Kan man leva på clementin och macka?

Att det är en envis son vi har råder det inga tvivel om. P skyller detta på mig, jag på P (å andra sidan kommer man långt i livet med en stor dos envishet). Vems arv det än är så gör det sig gällande vid matningen. Han kniper ihop den lilla munnen och kan på sin höjd öppna en liiiten liten springa. Då får man vara snabb att få in skeden. Att mata Viggo är inte helt olikt att spela det där fiskespelet där fiskarna gapar och man fiskar upp dem med ett metspö med en magnet. Man får liksom sitta beredd vilket jag kan meddela är mycket tålamodskrävande. Jag försöker förklara för honom att han kommer bli pytteliten, trött och minst på dagis om han inte äter sin mat men det går inte fram, han sitter och ler och kniper ihop den bestämda munnen ännu mer. Paradoxalt nog så är det i denna matvägrande period som Viggo för första gången fått ett par favorit"rätter". Sura clementiner och mjukostmackor. I jakten på att få i Viggo en näringsriktig måltid får vi nu belöna honom med en clementinbit efter varje tugga mat. Det kallar jag maktmissbruk från Viggans sida.

Nöjd med att få macka till frukost.