Vi tampas för övrigt fortfarande med nattandet av Viggo. Herregud vad han är envis den killen! När jag desperat googlar "sovkurer" på nätet så ser jag att det brukar ta ett par-tre nätter innan treåringen "ger upp" men här är vi inne på andra veckan nu. Fortfarande är han inte ledsen utan springer upp ur sängen och gapskrattar och busar. Efter en timme så övergår det till ilska och ilsketårar (tyvärr nästan från mig också...). Just nu har farfar fått ta över, det verkar han inte tycka är lika kul men han trotsar en stund då också. Jag önskar så att jag fick byta bort godnattstunder med förhandling, fjäsk, hot, tårar och frustration mot våra gamla mysiga nattningsstunder och barnfria kvällar men än så länge känns det inte som att de är inom räckhåll. Har ni några tips är ni mer än välkomna att dela med er av dem.
2 kommentarer:
Fy vad jobbigt och har tyvärr inga tips när det gäller Viggos ålder. Men hoppas att det snart går bättre vid nattningen, för det kan verkligen ta all energi av en för resten av kvällen. Kram
Måste säga, även om jag förstår er frustration, GUD VAD SKÖNT ATT INTE VARA ENSAM!!!! Vi har precis samma problem och det slutar ALLTID med att sonen skriker hysteriskt efter mamma och jag måste lägga mig bredvid tills han somnar! Sover er hela nätterna? Vår kommer alltid in till oss 1ggr/natt fortfarande och går vi in med honom till hans säng vaknar han 30ggr/natt!
Skicka en kommentar