Nu är vi hemma i Stockholm igen. Fattar inte vart tiden tog vägen! Vi var i Östersund i nästan tre veckor men det känns verkligen inte så. Har haft det helt underbart, mycket tack vare världens bästa farmor och farfar som tagit hand om Viggo så att jag och Peter har fått vila upp oss och kunnat hitta på saker tillsammans utan en massa minutiöst planerande. På ett sätt känns det skönt att komma hem till de gamla vanliga rutinerna men samtidigt känns det lite vemodigt att åka ifrån allt däruppe.
Resan gick förvånansvärt bra. Viggo hade endast några riktiga u t b r o t t som till slut fick avstyras med trumfkortet, att visa videor på iPhonen i ca en timme. Tydligen var det betydligt roligare än min underhållningsrepertoar innehållande smått pinsamma akter av konstiga ljud och sånger. Vi lyckades också med konsten att byta blöja på en vild unge i trång bil och ge mat till samma vilda unge i samma trånga bil (som iofs slutade i matkrig och köttfärssås överallt). Viggo darrade lite på läppen när vi kom hem och han inte riktigt verkade känna igen sig, men efter en stunds intensivt utforskande blev det bättre och han somnade på stört.
Känns skönt att nu ha tre dagar till ledigt tillsammans innan verkligheten kommer ikapp och P börjar jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar