Otacksamt...

Vi har delat upp det så att P lämnar Viggo och jag hämtar och vi frångår i princip aldrig detta. En morgon hade en av Viggos dagiskompisar frågat en fröken "varför har Viggo ingen mamma?" (den tjejen hämtas tidigare än Viggo på dagarna). Idag skulle jag faktiskt lämna och då möter jag samma tjej som ser lite ställd ut. Hon sätter händerna i sidan och säger "ÄNTLIGEN kommer Viggos mamma någongång!". Haha, undrar vilket rykte man har bland barnen där!

Stolt!

Både jag och P sträckte på oss under utvecklingssamtalet. Mycket var såklart en bekräftelse av det vi redan visste, men det är roligt att höra någon annan berätta om hur de uppfattar vårt lilla underverk. Vi har ju inte så mycket referensramar, vi har ju liksom bara erfarenhet av Viggo och vet inte vad som skiljer honom från andra barn. Vi fick bland annat höra att:
- Viggo är riktigt smart för att vara 2 år. Han ligger långt fram i utvecklingen och ser mycket snabbt samband mellan hur saker hänger ihop och behöver därför utmanas mycket för att han inte ska tröttna (för det gör han när det blir för enkelt). Det är som att han redan har en bild av hur något ska göras innan han provar.
- Han starkaste drivkraft är hans nyfikenhet vilket gör att han är avdelningens upptäcktsman och undersöker allt som kommer i hans väg vilket troligtvis hänger samman med ovan.
- Han är mycket målinriktad och har han bestämt sig för något så gör han det och blir minst sagt frustrerad/arg om han blir stoppad.
- Han är ett charmtroll och charmar ibland för att få som han vill ;). Han möter särskilt alla vuxna med ett leende.
- Han blir gladast när han får vara ute och klättra på höga höjder, leka med vatten och lyssna på musik.
- Han ser upp till de äldre barnen och frågar efter dem när de inte är där. Det är för övrigt jättebra för Viggo att vara i en blandgrupp med äldre barn som han lär sig massor av.
- Han är matkräsen.
- Han är mycket tydlig med vad han vill och vad han känner.

Som pedagogen/fröken sa så kommer Viggo nog kräva en del av oss som föräldrar eftersom han kräver ständig utmaning och han kommer nog att testa oss och ifrågasätta. Det hade vi nog redan förstått och även om vi säkerligen kommer att riva vårt hår ibland så är jag övertygad om att dessa egenskaper kommer att ta honom långt i livet. Han är 80 % Peter och 20 % mig.

Utvecklingssamtal

Är på väg från jobbet till utvecklingssamtal för Viggolin. Vi har fått ett gäng frågor att fundera över innan. Tex till vilken grad vi känner att vårt barns idéer tas tillvara i verksamheten. Jodå, Viggo har många idéer och jag känner väl att gensvaret är sådär. Han är mycket inne på att kasta mat på golvet till exempel och att duscha i handfatet. Det måste jag komma ihåg att ta upp som förbättringspunkt.

Livspusslet och det dåliga samvetet

Det verkar höra till småbarnslivet att dras med dåligt samvete eftersom det där livspusslet är en omöjlig ekvation. Det och ständig oro för att något ska hända det käraste man har. Men man får väl ändå säga att det är värt allt gånger 100. Är på väg hem från jobbet nu efter en lång dag i Malmö. Egentligen vet jag att mitt dåliga samvete är obefogat eftersom Maria var den som hämtade en lycklig Viggo på dagis och hade världens bästa kväll tillsammans med henne. Men även imorgon blir det senare och då är Katarina den som hjälper till. Och så torsdag... men då hämtar iofs Peter. Jag vet som sagt att det inte går nån nöd på Viggo, mest handlar det nog om att jag missar en massa pusstid, längtar ihjäl mig efter den där lille korven. Men det blir bättre, nästa vecka går det mesta tillbaka till det normala igen.

Firat

I helgen kom Viggos mormor och morfar för att fira 2-åringen och i lördags slog vi slag i saken och firade av honom. "Wow... wow... WOW" var det enda han kunde få fram under paketöppningen. Bästa pressen var en Bobby car från mormor och morfar.
Eller i och för sig, den bästa var nog att gudmor Maria tagit sig tillbaka från Kenya lagom till födelsedagskalaset. Ett halvårs frånvaro gjorde att det tog några minuter innan poletten trillade ner för Viggo men sen var hon godkänd medlem i familjen igen.
Jag och P smet, som i vanlig ordning när vi har barnvakt, iväg på stan. Vanligtvis passar vi då på att träffa vänner men i lördags var det bara vi två. Jag och stans vackraste och finaste man. Vi käkade god mat på Hotellet och drog sedan vidare. Det blev en perfekt kväll men som sig bör så straffar sig synden dagen efter... Som tur är hade vi ju barnvakt även då så att vi fick sova lite extra.

Grattis världens finaste 2-åring!

Idag firar vi världens finaste 2-åring! Den började sådär med tanke på att jag inte var där... Han fick dock höra "ja må du leva" i telefonen. Men ikväll blir det puss- och kram kalas!

Älskade unge, jag hoppas att du någon dag förstår hur mycket jag älskar dig.

Okristligt

Det är okristligt tidigt att gå upp 4.20 men ska med tidiga tåget mot Göteborg för jobb. Åker hem imorgon och ska så klart förutom jobb hinna med att krama min sprickfärdiga syrra som väntar bebis närsomhelst.

Runt lillfingret

Det var så att jag fick kika en extra gång för att verkligen säkerställa att det var rätt barn jag hämtade på dagis. Han hade verkligen slagit sig gul och blå, bokstavligt talat. Han mådde ändå hur bra som helst och har inte klagat en sekund men som sagt, det ser inget vidare ut och ögat är halvt igensvullet.
Han har oss därför extra fast virade kring lillfingret. När vi kom hem idag sprang han direkt till frysen och bedjade om glass. Jag sa blankt nej tills att han vände sig mot mig, visade sitt trasiga ansikte och frågade igen, då exploderade hjärtat och jag kunde jag inte stå emot. Glass till förrätt, så fick det bli idag.

En bucklig pojke

Jag insåg nog redan när Viggo låg i magen att det skulle bli full rulle när han väl kom ut. Han står ju omnämnd redan i första journalanteckningen från 20 v- kontrollen som mycket livlig pojke. Och det stämde ju. Sitter nu på pendeln hem för att hämta en kille som slagit sig ordentligt idag. De ringde från dagis för att förvarna om vad jag skulle möta. Viggo hade klättrat upp på något under en utflykt, ramlat och slagit i kinden som nu tydligen vuxit till dubbel storlek. "Han kan nog vara lite blå också när du kommer..." sa fröken.
Och det är ju inte första incidenten direkt. Det klättras och hoppas på allt man kan tänka sig och snabb som attan är han. Jag ser de framtida skolfotona framför mig; bulor och utslagna tänder.
Älskade unge, jag har hjärtat i halsgropen och det känns som om det kommer stanna där. Men det är väl kanske det som är att vara mamma.

Smart

Eftersom P behövde byta en bralla på Bromma blocks åkte vi dit nu i eftermiddags. Vi gick först till den stora zoo-affären så att Viggo kunde kolla djuren. De söta kaninerna väckte inte så mycket intresse, däremot hyser han ett oförståeligt intresse för fiskar, det är tydligen grejer det så där hängde vi.

Vi har varit på Bromma blocks med krumelur kanske 3 gånger tidigare. Direkt sprang han till skoaffären, inte mig emot. Orsaken är inte skoköp utan att de mycket strategiskt placerat ett lekflygplan där som är superkul enligt Viggo och som han kom ihåg från förra besöket. Är inte det en himla smart ide? Jag röstar för lekhörna i alla skobutiker, nöjda barn-nöjd mamma. Win-win.

Firar av snön

Nattningen går sådär fortfarande. Jag (P funkar tydligen inte) måste ligga bredvid på golvet för att han ska ligga still, annars rymmer han direkt. Det positiva är ändå att när han väl somnat ligger han kvar. På morgonkvisten vaknar jag numer av små tassande steg och ett ynkligt "iiilliii" (välling) från en nyvaken lillälskling. Sen kryper han ner hos oss och somnar om. En liten rutin som snabbt intog förstaplatsen på min "saker jag älskar-lista".

Jag börjar glatt förstå att det kommer en vår även i år. Idag har vi haft helt underbart väder och därför åkte vi till skidbacken som ligger ett stenkast från där vi bor för att fira av vintern. Får jag som jag vill är snön borta nästa helg. Tanken var att Viggo skulle få ett vackert barndomsminne från sitt livs första riktiga pulkatur i stor backe men riktigt så blev det inte. Han verkade tycka att pulkaåk med morsan låg i paritet med att gå och lägga sig på rolighetsskalan. Gallskrik från att vi satte ner honom i pulkan. Istället ville han titta på barnen som åkte slalom, viskade andaktigt "wooooow" när de åkte förbi och ställde sig vid liften och sa "åka, åka!".
Självförtroendet är det inget fel på.

En skrikande Viggo i backen (och nej, det beror inte på att vi på något sätt gett oss ner från en svart backe, det var en 5-sekundersfärd i promenadfart...).

Det där med att ropa hej...

Jaha, då har trotset nått sängkammaren. 16 gånger lyfte jag tillbaka en förolämpad son i sängen varpå han som en gummiboll hoppade upp igen. För varje gång intensifierades ilskan och någonstans kring 10:e gången var han så ursinnig att han knappt fick fram ett ljud. Jag gjorde det man absolut inte får göra. Jag kastade in handduken och lade mig på golvet bredvid honom. Ungefär 3 sekunder tog det innan en mycket nöjd liten parvel mellan de kvarvarande snyftningarna småfnissade och berättade sitt livs historia. Med jämna mellanrum kontrollerade han att jag låg kvar och hängde med i konversationen genom ett uppfordrande "Mimmi!?"
Imorgon är planen att vinna kampen och inte ge upp om vi så ska bära 100 gånger.

Som en dans

Två nätter har V lydigt legat kvar i sängen vid nattning trots flyktmöjlighet ur nya sängen. Först imorse klev han nöjt upp själv vid 7-rycket när han mornat klart sig. Man ska ju inte ropa hej ännu kanske men just nu går det kalas!
Det trotsas/testas annars för fullt hemma. Läste i en bok att med tvååringen har man en lättare konflikt var 5:e minut och 3-4 lite större varje timme! Vi börjar närma oss den frekvensen men jag är tacksam för att just sovet är en frizon än så länge

Viggos Ikea

Viggo älskar verkligen att shoppa. Eller jag vet inte, det handlar kanske egentligen inte så mycket om själva shoppingen. För honom är mataffären såväl som elektronikaffären ett lekland fullt med saker att upptäcka.
Jag har själv många år i butik bakom mig och vet hur jobbigt det är med barn som föräldrarna inte har någon koll på så vi försöker såklart hålla det lugnt men så länge han inte förstör eller är i vägen är det ju ingen fara.
Idag på Ikea hann Viggo förutom att hitta en kompis vid en lekhörna att måla med, leka kurragömma.

Var är Viggan?

 Här!


Som synd var slutade Ikeabesöket tråkigt. Jag bar Viggo på väg till bilen och blev påkörd från sidan av en stor vagn som man inte hann få stopp på (det var inte bara deras fel, jag borde sett mig bättre om). Hur som helst ledde det till att jag ramlade och klarade inte av att hålla kvar Viggo (fruktansvärd känsla!). Som tur var klarade han sig med ett litet skrapsår på lillfingret men tyckte såklart att det var jätteläskigt. Stackars lilleman.

Liten blev stor

Idag har Viggo blivit stor kille. Vi åkte till Ikea och kom hem med en stor säng till honom! Han hjälpte själv till med byggandet och langade skruv och mekade. När vi sen började kånka ut spjälsängen byttes dock nöjdheten mot förtvivlan och han blev helt otröstlig. Kanske trodde han att någon annan skulle flytta in i hans rum? Nattandet gick över förväntan, somnade på direkten. Vi får se hur det går i natt, om han bestämmer sig för att gå upp. Huset är i vilket fall säkrat mot små nattvandrare.

Lyxig lördag

Lördagen gick i lyxens tecken. Lyxig kanske inte är det ordval jag valt för några år sedan men är man småbarnsförälder ändras definitionen av det ordet. Nu under mars kommer jag vara borta en del på grund av att vi håller utbildning och därför kommer vi att behöva Katarina, barnflickan, en del. Eftersom det var ett tag sen hon var hos oss kom hon hit på förmiddagen och lekte med Viggo medan jag och P åkte iväg och kollade bil. Jag vill bara att vi ska bestämma oss och ta en, men tydligen är det inte så enkelt. Det står mellan snygg men opraktisk och halvsnygg men praktisk.
Efter det åkte jag och tränade. Höjden av lyx.
På eftermiddagen åkte vi till Sara, Fredrik och Axel. Stundom hade de ganska kul småkillarna men mest var dejten en ansträngande övning i att dela med sig vilket Viggo hade svårast för. "Allt mitt är mitt och allt ditt är mitt" ansåg han. De slängde i sig lite mat i farten och härjade vidare medan vi vuxna fick underbar mat som vi fick förmånen att äta i hyfsat lugn och ro.
Viggo slocknade på 2 sekunder när vi kom hem och det gjorde faktiskt resten av familjen också efter ett tappert försök att ta oss igenom en film.

Sysslor

Viggo hade haft en kämpig dag på dagis idag; mycket tårar efter att ha klättrat och ramlat plus att han fick ett bett från en dagiskompis. Dessutom har han inte låtit sin favoritfröken försvinna ur sikte och brutit ihop så fort hon vikit från hans sida. Tror att han är lite förvirrad fortfarande efter att P var borta och att farmor efter det försvann. Han vill nog ha stenkoll nu så att de han tycker om inte försvinner. Ont i mitt hjärta. Eftermiddagen har därför innehållit extra mycket kärlek.
Farmor lämnade för övrigt goda rutiner efter sig. Viggo vägrar gå in innan han skottat framför dörren under pust och stön precis som dom gjorde när hon var här. Duktig kille!
Även fast veckan försvann alldeles för fort så är jag glad att det är helg imorgon; killarna i familjen är slutkörda och jag med för den delen.

Pappaplåster

Lyckan var total när Peter kom hem i morse. Viggo visste inte var han skulle ta vägen och efter en flyktig kram och puss sprang han förvirrat och hämtade en bok som han började läsa eftersom han inte verkade veta var han skulle göra av sina känslor. Peter har inte fått försvinna ur sikte idag, till och med ett toalettbesök väckte stor förtvivlan hos lillen.
Såklart var det bästa att Peter kom hem, men det näst bästa var allt han fick med sig från Vegas. Han fick till och med packa om en del i resekompisens väska för att slippa övervikt. Viggos garderob är numer överfull, min påfylld och väsksamlingen är utökad. Tack bästa!

En hälsning till Viggo

Peter har tydligen träffat Viggos största idoler som höll till i Las Vegas. Här är han med Woody från Toystory (eller "Baj" som är Viggos smeknamn på honom). Viggo kommer bli så starstruck när han får se detta!

Mindre än 2 dagar kvar

Snart är han hemma igen, på tiden tycker jag. Och han också om man ska tro honom ;). Det blir direkt till att lägga in en ännu högre växel än tidigare för vår lilla familj eftersom P fr.o.m. mars axlar en hög tjänst på sitt jobb. Det innebär att jag iaf ett tag framöver måste vara den som kanske måste ta majoriteten av vabben och Viggo får kanske stilla sitt pappabehov mest på helgerna. Jag tyckte ändå att han såklart skulle ta chansen när den bjöds. Det kommer säkert lösa sig perfekt i slutändan.
Men som sagt, först får han komma hem och krama sin familj. Vi längtar efter dig!

Bagaren

Ikväll har det bakats bullar. Viggo har i allra högsta grad hjälpt till; det har knådats, kavlats, sockrats, kanelats och rullats. Och så provsmakats deg såklart. I massor. Till slut fick vi proppa igen kakhålet med en napp för att förhindra magont i natt.
Jag trodde att det skulle bli svårt att natta korven ikväll för efter att ha stoppat magen full med bulldeg fick han i ett oövervakat ögonblick upp pärlsockerförpackningen och innan jag hann till brottsplatsen var munnen överfull med socker. Efter det förvandlades Viggo till en mycket lycklig och mycket vild filur. Trots sockerchock slocknade han snabbt när det en halvtimme senare var dags att säga puss och godnatt.

 En glad bagare...

 Ger degen en omgång

Lite hjälp av farmor

Och slutresultatet av Viggos arbete!