Äntligen har det blivit en vändning i Viggos sjukdom! Igår kräktes han inte alls även om det var svårt att få i honom mat, men på kvällen fick han behålla både välling och gröt och likaså i natt och i morse. Han är också gladare och busglimten i ögonen är stundtals tillbaka. Efter en veckas lägenhetshäckande ska vi försöka ta oss ut i eftermiddag så att Viggo får leka i lekparken, det tror jag är precis vad han behöver och vi också för den delen.
Även om det självklart har varit värst för Viggo den här veckan så har det varit otroligt jobbigt för mig och P också. Jag har varit jättestressad över att inte få i honom tillräckligt med vatten och stressen har i sin tur påverkat Viggo och gjort att han stundtals vägrat dricka. Igår kväll fick jag värk i hela kroppen och trodde att jag höll på att bli sjuk men jag tror helt enkelt att det var all stress och oro som släppte. Jag tänker på alla de föräldrar som vakar vid dödssjuka barn och vad de går igenom. Här håller jag på att gå under på grund av en magsjuka... Ibland har jag suckat över nojiga föräldrar, inte minst mina egna när de oroat sig, men nu förstår jag precis. Jag vill bara kunna skydda honom från allt som är jobbigt, obehagligt och farligt. Men jag förstår ju samtidigt att det ju i mångt och mycket är livet. Det är nog bara att försöka bita ihop resten av livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar