Firar av snön

Nattningen går sådär fortfarande. Jag (P funkar tydligen inte) måste ligga bredvid på golvet för att han ska ligga still, annars rymmer han direkt. Det positiva är ändå att när han väl somnat ligger han kvar. På morgonkvisten vaknar jag numer av små tassande steg och ett ynkligt "iiilliii" (välling) från en nyvaken lillälskling. Sen kryper han ner hos oss och somnar om. En liten rutin som snabbt intog förstaplatsen på min "saker jag älskar-lista".

Jag börjar glatt förstå att det kommer en vår även i år. Idag har vi haft helt underbart väder och därför åkte vi till skidbacken som ligger ett stenkast från där vi bor för att fira av vintern. Får jag som jag vill är snön borta nästa helg. Tanken var att Viggo skulle få ett vackert barndomsminne från sitt livs första riktiga pulkatur i stor backe men riktigt så blev det inte. Han verkade tycka att pulkaåk med morsan låg i paritet med att gå och lägga sig på rolighetsskalan. Gallskrik från att vi satte ner honom i pulkan. Istället ville han titta på barnen som åkte slalom, viskade andaktigt "wooooow" när de åkte förbi och ställde sig vid liften och sa "åka, åka!".
Självförtroendet är det inget fel på.

En skrikande Viggo i backen (och nej, det beror inte på att vi på något sätt gett oss ner från en svart backe, det var en 5-sekundersfärd i promenadfart...).