Gott nytt år!

Två timmar kvar till vi ska börja fira in det nya året hos Magnus och Ellie. Jag vet inte vad som kommer stå på menyn, det enda vi fick i uppdrag att fixa var fördrink men det blir säkert hur bra som helst. Svärföräldrarna får äran att vakta Viggo så de firar in det nya året med stolpiller och nässpray stackarna. Hoppas att Viggo sover ordentligt så att de i alla fall slipper äta nyårsmiddagen vid Viggos sängkant ackompanjerat av gråt.

Gott nytt år på er och gott slut på 2009 som för min del har varit ett fantastiskt år!

Utvilad!

Idag har jag och Peter utnyttjat vår julklapp från svärföräldrarna- en spa-dag på Storhogna högfjällshotell. Vi är båda så avslappnade att vi funderar på att gå och lägga oss redan. Vi kom dit på förmiddagen (sjukt vackert ställe där jag aldrig varit förut) och började med jättegod lunch. Efter det var det bokat massage för Peter och kropps- och ansiktsbehandling för mig. Efter en timma var jag lika len som Viggos rumpa och mådde helt fantastiskt. Innan vi åkte hem hann vi bubbla, basta, relaxa och fika. Hade jag haft obegränsat med pengar hade jag hängt på spa varje vecka- underbart!
Sista helgen i januari ska jag kanske iväg med tjejerna till Ystad spahotell, nu längtar jag ännu mer dit.
Eftersom vi har blivit så bortskämda av Peters föräldrar så är vi lite godhjärtade tillbaka- de har fått barnledigt för första kvällen på länge för att åka och hälsa på vänner ;)

Partypingla

Igår fick Peter vara min privatchaffis och köra mig till stan för fest! Det var alldeles för längesen som jag fick ha en riktig tjejkväll ute så det var verkligen på tiden. Jag var först hos fina Emilia på förfest och sen gick vi ut. Emilia har inte träffat Viggo så för henne är jag fortfarande party-Jenny och inte mamma-Jenny som jag är i Stockholm. Skönt att få vara det ibland också ;)
Hade en jättekul kväll som jag kommer leva på länge.
I eftermiddag är vi bjudna på middag till några vänner. Får se om vi kan ta med Viggan för han har lyckats bli förkyld och går runt här och snörvlar och nyser.

God fortsättning på er!

Juldagen

Igår lämnade vi för första gången Viggo över natten. Trots att jag visste att han var i mer än goda händer hos farmor och farfar så kändes det ordentligt i magen när vi åkte därifrån efter middagen. Ett par timmar senare släppte det och vi hade lite förfest på vårt hotellrum med bland andra Mats, Tessan, David, Monika och Dennis och gick sedan ut. Hade jättekul! Jag hade också längtat efter att få sova en hel natt utan avbrott men så blev det väl inte riktigt. Vaknade med jämna mellanrum och tänkte ge välling till plutten och både jag och Peter var helvakna kl 8. I vilket fall var det lyxigt och välbehövligt att bara få rå om varandra och ta lite paus från föräldralivet. Vi kom tillbaka hem i eftermiddags efter lite gnabb i bilen om vem som skulle få gosa med Viggo först. Viggo hade varit hur lugn som helst hela natten och dagen, min duktiga pojke.
Ikväll ska vi ut och kika lite i Peters hemby, Svenstavik. Några kompisar till honom ska spela så vi ska dit är det tänkt. Blir nog lugnt men förhoppningsvis kul!

Visst är den fin?

Här är klockan jag fick, visst är den underbar? Man ser den inte så bra här men den har vit pärlemor-urtavla och små stenar vid siffrorna. Alldeles perfekt.

Jul

Viggos första julafton är över och jag tror att det blev en riktigt bra sådan för honom. Han började dagen med tomtegröt tillsammans med oss och fick se på sitt första Kalle Anka (i farten). Av tomten fick han så mycket som 16 paket att öppna. Störst hit blev en synth från farmor och farfar som han satt och klinkade på hela kvällen samtidigt som han dansade till sina egenkomponerade låtar.

Jag måste ha skött mig exemplariskt detta år, i alla fall om man ska se till paketutdelningen. Jag och Peter fick bland annat en barnfri spa-dag av Peters föräldrar som ska gå av stapeln den 29 december med behandlingar, mat och allt. Det ska bli helt fantastiskt, bättre och mer passande julklapp kunde man inte önska sig!

Peter hade beklagat sig innan jul över att han inte hunnit fixa någon julklapp till mig. Lite ställd blev jag därför när han drog fram ett paket som innehöll världens finaste klocka från DKNY. Pluspoäng.

Julen var i övrigt jättelyckad, massor med god mat och julmys. Det enda som saknades var att Jonna, Stefan och lillan skulle varit där.

Mjukstart med tomte utan skägg...

Viggo spelar på sitt nya instrument

Dumma pappa ;)

Idag vid middagen bjöd Peter Viggo på vatten med en massa citron. Reaktionen? Jag vet faktiskt inte. Skräckblandad förtjusning kanske är bästa beskrivningen, bedöm själva.

Viggos första riktiga vinterdag!

Här uppe i Östersund är det sjukt mycket vinter. Minus 20 grader rättare sagt, sådär så det fryser i näsan och knarrar under fötterna när man går. Vi kom upp i förrgår natt och igår var det alldeles för kallt för Viggo att gå ut men idag gjorde vi ett nytt försök på dagen då det var lite mildare. Viggo verkar inte vara särskilt imponerad av snö och kyla. Eller så berodde det på att vi dragit på honom så mycket kläder att han låg orörlig som en vedstubbe i den nya pulkan (en i förväg öppnad julklapp från farmor och farfar). Det blev en snabbis, sen gick vi in igen.

Annars har vi hunnit vara iväg en sväng hos Peters barndomskompis Magnus (medan vi fick lyx med barnvakt hemma!), bakat godis och kakor och skrivit julklappsrim.

Farfar är ute och drar

Min eskimå

Men hallå! Ivar 22 då!

Viggo har precis däckat efter en heldag med farmor och farfarbus. Vi andra har uppesittarkväll. Det lär bli lika långtråkigt som vanligt men det ska ju liksom göras.

Äntligen på väg

Det är inte enbart vår tidsomptimism som gjort att vi är på väg till Östersund mer än ett dygn senare än planerat. Det var snökaos norrut igår och istället för ge oss ut i det så stannade vi hemma och åkte nu för en timma sedan. Jag kan inte påstå att vi hade problem att fylla gårdagens timmar. Vi åkte till Kista galleria där de nu har öppet till 22 (!) alla dagar för sista-minuten-folk som vi. Det är svårt att hitta nåt mer julstämningsdödande ställe att vara på tror jag; stressade människor och skrikade barn (inte Viggo förstås). Tur var därför att vi framåt kvällen åkte till Jenny och Kristofer där vi fick julgodis och glögg och Viggo fick öppna julklapp.
Som vanligt har vi lyckats packa typ allt vi äger utom diskmaskinen. Inget ska kunna hända som inte vi är kittade för. Vi har en stor Volvo och varje gång vi lyckats få in allt undrar jag över hur andra med mindre bilar löser det.

Varför varför?

Varför skulle just jag hitta en karl som är lika tidsoptimistisk som mig själv? Det säger ju sig självt att det inte är en bra kombo. Vi hade tänkt åka upp över imorgon förmiddag men status just nu är: inget packat, inget tvättat och Peter är just nu och shoppar klappar. Återstår att se hur detta löser sig.

Fredags- och julmys

Eftersom vi åker till Östersund i helgen så har jag och Viggan passat på att träffa i alla fall ett par vänner idag. Först var Sara här med Axel på lunch och julfika. Med lite vilja kunde man nästan tolka Viggo och Axels samspel som lek. Men egentligen var det mest Axel som satt och log som vanligt och Viggo som nyfiket försökte pilla honom i ögonen och ställa sig upp med stöd av hans huvud. En av Viggos favoritsysselsättningar är att skjuta barnstolen framför sig. Idag tog han den diciplinen till en helt ny nivå och sköt runt en förvånad Axel i den. Det gick trögt men med lite frustande gick det (tänk styrkevrål under bildragning i Starkaste man-tävlingen). Sara som står på min lista över mest omtänksamma människor hade köpt jättefin julklapp till Viggo; kamoflagefärgade små boots att ha i vagnen och en matchande napphållare. Kommer väl till pass uppe i Norrland!

Nu ikväll kom Maria hit med en flaska vin som vi delat till taco-middag, filmen "Snygg, sexig, och singel" och en timmas research (läs stalking) på facebook. Även Maria skämmer som vanligt bort det lilla trollet och hade med sig julklapp med kläder och moccasiner. Underbara du. Snart kommer Peter hem från sitt 4:e julbord i år, då blir det läggdags.

Lite skryt

Jag har ju typ världens duktigaste pojke. Idag när jag sneglar åt honom där han håller på och mekar så ser jag att han står alldeles själv! Han hade hittat nåt så spännande som en våtservett som han var tvungen att använda båda händerna till att utforska och vips så står han där rakt upp och ner i säkert 10 sekunder innan han lite förvånat tittar på mig och sätter sig. Det är en riktigt nyfiken, stark liten kämpe vi har. Det insåg vi i och för sig från första början...

Viggo visar kämparglöd trots sina ynka timmars livserfarenhet

Vinter

Även om jag pratat med Peter varje dag när jag var i Göteborg hade han missat att meddela mig att det var värsta snöovädret hemma i Stockholm. Blev något chockad när jag kom ut från t-banan och körde fast i snön... Gårkvällen var jättelugn, skönt för både Viggo och mig. Dagen hade tillbringats med frukost med Helena och direkt efter, lunch med Vivi för att sedan springa till tåget. Mycket intryck på en dag för en liten människa.

Idag hade jag planerat att det sista inför julen skulle fixas och jag och lillkompis skulle gå till centrum. Men nu när jag tittar ut på snön så inser jag att det aldrig kommer funka. Vår special- edition- super-heavy-metal-vagn med en miljard funktioner klarar allt. Förutom detaljen att kunna köra med under höst- och vinterhalvåret vill säga (att köpa till 2 hjul som klarar detta kostar 1000 spänn (!) och det har vi dragit oss för att göra). Så det blir nog t-banan idag igen. Sådana här dagar är det lätt att komma ihåg varför vi bor i Stockholm och inte i Norrland.

Utsikten just nu från oss...

Fartfylld resa

Jag och Viggo åker tåg. Det verkar vara sjukt spännande så det går inte att sitta still... Mina tidningar som jag köpt ligger fortfarande olästa men däremot har jag puls som efter ett träningspass. Viggo har hunnit med att först göra sig kompis med sina medresenärer genom att flörta men lika snabbt göra sig ovän genom att skrika av trötthet i en kvart. Nu sover han iaf och jag hoppas han gör det tills vi är framme om 1,5 timmar.

De små glädjeämnena

Jag fick barnvakt ikväll så jag åkte till stan och käkade med Marie. Sen jag blev mamma så uppskattar jag andra saker har jag märkt, som att åka buss själv till exempel. Ingen arg bebis, inget som behövs tas omhand. Bara ren egentid. Så nu ska jag njuta med nya Elle den halvtimma bussen hem tar (och suga ett tag på karamellen att chaffisen undrade om jag skulle lösa barn- eller vuxenbiljett).

Utflykt

Jag och Viggo tog bilen till Alingsås idag för att fika med vackra Karin som snart ska få bebis. För de som inte känner mig låter detta inte som någon anmärkningsvärd händelse, men det är det. Jag avskyr att köra bil trots att jag haft körkort i snart 10 år, och gör det därför sällan. Gör jag det ändå så måste jag ha fullt fokus på körningen vilket innebär att jag inte kan föra ett samtal eller tex ha på musik samtidigt. Av förståeliga skäl har jag därför inte kört ensam med min uppmärksamhetskrävande son förut, men idag var det alltså dags för premiärtur. Viggo fick sitta i ett hav av leksaker och majskrokar som han älskar och det var som om han kände stressen i sin mammas röst för han lät mig göra det jag skulle utan att störa. Hade en jättemysig fika med Karin och åkte hem när Viggo var så trött att han slocknade i bilen. Är otroligt och lite överdrivet stolt över min bedrift (att nån blinkade irriterat på mig av någon anledning och lite sånt på vägen hem det struntar jag i)!

1 jul avklarad- 1 to go!

Sitter nu i ett förvånansvärt juligt Göteborg (inget regn utan bara kallt och snöigt!). Peter åkte hem igår medan jag tänkte stanna till på onsdag. I lördags firade vi lilljul med familjen och den familj som vi firat med så länge jag kan minnas. Även om vi flyttat julen ett par veckor bakåt så kändes det som riktig jul, samma mat som alltid och samma julpynt framme. Som förra året så bytte vi inte julklappar utan gjorde en paketlek där alla köpte små presenter för en hundring var som vi spelade om med tärning (för att göra beskrivningen kort). Alltid visar sig deltagarnas värsta (och bästa) sidor; det skriks och härjas och folk (inklusive mig själv...) har svårt att dölja tävlingsinstinkten. Tänkte lägga upp lite bilder därifrån men tekniken krånglar så ni får låta fantasin måla upp en bild av hur det såg ut. I övrigt intogs det imponerande mängder julmat, godis och kakor (Peter var så mätt 24 timmar senare när han kom hem att han bara fick i sig en burk tonfisk och kikärtor på nästan hela dagen).
Nu ska jag och lilleman ta en promenad för att sedan åka till Alingsås och träffa Karin.

Att underhålla bebis i bil

Vi kom iväg senare än vi hoppades. Som vanligt. Viggo sov första timmen, sen har han varit vaken och kräver konstant underhållning. Inget är roligt i mer än några minuter och vi sitter i en mörk bil. Med andra ord sätter det kreativiteten på prov (och tålamodet) eftersom det finns få saker som går att förvandla till en kul aktivitet här. Hittills har Viggo haft följande på schemat med mer eller mindre framgång:
- Lyssna på gummibjörnsången (kul, men sången är bara 3 minuter)
- Äta Peters offerter
- Skrika (roligast)
- Leka med det bilen har att erbjuda såsom petflaska
- Lyssna på när en frustrerad mamma försöker göra konstiga ljud för att roa (med mindre lyckat resultat)

Jag orkar inte tänka på att det är flera timmar kvar...

Vi har också tagit paus på någon vägkrog som serverade samma läskiga mat och hade samma vidriga toalett som på alla de där ställena.

Hoppas att ni har det trevligare än vi just nu!

Mot Götet

Har haft minst sagt fullt upp sedan igår. I eftermiddag åker vi till Göteborg för att fira lilljul med min familj och som vanligt så är vi ute i sista sekund med allt som ska göras. Igår promenerade jag och Viggo in till stan för att träffa Sara och Axel för lunch på Mojo och lite ärenden. Kvällen tillbringades framför datorn eftersom jag skulle hjälpa till med lite expertråd med lillasysters CV. Kommer hon väl till intervju så får hon jobbet, hon är svår att inte tycka om den där tjejen, men som arbetsmarknaden är nu, särskilt som nyutexad, så gäller det att ha ett säljande CV!
Nu har jag tagit en paus i packandet. Målet är så kallad light packing eftersom jag tänkte stanna själv några extra dagar och behöver kunna bära allt själv, men jag har som vanligt svårt att prioritera bort saker. Med lite tur får vi plats alla tre i bilen.
Nu är det dags för Viggos lunch, sen blir det en tur till skomakaren för att hämta ett par misshandlade skor som varit på välbehövlig spa.

Grattis!

I natt fick Viggo sin första kusin, en liten men naggande god flicka! Jag visste att de åkte in till BB igår och sov därför jätteoroligt eftersom jag var så pirrig. Jag längtar tills vi får träffa det lilla underverket och jag är så lycklig för Viggos skull som får en jämngammal kusin att umgås med när de kommer hänga uppe hos sin farmor och farfar.
Det är så att man längtar tillbaka till när man själv låg där på BB med en alldeles ny liten bekantskap, vad underbart det var!

Onsdagsrutinen

Dennis har precis åkt hem efter den gamla vanliga "Bonde söker fru"-rutinen. Annars har dagen varit rätt händelselös. Vi tog (som vanligt numer) sovmorgon till halv tio för att sedan träffa mamma-maffian hemma hos Jenny. Väldigt trevligt förutom att min bakdel knappt fick nudda stolen vid fikabordet eftersom Viggo hade en helt ny lägenhet att utforska och försvann så fort jag vände ryggen till. Numer är de där rekommenderade 10 000 stegen om dagen är gjorda före frukost tror jag...
Eftersom det var snuskigt dåligt väder ute så lät jag latheten ta över och vi stannade inne och lekte resten av dagen. Imorgon blir det nya tag för då tänker vi oavsett väder promenera in till stan med Sara och Axel.

Julpyssel

Men hallå, hur kan klockan snart vara halv tolv?! Måste vara alla julförberedelser som får klockan att gå extra fort. Tillbringade dagen med Linda, såg till att hon fick en svinspruta och gick sedan och julshoppade det sista (tror jag, och lite till mig). Som vanligt är vi ute i sista minuten och när jag kommer på att det är vinter och att Viggo behöver en overall så är de slut överallt. Lyckades som tur var hitta en på Lindex så nu kan det se till att bli snö i Östersund så att vilden kan härja i snön. Peter har spanat in en bebispulka som ska inhandlas i veckan så i jul ska det busas i nån liten backe. Under kvällen har jag gjort chokladtryffel, det brukar vara min lott att under julen se till att familjen har ordentligt med choklad (och det behövs en del för att stilla suget i min familj...). I år blir det mörk chokladtryffel, hälften rullad i råsocker och kanel och andra hälften i rostad mandel. Ska även fixa apelsinkrokantstryffel senare i veckan efter beställning från lillsyrran. Min personliga favorit är inte tryffel utan pappas knäck som alltid är helt perfekt. Jag har ju tandvårdsförsäkring så vafasen.

Det där med gåstol...

Viggo fick en jättefin hederlig Brio lära gå-vagn i doppresent. Den är sådär kul, men han har själv hittat nåt som är mycket roligare- matstolen. Han nästan springer fram och tillbaka, fram och tillbaka här hemma med den framför sig och fnittrar förtjust för sig själv av stolthet. Varför göra som alla andra bebisar liksom? Viggo mot strömmen, med den inställningen kommer han gå långt i livet!

Teknikens under

Jag tackar tekniken idag. En arbetstörstande person som jag själv kan tack vare det kika in på jobb-webinar (telemöte+nätpresentation). Börjar om en kvart, ska bli spännande att höra vad som händer på jobbet när inte jag är där!
Sedan ska jag och lillkompis åka till Kista galleria och titta lite, hoppas att det inte är fullsmetat med folk och att jag hittar lite julklappar till både oss själva och andra (tex Viggos lillkusin som förhoppningsvis tittar ut inom kort, spännande är bara förnamnet!)

Matglad

Att Sverige blir mer och mer amerikaniserat ser man ju på många områden, men något som särskilt övergår mitt förstånd är det här med mat i megalass. Igår när jag svettades på stan glömde jag av att äta lunch och när mitt låga blodsocker gjorde sig påmint så tänkte jag rycka åt mig nåt på vägen från gallerian till Åhléns. Kön var som misstänkt lång överallt men helt plötsligt såg jag en öppning på ett korvstånd utanför gallerian. Jag bad den baltiska mannen på min tydligaste engelska om "the smallest sausage you have" (om jag inte missminner mig så illustrerade jag även detta med kroppsspråk) och väntade mig att få en hederlig barnkalas-korv. Istället står jag lite paff med den största korv jag har sett, typ falukorv size med ett bröd som en minibaguette. Jag kände mig som Gulliver när jag sicksackade bland folket och försökte undvika att slå nån i ansiktet med min jättekorv. Det slutade med att jag tog ett bett och fick slänga resten eftersom den inte gick att äta på ett civiliserat sätt utan bestick. Vad hände med lagom portioner? När man var liten fick man höra att man "kunde ta två gånger om man inte blev mätt", gäller inte den principen längre?

Fina Marie och dålig shopping

Marie har varit på Stockholmsbesök i helgen och idag fick jag mig en liten fikadejt med henne. Vi ska ner till Göteborg och fira lill-jul nästa helg så denna gång blev det inte så sorgligt att säga hejdå eftersom jag snart får träffa henne igen! Både idag och igår har jag tagit Viggo-time out några timmar och åkt till stan för att försöka hitta något snyggt att ha på mig på jul men utan något vidare resultat. Mest på grund av att hela julshoppande Stockholm försöker samsas om en ytterst liten yta att röra sig på och eftersom jag inte orkade slåss så undvek jag att ställa mig i provrumskö utan ryckte åt mig det som verkade okej. Nu sitter jag därför med en massa saker som ska lämnas tillbaka. Undra vad som blev mest tidsödande i slutändan...

Gud hör bön!

Efter mina mardrömsnätter har det helt vänt. Gårdag natt var overkligt fantastisk men ville inte utmana ödet och skriva det här, man vill ju inte jinxa det liksom. Men natten var likadan så nu tänker jag berätta det för alla som vill höra på (och några till) vilket mönsterbarn jag har. Viggo går och lägger sig utan gråt eller skrik vid 20 och vaknar numer mellan 5 och 6.30 för att äta och sover sedan om till 10-rycket! Förstår ni vad oändligt med sömn jag får! Jag har inte sovit så mycket sedan Sundsvall brann som Peter brukar säga, eller mer exakt ett år.
Jag tror att källan till allt det här goda är fullkornsvälling- och gröt, för det är sedan introduktionen av det som jag fick en ny bebis (och han, en ny mamma).
Vi får se om jag kommer att gråta ut här om en vecka när de nya vanorna bryts eller om jag kommer att fortsätta mitt liv som törnrosa.

Kärlek

Han visar dom!

Det är svårt att få Viggo att göra som man vill på kort och han snörper gärna ihop munnen när kameran kommer fram. Men idag fick vi ett litet bildbevis på de små tänderna han har fått, kolla! (de ser små ut men jag kan intyga att de känns som huggtänder när han får för sig att testa dem på en stackars förälders arm eller nåt)

Frågeutmaning

Väntar på att min arbetsknarkande sambo ska jobba klart och har sjukt tråkigt. Sysselsätter mig därför med att svara på en fråge-challenge som jag sett på flera bloggar.

Stänger du av mobilen när du går och lägger dig?
Nej. Innan jag skaffade mig en livs levande väckarklocka (Viggo) så var mobilen det.

Vem såg dig senast naken?
Viggo.

Hur såg du ut i högstadiet?
Liten glugg mellan framtänderna och blondt hår med hårt sprejad 90-talslugg.

Hur är du som arbetskamrat?
Den som nästan alltid är glad och skämtar (det hoppas jag i alla fall att jobbarkompisarna tycker, rätta mig gärna!)

Har du celluliter?
Det tror jag tyvärr, men jag kollar inte gärna efter (det som inte syns på några meters avstånd finns inte).

Biter du på naglarna?
Nej, men jag gjorde när jag var yngre. Har gärna konstnaglar och de är inte så goda att knapra på.

Har du något handikapp?
Ja, sjukt dåligt lokalsinne (ett handikapp enligt mig).

Är du rädd för att få hängbröst?
Jag sitter inte och skakar av rädsla, men ja.

Tror du Gud är man eller kvinna?
Varken eller. Jag tror att "Gud" är en god kraft.

Tror du på utomjordingar?
Ja det gör jag nog

Har du blivit arresterad?
Nope.

Har du kysst en polis?
Nej det tror jag inte.

Vilken mat ska man INTE bjuda dig på?
Allt med ädelost, friterad camenbert, kålpudding, färska tomater.

Har du nått att dölja?
Det skulle väl vara de där 3 extrakilona som fortfarande sitter kvar efter graviditeten och lilla fladdret runt magen.

Skulle du gå upp 3 på natten för att hämta din pojkvän på krogen?
Ja och nej. Jag blir livrädd när jag hamnar bakom ratten på bilen och undviker det gärna. Men jag beställer gärna taxi åt honom!

Kan du fixa med bilar?
Absolut inte. Vill bara att de ska funka. Monika vet, henne har jag ringt och frågat hur man får igång bilen en gång...

Kan du baka?
Ja.

Berätta något som inte många vet om dig?
När jag var liten var jag uppfinnare och pysslare. Jag och min barndomskompis har bland annat byggt en saftmaskin, popcornmaskin, kakmaskin och en fungerande overheadapparat.

Är du nöjd med livet?
Ja, men jag har fortfarande mål i livet som jag vill uppnå och då kommer jag vara ännu nöjdare!

Kommer du skaffa fler barn?
Jag vill, men man måste ju vara två om det... Förhoppningsvis!

Vilken egenskap skulle du vilja ha som du inte har?
Lite mer tålmodig.

Frisk luft

Jag tog med lillplutt ut på promenad idag. Det var härligt väder men svinkallt och rädd som jag är för att Viggo ska frysa och bli sjuk så tog jag på honom 3 mössor (iofs tunna), overall och packade ner honom i vagnens åkpåse. Det lilla stycke hud som trots omsorgsfull påbylsning var i kontakt med den elaka kylan täckte jag med gosekaninen och snutten. Han verkade tycka att det var rätt mysigt för han sov som en stock i de 2,5 timmarna som jag traskade runt. Jag kan inte låta bli att fundera över hur vi ska klä honom när vi kommer upp till Östersund sen där det förmodligen kommer att vara dubbelt så kallt... björnpäls?

Pratade med Jonna under promenaden, 5 dagar kvar tills Viggos kusin beräknas pluppa ut. Jag är hur pirrig som helst och faktiskt lite avundsjuk, de har en häftig upplevelse framför sig!

Utmaning- Finn 1 bebis i bilden!

Och så var det det här med sömnen...

Jag kände ändå att vi hade fått lite koll på nätterna, Viggo vaknade ett par gånger men somnade lätt om. I natt har vi däremot varit vakna igen och trots en liten tupplur nu på förmiddagen är jag helt däckad. Jag vet inte varför han vaknade men han var helt panikslagen och kunde inte komma till ro igen. Efter några försök att få honom att somna om själv så var jag tvungen att ta med min kudde och täcke och lägga mig på en filt på golvet bredvid, minst sagt obekvämt men kändes helt klart värt det om Viggo skulle känna sig tryggare och det gav Peter i alla fall några timmars sömn. Hjärtat smälte när Viggo med jämna mellanrum stack ut sin lilla hand genom spjälorna för att känna att jag var där, gullunge. Han är mästare i konstformen att köra med sina föräldrar, det visste vi ju sedan innan. I natt fick jag alltså ligga på golvet med handen genom spjälorna för att stryka honom på ryggen samtidigt som jag vyssjade honom. Så fort jag slumrade till så fick jag bassning och fick sätta fart igen. Hoppas att nästa natt blir bättre.

Här har jag tillbringat natten

Tant Jenny

Idag känner jag mig som en skröplig gammal tant och jag skyller allt på gårdagens vaccin. Jag ojar mig och gnäller vid minsta rörelse jag gör och allt går i slow motion eftersom jag endast kan röra mig låångsamt för att inte det ska dunka i mitt huvud. Jag undrar om inte vaccinet även gjorde sitt i hjärnkontoret för det känns som om jag till och med tänker långsamt. Värst är ändå armen som gör sjukt ont (och jag har ändå fött barn).
Jag och Louise förflyttade i alla fall våra svininfekterade kroppar till Citygross för att handla lite i morse där vi gick och tyckte synd om oss själva. Louise hade till och med drömt sviniga drömmar- att hon hade två kultingbebisar som hon ammade och tog hand om. Undrar vad som var i den där sprutan egentligen?

Det är för en gångs skull underbart vinterväder ute med vad en göteborska som jag kallar snö på marken (frost). Jag hoppas kunna uppbringa lite energi till att ta mig ut i eftermiddag.

Vädurbebisen...

20 mars - 18 april
Din vädurbaby är otroligt pigg från start. Han är en riktig äventyrare som inte kan vänta länge nog innan han börjar upptäcka sin egen förmåga och världen runt omkring. Det är full fart hela tiden... han kryper tidigt, och han springer nästan innan han ens kan gå så bråttom är det. Och var inte orolig för att han inte säger ifrån. Även det gör han så det riktigt märks, ibland bara för att retas.

Så lyder Viggos bebishoroskop. De som träffat honom vet att det stämmer mer än väl...

Ur funktion

Jäkla vaccin. Min arm är helt plötsligt ur funktion och jag kan inte röra den utan att det värker. Aj.

Håll tummarna!

Jag är med och tävlar på Dianas blogg om "väggord", så himla fina! Någon av dessa skulle jag vilja ha till Viggos rum.

Bilderna är från My first room

Idiot

På förmiddagarna kollar jag på nyhetsmorgon och sedan brukar Malous "Efter tio" stå på. Idag fastnade jag framför en sjukt upprörande intervju med en kvinna som heter Annica Dahlström. Hon menade på att kvinnors biologiska förutsättningar gjorde dem mycket lämpligare än män att ta hand om barn eftersom kvinnor bland annat har en bättre empatisk förmåga. Vidare hävdade hon att om inte mamman kan vara hemma med sitt barn så är det bättre för barnet att skaffa en barnflicka än att låta pappan ta hand om det eftersom barnet löper större risk att skadas med pappan! Har ni hört nåt så idiotiskt? Ett ordentligt bakslag för jämställdheten med andra ord att höra att det ens finns folk idag med den åsikten.

Stucken

Nu har jag äntligen fått svin-sprutan! Jag och mammorna tog oss en tur till Råsunda vårdcentral och där var det ingen kö alls utan vi fick komma in i princip på en gång. Dessutom märktes det att hon som stack mig gjort det en och annan gång förut för jag kände verkligen INGENTING. Det är nästan så jag oroar mig för att de kör fejksprutor... Jag hoppas på att jag slipper biverkningar men är beredd på lite ont och feber.

Min dansör

Viggo är en dansande bebis. Jag vet inte om det har att göra med att vi lyssnar så mycket på musik och har gjort sedan han låg i magen, om det är för att jag har dansat runt med honom så mycket eller helt enkelt för att han har mycket musikalitet i släkten. I vilket fall har han sedan han var jätteliten släppt han allt han har för händer så fort vi sätter på musik. Kryper han så stannar han upp och gungar, står han upp så diggar han på stället. Vi har haft lite svårt att fånga det på bild eftersom han vid åsynen av en kamera vill äta upp den och har svårt att fokusera på annat, men idag lyckades jag filma (i alla fall lite) i smyg. Dock höll jag mobilen åt fel håll så ni får vinkla datorn när ni kollar ;). Såhär kan han alltså stå i flera minuter om det är en bra låt (ballader går bort).

Godkänd

Dagen blev godkänd ändå. Det slutade regna och jag och Viggan gick ut och gick ett par timmar och tog en snabbfika med Sara och Axel på Kungsholmen. Även om det är lite deppigt att behöva gå hem i beckmörkret när klockan är 17 så är jag nu glad och full av energi igen!

Låg

Vaknade på fel sida i morse och längtar tills dagen är slut. Det är risigt väder ute så det lockar inte direkt att gå ut, Viggo är förkyld igen stackarn och jag har inga planer alls för dagen. Jag ber till vädergud att det spricker upp och slutar regna så vi kan gå ut och gå tills Peter kommer hem.

Välkommen hem!

Bästa Jonas, finaste Linda och en kompis till dem har varit här och hälsat på. Det var hur kul som helst att se dem, det var alldeles för längesen sist! Det var svårt att inte bli avis när de berättade om deras 14 månader långa resa som började med transibiriska järnvägen och slutade med Indien. Vilka äventyr! Allt från besök hos nomadfolket i öknen till yoga-retreat i Himalaya hade hunnits med. Är verkligen imponerad av dem som vågade säga upp sig från sina jobb, sälja allt de hade och ge sig iväg.

Det hade ju hunnit hända en del grejer här hemma också sen de åkte så nu fick de träffa Viggo för första gången. Viggo och Jonas kom bra överens, kanske mycket på grund av att Jonas fjäskade in sig genom att ge honom en halv pepparkaka trots mina försök att stoppa (men Viggo blev lycklig!).

Jonas pratar förstånd med Viggo

När vårt brunbrända besök (som fick oss övriga att se ut som alvedon) hade åkt kom Magnus och Ellie förbi på en kopp. Nu väntar en lugn kväll med bara lilla familjen.

Egentid

Idag har jag fått massor med egentid. Jag har suttit hos frissan och fått en välbehövlig klippning av mitt hår som blivit alldeles för långt och risigt. Var på väg att i samma veva fixa naglarna men bestämde mig för att skjuta det till kanske nästa helg. Passade också på att handla lite nytt till vardagsgarderoben och fick hejda mig själv när jag i vanlig ordning blev kär i ett par skor på Scorett som var allt annat än barnvagnsdragar-vänliga.
Imorgon ser jag fram emot finbesök i form av världens bästa Jonas och hans Linda som precis har kommit hem från jordenruntresa!
God lördagskväll!

Dagens ord

Jag och Peter gillar frågesport och idag slötittade vi på "Vem vet mest" på SVT. Båda ryckte till när programledaren avslutade programet med att säga "Vinnaren förblev oomkullrunkelig". Jag tycker ändå att jag har koll på svenska språket, men det där har undgått mig helt!
För den intresserade betyder ordet obestridd/orubblig/ovedersäglig/oomkullkastlig och ingenting annat.

Dags för fredagsmyyyyys!

Viggo har precis nattats och nu väntar fredagsmys med svärfar Jans älgkött och ugnsstekta rotfrukter tillsammans med ett glas vin.
Jag och Viggo har varit ute hela dagen med Calle och busfröet Elsa, lika trevligt som vanligt. Vad bra man mår efter flera timmars promenad och frisk luft! Det är så skönt att komma ut även om vädret inte längre är så motiverande och när det blir mörkt redan kl 16. Måste kitta vagnen med reflexer och skaffa mig en ficklampa för idag på vägen hem trevade vi verkligen i mörkret när vi gick på skogsstigarna.
Inför Viggos första advent hade jag tänkt göra fint här hemma. Kom då att tänka på förra årets adventspyntande (http://livetenligtjenny.blogspot.com/2008/12/kort-helg.html). Jag vägde för och nackdelar med att gå upp på vinden och bli vansinnig och ganska snabbt bestämde jag mig för att det var värt att köpa en ny adventsljusstake eftersom den kostade ynka 49 kr. Så nu har vi jul här i vårt hus!

Bara såga lite...

Ni som är trogna läsare vet att jag har en granne som gillar ett glas extra då och då. Han var precis och plingade på och följande konversation följde:

- Ä..ä..är han heemma? (något överförfriskad)
- Du menar Peter? Nej han kommer nog hem om någon timma. Du får komma tillbaka då.
- Jaha, ok... Du förstår jag har köpt en sån här... bokhylla. Får inte riktigt ihop... skulle behöva en sån här... sticksåg du vet.

Stackarn! Det är inte lätt att få ihop en sån där IKEA-pryl alla gånger särskilt efter några glas (har hört hur det har bankat därinne ett bra tag). Jag vet ju själv hur sugen man blir på att dra fram sågen när det inte går som man vill, och då är jag nykter. Jag undrar hur den där bokhyllan kommer att se ut när den är "klar".

Första glöggen!

Jag blir fortfarande chockad när jag hör vädret på TV och de pratar om att det är temperaturer över det normala när vi har 7 grader "varmt". Detta har att göra med att jag är inställd på att det fortfarande är sensommar, vilket det givetvis inte är längre. Det förstår jag ju när jag tänker efter. I ett försök att anpassa mig till vintern och stundande jul bjöd jag mammorna på adventsfika idag med pepparkaksmuffins och glögg. Det är ju sjukt vad det är gott med glögg! En liten kopp och man blir både varm i både kropp och sinne (ja ni hör ju hur poetisk jag blir!). Nu längtar jag till när jag och min lilla familj ska på julmarknad på Grönan. Julen- here I come!

Var ska det sluta?

Nog förstod väl jag också innan jag blev mamma att kärleken till sitt barn skulle vara något speciellt, men det var svårt att föreställa sig hur det skulle vara. Jag fick en aning när Viggo föddes men trodde aldrig att den otroliga kärlek jag då kände kunde växa sig starkare. Men det gör den för varje dag som går, ju mer jag lär känna honom och ju fler sidor av sin underbara personlighet han visar. Ibland stannar jag upp och tittar på min lilla älskling där han sitter och busar med något och pratar för sig själv och då känner jag mig så otroligt lycklig, tänk att vi har lyckats göra ett sånt underverk! Fantastiska lilla Viggo.

Underskattat arbete!

Det är lätt att tro att hemmafruar lever ett ganska lugnt och harmoniskt liv men det har jag börjat inse är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Idag har jag levt hemmafru-liv på riktigt och är helt slut och har ont i ryggen! Nu är klockan halv tio och jag har suttit ner sammanlagt 1,5 timme idag. Jag har under dagen
- Gjort ärenden på stan, bland annat bankbesök
- Varit på öppna förskolan och hämtat korten från fotograferingen
- Städat
- Tvättat (typ allt vi äger och har)
- Bakat till morgondagens mamma-advents-fika som ska vara hemma hos oss
- Lagat middag

Däremellan har jag myst och lekt med lillkorven som inte tycker att det är jättekul att hänga i tvättstugan men mer än gärna hjälper till att diska (genom att envist försöka krypa in i tvättmaskinen och slicka på disken)

Mer mångfald

Vi måste få in lite mer mångfald i Viggos liv... Efter flera timmars promenad idag så orkade jag inte gå hem från Kungsholmen i mörkret utan tog tunnelbanan. I väntan på tåget så satt det en svart (mycket mörk) kvinna bredvid mig och pratade i telefon. När Viggo såg henne blev han först lite ställd och sedan började han skratta högt, det gör han aldrig i vanliga fall. Han var helt fascinerad och ju längre tiden gick desto mer skrattade han. Efter en stund blev det nästan lite pinsamt och jag försökte få honom att titta på nåt annat men han vek inte med blicken. Väldigt spännande med andra ord, haha!

Vaccinering

Idag har Viggo fått svinflunsa-vaccinet. Vi slapp köa eftersom vi ändå hade BVC-besök och 8-månaderskontroll. Det verkade inte göra jätteont och jag hoppas att han slipper få en massa biverkninger. Tydligen så brukar de få ont några timmar efteråt där de har fått sprutan men än så länge är han glad i alla fall. Efteråt gick vi till Kungsholmen och mötte upp Sara och Axel för promenad och fika. Trots grått väder så klarade vi oss från regn och det var riktigt skönt att komma ut.
Ikväll är Peter ute och underhåller en kund. Jag ser faktiskt fram emot en kväll helt för mig själv och ska njuta av ensamheten med Desperate housewives.

Måndag

Även om helgen var jätterolig så har det faktiskt varit ganska skönt med måndag och gamla vanliga rutiner. Jag och Viggo blev bjudna till supermamman Louise på lunch som hade ställt sig och gjort jättegod köttfärslimpa (jag är mycket imponerad över husliga människor, speciellt de som har bebis att se efter!). Vi tog sedan en välbehövlig och skön promenad till Kungsholmen för att shoppa loss på Ica Maxi. Bebistiden är fylld av glamour.
Imorgon ska vi köa för det eftertraktade guldet, svinis-vaccinet till våra små. Vi räknar med att köa någon timma men det ska bli skönt att få det ur världen och slippa oroa sig när potentiella smittbärare närmar sig.

Hoppas att ni har haft en skön måndag!

Viggo-tårta

Jag skulle baka Viggo en doptårta och hade läst på och införskaffat diverse baktillbehör för ändamålet. Bland annat hade jag läst att det fanns nåt som hette sockerpasta som man kunde färga och täcka tårtan med; "sockerpastan är fantastiskt lätt att jobba med och lätt att färga till vackra klara färger" kunde man läsa sig till på nätet. Detta var naturligtvis ren och skär lögn skulle det visa sig när jag ïnspirerad till tusen skulle skapa drömtårtan. Jag har inget tålamod alls när det krånglar och svor och skrek därhemma när jag först märkte att färgen färgade av sig och dessutom var permanent. När jag efter min smurf-transformering sedan märkte att det inte gick att få loss den "otroligt lätthanterliga sockerpastan" från bordet ville jag bara lägga mig ner och skrika som en treåring. Peter får då för sig att yppa "Hade det inte varit båda billigare och snyggare om vi köpt en tårta?" varpå Viggo var nära förlora sin pappa på självaste dopdagen. Det blev i alla fall en tårta till slut och den var tydligen god men en snygg drömtårta blev det inte...

Viggos dop

Igår var alltså dagen D i dubbel bemärkelse- Viggisens dop. Svärföräldrarna kom hit i fredags och min familj vid lunchtid igår. Vi hade ju tänkt hålla det litet med bara familjerna (inklusive fadder Maria) men eftersom finaste Tessan visade sig vara i Stockholm så blev såklart hon inbjuden också. Inte helt olikt tidsoptimisterna mig och Peter så lyckades vi förutom att åka för sent hemifrån, åka vilse på väg till kyrkan och dessutom åka ifrån våra familjer som vi skulle visa vägen så vi blev en halvtimma sena till dopet. Men i vilket fall som helt så blev det ett jättefint dop. Viggo tyckte att det var lite halvtråkigt stundtals men blev lycklig när det var dags för själva hårtvätten och började gladeligen undersöka dopfunten. Efter dopet hade vi middag och tårta hemma, väldigt lyckat! Viggo var jätteduktig och glad hela dagen och gick från famn till famn innan han däckade framåt kvällen, trött av alla intryck.
Viggo fick också en massa fina presenter; böcker, pengar, barntavlor och leksaker.

Viggo utforskar dopfunten

Alla gästernaFinaste kostympojken

Fördomsfull

Jag fick mig en tankeställare igår, shit vad fördomsfull jag är ibland! Vi har ju dop imorgon och skulle träffa prästen innan. Blev lite chockad, men på ett bra sätt ändå. Vår präst är en kvinna på dryga 30 år. Kortsnaggat hår. Massa piercings i öronen. Stålhätte-boots. Och en prilla under läppen. Kändes nästan lite surrealistiskt när hon satt och pratade om psalmer och grejer, haha!

Viggo på jobbet

Jobbade som sagt i förmiddags och även om Viggo tyckte att det var sjukt tråkigt att sitta och lyssna på en massa babbel så underhöll han sig själv ganska bra och fångade mycket uppmärksamhet från de som gick förbi sammanträdesrummet. Som jag brukar säga när jag varit på jobbet- jag längtar till att jag får komma igång igen!

Viggo jobbar lite...

Första namnbrickan- det är stort! Han var tvungen att skriva in sig som alla andra trots sin ringa ålder.

Mot bättre tider?

Viggo var en riktig liten gnällspik igår kväll. Han som brukar gilla Dennis darrade på underläppen så fort han såg honom och klängde sig fast på mig som ett plåster. Jag hoppas på att han kommer att vara lite mindre mammig i helgen då det är dop och Viggo-törstande människor står i kö för att pussa på honom. Jag var nästan lite nervös igår när jag skulle gå och lägga mig, såg en sömnlös natt framför mig. Men det blev faktiskt en riktigt skaplig natt och Viggo sover till och med fortfarande. Tänk om det redan blir bättre?
Snart ska jag och Viggo iväg på jobbmöte. Jag tar med mig en säck med leksaker och hoppas att det kommer att hålla hon glad trots att han inte får all min uppmärksamhet.

Drömmer mig bort...

Jag vet inte om det är mardrömsnatten som var som gör att jag nu sitter och drömmer mig bort till en barnfri helg... Jag vet ju av erfarenhet att bara en timme iväg från Viggo får mig att sakna honom olidligt men samtidigt så längtar jag efter att göra något bara jag och Peter. Nu har jag siktet inställt på att åka en helg till Köpenhamn i slutet av maj och då lämna Viggo hos mina föräldrar på vägen. Älskar verkligen Köpenhamn som stad (speciellt på försommaren!) och dessutom så spelar Tiesto där sista majhelgen. Det hade verkligen varit lyx.

Jag är en fånge!

Sedan ett par dagar tillbaka så är Viggo jättemammig. I början var det lite kul, han har aldrig gett mig den uppmärksamheten förut, jag har upplevt det som om han varit mer pappig. Nu däremot skulle jag under skratt hugga av båda min armar och ett ben för att få tillbaka min "gamla" son. Anledningen är att jag sitter fast vid honom. Jag får inte gå ut från rummet utan att han ropar på mig och ofta sitter han och håller fast i mitt byxben. Detta kan jag ta, absolut, men värre blir det nattetid. I natt var han vaken över 2 timmar och bara skrek. Det var som att han inte vågade blunda helt utan hade en liten springa öppen hela tiden för att kontrollera att jag var där. Smög jag tillbaka till sängen under ett obevakat tillfälle hittade jag honom sedan stå och titta ut genom spjälorna på sängen och skrika panikslaget. Alltså fick jag sitta på en kudde bredvid hans säng halva natten.
Så här ett par timmar senare är Viggo lika pigg som vanligt, ingen sovmorgon som kompensation här inte.
Jag hoppas att det handlar om separationsfasen som brukar infinna sig runt 8 månader och att det snart går över.

Viggo fredsmäklaren

Jag råkade (ja, faktiskt helt oskyldigt) sno en tvättid idag. Jag glömde helt enkelt av vad klockan var. Vi har tvättmaskin i lägenheten men jag gillar att ibland få tvättbergen gjorda utan att behöva ha strumpor hängande över varenda möbel. Insåg mitt misstag när jag nöjt slog mig ner hemma i soffan. Jag vet ju hur arg jag själv blir när någon missköter tvätteriet och även om det lockade att gömma sig uppe i lägenheten så beslöt jag mig för ta tjuren vid hornen och möta offret. Det visade sig vara en barsk tant som tänkte tvätta och även om jag ångerfullt bad om ursäkt för mitt misstag så verkade inte det hjälpa. Inget "det är ok" eller "sånt händer" undslapp henne, hon suckade bara. Inte förrän Viggo såg sin lidande mor vill säga. Han smajlade upp som en solstråle och jollrade så där superpluttigt mot tanten så hon kunde inte låta bli att bli lite gladare. Tack vare Viggo fredsmäklare fick jag till och med ett "trevlig kväll" när jag gick!

En duktig dag

Har idag haft en sån dag då jag har uträttat en massa saker. Morgonen började på BVC där vi fick träffa tandhygienisten som berättade förbluffande fakta såsom att barn inte ska småäta eller dricka saft för jämnan. Hon tittade även på Viggos små gaddar som fick godkänt. Under dagen hann vi även med att handla grejer till doptårtan jag ska baka, byta lite kläder, åka med Louise och storhandla (också en massa saker inför dopet) och tvätta. Däremellan hanns en snabbfika med mammorna med. Nu sitter jag och väntar på att Peter ska avsluta sitt telefonmöte och komma och äta middag med mig framför grannfejden från igår. Får se om jag håller mig vaken.

Att passa tider med småttingar

Jag kom på i morse att jag och Calle ju bestämt träff idag. Om det inte var det där med planering då... Tanken var att vi skulle träffas efter lunch, runt 13. Det var bara det att Viggo lyckades somna precis innan lunchtid och vaknade först vid 13.30. När han sedan hade ätit ringde jag Calle som då meddelade att hans dotter precis somnat. När hon vaknade på eftermiddagen så var det matdags för Viggo igen och nu är klockan över 16... Vi bestämde oss för att satsa på onsdag istället.

Småbarnsförälder med guldkant

Igår kväll kom Jenny och Kristofer hit för lördagshäng med film, lika trevligt som vanligt! Eftersom "Ensam mamma" nu är slut måste vi ju hitta andra former för vårt sociala umgänge ;)

Jenny knäppte kort på mig och Viggo när vi håller på att göra god natt för honom som jag tyckte riktigt fångade mammaglammigheten...

Lycka!

Det var helt klart värt timmar av väntan och några armbågar i sidan. Nu sitter jag lycklig hemma med två par skor och en väska- allt som jag ville ha fanns kvar när det var min tur! Det var jättebra arrangerat av H&M, vi som stod långt framme i kön fick armband med ett klockslag då vi skulle få komma in i området, 20 åt gången i 10 minuter. På så sätt var allt i ordning och man slapp slåss med en massa människor i en enda röra.
Köpte även en väska åt Peter, vi får se om han behåller den, jag tyckte i alla fall att den var skitsnygg.

Jag sa det till Viggo igår med en suck att "Du kommer troligtvis aldrig förstå det här älskling". Som väntat så tittade han helt oförstående på mig. Men vem vet, jag kanske får en skotokig dotter någongång som kan hänga med mig på sånt här.

I väntans tider

Nu har jag och Sara köat till H&M i snart 2 timmar... Från början var det typ 40 pers före (den första stod här 01.30) men nu är det kanske det dubbla. Hatar folk som knör sig före! Än så länge har vi fördrivit tiden med att äta frukost och planera våra köp. Trots långkallingar och dunjacka så fryser jag, men vad gör man inte för skor?

Att skrämma sig själv

Det är sjukt vad lätt det är att skrämma upp sig bara av lite oskyldigt googlande när man har en bebis. Härom veckan satt jag och letade tips mot en snorig bebisnäsa och hamnade i en mammas redogörelse om hur hennes bebis haft lite snuva och helt plötsligt slutade andas. Det visade sig vara svininfluensa.
Viggo vaknade upp idag med lite eksem på kinderna. Jag tog på mig läkarhatten och efter en stunds googlande gav jag Viggo diagnosen atiopiskt eksem som tydligen är vanligt hos barn. En kvart senare hade jag sett mardrömsbilder på barn som såg ut som brandoffer och läste att

"...eksemet är blekrött och ofta med rivmärken. Till följd av att barnet ständigt river på eksemet reagerar huden med att bli tjock och grov ("elefanthud") och hudlinjerna syns tydligt. Barnet kan tidigt bli allergiskt mot olika födoämnen, främst komjölk och ägg. Litet senare kommer allergi mot pollen, pälsdjur och särskilt i sydligaste Sverige även dammkvalster."

Jaha, så Viggo kommer att bli ett allergiskt barn med elefanthud? Det var inte riktigt det jag planerade för hans framtid. Nej, jag ska nog tagga ner lite, avvakta och låta någon mer kunnig kika på det...

Men vad..

... är det som hamnat i diskhon?

Typiskt

Jag brukar ju oja mig lite för att Viggo inte vill sova på nätterna och därmed håller sin trötta mor uppe. Suckade därför över mig själv i natt när jag vaknar kl 04.00 och undrar varför inte Viggo vaknat. Jag ligger där i sängen och vrider och vänder på mig och börjar bygga upp skräcktankar han kanske har slutat andas eller varför har han inte vaknat?. Alltså får jag smyga upp och titta efter- han ligger lungt och sover. Jag försöker göra detsamma men efter en kvart hör jag honom rossla till lite- slutade han andas nu eller vad händer? tänker jag och går upp ytterligare en gång. Efter detta är jag så vaken man kan bli och fortsätter att vara just det tills Viggo vaknar en timme senare.

Jag är alltså trött idag och kan inte skylla det på min föredömlige son.

Fredag!

Meningen var att jag skulle gå på AW idag med lite folk från jobbet men nu när Sandra lyckats bli sjuk så blev det framflyttat. Trodde att jag hade en ensamdag att ta mig igenom idag men nu ringde Louise och bad om shoppinghjälp och då är man ju inte sen att ställa upp! Härligt!

En social dag

Idag har jag fått utlopp för mitt törstande sociala behov efter flera dagar av utegångsförbud. För även om Viggo babblar så öronen slokar så blir det mycket envägskommunikation och ganska enformigt; "ba-ba" och "ga-ga" med ett och annat "ma-ma" och pruttljud däremellan. Men idag träffades alltså mammorna hos Louise och fikade med våra snörvelbarn efter att jag och Linda gått en liten promenad. Skönt att äntligen kunna leva lite mer normalt!

Nu sitter jag och kollar lite psalmer inför dopet (jag låtsas inte om ångesten i Peters ögon när jag spelar "Du vet väl om att du är värdefull" på datorn). Två till tre psalmer ska man tydligen välja och eftersom vi inte är så många i kyrkan så måste de vara hyfsat lätta så att folk kan klämma i lite. Mina föräldrar är iofs körmedlemmar så de brukar kunna ta i så det räcker för en hel kyrka (och som tur är tycker jag inte att det är så sjukt pinsamt som jag tyckte när jag var liten...). Tips någon?

En liten gråtstund

Jag satt och läste bloggar då jag råkade hamna på denna blogg. Hon skriver om sin lilla sons kamp mot cancern som han vid två års ålder förlorade. Jag har suttit och läst och gråtit, gråtit och läst medan Peter lite tafatt försökt trösta medan han suckat och sagt saker som "men gumman, varför läser du sånt där?". Ja, jag gör det för att det får mig att uppskatta det jag har så mycket extra. Jag vill bara gå in och väcka den lilla personen som ligger och sover i rummet bredvid och pussa på det där där mumsiga stället i den fjuniga nacken och berätta för honom hur mycket jag älskar honom. Nej, usch vad orättvist livet kan vara.

Bara lite avundsjuk...

Peters jobb är inte som alla andras. Han fick precis reda på att han ska åka på utbildning till Las Vegas! Men hallå, vad är det för fel med typ... Malmö eller nåt? Jag är lite avundsjuk, även om jag tycker att han absolut förtjänar det!

Förberedelse

Sara har precis varit här med Axel. På grund av sjukdomar på både vuxna och bebisar så har vi inte kunnat ses på hur länge som helst, så det var riktigt kul att träffas och mycket att uppdateras kring. Bland annat har vi förberett oss inför lördagen och släppet av Jimmy Choo-kollektionen för H&M. Jag kan ju av förklarliga skäl inte gå in på hur dikussionen har gått, jag vill ju inte tipsa mina konkurrenter. Men jag kan tänka mig att dikussionerna inte var helt olika de som föregick helikopterrånet. Alla detaljer måste stämma.

Jobb

Jag pratade med chefen igår och jag berättade för henne att jag bestämt mig för att vara hemma några månader längre än jag tänkte från början, så nu börjar jag 1 april och då 3 dagar i veckan till att börja med. Anledningen att jag inte kan börja från årsskiftet som jag tänkt är Peters jobb där det krånglar lite när han är borta. Men nu ska det nog lösa sig till det bästa! Jag har blandade känslor kring beslutet, jag längtar som sjutton till att få jobba igen samtidigt som jag tycker att det är mysigt att få vara så mycket med Viggo. En del av projekten jag har framför mig kan eventuellt skötas på distans medan andra måste tas omhand på plats. Vi får se hur det blir.

Dop

Det har varit en diskussion (milt sagt) här hemma om vi ska döpa Viggisen eller inte. Nu blir det i alla fall ett dop, men ett litet sådant nästnästa helg här i Stockholm. Jag tycker att det är en fin tradition och ett kul tillfälle för oss att träffas allihop. Det var lättare sagt än gjort att bestämma vilka som ska komma. Vi var båda med på att vi skulle hålla det litet men hur vi än vred och vände på det så blev inbjudningslistan alldeles för lång. Så nu håller vi det till närmaste familjen; våra föräldrar och syskon med respektive. Extra kul är det att Peters bror Stefan och hans Jonna kan komma trots att lillkusinen i magen snart tänker kika ut!
Vanligtvis döper man väl sin bebis medan han eller hon är just det-bebis. Vi väntar dock som vanligt in i det sista så vi får väl se om Viggo nöjer sig med att ligga i famnen som ett litet paket eller om vårt lilla energiknippe hellre vill krypa fram till dopfunten...

Hysteri!

Skulle som sagt vaccinera mig idag men det gick sådär... Tydligen hade de bara några få doser kvar och dom började folk köa till 1, 5 timma innan öppning! 1, 5 timma, det är ju verkligen helt sjukt! Min mammakompis Linda hade en tid på vårdcentralen för sin son men hon fick inte komma in för de militanta tanterna i kön. De lade ingen vikt vid att hon hade en sjuk bebis med sig och att hon intygade att hon inte skulle sno någons vaccin. Till slut fick personalen komma och eskortera in henne. Som sagt helt sjukt, det är ju inte digerdöden vi pratar om.
Det verkar för övrigt som om vi får vänta på vår tur till tidigast nästa vecka. Men eftersom jag inte är villig att få ett blåöga eller brutet ben på kuppen så lär det bli betydligt senare.

Rapport från sjukstugan

Vi är fortfarande i karantän, jag och Viggo. Inte poppis alls att vara på allmän plats med ett snorigt litet frö så vi håller oss hemma. Sjukt tråkigt. Jag trodde att Viggo var på bättringsvägen men i natt har det varit riktigt jobbigt för honom så jag vet inte riktigt. Vi skulle verkligen må bra av att komma ut lite så vi kanske tar en promenad i eftermiddag eftersom vädret ser ut att vara ok.
Hoppas att din start på veckan är bättre än min!

Vaccinering eller ej?

Imorgon öppnar vårdcentralen för vaccination av oss som inte tillhör en riskgrupp. Jag hade ställt in mig på att stå först i kön för en spruta men efter att ha hört från i princip alla som vaccinerat sig att man blir allmänt tagen av den; trött och hängig och ont i armen. Det får man väl ta men frågan är om det blir värre om man redan har nåt i kroppen? Jag börjar känna mig lite snuvig och misstänker att det är Viggos baskelusker. Ska jag då vänta på sprutan eller spelar inte det någon roll? Någon som vet? Jag får sova på saken.

Fars dag

Idag firar vi fars dag här hemma. Det vankas tårta och pappa Peter har fått presenter av Viggo i form av en massa snorpussar och en prenumeration på Illustrerad vetenskap. Dessutom har sonen på sig sin "Daddy forever"-tröja dagen i all ära.

Det är tråkigt att jag inte kan fira min egen pappa in person men jag ska göra så gott jag kan på telefon!

En dunderförkyld lillstrumpa

Och lite tårta!

Lite uppmuntran

Lillasyster har uppsatsskrivarhelg, sista helgen innan c-uppsatsen ska vara klar. Alla som skrivit uppsats vet att det är synonymt med helvetet. Jag skickade henne lite uppmuntran i form av ett chokladogram eftersom jag inte kan vara där och ge henne en kram. Det var tydligen mycket uppskattat!
Om du vill göra någon glad, gå in här och beställ.

Det värsta

Viggo har fått en förkylning igen och han har precis vaknat för 10e gången ikväll eftersom han inte kan andas genom näsan. Som jag har berättat tidigare så är inte Viggo särskilt förtjust i nässnytarverktyget. Vi har precis avslutat en kamp utan dess like med denna och Viggo var verkligen helt panikslagen. Min puls är fortfarande skyhög efter detta, det gör så väldigt ont i mammahjärtat att se honom vara så otroligt ledsen. Jag hoppas att han får sova lite i natt och att han mår bättre imorgon.

Laddar

Den 14:e november släpps Jimmy Choos kollektion för H&M. I vanliga fall hade jag gått dit i lugn och ro ett par dagar senare och kikat lite, men inte nu. Har tittat på hela kollektionen och den är verkligen helt fantastisk, speciellt skorna men även väskorna! Har förberett mig på att köa några timmar innan öppning. Tydligen funkar det så att det 160 första i kön får ett slags armband med en exakt tid då man får shoppa, resten får snällt vänta. Med andra ord så måste jag komma långt fram i kön!

Drömmar

Vad jag förstår så kommer man ihåg sina drömmar om man vaknar mitt i dem. Kanske är det tack vare Viggo som jag drömmer som aldrig förr eftersom jag vaknar ofta? Och det är knepiga grejer jag drömmer. I natt var jag inlåst i en kyrka där jag blir attackerad av vargar som äter på mig. För att slippa dö på det viset ber jag en annan inlåst att döda mig med ett svärd i huvudet. Peter kommer sedan och räddar mig, vi tar en tur på stan där han ber mig skärpa till mig när jag klagar över svärdet som jag har mitt i huvudet.
Herregud, var får man allt ifrån.

Knasboll

Sitter och skriver inköpslista. Då och då sticker det upp ett litet nyfiket ansikte ovanför bordet efter en massa ansträngningsflås. Min lilla knasboll.

Sova middag

Inatt har Viggo varit lite knasig och vid 4 tyckte han att det var morgon. När jag kom in till honom satt han upp i sängen och gnällde och det var minst sagt svårt att få honom att somna om. Med andra ord har både jag och lillstrumpan varit lite trötta idag. Vi tog därför båda två en ordentlig förmiddagssovare och vaknade precis. Det är faktiskt underskattat att sova på dagen, speciellt när det regnar och snöar om vartannat utanför fönstret.

Halloween?

Man skulle kunna tro att det är Halloween forfarande för som Louise sa så ser Viggo ut att vara tagen direkt ur "Sjunde inseglet" i sin nya mössa. "Vem är du?" "Jag är döden"...

