Skansen

Min karl låg hemma trött i morse efter en utekväll och Saras kurerade en lunginflammation. Vi lämnade dom därför ifred och tog våra magar och småkillar till Skansen. Viggo studsade hela bilresan dit av förväntan; "Arsle ARSLE!" ropade han (jag har försökt få honom att kalla sin kompis vid sitt rätta namn; Axel). När de väl fick se varandra sken båda upp och lekte och snackade med varandra, det verkar ha hänt mycket sen sist för de hade mycket att avhandla. Under två soliga timmar hann de spana på lite djur, köra "spårbilar" och jaga varandra medan jag och Sara hann prata en massa och jämföra graviditetskrämpor. Viggo var en riktig drömpojke hela resan från början till slut; inget trots, bara nöjd och lycklig. Trots muta på hemvägen i form av bulle för att han skulle hålla sig vaken somnade han efter 10 minuters bilfärd.

Viggo och Axel åker Bergbanan upp till Skansen

Det krävs stor koncentration att hålla bilen från att köra av

Allt äventyrande gör att man blir hungrig...

... och trött