Jul!

Vilken fin jul vi har haft! Viggo har varit den lyckligaste killen någonsin, uppdaterar med bilder snart. Sen bidrog snön och kylan häruppe också med den julkänsla som saknades i ett varmt och slaskigt Stockholm.
Ikväll ska jag försöka balansera min jättekropp i klackar på stan en sväng och förhoppningsvis träffa lite trevligt folk. Ligger just nu och vilar ryggen lite för att orka kvällen, men det ska nog gå bra!

Packar

Jullov! Nästan i alla fall, ska jobba lite i mellandagarna men annars blir det ledigt. I dag (nu snart om ni frågar mig) åker vi till Östersund för julfirande. Jag har varit uppe sedan en timme för att packa och har nu börjat försöka få upp killarna vilket är lättare sagt än gjort.

Smärtsamt ärligt

Brukar man inte säga att man hör sanningen från barn och fyllon? Vi tränar färger hemma och Viggo är jätteduktig, han kan nästan alla men det är lite krångligt att skilja på röd och gul. Häromdagen pekar han på mitt ansikte och säger "vit!". Jotack, det är helt sant-inte tillstymmelse till bränna där...

Förberedelserna har börjat

Jag börjar så smått inse att livet snart kommer att vändas uppochner när en liten ny person ska hitta sin plats i vår familj. Det första inköpet har gjorts, syskonvagn. Viggos bugaboo-vagn är såld och vi har istället köpt en Baby jogger City select. Vi stod i valet och kvalet om vi skulle strunta i syskonvagn och istället köpa ståbräda. Jag såg dock framför mig hur jag skulle stå förlamad på stan med en hungrig bebis på ena armen samtidigt som jag förhandlar med trotsig 3-åring som vägrar åka hem och helt plötsligt inte längre kan stå, om att ställa sig på ståbrädan. Nej tack, en vagn fick det bli.
Resterande förberedelser har jag planerat till februari då jag går på föräldraledighet. Längtar!

Vecka 31

31 fulla veckor gjorda, 9 veckor kvar! Och det är inte bara jag som blivit stor... Vid senaste besöket hos barnmorskan klämde hon på magen och sa "och här har vi nån som mår bra!". Hon ligger precis på översta strecket i normalkurvan. Jag jämförde med Viggo som sas vara en bamsing och han låg i lä jämfört med lillsyrran. Jag har förberett bm på att jag vill ha tillväxtultraljud för att säkerställa att det inte är en 5-kilos. Men samtidigt är jag såklart glad för att hon verkar må fint!

Lusse lelle

Har varit och kollat på världens finaste nisse i dagislussetåget. Det började bra, han satt på sin plats och även om
han inte klämde i för kung och fosterland i julsångerna så var han nöjd och glad. Tills att ett missförstånd förstörde allt. Han fick syn på oss och förklarade lyckligt för kompisarna att där var hans mamma och pappa. Detta ledde snabbt till en hetsig diskussion kring vems mamma det egentligen var som fanns i publiken för bänkgrannen kontrade med att det var hennes mamma som var där. Inte långt senare överröstades tonerna av Lusse lelle med Viggos gråt och vi fick hämta en ledsen nisse som dock torkade tårarna efter en lussekatt och saft.
Hade hoppats på några glada tomtekort men humöret hämtade sig aldrig riktigt och det blev mest sorgsna bilder...

Lilljul

Vid närmare eftertanke är det lite orättvist att säga att vi helt glömt bort julfirandet, förra helgen var vi faktiskt i Göteborg och firade lilljul. Vi åkte ner på fredagen, Peter åkte hem på söndagen och jag tog en mammadag så att jag och Viggo kunde stanna en dag extra. Tiden gick som vanligt alldeles för fort men jag hann med att umgås med familjen inklusive Viggos finaste lillkusin Harry ordentligt. Viggo tycker fortfarande inte att han är så där superkul och jag fick en känsla för hur det kommer bli när lillsyrran kommer. Det var några "feltramp" och ganska mycket "Neeeeeeeej, Harrrrryyyyyyy!" Å andra sidan varvade han detta med pussar och leksaksutdelning.

Viggo var lika nöjd som jag med helgen, bästa moster ställde upp och lekte dinosaurie ("´SITT Sauren!" kommenderade Viggo) och han fick övervaka polkagrisbak, pynta julgran och mysa med mormor och morfar.

Sen var det ju en bonus att man fick åka flygplan hem. Peter kunde inte hämta oss på flygplatsen utan vi tog diverse färdsätt hem. Ändå var Viggo som ett ljus, inget trots överhuvudtaget. Det var som att han förstod att det inte var läge att trotsa när morsan var i underläge från början med all packning. Fina, stora, duktiga Viggopiggo.

Viggo frågar förväntansfullt efter mormor och morfar när vi ska åka från dagis och han behöver inte väta jättelänge för troligtvis kommer de upp någongång i januari. Hoppas bara att jag slipper vänta så länge efter att få pussa på Harry för herregud vilken mumsig unge det är.

Viggo pyntar under stor koncentration

 Kusinsnack

 Finaste pojkarna

Och helt plötsligt...

... så är det mitten på december! Vad hände där? Har haft ett par späckade veckor med massor av jobb, massor av trevligheter men ingen tid till att blogga. Ingen tid till att räkna ner till jul heller. "Det är inte så många veckor kvar till jul" sa jag till P häromdagen, kollade kalendern och svimmade av chocken när jag insåg att det var mindre än 2 jobbveckor kvar. Jag som haft ambitionen att ge Viggo en fantastisk december med massa julkänsla nådde inte riktigt till stjärnorna utan hamnade i trädtopparna. Lagom till tredje advent har vi fått upp julstjärna och ljusstake och stackars barn fick börja på lucka 10 i adventskalendern. En annan nackdel med att vara ute lite i sista sekund är att mycket av julgrejerna börjar ta slut. Roffade åt mig pepparkaksformar igår till dagens pepparkaksbak men märkte vid utbakningen att det inte blev några gummor och gubbar utan dinosaurier och isbjörnar.
Ikväll ska jag ta igen missat julmys med glögg och en jul-Triceratops.

Pepparkaksdegen toppade lussekattsdegen med råge i smaktestet Viggo utförde. Men man var tvungen att smaka av halva degen innan detta kunde fastställas med säkerhet.

Man vet att man är småbarnsförälder när...

Apropå Viggos förmåga att placera grejer på smarta ställen (ett arv jag tar på mig) så hittade jag en duplokompis i en väskficka precis.

Vilken lyx!

Sedan i torsdags förra veckan har jag inte haft nån bil. Eller det har jag haft men jag har inte haft någon nyckel att köra den med. Den har varit spårlöst borta (och extranycklarna är trasiga)! Jag har letat precis överallt- i toalettskåpen, i kylskåpet (hey- jag är gravid, skulle jag ha kunnat gå direkt från bilen till kylen?). Men icke. Jag och mina ömmande fogar har därför fått köra vagn till och från dagis till Viggos glädje men inte riktigt min.
Igår gjorde jag ett sista ryck och vände uppochner på huset. När jag höll på att ge upp och teorin om att jag kanske blivit bestulen på sträckan garageuppfarten till huset började kännas rimlig öppnade jag hallgarderoben. Där, i en skovårdslåda hade någon lagt nyckeln. Kanske, kanske en kille som älskar att leka där men bara gör det i smyg eftersom han vet att han inte får...
Riktigt lyxigt att få ta bilen på morgonen!

Pappig

Igår kväll kom Peter hem. Viggo har frågat efter honom sedan han åkte och vid minsta ljud hoppfullt frågat "pappa kommer nu?". Jag har berättat för honom att pappa flyger flygplan och att han kommer hem efter si och så många dagisdagar. Lite förvånande var det därför att han när P äntligen kom hem höll honom på avstånd och ville varken kramas, pussas eller leka. P hade med sig paket; ett flygplan som lät när det flög. Viggo lekte en liten stund med det men slängde det sedan och sa nåt i stil med "pappa flygplan nej!" och så sprang han gråtandes iväg. Lillstrumpan. Ytterligare ett bevis på hur mycket Viggo ogillar att pappa är iväg var när han efter nattning kallade in P igen för att stänga in honom på sitt rum. P fick förklara att han skulle vara hemma nu och då utdelades både pussar och kramar. Pappas pojke.

Full rulle

På väg till jobbet och kämpar för att hålla mig vaken. Som jag tidigare sagt så bär jag på en mycket lugn bebis men jag är nu redo att ta tillbaka detta påstående. Igår kväll höll hon mig vaken fram till 12 innan hon och jag somnade. Men jag somnade ändå med ett leende för det är himlans mysigt.

Duktig kille

Gravidvecka 29 nu... herregud vad tiden går fort. Jag kan inte längre låtsas för mig själv att jag är opåverkad av detta faktum. Jag är gräsänka för tillfället eftersom Peter är på jobb i Tyskland sedan i söndags kväll (Viggo saknar honom för övrigt huuuuur mycket som helst, jag med såklart) och jag märker att det gör mig mycket tröttare. Igår struntade jag helt i alla regler och stack till Viggo en glass och satte på film medan jag slumrade till i soffan en stund eftersom jag höll på att svimma av trötthet. I morse fick jag ett hormonutbrott i bilen när jag var på jakt efter en parkeringsplats som jag inte fick. Det kan till och med ha varit så att det tutades och hyttades med armen. Samma galna gravida kvinna fick sedan lämna bilen hemma och halta i klackar (välkommen foglossning) till tåget, det kan även ha varit så att det genererades en hel del ilsketårar och fula ord som grannarna fick njuta av.
Försöker hinna med allt som ska göras innan jag går hem på föräldraledighet. Hade tänkt jobba januari ut och tiden går alldeles för fort. Samtidigt som jag blir stressad av att det är så lite tid kvar så längtar jag ihjäl mig efter att få vara hemma och boa och självklart få träffa pluttan!

Viggo är för övrigt världens duktigaste storpojke. Jag har försökt berätta för honom att nu när jag har en bebis i magen så kan jag inte bära honom och han behöver vara stor kille och hjälpa mig. Helt plötsligt begär han inte att jag ska bära honom, han tar på sig själv, stänger dörrar och hjälper till att handla i affären. Fina, fina Viggo.

Ny familjemedlem

Det märks att Viggo ser upp till de större killarna på dagis. Både jag och P satt stumma för ett tag sedan då pojken som endast byggt höga torn med sitt duplo plötsligt byggt en pistol som han glatt siktar med och säger "paow paow!" (inte ens på svenska alltså...). Vi plockade snabbt isär den eftersom vi sagt att vi inte vill ha en massa krigsleksaker men han byggde snabbt ihop den igen. Jaja, det är väl så det blir...
Inspekterar man hans leklådor så ser man snabbt ett mönster, det finns ett överflöd av verktyg och bilar. Inte för att jag är så där supernoga med att undvika att Viggo blir "pojk-uppfostrad" men lite kul är det ju att nyansera lekarna. Jag har gång på gång försökt få Viggo att intressera sig för dockavdelningen i leksaksaffären utan lyckat resultat. Blev därför jätteglad när jag hittade en kille som bytte blöja och nattade en docka en dag när jag hämtade på dagis. Eftersom jag insåg att det gällde att smida medan järnet var varmt införskaffades en docka dagen därpå (bra träning inför syskonet också tänkte jag). Jag hade bestämt mig för att köpa en helt vanlig docka men drogs med när jag väl stod inne i affären och slog till på en docka som kunde gråta riktiga tårar, äta både välling och dockmat, kissa och bajsa och om man matade den med den medföljande glassen blev den kladdig runt munnen. Viggo blev hur lycklig som helst över att få paket men nog mindre nöjd med innehållet. Han tittade efter bajskorvar i dockans blöja ett par gånger, bytte och tog på kläder men sedan räckte det. När jag frågade om Viggo kunde ge den ledsna bebisen nappen lät han en av sina bilar hämta den. Efter det har dockan mest varit ett hopphinder för Viggos bilar. Well, well... jag har inte gett upp ännu. Fram tills att han känner för att träna pappa-skills så leker jag flygplan eller bil helt enkelt. Det är ganska kul det med.

Man gör vad man kan...

Sjuksäsongen har helt klart börjat och jag tar till de knep jag kan komma på för att skydda lilleman (utan att för den sakens skull låsa in honom hemma). Fick ett tips om Actimel och så det har Viggo fått en om dagen sedan en tid tillbaka, gott dessutom tycker han. Läste någonstans att förskolebarn som fick actimel eller liknande produkt varje dag hade 25 % färre sjukdagar. Vi får se, men knack-knack har han hållt sig frisk hittills!

Gravidindex

Från jobbet till pendeln är det i obefruktat tillstånd 6 minuters rask promenad. Eftersom jag ser det som onödig tid att stå och vänta brukar jag inte satsa på en längre väntetid än 1 minut. Detta har visat sig vara ett bra gravidindex; jag har i planeringen långsamt fått öka tiden för promenixen under de senaste månaderna. Bara sedan i fredags snackar vi en minuts extra tid, då inräknat några sammandragningar och andfåddhet. Ja, herregud vad gravid jag känner mig. Fick avbryta ett samtal jag tog på promenaden mellan två möten eftersom jag flåsade för mycket och igår började jag gråta eftersom jag var för tjock för att leta försvunnen pusselbit under soffan. 12 veckor kvar, längtar efter dig lillskruven!

På akuten

Är lite hypokondrisk och efter att den senaste tiden hört att både den ena och den andra (som tur inte i min omedelbara närhet) gått bort alldeles för tidigt så är det lätt att uppmärksamma symptom som potentiellt skulle kunna utgöra en risk. I somras tog jag bort ett födelsemärke som ändrat färg och nu sitter jag på cityakuten för att ta bort ett annat födelsemärke som börjat växa och gör ont. Det blev värre när jag blev gravid, undrar om det har något samband? Hur som helst har jag dragit mig lite för att ta bort det eftersom det sitter lite illa till om man säger så (högst upp på låret...). Men jag sväljer stoltheten och sitter nu här och väntar. Förresten lika bra att börja träna på att stryka det där med intergritet. Det är ändå inte så många månader kvar tills det är dags att slänga av sig paltorna utan att ifrågasätta bara en bm, läkare eller sjuksyrra knäpper med fingrarna.

Norrlänning

Nog märks det att Viggo är till hälften norrlänning alltid.

