Ögon i nacken köpes!

När vi väl kom hem idag var jag helt slut och hade ont i ryggen efter allt kånkande, Viggo däremot hade spring i brallan efter många timmars stillasittande. Alltså sjönk jag ner i soffan medan han lekte och sa hej till sina leksaker. Trodde jag. Jag borde ha anat oråd när han var så lugn och tyst bakom soffbordet men njöt istället av min vila. När jag kikar dit efter några minuter ser jag att Viggo har hittat en påse tortilla-chips (sånt har vi aldrig framme i vanliga fall) och har knaprat i sig flera stycken. Nu, flera timmar senare, har han fortfarande chipsandedräkt. Ingen bebislukt här inte utan tortillachips med ostsmak. Han som inte skulle få smaka chips innan sin 12-årsdag! Detta bådar inte gott. Men visst kan det inte vara farligt? Mitt dåliga samvete gör sig påmint vid varje chipspuss jag får. Usch.