Jag är inget vidare på det här med fordonsvård, jag blundar mer än gärna för problemen och håller tummarna för att de försvinner av sig själv. I morse tog det ett tag för mig att inse att det var min bil och inte lastbilen bakom som var upphov till det märkliga ljudet. Det visade sig att jag cruisade runt på en fälg och lämnade lukt av bränt gummi efrer mig. Som tur var var jag nära hemmet och kunde byta bilen mot cykeln. Det var bara det att cykeln också hade punka... Hämtade trots det Viggo på dagis med cykeln som jag fick leda hem. Viggo som älskar att åka cykel hejade på sin gravidflåsande mamma med racerbilsljud.
Står i stor tacksamhetsskuld till Peter som bytt däck på bilen nu ikväll så att jag slipper favorit i repris imorgon. Och för att han med undantag för några uppgivna suckar inte tjatade om min klantighet.
1 kommentar:
Jag utbrister i många glada skratt varje dag (så jag får nog leva länge) och mina "säkra skrattframkallare" är Sigge och din blogg! ;o)
Skicka en kommentar