Det var så att jag fick kika en extra gång för att verkligen säkerställa att det var rätt barn jag hämtade på dagis. Han hade verkligen slagit sig gul och blå, bokstavligt talat. Han mådde ändå hur bra som helst och har inte klagat en sekund men som sagt, det ser inget vidare ut och ögat är halvt igensvullet.
Han har oss därför extra fast virade kring lillfingret. När vi kom hem idag sprang han direkt till frysen och bedjade om glass. Jag sa blankt nej tills att han vände sig mot mig, visade sitt trasiga ansikte och frågade igen, då exploderade hjärtat och jag kunde jag inte stå emot. Glass till förrätt, så fick det bli idag.
1 kommentar:
Haha, går ju inte att stå emot då! Som du vet är Milo precis likadan. Full rulle jämt. Tror aldrig jag kommer att vänja mig vid att ha hjärtat i halsgropen, hua! Tänk om man visste innan dom kom vad som väntade ;)
Skicka en kommentar