Skynda fynda... igen

Nu är lägenheten ute till försäljning igen. Har varit lite strul med att hitta rätt mäklare och vi blev lite osams med den vi hade förra gången. Känns helt okej med den nya och jag hoppas att vi får det vi vill för den. Han är ju i alla fall säljare ut i fingerspetsarna; "Äntligen en 3:a på Storgatan!" inleds ingressen. Ja sannerligen, det är verkligen det största som hänt stockholmarna på länge...

Är du en av de som bara väntat och väntat på en lägenhet på Storgatan så kan du kolla in lägenheten här.

Nästa helg får ni hålla tummarna för då är det dags för visning.

Tjejhelg

Imorgon samma tid sitter jag med mina älsklingstjejer i Karlshamn. Jag och Maria tar flyget ner efter lunch imorgon till Johanna och Marie kommer med bil från Göteborg. Vinprovning, god mat och choklad, prat hela nätterna och långa promenader står på schemat. Kan inte vänta! Samtidigt så vet jag att jag kommer sakna familjen alldeles för mycket, har aldrig varit ifrån Viggo så länge- från fredag till söndag. Men det kommer inte gå någon nöd på honom, hans farmor och farfar kom ner ikväll och ska stanna hela helgen innan de åker till Barcelona. En helg full med pussar, kramar och lek för honom andra ord. Och för mig med för den delen!

Flamspanna

Man kan lära sig mycket av Viggo, en av sakerna är att ta tillvara på de små glädjeämnena i livet. Hur kul är det inte att få tag på bestickkorgen från diskmaskinen till exempel?

Barnkalas

Idag har Viggo haft sitt första barnkalas tillsammans med tre andra ettåringar. Det var ganska tydligt att de just har blivit lite större; det springs, ramlas, skriks och bankas med grejer jämfört med för ett halvår sen då det var ganska lugnt och stilla och de satt på sin plats. Man kan väl säga att vi morsor också utvecklats lite, en vurpa och tårar hade för ett halvår sedan fått oss själva att fälla en tår medan vi nu härdat ropar över axeln "det gick bra, ingen fara!" och återgår till det vi höll på med.

Viggo hade blandade känslor för det här med kalas, han tyckte han fick lite för lite uppmärksamhet och gillade inte att polarna drog honom i örat. Å andra sidan var det gott med tårta och han utdelade och tog emot en och annan kram från de andra småttingarna.

Tårta till mellis hör inte till vanligheterna.

Viggo tycker Neos lockar är mumsiga. Puss på dig!

När man är gnällig och ens egen mamma inte orkar kånga runt på en får man byta ut henne. Mamma Lisa var mycket snällare. Nila är med på ett hörn.

Finaste pojken

Är det konstigt att jag längtar hem till den här på dagarna?

Samlare

Jag tycker ändå att jag har blivit bättre på att slänga/ge bort saker men idag känner jag mig som en riktig samlare. Vi har röjt ut saker som vi inte behöver de närmaste månaderna för att få lite mer plats inför kommande visningar och fotografering. 6 kartonger och lådor och lika många sopsäckar blev det plus en bokhylla, resväska och lite annat. Ändå märks det nästan ingen skillnad här hemma. Gud vad man samlar på sig, och jag är inte ens 30. Stackars Viggo vad han kommer sucka när det ska rensas ut när man hamnar på hemmet.
Hur som helst gick det ganska smidigt. Dagen bjöd endast på några obehagliga ögonblick som tex när jag bad P hiva en av golfbagarna men fick tillbaka "ja, eller så kan du rensa ur lite skor!". Golfbagen är kvar.
Inte nog med att vi fick låna Louise och Niklas förråd att ställa grejerna i. Vi fick även bärhjälp och fika och Viggo fick en välbehövlig lekstund efter dagens tråkigheter. Tack!

Två för tio

Har man inte en tia till kundvagnen så får man köra på matkorg. Inget vrålåk precis men det funkar.

Lördagslyx

Ibland önskar man att man satt på en uteservering i Göteborgs skärgård, speciellt när det är riktigt härligt väder som igår. Då får man ta västkusten till vardagsrummet i Solna istället. Helt klart värt den tråkiga kvarten att skala alla färska räkor. En bra film och ett glas vin till det och lördagkvällen var gjord.

Gottegris

Idag hittade vi Viggo i ett hörn där han mer nöjt än vanligt stod och pillrade med något. Ett varningstecken. Det visade sig att hans glädje berodde på att han hittat en liten twixgodis som han fått av pappret på och stod och åt. När vi tog den ifrån honom kände hans besvikelse inga gränser och vårt brunkladdiga barn var otröstligt. Tror jag det, första mötet med choklad och början på en livslång kärlek.

Boys will be boys

Sen ett år tillbaka har jag inte bara en tekniknörd hemma utan två. Viggo älskar allt som har en sladd eller knappar. Kanske inte helt unikt i bebisvärlden men han måste tillhöra extremerna. Idag har han och Peter bråkat om vem som har mest rätt till P:s nya dator och Viggo har ropat ut sin frustration över sin underlägesenhet i striden. Mår nästan lite dåligt över vad Viggo tar efter, det blir liksom ett kvitto på vad som tar stor plats här hemma. Viggo...

... pratar i alla föremål och har dem som telefon. Stoppar även in head setet i örat och babblar på.

... blir lycklig av att knappa på datorn och vet hur man använder touch plattan/musen på bärbara datorn.

... älskar att leka med Peters iPhone och då speciellt att titta på bilderna då han själv sitter och bläddrar bland korten.

... vet hur man byter kanal på tv:n.

Jag hoppas ju att det har att göra med att han är så otroligt intelligent, men vi kanske borde lägga bort datorerna och stänga av tv:n lite mer i fortsättningen.

Ingen koll

Jag har inte vant mig vid det här att vara ledig mitt i veckan. Kom på mig själv med att ha skickat en massa mail i vilka jag frågade mottagarna om hur helgen varit. Trodde det var måndag idag bara för att jag varit ledig... Skön arbetsvecka liksom, dagen efter måndagen är det fredag igen.
I helgen ska vi göra nyttiga saker som att röja ur lägenheten, packa en del saker och köra till ett förråd som vi får låna av snälla Louise i mammagruppen. Måste få bort en del grejer innan det är dags för lägenhetsvisningar. Har därför med glad hand ikväll sålt bort skötbordet som stod och tog plats eftersom vi ändå inte kan använda det längre. En sak mindre att frakta bort.

Fåfäng? Jag?

Trots utebliven promenad känner jag mig nöjd med dagens utförda uppdrag som legat på väntelistan i typ två år. Mitt körkort kom bort och jag har dragit mig för att fixa ett nytt, det har liksom känts så krångligt, jag kör ju ändå inte så ofta. Sen blev jag gravid och då ville jag inte förevigas på ett körkort eftersom till och med mitt ansikte såg ut som ett klot. Fåfäng? Ja kanske.
Men nu är det gjort även om kortet blev ganska misslyckat. Man fick 3 försök men jag fjäskade till mig några fler innan jag fick nöja mig.
När jag ändå är inne och röjer på väntelistan så ska jag ta tag i andra saker som jag borde ha gjort för länge sedan; kräva ut mitt examensbevis till exempel. Bättre 5 år sent än aldrig.

Aprilväder

Idag stod långpromenad på schemat men väl inne i stan insåg jag att vi inte var kittade för dagens skitväder. Okej för att det inte snöade längre men regn i motvind är inte ok. För som ni ser så kräver det rejälare doningar än ett paraply. Har surat hela vägen hem med t-banan. Vad ska jag göra av all energi nu?

Busdag

Sedan jag började jobba uppskattar jag verkligen mina mammadagar så mycket mer. Jag njuter av att få busa hela dagen och kunna pussa på det där mysiga, fjuniga stället i Viggos nacke så fort jag vill (och det är ofta). Efter morgonens jobbtelefonmöte ägnade jag och Viggo förmiddagen åt att skaka rumpa i vardagsrummet och sparka boll, två av knashattens favoritsysselsättningar. Efter lunch mötte vi upp Lisa och Louise med knoddar för en promenad och satt en stund i lekparken medan killarna grävde i sanden och gungade. Vi hann även med en snabb shoppingtur och en fika i vårsolen innan det bar hemåt.
Ännu en mammadag till ända, men jag har lovat mig själv att ta tillvara på varenda en av dem till fullo eftersom jag vet att de kommer att ta slut alldeles för fort. Då kommer jag vemodigt att längta tillbaka.

Sådan mor sådan son

Idag har varit jobbdag och jag har saknat Viggo mer än vanligt, kanske för att det just har varit helg. Så efter träningen skyndade jag mig hem och mötte en riktig solstråle. Inte P, han är halvkrasslig men Viggo sprang runt och kvittrade. Han hade hållt sin pappa fullt sysselsatt under dagen. När det efter intensiv lek var läggdags och jag och P trötta skulle bädda ner oss framför tv:n var fjärrkontrollen spårlöst borta. Viggo leker att allt är telefoner nuförtiden och fjärrisar är då det perfekta attributet att gå runt och babbla i. En halvtimma senare har vi fortfarande inte hittat var han lagt den. Vi har letat i allt från hans leklåda till kastruller i köksskåpen men den är verkligen borta. Kanske har han ärvt sin mors förmåga att lägga saker på konstiga (men för tillfället smarta) ställen som man sedan glömmer av. Så nu har vi tvångstittat på "2,5 män" på den kanal som var på. Fruktansvärt tragiskt. Eftersom vi båda är helt slut blir det nog tidig läggdags istället.
Imorgon har jag Viggodag, ska bli jättemysigt!

Vändning

Äntligen har det blivit en vändning i Viggos sjukdom! Igår kräktes han inte alls även om det var svårt att få i honom mat, men på kvällen fick han behålla både välling och gröt och likaså i natt och i morse. Han är också gladare och busglimten i ögonen är stundtals tillbaka. Efter en veckas lägenhetshäckande ska vi försöka ta oss ut i eftermiddag så att Viggo får leka i lekparken, det tror jag är precis vad han behöver och vi också för den delen.
Även om det självklart har varit värst för Viggo den här veckan så har det varit otroligt jobbigt för mig och P också. Jag har varit jättestressad över att inte få i honom tillräckligt med vatten och stressen har i sin tur påverkat Viggo och gjort att han stundtals vägrat dricka. Igår kväll fick jag värk i hela kroppen och trodde att jag höll på att bli sjuk men jag tror helt enkelt att det var all stress och oro som släppte. Jag tänker på alla de föräldrar som vakar vid dödssjuka barn och vad de går igenom. Här håller jag på att gå under på grund av en magsjuka... Ibland har jag suckat över nojiga föräldrar, inte minst mina egna när de oroat sig, men nu förstår jag precis. Jag vill bara kunna skydda honom från allt som är jobbigt, obehagligt och farligt. Men jag förstår ju samtidigt att det ju i mångt och mycket är livet. Det är nog bara att försöka bita ihop resten av livet...

Vilken pärs...

Viggo har haft en riktigt jobbig dag idag. Hade ingen feber i morse men han fick fortfarande inte i sig tillräckligt med vätska. Ringde vårdcentralen som rådde oss att åka in på akuten med honom så jag fick byta kontoret mot sjukhuset. En fruktansvärd upplevelse för Viggo som var hysteriskt ledsen när läkaren klämde, undersökte och tog blodprov. Lika fruktansvärt för mig och P som trots hans rop på hjälp fick hålla fast honom så att läkaren kunde göra sitt jobb. Blodprovet visade sig dock se bra ut även om han var lite uttorkad. Lättnad. Troligtvis har han fått rotavirus, den vanligaste orsaken till magsjuka på barn. Jag blev besviken på vår BVC när jag fick höra att det finns vaccin att få mot detta men att det måste ges innan barnet är 24 veckor gammalt. Inte ens en spruta utan några droppar barnet får oralt två gånger, hur smidigt som helst. Kunde de inte ha informerat oss om att den möjligheten fanns innan han blev för gammal för det?! Ni som har spädisar- se till att ge dem det där vaccinet för det här är inte kul kan jag intyga!
Vi fick iaf rådet att fortsätta ge honom vätska hela tiden och låta honom äta det han vill eftersom han måste få i sig kalorier. Helt plötsligt är alla pekpinnar som bortblåsta och man får till och med ge honom chips och ostbågar. Så kvällens diet har bestått av massor med vatten och mariekex som han faktiskt fått behålla.

Nu har vi en riktig småbarnsfredagkväll- sanerat kräkiga golv och tvättat flera maskiner tvätt eftersom Viggos rena kläder börjar ta slut.
Hoppas att ni har en trevligare kväll än vi och håll era tummar för att prinsen mår bättre imorgon!

Tur i oturen

Jag såg inte fram emot denna helgen. Med en sjuk pojke visste jag att inga barnfamiljer skulle vilja komma i närheten av oss och Peter skulle på konferensresa med sitt jobb. Resmålet var Island och som ni vet så är inte det så aktuellt längre... Tur i oturen för mig och krumelur!

Prickigt

Peter har haft en minst sagt icke-glammig pappadag idag. Mycket fokus på att få i Viggo vätska genom att i princip oavbrutet mata honom med teskedar vatten, traumatiska blöjbyten för en bajsfobiker som honom och en rejäl kräkincident. Ser nu att t o m dataskärmen har små kräkprickar. När jag kom hem på eftermiddagen mådde ändå prinsen bättre och vi fick nästan hindra honom från att stoppa i sig för mycket rån- och brödbitar. Även kvällsvällingen gick ner. Energinivån började trots feber och dåligt med mat bättra på sig och kvällen bjöd till och med på en liten dansuppvisning, om än en något svajig sådan på ostabila små ben. I eftermiddags var vi nära att åka in med honom till akuten eftersom han fortfarande har feber men vi beslöt oss för att vänta och se till morgondagen. Har han fortfarande feber då så får vi åka in.
Lilla hjärtat, jag önskar att jag kunde byta med dig!

Sjukstatus

Viggo har mått bättre idag, iaf inledningsvis. Vaknade feberfri och hyfsat sprallig men det gick inte att få i honom någon mat och det var en gnällig lilleman som klängde runt benen hela förmiddagen. Jag hade en teori att gnälligheten berodde på rastlöshet och det i kombination med kanonväder gjorde att jag packade ner Viggo i vagnen och mötte upp några mammor för en promenad och lek i lekparken. Viggo var gladare än på länge och det var en höjdare att få leka med hink och spade i sandlådan (första gången) och träffa andra barn.

När vi kom hem hade Viggo fortfarande inte ätit något och när jag försökte få i honom en celementin hostade han upp den. Ett par timmar senare fick han välling och det slutade i kräk över hela vardagsrummet. Han verkade dock inte bry sig om det och efter en stunds fascination över det som hänt traskade han babblande iväg från kräkinfernot.

Innan läggdags fick Peter i honom ett rån och hans favoritflingor och de kom inte upp igen. Nu sover krumelur och jag hoppas att även morgonvällingen får stanna kvar i magen och att han är pigg imorgon.

Medicinpappan

Peter kom hem som en helande medicinman till Viggo idag. Så fort han kom innanför dörren sken Viggo upp och tårarna som oupphörligen strilat torkade snabbt. Eftersom jag hunnit ge V ett dygns alvedonranson bara under dagen hade P med sig ipren, tydligen får man blanda dessa sorter om det är riktigt illa. En ipren och två clementiner senare hade han slutat hulka av gråt. Tyvärr kom en av clementinerna upp igen men det ledde å andra sidan till en dusch som han skrattade sig igenom, han älskar ju som bekant vatten. Innan läggdags hann han till och med ta några steg och pratade lite vilket han inte orkat göra på hela dagen. Nu sover han som en stock och jag hoppas att han vaknar som den friska och busiga pojke som jag är van vid.

Idag skulle ha varit min första träff med det HR-nätverk som jag är med i. Temat för träffen var förändring och förändringsprojekt inom HR. Förra träffen hade Viggo krupp och denna gång var det annan sjukdom som satte stopp. Att det var tråkigt att missa var en underdrift. Men Viggo måste ju ändå gå först och eftersom jag inte visste om vi skulle behöva åka på akuten med honom fick jag avstå. Tredje gången gillt...

Ni som träffat Viggo vet att detta inte händer speciellt ofta, att han somnar sittandes i famnen. Jag tror knappt att det har hänt sedan han var ett par veckor gammal. Då är han sjuk, stackars lilla filur.

Lilla tuss

Idag vaknade Viggo med 39 graders feber. När han varit sjuk innan har det knappt märkts av, han har sprallat runt nästan som vanligt. Men nu är han alldeles tussig och bara gråter eller ligger alldeles slappt i min famn. Som en liten bonus har vi en granne som renoverar badrum så hela lägenheten vibrerar av maskinljud. Nu efter lunch har ytterligare en granne anslutit sig till renoveringsfesten och mitt i allt detta ligger en liten pojke och försöker sova av sig sin farsot. Det går inte jättebra men nu verkar han ha slumrat till.
Har pratat med vårdcentralen och blir han inte bättre i eftermiddag får vi ta oss en tur till sjukhuset med honom. Usch vad ont det gör i mig när han inte mår bra.

Testing testing

Viggo v2 är här och Viggo solstråle är som bortblåst. Jag vet inte om det är tidigt 1,5 årstrots, om han testar sin pappas gränser eller om det är mig han är jättesur på. I vilket fall har han idag slagit rekord i tjurighet; han vägrar sitta ner och äta utan klättrar ur stolen eller krånglar iväg, han gnäller 90 % av tiden, han vägrar sova och har endast sovit 1 timma jämfört med sina vanliga 4. När jag kom hem från jobbet idag var Peter helt uppgiven och sa att han lätt skulle byta bort honom mot ett par snygga fälgar till bilen...
Hoppas att denna fas går över snabbt för jag saknar mitt mystroll. Känns inte kul att längta efter hans läggdags.
Har någon av er erfarenhet av tjuriga barn när man börjar jobba?

Svennig eftermiddag

Jag, prinsen och Peter har haft en svennig eftermiddag vars främsta innehåll var möbelrekning i Barkarby. Vi hittade vår soffa på Chilli. Vi hade bestämt innan att den måste vara tvättbar (eftersom jag tror att soffan kommer att ha små chokladhänder signerade Viggo inom ett par år), snygg såklart, rymma många människor och stödja de många timmars soffmys som kommer att ske där. Det blev en stor divansoffa i ljusgrått tyg, jättefin!

Vi hann även med att kolla tråkigheter på Bauhaus. Jag vet egentligen inte vem som hade tråkigast; jag eller Viggo men det var helt klart Viggo som protesterade ljudligast. Tills att han fick springa fritt och pillra på allt spännande som fanns där vill säga, och lika högt som han tidigare protesterat fnissade han då förnöjt.

Dagens Svensson-höjdpunkt var ändå när vi tog en paus på Bauhaus korvservering med varsin röd korv. Finfint!

Här är soffan! Fast som sagt med ett ljust gråmelerat tyg istället.

SatsCorePulse

Innan jag blev gravid tränade jag mycket core. Det var jättebra för mig eftersom jag lätt får dålig hållning när jag är otränad i coremusklerna. Magmusklerna är fortfarande inte vad de har varit efter graviditeten så nu när jag tagit tag i träningen på riktigt så är det dags att även börja coreträningen. Gick för första gången idag på SatsCorePulse. Hur bra som helst tyckte jag. Man kör träningen på en balansbräda (passet är 1 timma isf 30 minuter som Core brukar vara på) och så är det träning för hela kroppen med utfall, knäböj och kondition och inte bara coremusklerna.
Har du provat det? Gör det annars om du har möjlighet.

Kvalitetstid

Även om jag älskar när Viggo är uppe och allmänt förgyller livet så ser jag alltid fram emot när jag och P får ensamtid, speciellt på helgerna. Ikväll när fröet somnat dukade P upp underbar skaldjurspasta och nu ska vi mysa ner oss i soffan.

Hoppas ni också har en härlig lördagkväll!

Energi sökes!

Var iväg och tränade innan lunch idag, jättekul pass! Efteråt var jag så fylld av energi att jag kunnat springa ett maraton, men några timmar senare var jag tvungen att sova middag eftersom jag höll på att somna stående. En underskattad lyx för övrigt. Peter väckte mig en stund senare och jag fick för mig att det var morgon; sovit en timme men det kändes som 10, underbart. Nu sitter jag i ett par fula turkosa mjukisbrallor köpta för flera år sedan i Bulgarien av alla ställen (åk aldrig dit för övrigt). Resåren i midjan har gått sönder och det har blivit sådana där fina knän på (fråga mig inte varför de finns kvar i min ägo). Jag vet att P just nu inte tänker "wow, där är kvinnan i mitt liv" men man måste faktiskt få sunka ner sig ibland också.

Första riktiga fredagen

Idag är min första riktiga fredag på typ ett år. Alltså där man riktigt gjort sig förtjänt av att dega i soffan och nöjt se tillbaks på en veckas jobb. Jenny och Kristofer kom hit med thaimat och vin och nu har jag svårt att hålla mig vaken efter att ha skrattat en massa och ätit alldeles för mycket godis.
Imorgon blir det tidigt eftersom jag har ett dans-step pass inbokat. Det kommer bli en bra helg helt klart.

Lilla hjärtat

Har jobbat idag igen och jag älskar det! Och om sanningen ska fram så tänker jag knappt på Viggo när jag är på jobbet, så fullt upp är det. Däremot är det lite jobbigt att gå hemifrån eftersom Viggo blir ledsen men desto roligare är det att mötas av ett stort leende när man kommer hem. Han säger "Mam-mam-mam!" och springer sedan runt och visar sina saker och pratar som för att berätta vad som hänt under dagen. Han har varit lite gnällig på dagarna när jag jobbat och jag tror att det beror på att det är så stor förändring av hans vanliga rutiner. Och idag när han kramat klart mig var det som om han var lite sur på mig istället och gick hellre till Peter. Svikar-mamma.

Han har också fått mer behov av att vara nära och vill helst sitta i knäet. Han kanske är rädd att vi ska försvinna nu när han förstått att mamman man trodde man kunde lita på tydligen gör det ibland.

Pappamys

Men lite kul är livet ändå när man tänker efter

Jobbdag-semesterdag

Igår var första jobbdagen efter det där året av föräldraledighet som bara försvann. Det var lite jobbigt att gå hemifrån när V inte ens hade vaknat och jag inte fick pussa hejdå. Dagen innan hade jag misslyckats med att tygla mitt kontrollbehov och skrivit en lista till Peter på hur Viggo ska skötas, ett A4 blev det... Måste försöka släppa och låta dem hitta sina egna rutiner. Peters första fl-dag blev överkurs eftersom han var tvungen att åka till jobbet och ta fröet med sig. Det hade gått jättebra och jag tror att de hade haft det riktigt mysigt bara dom två.
Jag själv hade en riktig semesterdag, vad härligt det var att komma tillbaka! Träffa alla kollegor, få ta tag i en massa roliga arbetsuppgifter och känna sig lite nyttig på ett annat plan än mammaplanet. Och en sån lyx att få äta lunch eller gå på toa utan att en liten person (om än världens bästa) ropar eller bankar på dörren.
Och som sagt har jag det bästa av två världar- idag har jag Viggodag igen för att sedan jobba torsdag och fredag.
Life's good!

Sådan mor sådan son

Viggo har precis vaknat efter en liten lur på nästan 4 (!) timmar. Man kan säga att energin flödar och sedan ett par dagar har han babblat som sjutton och pigg som han nu är går munnen i ett. Det låter som när vi pratar, långa meningar, men med massa egenkomponerade ord. Man hör till och med när han ställer en fråga, han går liksom upp i slutet på meningen och så tittar han på oss. Han måste vara trött på att vi är så trögfattade och inte förstår vad han menar. Sådan mor sådan son, han kommer bli en riktig pratkvarn.
Hans prat kom igång på riktigt nu under påsken när det var mycket folk och alla pratade i munnen på varandra. Jag tror att han ville känna sig delaktig för han inte bara började prata utan även skratta med när vi andra gjorde det. Knashatt.

Påskbilder

Är hemma i Stockholm sedan någon timma och kan hyfsat nöjd se tillbaka på hemresan som gick smidigt även om lilleman tyckte det var måttligt kul att vara fastspänd. Däremot kan jag väldigt nöjt se tillbaka på den knappa veckan i Göteborg, har verkligen haft det jättehärligt. Påskafton firades utan större förändringar från mina senaste 26 påskar; korvgrillning, tårtätning, påskäggsleting och påskmatsknytkalas på kvällen. Skillnaden var att Viggo spelade en mer aktiv roll än tidigare. Förra påsken var han ju bara 17 dagar och hade mest tutte i fokus. Nu (när han dessutom blivit kompis med skorna) sprang han lyckligt runt i trädgården, tittade på påskbrasan och letade ägg. Som tur var visade sig inte Göteborg från sin vanliga sida utan bjöd på sommarvärme- stooort plus!

Påskfrukost. Hjälper morfar att måla ägg.

Springer i trädgården. Fullt fokus.

Njuter av vårsolen i gräset!

Viggo hittar sitt påskägg.

Bjuder pappa på löv- en delikatess om man frågar Viggo.

Hälsar på Rambo. De fann varandra på ett annat sätt än Viggo och Grynet (mormor och morfars katt). Viggos kärlek till henne var inte besvarad efter Viggos något våldsamma (men mycket kärleksfulla) tilltag i ett obevakat ögonblick.

Barnvakt

Är på väg hem. Viggo har sovit hittills och nu hoppas vi att han resterande 2 timmar kommer underhållas av "Rupert björn" på bil-dvdn.

Gode gud...

... låt mig förbli frisk! Gårdagens glädje byttes i morse av skräck då jag vaknade av att lillasyster låg på toa och mådde minst sagt dåligt. Vinterkräksjuka. Eftersom jag hellre hugger av mig tre fingrar än att få magsjuka (har riktig fobi mot det, det var värre förr men fortfarande blir jag kallsvettig bara av tanken på det). Alltså flydde jag i ren panik och hann inte ens byta kläder som jag hade tänkt. Jag fick skämmas under min promenad till bussen då det såg ut som om jag gick "walk of shame" på järntorget klockan 8 på morgonen iklädd strumpbyxor och med halvtaskig frisyr.
Självklart är jag redan fullt påläst om symptom, inkubationstid osv vad gäller denna vidriga sjukdom och nu väntar jag på att veta om jag blivit smittad. Lär väl märkas i så fall.
Självklart är det hemskaste att Sofia missar påskfirandet och behöver må "nära döden" men godhjärtad som hon är ringde hon i en paus och tyckte mest synd om mig eftersom hon vet hur rädd jag är. Pluttan.
Ska försöka att undvika att tänka på detta mer och utöva lite positivt tänkande istället, Peters recept.

Underbart

Jag hade en underbar kväll igår med finfina tejerna.Vi började på en nyöppning av en restaurang där 2 timmars väntan på bord klart uppvägdes av fantastisk mat (och bättre spenderad kötid har jag aldrig haft- champagne, jordgubbar och grymt sällskap). Vid stängning gick halva gänget hem medan jag, Nadja och Anna kollade läget och dansgolv på Locatelli, Push och Peacock. Kom hem till bäddad säng hos lillasyster vid 5-snåret och somnade med ett leende på läpparna men med längtan efter att få snusa på lillkorvas.
Viggo hade haft det hur bra som helst och rörde knappt på smilbanden åt mig när jag kom hem. Han verkar trivas med full uppmärksamhet och bus varje vaken sekund som det blir när morsan är borta.
Snart kommer Peter, på tiden för jag längtar!

Sooova

Viggo har vart en krångelpelle i natt och sovit oroligt. Och även om det inte finns något mer rofyllt och mysigt än att somna till Viggos andetag på kvällen så är vi inte vana vid att sova i samma rum vilket gör att vi väcker varandra. Dessutom behagade han vakna redan klockan 06.30 i morse, vilket fortfarande innebär 05.30 i min värld. Väntar på att lilla mys ska vilja sova igen så att jag också får det. Kan inte säga att jag är världens roligaste och mest engagerande mamma hittills idag. Har legat på golvet i köket en halvtimma och fått duplobitar instoppade i öronen. Kände dock att jag var tvungen att öka fokus då Viggo helt plötsligt hade vänt papperskorgen upp och ner och tuggat i sig en gammal apelsin.