Efter att ha suttit i karantän i flera dagar med sjuk bebis så har vi ett minst sagt uppdämt socialt behov. Vi blev bjudna (eller bjöd egentligen in oss själva) till Jenny och Kristofer som bjöd på egna semlor som sköljdes ner med lyxkaffe för de vuxna och varm lyxchoklad för mig. Vi har fortfarande inte lärt oss hur lång tid det tar att göra oss i ordning. Folk har alltid klagat på att vi kommer för sent men det har blivit ännu värre sen Viggo kom. Vi satsade på att vara hos dem inom en halvtimma men blev chockade när vi kom fram och såg att det gått två timmar sen vi började förbereda oss. Tiden tickar liksom på när man själv ska slänga i sig mat, få i en matvägrande kiddo lite, på med V:s kläder, av med samma kläder, blöjbyte, packning, blöjbyte nr 40, Viggobus- och Viggopusskalas och någonstans mitt i detta bebisinferno hinna borsta till sig själv litegrann. Det är bara att inse att vår spontanitet och tidsomptimism måste dämpas ett par kilo.
Peter och Kristofer ska nu ut och käka/festa med en kompis och jag och Jenny blir hemma och ska äta tacos och kolla rulle. Nästa gång är det ombytta roller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar