Ibland älskar jag min familj lite extra. Speciellt när jag lyckas ta på mig en oinvigds glasögon och förstår hur knäppa vi måste verka. Ett bra exempel är när det är badstund för Viggo, då är det oftast P som fixar. Smyger man då upp på övervåningen där detta äger rum kan man bevittna en pappa som intensivt spelar trummor med en son som ännu mer intensivt, som i trans, utför en dans i rapidfart till takt av snabba trumslag runt honom.
Eftersom han älskar dans och faktiskt börjar ta efter de grund-danssteg jag lärt honom (börjar bli en hejare på chassé!) så har jag anmält honom till en danskurs för 2-3 åringar i höst. Ska bli spännande att se om han tycker om det eller om han föredrar att vara sin egen koreograf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar