Medicinpappan

Peter kom hem som en helande medicinman till Viggo idag. Så fort han kom innanför dörren sken Viggo upp och tårarna som oupphörligen strilat torkade snabbt. Eftersom jag hunnit ge V ett dygns alvedonranson bara under dagen hade P med sig ipren, tydligen får man blanda dessa sorter om det är riktigt illa. En ipren och två clementiner senare hade han slutat hulka av gråt. Tyvärr kom en av clementinerna upp igen men det ledde å andra sidan till en dusch som han skrattade sig igenom, han älskar ju som bekant vatten. Innan läggdags hann han till och med ta några steg och pratade lite vilket han inte orkat göra på hela dagen. Nu sover han som en stock och jag hoppas att han vaknar som den friska och busiga pojke som jag är van vid.

Idag skulle ha varit min första träff med det HR-nätverk som jag är med i. Temat för träffen var förändring och förändringsprojekt inom HR. Förra träffen hade Viggo krupp och denna gång var det annan sjukdom som satte stopp. Att det var tråkigt att missa var en underdrift. Men Viggo måste ju ändå gå först och eftersom jag inte visste om vi skulle behöva åka på akuten med honom fick jag avstå. Tredje gången gillt...

Ni som träffat Viggo vet att detta inte händer speciellt ofta, att han somnar sittandes i famnen. Jag tror knappt att det har hänt sedan han var ett par veckor gammal. Då är han sjuk, stackars lilla filur.