Å herregud

Det är väl ett gott betyg antar jag men inte desto mindre utgör det ett av de tråkigare momenten på dagen- dagishämtning. Det var inte längesen som det tvärtom var bästa stunden; Viggo kom springande med öppna armar och ropade leende "mamma!". Nu skriker han istället "neeeeeej!" vid synen av mig på dagis. Han vill mycket hellre vara kvar och leka, det är som om jag alltid stör mitt när det är som roligast. Det slutar med att jag får bära honom skrikandes till bilen trots att jag stått och lockat honom med napp och löfte om frukt i bilen. Det är inte utan att jag blir lite lättad när jag idag såg att det inte bara är mitt barn som protesterar som om världen håller på att gå under. Väl hemma myser vi framför Pingu och slumrar nästan alltid till, utmattade av att ha bråkat. Sen är allt glömt, vi kan leka och ha jättekul hemma och på kvällen sammanfattar alltid jag och P innan vi somnar att "jaa, han är verkligen världens mumsigaste, roligaste och mest fantastiska pojke."

Pappas dag

Jag och Viggolino firade igår hans pappa på fars dag och det med fler pussar och kramar än vanligt. På dagen fick P dock fira på lite otraditionellt, men kanske ändå inte mindre välkommet sätt- med lite ensamtid. Jag och Viggo åkte till Maria (eller Pia som V sedan länge döpt om henne till). Nya lekställen, extra uppmärksamhet och en massa bussar och flygplan att inspektera (kanske ska ta honom till stan lite oftare...) gjorde honom till världens nöjdaste kille. Vi packade sedan in Maria i bilen och tog med oss henne hem där hon fick barnvakta medan jag och P träffade en husleverantör. När vi kom hem igen presenterade Viggo Maria som "mamma Pia", ett gott betyg med andra ord. Och hon innehar fortfarande toppbetyg; i morse frågade han efter henne och idag när Peter kom hem ropade Viggo glatt och förväntansfullt "Piaaaaa?!". Tror jag det, hon är den bästa kompisen man kan ha.

Ikväll fick jag för övrigt lite perspektiv på livet, vad snabbt allt kan vara över. Har kramat mina fina killar extra ordentligt.

Trötta

En aktiv dag hittills- har kollat bil till mig och jag har bestämt mig för en ww polo. Kunde ta det slutgiltiga beslutet efter att vi provkört bilen till en babyaffär och testat om en syskonvagn fick plats. När vi ändå var där kollade vi lite olika varianter; var inne på en bugaboo donkey förut men den kändes så himla klumpig. Nu lutar det snarare åt en baby jogger city select som har två sitsar som man kan kombinera på hur många sätt som helst. Vi har funderat på om vi överhuvudtaget behöver en syskonvagn eller om Viggo kan gå eller åka ståbräda men jag tror att när det där trotsutbrottet kommer mitt på stan samtidigt som en bebis behöver ammas så är man tacksam att man har någonstans att placera storebror...
Nu är stor och liten helt slut och har myst ner sig i soffan med täcke. Kärlek.

Viggo leker

Det är så kul att se vilken skillnad det är i Viggos lek nuförtiden. Han leker verkligen riktiga rollspel, oftast är det en mamma, pappa och ett barn eller bilar eller flygplan som flygs (och då störtar eller krockar). Igår lekte vi med duplogubbar och jag filmade en liten sväng.

Lillskrutta

Var hos barnmorskan idag för rutinkoll. Hjärtat tuffar på och magen växer som den ska. Jämförde Skruttan-magen med Viggo-magen och de var exakt lika stora vid samma tid- lite över medel.
Har varit lite orolig för att Skruttan rör sig mindre och svagare än Viggo gjorde. Samtidigt så tror jag att Viggo snarare var ovanligt rörlig och därför svår att jämföra med. Det var hursomhelst skönt när BM sa att huvudsaken är att hon rör sig varje dag (vilket hon gör). Det spelar ingen roll hur mycket hon tar i när hon kickar, det handlar snarare om personlighet.
Nu börjar jag sakta förstå att jag inte ska vara gravid resten av livet (vilket är en skön insikt) utan att det snart kommer en till lillfis- och jag längtar!

Från en fälg till en annan

Jag är inget vidare på det här med fordonsvård, jag blundar mer än gärna för problemen och håller tummarna för att de försvinner av sig själv. I morse tog det ett tag för mig att inse att det var min bil och inte lastbilen bakom som var upphov till det märkliga ljudet. Det visade sig att jag cruisade runt på en fälg och lämnade lukt av bränt gummi efrer mig. Som tur var var jag nära hemmet och kunde byta bilen mot cykeln. Det var bara det att cykeln också hade punka... Hämtade trots det Viggo på dagis med cykeln som jag fick leda hem. Viggo som älskar att åka cykel hejade på sin gravidflåsande mamma med racerbilsljud.
Står i stor tacksamhetsskuld till Peter som bytt däck på bilen nu ikväll så att jag slipper favorit i repris imorgon. Och för att han med undantag för några uppgivna suckar inte tjatade om min klantighet.

Superman sa upp sig

Innan tillträde till och med! Han var tydligen jätteglad i morse över att få bära mantel och P hade stajlat till honom med snygg-frilla och allt men väl på dagis brast det. P fick lämna en superman förklädd till vanlig dagispojke med tröja och byxor över dräkten på Viggos beställning. "Det är en viljestark kille, Viggo" brukar dom säga på dagis. Jodå...

Tjockis

Ja, det är klart att det är logiskt att man går upp i vikt när man är gravid. Jag har ju dessutom varit med en gång förr och ökade då styva 20 kilo så jag borde ju vara förberedd men icke. Nu i vecka 26 har jag redan gått upp drygt 10 kilo, men tror ändå att jag kommer gå upp mindre denna gång. Eller jag hoppas det. Då jag självklart inte kommer snåla med maten för att slippa viktuppgång har ändå träningen varit något jag tänkt fortsätta med så länge det bara går. Men den senaste månaden har det blivit lite av den varan eftersom jag varit förkyld- i just en månad! Så går det när man inte lever som man lär och är hemma ett par dagar i början av sjuket utan envisas med att gå och dras med det och dessutom förpesta för sin omgivning. Men nu är jag frisk igen och längtar verkligen efter att röra på mig ordentligt igen. När man har lite tjockoro känns det heller inte så roligt när man köper mammabyxor i strl 36 (samma storlek som de andra mammabrallorna) för att märka att de inte går över vaderna, byter och drar då till med strl 40 för att märka att de bara når 10 cm längre upp på benen. Idag har jag lämnat tillbaka dem och bytt mot ett par 42:or. Om inte de passar bränner jag dem.

Ni kan vara trygga

Världens sötaste superman kommer imorgon att finnas tillgänglig. Viggo ville gå i tjänst redan i kväll och blev vansinnig när han inte fick flyga i säng. Jag frågade om Viggo ville vara prinsessa, det ville han inte så pappan vann när det gällde att dressa inför förskolans halloweenfirande...

Trots...

Vi lever med en liten kille som har lagt gränstestning till ett av sina främsta expertområden. Inte helt oväntat i och med att han börjar närma sig 3 år men därmed inte lättare att veta hur man ska hantera. Att vägra gå hem från dagis, ta på sig jackan eller gå och lägga sig tillhör favorittrotset; då skriks det i falsett, kastas nappar och så borrar han ner ansiktet i mattan och kvider en stund (är vi hemma har han lärt sig att krypa under bordet för att slippa). Vi har förstått att det bästa sättet att hantera Viggos trots-alter ego är att bekräfta honom men låta honom vara, sen vill han oftast mysa en stund när ilskan lagt sig.
Jag tycker lite synd om P som just nu får tas med två oberäkneliga familjemedlemmar; en som gråter och skriker under bordet och en som skulle vilja men som istället serverar en utskällning. Tur att vi lika snabbt växlar om till världens lyckligaste.

