och har den senaste veckan varit besatt av att knäppa spännen. På barnvagnen, galonisarna, cykelhjälmen... Detta leder till utbrott då det inte alltid lyckas och jag har av hänsyn till familjefriden fått gömma galonisarna efter nån halvtimmes envisa försök och många tårar. I natt fick vi till slut lägga Viggo mellan oss efter att ingen av oss fick någon sömn. Peter märkte efter ett tag att Viggo hade rymt och hittade honom i vardagsrummet i full fart med att knäppa cykelhjälmen. Skam den som ger sig.