Nejmen usch vad hemskt... men lite kul också!

Svininfluensan

Jag har trots min bacillskräck och lätta hypokondri inte varit speciellt orolig för svininfluensan och levt precis som jag brukar, men nu börjar jag faktiskt tänka mig för lite efter att ha hört att det dragit igång på allvar. Skulle egentligen ha träffat Sara en sväng men det är för kallt att promenera och jag tänker undvika tunnelbanan helt nu tills vi är vaccinerade. Tråkigt men sant.

Fast vid Emmerdale

Idag har jag och Viggo varit på bibliotekets sångstund. Vi har sjungit om allt ifrån ihåliga träd till spindlar och kakbakning. Viggo verkade tycka att det var riktigt spännande (till skillnad från då vi sjöng på öppna förskolan och han grät) och satt fascinerad och tittade. Han blev rastlös efter en kvart men var duktig och höll ut utan gråt och skrik tills allt var klart. Vi tog en snabb promenad hem i skitvädret och nu väntar jag på att mumset ska vakna för lunch. Är jag hemma vid lunch brukar jag äta framför tv:n. Idag blir det mer tragiskt än vanligt eftersom det analoga nätet släcktes ner igår och vi väntar på det digitala som är beställt (är vi sist i Sverige?). Jag sitter alltså bänkad framför Emmerdale/Hem till gården på 4:an. Även om det var ett år sen sist så hänger man med ändå, händelserik serie det där...

Benke bus

På väg för att möta Calle tidigare idag så träffade jag på en kul gubbe som stoppade mig längs vägen för en liten pratstund. Man blir ju lätt lite misstänksam när sånt händer, speciellt här i Stockholm, men han var varken full eller psykiskt sjuk. Vi pratade om allt möjligt, från värderingar till barnuppfostran. Efter ett par minuter var han tvungen att hasta vidare eftersom han skulle hålla ett senior-gympapass. Vi skakade då hand och han presenterade sig som Benke Bus. I like!

Fullsmetad dag

Idag har det varit späckat schema. Jag och Viggo fick gå upp tidigt för att gå på föräldragruppsträff på BVC. Passade på att väga och mäta och det visade sig att plutt nu väger nästan 9 kg till sina 69 cm, inte konstigt att man börjar bli trött i armen av att kånka på honom. Bebisar och mammor intog sedan ett fik i Solna C (alla caféägares värsta mardröm) för att babbla vidare. Det är konstigt det där, så fort man har en barnvagn blir man ungefär lika behandlad som om man skulle ha ett hakkors i pannan. Folk (speciellt äldre damer) suckar och och muttrar alla möjliga skällsord till och med när man inte är i närheten av dem. Jag vet inte om de är rädda att bli överkörda eller om det är bebisarna som är problemet.

Efter att ha varit hemma en snabbis och ätit lunch gick vi sedan ut för att träffa Calle som just gått på pappaledighet med sin berårande lilla Elsa. Vi gick långpromenad på nästan 3 timmar, superkul att träffa en pappa för en gångs skull!

Ointressant inlägg

Helt ointressant inlägg för de flesta men jag måste bara dela med mig av min sovupplevelse. Första natten på 7 månader som jag fått sova en massa timmar i sträck. Viggo darling somnade igår kl 20 och vaknade inte förrän 6.30, åt en snabbis och somnade om till 9! Mystisk upplevelse faktiskt, jag hann gå in i en sån djupsömn att jag inte visste var jag befann mig när jag vaknade. Och vilken energi jag har haft idag! Har städat, fixat, lekt och mammadejtat i grym takt. Jag tar tacksamt emot fler sådana nätter.

Extraknäck?

I förra veckan fick jag ett tips om ett extrajobb och var därför på en företagspresentation igår. Det var helt klart intressant men jag har funderat lite fram och tillbaks och kommer nog att tacka nej även om jag längtar efter att börja jobba lite. Det är ju i alla fall inte så länge kvar innan jag få börja lite smått igen på mitt vanliga jobb.

Den vilda bebin

Viggo lärde sig som sagt sitta häromdagen och igår nöjde han sig inte med det utan rätt som det var stack det upp ett litet huvud ovanför soffbordet- han ställde sig upp! Han blev helt fascinerad av den helt nya världen och allt som fanns att upptäcka där uppe (typ skålar och annat krafs som man kunde dra ner på golvet), så fascinerad att han släppte allt vad han hade och kastade sig handlöst bakåt och tog emot sig med bakhuvudet. Och det är inte första gången... Vi fick liksom nog då och åkte till bebisaffären och köpte nedanstående "hjälm" som sades kunna ge det lilla huvudet lite längre hållbarhet. Efter att ha provat en stund tvingades vi inse att den kanske skyddar den vanliga bebisen, men inte en Viggo som helt saknar rädsla och respekt för äventyr.

Idag fick vi därför ta en ny vända och byta ut den mot lite rejälare doningar. Han har provat den massor med gånger under dagen och den får med beröm godkänt! Mycket mindre tårar från både lilleplutt och mig.

Sen är jag mycket väl medveten om att vi måste ta av hjälmen om några månader när han har lite mer koll, även om jag nog gärna skulle vilja att han hade den till första klass ;)

Familjekväll del 2

Varför bryta ett vinnande koncept? Vi repeterade därför fredagens schema igår också förutom att vi bytte ut Maria mot Dennis. Alltid lika kul att höra vad som händer i hans liv...
Vi var riktigt laddade för en bråknatt med Viggo, men den uteblev! Han sov i princip hela natten lillstrumpan. Sen att han inte tänker ställa om sig till vintertid utan vaknar en timma tidigare än vanligt är en liten skitsak i sammanhanget.
Ha en underbar söndag!

Familjemys

Jag och Maria skulle ses i veckan som var och hon var sugen på en riktig familjekväll. Var finns det om inte hemma hos oss liksom? Viggo blev som vanligt alldeles till sig när Maria kom och studsade upp och ner. Kanske var det också för att impa på henne som han för första gången satte sig upp alldeles själv med henne som åskådare. Mammas stolthet!

Innan kvällen var slut hade vi ätit oss proppmätta på middag med vin, fruktsallad och alldeles för mycket godis framför en film. Familjekväll!

Trött

Usch vilken natt vi har haft. Vi bestämde oss för att sätta stopp för Viggos nattätande eftersom det inte blir bättre, snarare värre. På BVC har de sagt att det inte handlar om att han blir hungrig utan att han har svårt att somna om och vill komma upp och tutta vilket blir en dålig vana. Eftersom jag är så trött på nätterna har jag gett upp efter en stunds gråt och tagit upp honom och gett honom vad han vill ha. Men i natt skulle vi alltså inte ge oss... 1,5 timmar var han vaken och jätteledsen! För de som inte varit med om nåt liknande kan jag meddela att det är enormt påfrestande. Jag kände mig som världens sämsta mamma när jag såg honom ligga och gråta hysteriskt utan att ta upp honom. Jag var nära att ge upp flera gånger, ville bara ta upp och pussa på mitt lilla barn och ge honom den där jäkla tutten, men vi gav inte upp! Jag hoppas att det går bättre i natt, enligt många brukar det ta 3 dagar innan de får ett nytt beteendemönster. Hoppas på det, men vi har ju en ganska envis liten unge...

Barnflicka eller extramormor?

Nu när det börjar bli aktuellt med att sätta Viggo i dagiskö (han ska börja nästa höst) så väcks också frågan hur vi ska lösa det med hämtning och lämning så att han får vara så lite som möjligt på dagis. Både jag och Peter tycker om att jobba, även om Viggo går först såklart. Troligtvis så kommer jag att jobba 75 % en period när Viggo börjar på dagis men jag tycker fortfarande att det blir för långa dagar för honom. Andra föräldrar brukar få hjälp av barnets mor- och farföräldrar. Viggo har massor med fans som står på kö för att pussa på honom och mer än gärna skulle hämta på dagis så fort de fick tillfälle. Problemet är bara att vi bosatt oss 50 mil från de flesta av dem...
Jag har därför tittat på möjligheterna att ha en barnflicka eller extramormor några timmar i veckan, och jag tror att det är en bra lösning så länge vi bor där vi bor. Jag skulle nog helst ha en äldre dam men jag ska undersöka alla alternativ! Har du någon erfarenhet av detta?

Gung gung!

Idag har Viggo fått gunga- en riktig hit! Jag passade på att gunga lite jag med. Varför gör man inte det oftare, det är ju hur nice som helst! När Viggo blev less gick vi ut och gick i ett par timmar. Blå himmel men svinkallt. Nu väntar vi på Maria som snart kommer hit på fredagsmys!

Framkallning

Just nu håller jag på att framkalla bilder till Viggos album. Här får man just nu 100 gratis bilder där man endast betalar portot.

Pysselmamma

"Nån måtta får det väl vara" tänkte jag igår när jag såg mitt dagsverke framför mig. Jag hade under eftermiddagen hunnit med att både städa, pyssla med gipsavtryck på Viggos hand och fot och göra storkok med köttfärssås (bara ordet "storkok" liksom, husligt värre!" . Bara handarbetandet som fattades för att få utmärkelsen "årets husfru".

Idag taggar jag nog ner lite men ska träffa några mammor efter lunch och förhoppningsvis träna ikväll om Peter kommer hem i hyfsad tid.

Linslus?

Fotograferingen idag gick relativt bra. Jag hade sövt Viggo innan för att han skulle visa sig från sin bästa sida och han var jättenöjd och glad. Jag tyckte lite synd om fotografen, han var halvsvettig efter en hel förmiddag med busiga ungar som inte ville vara med på kort (och med hysteriska mammor runtomkring sig som med alla knep försökte få sina små skatter att visa ett leende) och det blev inte bättring när det var vår tur. När Viggo kom in till fotografen förbyttes pluttens leende i en mycket skeptisk grimas som han behöll på alla kort. Fotografen kastade bollar, kittlade under fötterna, gjorde pruttljud, grimaserade, flög som ett flygplan... Viggo bara satt stilla utan att röra en min som om han starkt ifrågasatte vad den där killen höll på med. Fotografen gav upp efter en stund men trots bristen på leende så tror jag att det blev några fina bilder. Behöver jag tillägga att Viggo log igen direkt vi kom ut ifrån rummet?

Fotografering

Imorgon ska Viggo fotograferas på öppna förskolan. Jag hoppas inte för mycket på toppenbilder (även fast han är världens vackraste bebis). Vi har ju gjort det förr med mindre lyckat resultat, se här. Men är han på solskenshumör som han brukar vara nuförtiden så ska det nog gå hur bra som helst!

Play dates

Idag har Viggo haft flera play dates. Inte för att han direkt uppskattar det, som vanligt tycker han att andra bebisar är allmänt störande och läskiga, men jag har i alla fall haft kul. Förmiddagen tillbringades med Sara och Axel i gallerian (jag höll i plånkan och köpte inget till mig själv). Efter det åkte vi hem och käkade lunch för att sedan gå direkt till Linda där vi var några mammor med småttingar som babblade och fikade medan krumelruerna lekte. Ja, inte med varandra kanske, men ändå.

Nu är vi hemma och Viggo somnade precis som en stock.

En nöjd Viggo väntar på tunnelbanan

Det är konstigt vad man kommer ihåg!

Ska man få Viggo på gott humör så ska man ha på musik. Så fort det spelas en låt så ler ha och börjar gunga eller hoppa. Bäst är lite upptempo och poppigt. Igår körde vi the pinks, Nicke och Nilla och för att bryta av- gamla Petterlåtar. Idag spelas Orup, min favorit från när jag var liten. Sjukt vad mycket låttexter som sitter fast sen barnsben (ibland önskar jag att jag kunde rensa bort lite onödig information och fylla på med lite viktigare grejer)! Just nu spelas "Stockholm" och jag sjunger och Viggo dansar.

Besök

Jag har lovat mig själv att i höst leva efter det käcka uttrycket "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Med andra ord slipper jag inte ifrån morgonpromenaderna trots höstrusk. Jag och Linda stoppade därför ner våra små i vagnarna och trampade runt i halkiga lövhögar innan lunch. När vi kom hem ringde Peter och sa att vi får besök ikväll av hans barndomkompis och hans tjej, det var jättelängesen vi sågs så det blir en kul kväll! De skulle ta med sig älgkött och vi fixar tillbehören. Ska försöka snickra ihop någon efterrätt också tror jag.

Trevlig måndag!

Söndagen

Om lördagen var en riktig slappardag så var gårdagen ännu värre. Hade en massa planer när jag först vaknade; träna, åka och träffa vänner i stan, ut och promnera... Det enda som liknade någon form av aktivitet var när jag och Viggo gick iväg till thaien för att hämta mat och när vi senare på kvällen öppnade dörren för att släppa in vår "Ensam mamma-crew" som kom med ananaspaj. I vilket fall blev det en skön dag (men kanske lite för lugn för min smak, men det ska jag ta igen i veckan).

Liten stund för mig själv

Idag har jag en välbehövlig kväll för mig själv. Min lilla familj har under eftermiddagen varit och storhandlat och tagit en sväng i Kista galleria och handlat lite. Nu har Peter precis åkt på middag med efterföljande utgång hos en jobbarkompis (gud vilken snygg karl jag har!), Viggo har somnat och jag ska precis sätta tänderna i en riktig romantisk komedi och lite choklad.
Hoppas att ni också har en härlig lördagkväll varesig den tillbringas på ett dansgolv eller i en soffa!

Ett klirr...

... mot glaset vid pajsarns lunch visade sig vara en liten tand! Hjälp vad stor han börjar bli; nu ålar han alltså runt och tuggar med sina små bissar. Snart är det målbrottet!

Vaken

Hade verkligen en kul kväll igår på en riktigt bra italiensk restaurang som jag inte varit på tidigare, Tarantino. God mat, underbara människor och ett par glas rött- perfekt med andra ord. Det enda som saknades egentligen var Peter men det är bara att inse att vi kommer att ha det såhär ett tag. Vi får gå ut en och en medan krumeluren vaktas därhemma av den andre. Ikväll är det Peters tur.
Trots gårdagen så är jag uppe sedan en halvtimme tillbaks medan Viggo sover! Det hör verkligen till undantagen, att jag är uppe först. Och så klagar jag på att jag inte får sova...

Fläskläpp!

Igår var jag iväg en sväng när Peter ringer. Han klargör för mig att han är världens sämsta pappa och när jag inte tror honom berättar han att han har råkat ge Viggo en fläskläpp! När jag kommer hem möts jag av en ganska nöjd bebis men med en sämre mående pappa. Viggo hade ställt sig i krypställning och stått en bra stund och gungat utan att komma iväg varpå Peter hade försökt hjälpa honom iväg genom att buffa lite lätt på rumpan. Viggo var väl inte riktigt beredd så han släppte armarna och for ner i golvet och tog emot sig med nappen. Så det blev som sagt ett märke och en svullen läpp... Peter mildrade sitt dåliga samvete med att låta Viggo härja fritt med tangentbord och telefoner. Idag är läppen mycket bättre men jag har lovat Peter att pussa extra på Viggo från honom.

Ett steg fram...

... två steg tillbaks. Jag skröt för ett par veckor sedan om min exemplariska son som sov hela natten. Han är fortfarande exemplarisk men har förlorat sov-guldpokalen. Nu kör vi med att vakna varannan timme istället. Men vad är flera timmars sammanhängande sömn egentligen? Tråkig, säkert dötrist... eller alldeles alldeles underbar! Suck.

Längtar!

Imorgon kommer Nadja och hälsar på och jag, Jenny och Nadja ska tillbringa kvällen med att gå ut och käka. Vad jag längtar efter en kväll med bara fina flickorna utan bebis!

Puh, snart framme!

Sitter på ett försenat tåg men är snart framme som tur är. Jag har världens mest rastlösa bebis. Han har inte sovit en sekund utan varit uppe och krävt underhållning av mig och alla runtomkring (vilket iofs folk gladeligen ställt upp på). Nu börjar fantasin sina och jag kör trumfkortet-tidningsätning. Det borde hålla honom sysselsatt i 20 minuter till.

Kryparn

Viggo har som sagt börjat åla sig fram i sjuk fart. Jag har förstått att jag måste börja jobba lite med min bacillskräck eftersom han har en förkärlek för allt som är smutsigt och nu kan jag inte längre lägga honom på behörigt avstånd från allt eftersom han på 2 sekunder ratar lekhörnan med alla leksaker som jag tycker är Viggo-vänliga (typ gosedjur). Att slicka på dammsugaren är till exempel en av favoritsysselsättningarna. I vilket fall så får han ju inte till själva krypet eftersom han halkar på knäna. Världens bästa mormor har därför inköpt knähalkskydd till honom och de funkar faktiskt ganska bra!

Lika?

Det ändras från vecka till vecka. Vissa säger när de först ser Viggo att "Men gud, vad lik han är dig Jenny!" och andra säger tvärtom att han är väldigt lik Peter. Sitter och tittar i gamla album på när jag var lika gammal som Viggo är nu och även om jag kan se likheter mellan oss så tycker jag ändå att han är mest lik Peter (ska försöka hitta ett kort på honom också). Eller är vi lika?

Jag 6 månader (lite dålig kvalité eftersom jag skannat)

Viggo 6 månader

Mammadag

Igår hade jag en jättemysig dag med mamma som hade tagit ledigt för att vara med mig och Viggo. Vi åkte till Alingsås där jag inte varit på en massa år och strosade runt i det mysiga centrumet, shoppade lite och fikade. Och pratade såklart. Massor. Vi har alltid haft en bra relation, men sedan Viggo föddes har det fördjupats ännu mer. Dessutom jobbar vi numer inom samma område vilket också har bidragit lite. Jag sörjer att vi bor så långt ifrån varandra, särskilt för Viggos skull, men jag tröstar mig med att när vi är nere så umgås vi desto mer och tar verkligen tillvara på tiden.
På kvällen kom fina Marie förbi och hälsade på, finare vän får man leta efter och när vi ses är jag nästan beredd att packa väskan och flytta ner igen!
I eftermiddag åker vi tillbaks till Stockholm igen och hur kul jag än har haft så längtar jag efter Peter och vår vardag.

Tandläkaren...

Jag har som sagt aldrig varit nervös för tandläkaren utan har nästan sett fram emot det. Vet inte om det är känslan från när jag var liten som sitter kvar; när man fick välja där bokmärkena och sitta med mumsigt bananlack på tänderna (som man slapp borsta på kvällen!) i kombination med att jag aldrig haft några tandproblem. I vilket fall så var jag för första gången riktigt nervös för dagens tandläkarbesök. Jag är ju så medveten om hur jag har slarvat medan jag var gravid, allt småätande och alla liter med citronvatten som jag ständigt hade i munnen. Så fort jag hamnade i tandläkarstolen så började jag försvara mig och förbereda tandläkaren på att tandläkarbesöket antagligen kommer att dra ut på tiden. Jag blundade hela undersökningen och försökte tyda tandläkarens oförståeliga språk. Resultatet? Inga hål! Jag måste ha supertänder. Däremot fick tandläkaren mig att heligt lova att använda tandtråd och flour eftersom jag hade början till ett hål.
Nästa tandläkarbesök blir faktiskt för Viggos räkning i början på november, vi får väl se om det hinner komma fram nån liten tand tills dess.

Göteborg i mitt hjärta

Det finns mycket jag tycker är sådär med Göteborg men varje gång jag är här så känner jag ändå att det är något speciellt. Det finns liksom inget mysigare än att strosa runt i Haga och titta i småbutiker (Viggo älskar dessutom kullerstenen och somnar direkt...) och folk är faktiskt trevligare här. Även om jag bara varit här några timmar så har jag till exempel redan blivit erbjuden barnvagnshjälp fler gånger än jag blivit under ett halvår i Stockholm. Hur kommer det sig? Kan inte låta bli att fundera över hur livet hade sett ut om vi bott kvar härnere.

Har haft en underbar lunch med Lisa som jag av massa tillfälligheter inte träffat på över ett år och det var välbehövligt för det visade sig ha varit ett sjukt händelserikt år som vi behövde uppdatera varandra om (både fruktansvärt tråkiga saker men även roligheter!). Nu på eftermiddagen skulle jag ha träffat Helena och Marie men Helena var tvungen att jobba sent och Marie bokade jag om till imorgon. Istället hänger jag hemma hos Sofia som jag försöker undvika att störa i C-uppsatsandet.

Hoppas att ni också har en härlig dag!