Egentid

Har haft en härlig helg hela familjen; Viggo har lekt som tusan och jag och P har fått en massa uträttat. Orsaken är att mina föräldrar varit här. Lite tråkigt är det, men varje gång de kommer smiter jag och Peter snabbt som ögat hemifrån och passar på att ha barnfritt. Denna gång hann vi med en god fredagmiddag signerad P innan vi på lördagen lämnade Viggo i tryggt förvar hos mormor och morfar och åkte till tomten med en arkitekt som fick ge sitt utlåtande varefter vi kollade bil till mig (det lutar åt en Clio).
Lördagkvällen spenderades tillsammans med Jenny och Kristofer på stan men slutade relativt tidigt eftersom Viggo vaknade och mådde dåligt (han hade somnat och mådde som tur var ok när vi kom hem).

Nu dröjer det inte så länge tills vi ses igen eftersom vi firar tidig lilljul i Göteborg i år, redan i början på december.

Mormor värmer gröt och Viggo gör lika fast i vatten. Man vill ju vara med överallt.

Vad hände med tiden?

Helg igen? Hela familjen har haft fullt upp i veckan och jag har inte prioriterat att blogga den tiden som varit över.
Viggo kommer vänja sig vid lyxen av obegränsad uppmärksamhet; förra helgen var hans farmor och farfar här med Viggos bästa kompis Sigge. Viggo var hur lycklig som helst över att se dem alla och under helgen var inte Viggo och Sigge mer än 1 meter ifrån varandra. När Sigge sov vakade Viggo över honom och sa "Vakna Sigge, vakna!" och när Viggo sov kollade Sigge till honom och väntade lika mycket han. Sötnosar. En mysig helg för oss alla och som vanligt fick vi en massa hjälp med saker som behövs fixas hemma som vi annars inte hinner med.
Idag kommer Viggos mormor och morfar och hälsar på istället, härligt!

Det var värst...

... här sitter jag på pendeln på väg hem livs levande, det trodde jag inte i början på veckan. Men nu är det äntligen helg och jag längtar efter att mysa med familjen. Dessutom kommer Viggos farmor och farfar och hälsar på idag så det blir lite extra trevligt!

Mammas kärlek

Fick årets dagiskort i mobilen. Mammas älskade buskrumelur!

Längtar efter dig

Får då och då slängar av riktigt dåligt samvete gentemot nya familjemedlemmen. När jag var gravid med Viggo visste jag exakt när bebisens naglar började växa, planerade dagis, satte upp optimistiska föräldravärderingar, fotade magen varannan dag, fyllde i gravidbok, pratade med bebis, profylaxtränade hemma och slängde mig över nya gravidtidningar. Den här gången glömmer jag bort att det finns en bebis därinne och beklagar mig faktiskt mest när själva graviditeten gör sig påmind, det är helt enkelt för fullt upp. Men idag när jag satt i affärsplanering hela dagen började skruttan verkligen buffa och ha sig och "svarade" när jag puttade tillbaks. På vägen hem köpte jag en gravidtidning och har bestämt mig för att njuta mer av graviditeten. Lilla fina skrutta, längtar efter dig!

Här händer det grejer

Tyst som sjutton här men desto mer pratas det hemma. I onsdags kväll vann vi nämligen (efter en del fightande) tomtbudgivningen. Glädjen byttes ganska snabbt mot tvivel då mäklarna lät meddela att kommunen hittat nedgrävt avfall på två granntomter (vilket nu sanerats). I fredags var vi på infomöte om detta då det framkom att vi egentligen inte är berörda men vi ska ändå gå på ett möte på måndag då vi tillsammans med de andra tomtägarna ska få ytterligare information innan vi skriver på några papper.
De senaste dagarna har vi lärt oss ord som "förgårdsläge", läst hyllmeter med villatidningar och drömt oss bort i huskataloger. Och herregud vad svårt det är! Klassiskt new england- hus eller modernt funkis? Färdigt hus eller arkitektritat? Måååånga frågor är obesvarade kan man säga. Känns i alla fall jätteroligt och det känns verkligen som vi i detta område har möjlighet att ge barnen bästa möjliga uppväxt; det kommer att krylla av barn och skolan blir mitt i det nybyggda området som nu är på väg att byggas upp.

Måndag

Det där med att varva ner, ta det lugnt, mindfulness... Känns som en utopi just nu, det är verkligen fullt ös överallt. Det enda som påminner mig om att tiden rinner iväg är gravid-appen som precis påminde mig om att jag nu är i vecka 23.
I helgen var vi på Underbara barn-, Hem&Villa- och Spara&Placera-mässorna som alla var samtidigt på Älvsjömässan. Den sista hann vi inte men vi spenderade över 4 timmar på de två andra. Med andra ord några timmars smygtitt på 2012 kanske; varvade snack med husfirmor med att titta på bebiskläder. Viggo visade åter prov på att han är den duktigaste 2,5-åringen man kan tänka sig- utan gnäll stod han vid vår sida och tittade och pratade med folk. När vi kom hem toppade han med att nöjt låta sig klippas av pappan. Idag är det nämligen dagisfotografering och då vill man ju vara snygg.
Budgivningen pågår för fullt gällande tomten vi funderade på men vi har inte lagt något bud riktigt ännu.

Ser ni?!

Varsågod och beskåda den plats som kanske ska bli vår. Efter många, långa diskussioner har vi nästan bestämt oss för att slå till. Så nu drömmer vi oss bort bland alla vackra hus som finns, varav ett kanske hamnar just här. Känns otroligt kul; 2012 kommer helt klart bli ett händelserikt men kaotiskt år.
Förutom att kolla på tomt har vi idag åkt på lite utflykt men det fick bli en kortare variant eftersom både V och jag är förkylda och tussiga. Istället sov hela familjen mitt på dagen. Peter lagade under eftermiddagen långkok medan jag och Viggo bakade bullar och hade allvarliga diskussioner om hur mycket kanel en normal bulle ska innehålla och hur mycket deg man får äta (ju mer desto bättre är Viggos melodi). Nu är vi däckade allihop och myser det sista som är kvar av denna lördagen.

Viggo-citat

Nu när Viggo börjar prata lite mer kan han ju även dela med sig mer av sina smarta tankar. Sedan han valde att börja använda pottan mer har han också gått mer naken. Häromdagen inspekterade han en kroppsdel vars funktion han alltså nyligen förstått och utbrister förvånat men glatt "Elefant!". Och visst finns det likheter alltid.

Strandad

Likt en val har jag strandat i soffan idag. Känner mig gravid vecka 42+; svullen, molvärk och supertrött. Peter och Viggo lagar mat och jag slökollar på TV. Med Viggo vill jag minnas att jag mådde hur bra som helst och åkte till förlossningen i klackar. Lilltjejen är inte lika god mot mig; finnig, glanslöst hår och svullna fötter. Kommer att behöva inhandla stödstrumpor redan i vecka 22. Att vara gravid är inte särskilt glammigt alls faktiskt.

Vecka 21

Jag var och lyssnade på kickans hjärta häromdagen. Det tuffade bokstavligt talat som tåget och magen verkar växa precis som den ska. Såklart underbart att höra!
Men gud vad stor magen har blivit om man jämför med Viggo-magen! Barnmorskan lugnade mig med att den inte kommer att sprängas utan i slutändan vara lika stor som den var då, bara det att magen växer lite snabbare i början med andra barnet för vissa kvinnor.

 Kickan i magen vecka 21

Och här också

Viggo-mage ungefär samma tid. Kommer ihåg att jag tyckte att jag var jättestor men det ser ju ut som om jag andas ut lite bara.

Längtar...

... efter en Viggokram som kan kicka igång en myshelg. Har haft en riktig skitdag på jobbet som nog tyvärr var en start på en skitvecka eller två. Som hormonstinn gravidkvinna så är det svårt att se nyanser i saker, därför blir just en skitdag nattsvart. Kämpar därför med att se jobbet ur en mer positiv synvinkel, vilket jag absolut inte har några problem med i vanliga fall. Som kryddan på moset fastnade jag i luren med IT som inte lyckades hjälpa mig med datastrulet, däremot tappade jag tiden och missade tåget och en kvart med Viggomys.
Och så är jag tjock också.
Ja ni förstår- kramar och slappande i soffan är vad jag behöver nu.

Hjärtljud

Hade en toppenstart på dagen; hann med mys med Viggo med massa pussar och kramar. Faktum är att det även var mys med lillskruttan, hon körde riktig morgongympa. Viggo var så väldigg livlig i magen och vid samma tid i graviditeten med honom så kunde man se kickar utanpå. Denna lilla personen är betydligt lugnare så det är alltid skönt att känna att hon är på g. Tydligen var jag likadan innan jag kom ut så det kanske är en miniatyr-Jenny därinne. I eftermiddag ska jag till bm och höra hennes hjärta slå för första gången, mysigt!

Djupt andetag...

Det finns saker jag hellre gör på måndag morgon än att stå på ett överfyllt stillastående tåg i 45 minuter där någon dessutom har fisit. Tur att jag var på bra humör innan eftersom jag blivit tilldelad både hejdå-puss och hejdå-kram av korvas, lyx det!
Men börjar veckan så här så kan den ju bara bli bättre.

Balsam för själen

Har haft en helt underbar helg med finaste tjejerna. Trots att vi inte ses så ofta eftersom vi är spridda över landet så är allt verkligen precis som förr när vi väl ses, så är det nog bara med riktigt nära vänner.
Fredagkvällen gick åt till att avhandla det viktigaste över vin (inte för mig då) och Maries fantastiska mat halva natten. Lördagen var verkligen en lyxdag för en småbarnsmorsa som mig själv; efter sovmorgon och långfrukost åkte vi och tränade. Därefter åkte vi till Marstrands havshotell där vi åt riktigt god lunch för att sedan krypa ner i en badtunna i ett par timmar. På kvällen lagade vi mat, babblade och skrattade tills jag i princip somnade ståendes.
Idag tog jag ett ganska tidigt flyg hem för att hinna träffa familjen innan helgen var slut. Innan han jag dock träffa mitt lillhjärta Harry och hans mamma/min älskade syster på en frukostfika.
Kort sagt- jag har svårt att sudda ut leendet på mina läppar idag.

 Älsklingstjejerna och jag

 Mosters hjärta

Och kvällens besök på thaien. Grabbarna har skaffat skägg.

Plötsligt händer det!

Det är läggdags och jag byter blöja, då säger plötsligt Viggo "Pottan". "Ska du gå på pottan?" frågar jag förvånat och Viggo konstaterar att ja, det har han tänkt (det var längesen vi överhuvudtaget ställde frågan pga av hans bristande intresse). Han går med bestämda steg fram till pottan och sätter sig och väntar för att efter en liten stund ställa sig upp och kissa i pottan! Hela familjen jublar, inte minst Viggo själv. Han återupprepar samma bedrift flera gånger (ståendes), tills han besviket säger "slut...".
Typiskt Viggo att inte göra nåt på beställning utan först när han bestämt själv. Stora, duktiga Viggo!

Räddaren i nöden

Viggo var med om ett av sitt livs värsta trauman igår. Utanför dagis står två betonggrisar. Varje dag när vi ska gå hem ropar Viggo ner i de hål som finns i dem och igår ropade han så att nappen ramlade ner där i. Varken jag eller Viggo fick upp den trots hjälp av alla möjliga verktyg. Problemet var att det inte var vilken napp som helst utan hans absoluta favvo, nalle puh-nappen. En kvart senare var jag tvungen att lyfta bort Viggo därifrån och åka hem. Han var verkligen helt förkrossad, benen bar honom inte ens och han ropade efter nalle puh. Jag ringde runt till alla barnaffärer på i sthlmsområdet men ingen hade några nalle puh-nappar. Efter någon timma och en glass lugnade Viggo ner sig.
Innan Viggo skulle lägga sig kommer Peter hem från skolan, packar bilen full med verktyg och åker till dagis där han i mörkret får möta många skeptiska blickar medan han med fiskelina och krok pimplar upp Viggos kärlek. Viggos lycka var såklart total. Vilken pappa!

Allt finns i örat

Tack vare farsan så undrar de nog ibland på dagis över Viggos slutledningsförmåga. Peter har trollat fram både det ena och andra, främst nappar, från Viggos öra. Idag hade Viggo tappat sitt äpple och kom med darrande läpp och handen på örat till mig och frågade "Äpple i öra?!"

Skansen

Min karl låg hemma trött i morse efter en utekväll och Saras kurerade en lunginflammation. Vi lämnade dom därför ifred och tog våra magar och småkillar till Skansen. Viggo studsade hela bilresan dit av förväntan; "Arsle ARSLE!" ropade han (jag har försökt få honom att kalla sin kompis vid sitt rätta namn; Axel). När de väl fick se varandra sken båda upp och lekte och snackade med varandra, det verkar ha hänt mycket sen sist för de hade mycket att avhandla. Under två soliga timmar hann de spana på lite djur, köra "spårbilar" och jaga varandra medan jag och Sara hann prata en massa och jämföra graviditetskrämpor. Viggo var en riktig drömpojke hela resan från början till slut; inget trots, bara nöjd och lycklig. Trots muta på hemvägen i form av bulle för att han skulle hålla sig vaken somnade han efter 10 minuters bilfärd.

Viggo och Axel åker Bergbanan upp till Skansen

Det krävs stor koncentration att hålla bilen från att köra av

Allt äventyrande gör att man blir hungrig...

... och trött

Vackert

När mamma och pappa var här visade de bilder från namngivningen av min systerson Harry som jag inte kunde vara med på eftersom Viggo blev så sjuk. Det verkar ha varit en jättefin hyllning till den mumsigaste Göteborgaren som fötts hittills. Bland annat fick jag se bildspelet som visades, som bakgrundsmusik hade de den vackraste sång som jag hört på väldigt länge, och som mamma (och dessutom gravid...) så är det svårt att inte fälla en tår.
Lyssna här (fast den är ännu finare när Hanna Hedlund sjunger den, sök på Spotify)

Besvärjelse –Radio Edit av Oscar Danielson

BESVÄRJELSE
Musik: Oscar Danielson

Du kommer resa dig och gå, du kommer lära dig mitt namn
Det kommer tidvis att bli svårt, det blir kallt och åskan kommer gå
Men jag ska gnugga dig varm, jag ska viska ditt namn
du ska somna i min famn
Vi kommer älska dig då

Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej
Du kommer smälla i dörrar och skrika: ”jag hatar dig”
Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov
för att se om vi står kvar
Vi kommer älska dig då

Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu
Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?
För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha
Du kommer vända dig bort, du kommer be oss att gå
Och vi, vi kommer älska dig då

Du växer och blir stor, och en dag är du längre än jag
Hittar nån annanstans att bo, det är tyst, ditt rum står tomt
Vi ställer in nåt gamalt skräp, och blir sittande en stund
och tänker tillbaks
Vi kommer älska dig då

Men det kommer alltid finnas de, som vill sätta dig plats
Och de som vill tala om att du är ingenting värd
Men då minns du vad vi sagt, och du vet att de har fel
Du kommer inte höra på
Du kommer vända dig och gå

Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro, stolta som få
när vi ser dig med de små
Vi kommer älska dig då

Och så en mörk och kulen höst, när din far är gammal och mor är trött
Då tar du dig tid, kommer över nån söndag med en flaska vin
Du gör vinter i vår trädgård, medan vi sitter och ser på
och sen äter vi en bit
Vi kommer älska dig då

Jag lägger handen mot din kind
Mina läppar mot din panna
Och jag viskar några ord som du inte kan förstå
Men som ska skydda dig ändå

Vi älskar dig Viggolino!

Kärlek

Ultraljudet igår visade på en perfekt och välmående krabat. "Anka!" ropade Viggo glatt när han tittade på skärmen. Det blir med andra ord en stor överraskning för honom när det inte kommer en anka utan en lillasyster om några månader. Lillasyster. Känns såklart otroligt roligt men overkligt.
Fick den bästa starten på dagen man kan få. I morse när Viggo kom in var han på toppenhumör; kröp upp i vår säng och lade sig nära, nära mig och bara log mot mig i säkert en kvart. Ska jag ha två sådana här? En av varje sort? Man kan ju undra vad jag har gjort för stordåd i mitt förra liv för att förtjäna det här. Exploderar av kärlek.

Spricker...

... av nyfikenhet! Pojke? Flicka? Min omgivning tror att familjen får manlig majoritet, får se om de har rätt. Lillskrutt- om 3 timmar kikar resten av familjen in och kollar till dig!

Söndag kväll-igen

Både veckorna och helgerna går alldeles för fort, nu är det söndag kväll igen och bara några timnar kvar till starten av en ny jobbvecka.
Mamma och pappa åkte hem i eftermiddags efter att ha varit här sedan i fredags. Viggo har givetvis varit i himlen och minst sagt nöjd med all uppmärksamhet och det helhjärtade engagemanget i duplobyggandet. I lördags hade vi riktigt fint väder så då åkte vi till en större lekplats och lekte. På kvällen fick istället jag och P leka på stan och lämnade en mycket nöjd Viggo hemma med mormor och morfar. Vi var och käkade och såg Jägarna 2, riktigt bra och läskig för att vara svensk film. Och det var som vanligt en win/win-situation; jag och Peter fick mysig ensamtid och mamma och pappa fick kvalitetstid med Viggo som hade skött sig som ett ljus som vanligt.
Kort och gott-härlig helg!

Boll på boll

För andra gången i livet tränade jag pilates på boll på lunchen, eller snarare boll på boll som det blir i mitt tillstånd. Tänker att det borde vara lagom träning under graviditeten och det är det säkert även om jag inte fått till tekniken riktigt, har fullt sjå att hålla bollen från att studsa iväg på folk och det lyckades jag med- ett framsteg från förra gången.
Idag kommer mamma och pappa och hälsar på, mysigt!

2 ggr/veckan

Bättre sent än aldrig, idag ryckte jag upp mig ur mitt tjockmys och gick till gymmet på lunchen. Gud vad skönt! Nog för att flåset inte var vad det brukade men det gick ändå helt okej. Nu blir det 2 ggr/veckan fram tills det blir för tungt, sen blir det simning.

Vägde mig förresten på gymmet idag (har bara en glädjevåg hemma). 6 kilo upp i vecka 18 (!). Trots det väger jag mindre än jag gjorde med Viggo på inskrivningen så förhoppningsvis slipper jag spräcka 85 kilos-gränsen denna gång.

Lite förlegat

Fick en inbjudan från en samarbetspartner till en kongress. I samband med det blev jag inbjuden till en "Ladies lunch". Känns otroligt förlegat och jag vill mest bara sucka, trots det är jag lite nyfiken på vad som avhandlas på en ladies lunch.

Åka kommunalt som gravid

Jag bävar numer för min färd till och från jobb. Särskilt som det pågår nåt slags banjobb så att det går färre tåg än vanligt. Orsaken till min förtvivlan är alla dessa kroppslukter, som gravid är toleransnivån noll! Är det inte svettlukt eller inrökt farbror så är det som nu; gammal gympapåse. Det händer att jag faktiskt byter plats men det är inte alltid den möjligheten finns, som när man står som en packad sill och under en kvart har morgonandedräkt fläktandes i ansiktet. Usch, usch.

Arg

Märkte att skinkan köpt idag hade gått ut för nästan en vecka sedan. Det som var illa var att vi nästan ätit upp hela innehållet då, något som ju är särskilt illa när man är gravid. Blev naturligtvis jättearg och åkte ner till butiken för att prata med någon ansvarig. Jag lät gravidhormonerna löpa fritt och slängde fram den ensamma gammelskinkan som fanns kvar och förklarade hur illa detta var, särskilt med tanke på mitt tillstånd. Svaret? "Fy vad snuskigt, vi ber så mycket om ursäkt. Du kan gå och välja dubbelt så mycket skinka gratis som kompensation". Han omvandlade inom kort sitt erbjudande till pengar när han såg min min.
Tur är att min kräkfobi mildrats de senaste åren, annars hade jag med panik i blicken suttit och inväntat illamående nu.

Pott-träning

Pottan inhandlades nog för ett år sedan men än så länge har den bara använts av dockan Woody eller av Viggo som hatt och endast duplo-bajs har hamnat i. Han har numer en hel del bajs-böcker i sin samling som jag tänkt skulle öka intresset för pottan. Jag förstod att det är ett tag kvar tills det är dags när Viggo igår svarade "banan" när jag frågade vad pojken i boken gjort i pottan. Idag köpte vi kalsonger med "Blixten" från "Cars" på (stor idol) för att ytterligare motivera att lägga bort blöjorna. Inte poppis, Viggo vill bara ha dem som mössa. Han älskar helt enkelt sina blöjor för mycket ännu och vad man än gör så ska man ju inte stressa fram nåt. Vi coolar alltså ner oss ett tag och väntar på hans initiativ, det är ju så han funkar- idéen måste komma från honom själv.

Fredag och bebisuppdatering

Redan fredag igen och jag är på väg att hämta knashatt på dagis, bästa stunden på dagen nästan. Eller jag och jag, VI ska jag säga. H*n gör sig allt mer påmind och verkar vara av samma kaliber som storebror, kullerbyttas och kickas så fort jag sätter mig.
11 dagar kvar tills jag vet om Plutt är en buskille eller bustjej och jag kan inte vänta! För NEJ, jag anser inte att överraskningsmomentet att få veta kön vid födseln är "hela grejen" som många säger utan att faktiskt få träffa en ny människa. Det är viktigare att man slipper kalla den lill* för "Den" i 9 månader. Och i ärlighetens namn så spelar det ingen som helst roll vad det blir; jag tror att jag är en pojkmamma som kommer att få frysa i hockeyrinkar på vintrarna och jag tror att Viggo skulle bli glad att få en av samma sort. Samtidigt så hade det såklart varit fantastiskt kul med tillskott i tjejteamet hemma. Hur som helst är Du väldigt välkommen.

Höftsnuva

Jag undrar vad som står i Viggos journal på 1177. Jag ringer dit för minsta lilla, lägger fram mina teorier som jag har googlat fram och får dem antingen bekräftade eller dementerade (ofta det senare). Idag ringde jag för att presentera min växtvärksteori och hon instämde faktiskt i min bedömning! Alvedon, värme och massage var receptet. När jag ändå hade dem på tråden passade jag på att fråga om Viggos oförklarliga haltande som pågått i ett par dagar (han verkar inte ha ont). Vet ni vad hon mest troligt trodde att det var? Höftsnuva! En förkylning i höften helt enkelt som ger en lättare höftinflammation. Inte helt ovanligt hos små barn när de haft en förkylning. Man lär sig nåt nytt varje dag. Blir det inte bättre imorgon får vi låta läkaren titta på det och ge antiinflammatoriskt.

Lyxigt

Katarina hämtade Viggo på dagis idag och jag själv mötte Sara på stan. Som riktiga blivande tvåbarnsmorsor så gick vi först och kollade syskonbarnvagnar. Svårt det där att bestämma sig för vad det blir och OM det blir. När syskonet kommer så är det ju inte säkert att Viggo vill sitta i vagn överhuvudtaget. Hur som helst, efter att ha avverkat ämnet grundligt och provkört lite så gick vi och satte oss på Zink grill. Drack alkoholfria mojhitos och åt underbar mat och babblade i 180 innan jag för 10 minuter sedan satte mig på tåget. Tidig men mys-lyxig vardagkväll med fina Sara borde planeras in i veckoschemat.

Dåligt samvete

Försov mig lite i morse eftersom Viggo varit uppe i natt och gråtit till och från, samma sak igår. Han ropade "aj!" och tog på sitt ben gång på gång. Han har haft en liten hang up på det där med att ha ont och tex låtsasramlat och bett oss blåsa. Därför trodde jag att han drömde och bara hyschade och fortsatte sova. Nu när jag vaknat ordentligt förstår jag ju såklart att det är växtvärk han har mitt lilla gryn. Och det som man kommer ihåg gjorde så ont! Förlåt lilla älskling att jag inte tog dig på allvar. I natt kommer du att ha en mer engagerad mamma.

Underbart!

På dagis går Viggo på en avdelning med blandade åldrar (något jag var lite negativ till i början men som har visat sig vara toppen för honom). De lillgamla 5-åringarna är så himla roliga eftersom de nog känner sig äldre än vad de är, kanske speciellt i jämförelse med småttingarna, och gör uttalanden därefter. De brukar komma till mig när jag ska hämta och lite suckande säga saker som "Alltså Viggo har varit så buuuusig idag" eller "Viggo! Din mamma är här, du måste komma nuuuu!".
I morse när Peter skulle lämna Viggo kom en av de större pojkarna och utbrister "Hej Viggo, vad stooor du har blivit!", när Peter sedan ska gå och Viggo börjar darra på läppen säger pojken "Bit ihop nu Viggo!".
Haha, underbart!

Välkommen!

Viggo har fått en ny kusin och Tuva en lillasyster! Välkommen till världen lilla du, vi längtar efter att träffa dug!

Inställt

Hade sett fram emot denna helgen eftersom den innebar Göteborgstripp och namngivning för lillälsklingen Harry. Men icke. Istället fick jag pussa på stekhet barnpanna hemma och truga i Viggo vätska. Han var lite snuvig i början på veckan men både onsdag och torsdag hämtade jag en genomblöt kille på dagis "han är nog lite blöt och kall för han har badat". No shit. I fredags var dagis stängt och Katarina, barnflickan, var här och passade honom. När jag kom hem berättade hon att han var lite hängig och ju längre dagen gick desto varmare blev han. På kvällskvisten hade han 40 grader och låg som ett paket i soffan utan att ens orka lyfta på armarna. Alvedonen verkade bara ett par timmar sen var febern uppe igen. Även om P erbjöd sig att vårda Viggo själv så att jag kunde åka valde jag att stanna hemma, hade oroat mig för mycket om jag inte kunde vara där. I lördags var han dock på benen igen även om han var lite trött och tagen. Jag har därför haft en helt oplanerad helg hemma som jag har använt till att måla lister och annat välbehövligt. Inte något ont som inte har nåt gott med sig (även om det onda övervägde...)

Kärlek

När man tvingas att likt en fyraåring klä sig i resårbyxor och bara få sukta efter allt snyggt ute i butik så kan man gott få unna sig skor. Vid ett lunchbesök på Topshop stod det enda paret kvar av dessa skönheter på en hylla och kärlek uppstod. Att det sen är sjukt opraktiskt med mockaskor under svensk höst är jag mycket medveten om men struntar blankt i.

På moln

Så sover jag numer. Vaknade före klockan helt utvilad! Igår kväll stod nämligen vår fantastiska säng där i sovrummet. Viggos bästis Maria ("Pia") var och såg till honom så att vi kunde passa på att dumpa de gamla madrasserna och sängramen på tippen samtidigt. Men säg den lycka som varar; när jag i mitt lyckorus skulle hjälpa till att ta isär sängramen lyckades jag tappa en långsida rakt över båda mina fötter. Att det gjorde ont är en grav underdrift (kunde inte prata på 10 minuter) och inatt förstod jag att allt inte riktigt är som det ska med särskilt den ena stortån, skulle tro att det är en spricka. Så nu sitter jag på tåget på väg till jobbet med en halv sko på och smider planer på hur jag på smidigast sätt tar mig till kontoret för att sedan få tag på kryckor. Otroligt irriterande.

Bland läderbögar och korsetter

Sitter på bussen hem till Stockholm efter en superhärlig kick off med mina underbara kollegor. Jag kan inte annat än älska mitt val av arbetsgivare när man varje år ser hur ALLA går all in på temat och i år var inget undantag. Mina fjäderögonfransar och hatt låg i lä kan man säga, i ett hav av allt från läderbögar till punkare. Nu längtar jag hem till mina fina och att få sova lite för det hanns inte med ordentligt.

Kick off!

Packar väskan för imorgon till lördag är det kick off med jobbet. Temat är "Berlin" och kvällsoutfiten ska vara i linje med detta. Burlesk-stilen strök jag rätt snabbt med tanke på kulan och hamnade på en mer städad cabaretvariant. Ville känns mig lite fin trots mullighet och hormonfinnar och tänkte därför råda bot på åtminstone blekheten. Gjorde därför ett spontant besök till en spray tanning-salong på lunchen. Om ni någonsin får samma tanke- tänk om kära vänner! Jag hade glömt av att man efter ett sådant besök fram tills man får lov att duscha har samma hudton som en bodybuilder i tävling. Inte så roligt att vara på jobbet efteråt... Förhoppningsvis är jag lite snyggare imorgon.

Mys!

Sitter på tåget hem en kvart sen eftersom jag med 1,5 sekund missade mitt vanliga. Satt irriterad och funderade över varför tåget alltid ska vara så jäkla på pricken i tid när man för en gångs skull skulle tacka ja till en försening? Hur som helst så var irritationen som bortblåst när jag kände Plutt i magen rulla runt. Jag tror att jag har känt rörelser förut men nu var det tydligt. Hade glömt bort hur häftigt det är! Lilla pyre, jag längtar efter att se vem du är!

Äntligen

I helgen började vi jakten på den perfekta sängen och ikväll gick vi i mål. Varje kväll efter jobbet denna vecka har vi provlegat säng efter säng, känt efter och lyssnat på entusiastiska sängsäljares råd. Viggo har tålmodigt väntat och lekt på egen hand. När han kände att uppmärksamheten inte var tillfredsställande hittade han på sätt att få tillbaka den varav kurragömma visade sig vara en favorit...
Förhoppningsvis får vi redan till helgen hem vår drömsäng, en Jensen-säng. Att ha med sig Peter och handla innebär att köpprocessen oftast blir lång men slutar med en bra affär. Han ser det som en utmaning. Detta köp var inget undantag... När klockan var trekvart efter stängning och säljaren bokstavligt talat hade blossande kinder och utan tillstymmelse till ett leende på läpparna sa "nu får du faktiskt skärpa dig!" tyckte jag att det var ovanligt trevligt att få smita iväg på ett bajsblöjbyte... Det slutade med nästan halva priset och faktiskt några leenden också efter en svettig match mellan säljarna.

En fin pojke

Jag är inte lätt att leva med sedan jag blev gravid. Jag är redo att närsomhelst explodera och även om jag försöker tygla det händer det att Peter frågande står och tittar på mig när jag briserar. Det hände igår, varför kommer jag inte ens ihåg och då var Viggo också där. När jag hade återtagit kontrollen över min hjärna pekar Viggo på mig och säger "kram" till Peter. Sen får jag en kram av dem båda. Han är en fin och smart pojke min son. Den tjejen (eller killen för den delen) som får hans kärlek i framtiden kan vara lycklig.

Helgen

I lördags kväll var vi hemma hos Sara, Fredrik och Axel som bjöd på middag och lek för Viggos del. De väntar för övrigt på en knodd som ska komma två veckor före vår, bra tajming!
Förutom den sociala aktiviteten har vi jobbat hårt, det ska nämligen införskaffas ny säng. Det är inte det lättaste märkte vi efter att ha provlegat (Viggo har provhoppat) och läst om femtioelva olika varianter. Vi reserverade till slut en så får vi se om vi hinner ångra oss innan den levereras.

Okej...

Ibland undrar man om P har Viggo som täckmantel för sina inköp. Igår kom han hem med ett stort shabrak som han hade fyndat. Samma kväll flyttade denna gigantiska bilbana med tillhörande fjärrisar in på vår övervåning (den får inte ens plats på bild). Det är iofs okej med tanke på att vi inte hade bott in oss där ännu eftersom den ska renoveras. Det råder dock fortfarande viss tveksamhet kring huruvida den är tänkt till en 2-åring eller 33-åring... Men som vanligt när P gör ett Viggofynd så är Viggo mer än nöjd.

Lite skryt

Köpte ett 6-bitarspussel till Viggo för ett tag sedan som han snabbt bemästrade. Försökte i helgen få tag på ett med 9 bitar för att utmana lite eftersom han tröttnat på det andra. Hittade bara ett 16-bitars för 3-5 åringar. Visade det för honom häromdagen och insåg att det var överkurs, han tröttnade direkt och lämnade det opusslat. Idag står jag i köket och tittar till honom en snabbis för att se det här- han sitter och leker med en bil och på bordet ligger ett färdigpusslat pussel. Han måste ha fixat det på 5 minuter. Vilken smart kille jag har! Det är väl som de säger på dagis, han trivs bäst när han får ordentliga och nya utmaningar.

Hallå hallå, bebis nummer två!

Jodå, nu är det dags igen. I februari blir Viggo världens bästa storebror! Mycket spännande och lite läskigt. Igår tittade vi till makaronen på ultraljud och allt såg bara fint ut, en glad liten filur som simmade runt och vinkade.
Det har varit lite krångligare att dölja graviditeten denna gång eftersom magen i princip kom dagen efter tillverkning. Dessutom har jag mest sett ut som ett lik. Ett ständigt ätande lik kanske så trött och hungrig som jag har varit. Som tur är börjar jag återgå till mänsklig form igen.
Viggo är inte lika imponerad som vi. Jag har försökt förklara för honom att det finns en bebis i hans mammas mage men han har bara helt snabbt inspekterat naveln och konstaterat att så inte är fallet.

Danskungen

Ibland älskar jag min familj lite extra. Speciellt när jag lyckas ta på mig en oinvigds glasögon och förstår hur knäppa vi måste verka. Ett bra exempel är när det är badstund för Viggo, då är det oftast P som fixar. Smyger man då upp på övervåningen där detta äger rum kan man bevittna en pappa som intensivt spelar trummor med en son som ännu mer intensivt, som i trans, utför en dans i rapidfart till takt av snabba trumslag runt honom.
Eftersom han älskar dans och faktiskt börjar ta efter de grund-danssteg jag lärt honom (börjar bli en hejare på chassé!) så har jag anmält honom till en danskurs för 2-3 åringar i höst. Ska bli spännande att se om han tycker om det eller om han föredrar att vara sin egen koreograf.

Och så var man igång!

Första riktiga jobbdagen avklarad och jag sitter på tåget och fördriver den kvart det är kvar tills jag får hämta skrutt på dagis. Jag tror att jag längtar mer än honom för han har verkligen längtat till dagis och de andra barnen och frågat om dagis hemma med jämna mellanrum under semestern. När Peter skulle lämna idag och sa att "Nu går pappa till jobbet" svarade han bara "Ja" och gick babblande iväg till sina kompisar. Lilla hjärta.
Men jag håller faktiskt med honom lite, semester är underbart men det är rätt skönt att komma tillbaka i rutiner igen.

Borta bra men hemma bäst

Igår kom vi hem från en härlig Gotlandsvecka med storfamiljen. Saknar redan främst min lilla glada systerson och hjärta Harry men som tur är kommer jag att få se honom snart igen då det är namngivning för honom i Göteborg. Veckan bjöd inte på något superväder direkt och det var bara en dag som var badvänlig men vi var ute och tittade en del ändå. Både raukar och olika små konstutställningar/butiker fick sig några besök. Kvällarna tillbringade vi främst hemma i stugan med goda middagar men hann även med ett par restaurangbesök. Trots en toppenvecka var det skönt att komma hem och hinna varva ner innan vi vrider på igen till 180 i morgon då det är slut på semestern.

Från en småbarnsförälder till en annan- min fina present från syster var inslagen i en blöja

Peter besteg en rauk

Viggo tar en blixtpaus mellan två intensiva klätterpass

Lilla familjen...

Mormor och lilla Harry

29 jordsnurr

Befinner mig sedan i söndags med på Gotland. Tillsammans med Sofias familj och mina föräldrar har vi bott in oss i ett hus på landet utanför Slite. Har jättemysigt, extra mysigt är ändå att få tid med min fina lilla systerson, Harry. Eftersom vi inte ses så ofta får man jobba hårt för att lämna ett bestående gott intryck!
Igår fyllde jag år och blev firad med presenter och jordgubbstårta (av Viggo fick jag en skön sovmorgon). På kvällen åkte jag och P in till Visby utan barn och åt middag och pratade halva natten över drinkar.