Söndag

Helgen är snart slut för den här gången men jag tror att det kommer bli en bra vecka med en massa roligheter så det gör inte så mycket. Idag har min lilla familj varit ute och promenixat i kylan, sjukt kallt men härligt på samma gång. Vi tog en fika och handlade lite till lilleman innan vi traskade hemåt. P har experimenterat med det nya kameraobjektivet som inhandlades igår och det blir massor med fina bilder! Ett smakprov...

Kan man leva på clementin och macka?

Att det är en envis son vi har råder det inga tvivel om. P skyller detta på mig, jag på P (å andra sidan kommer man långt i livet med en stor dos envishet). Vems arv det än är så gör det sig gällande vid matningen. Han kniper ihop den lilla munnen och kan på sin höjd öppna en liiiten liten springa. Då får man vara snabb att få in skeden. Att mata Viggo är inte helt olikt att spela det där fiskespelet där fiskarna gapar och man fiskar upp dem med ett metspö med en magnet. Man får liksom sitta beredd vilket jag kan meddela är mycket tålamodskrävande. Jag försöker förklara för honom att han kommer bli pytteliten, trött och minst på dagis om han inte äter sin mat men det går inte fram, han sitter och ler och kniper ihop den bestämda munnen ännu mer. Paradoxalt nog så är det i denna matvägrande period som Viggo för första gången fått ett par favorit"rätter". Sura clementiner och mjukostmackor. I jakten på att få i Viggo en näringsriktig måltid får vi nu belöna honom med en clementinbit efter varje tugga mat. Det kallar jag maktmissbruk från Viggans sida.

Nöjd med att få macka till frukost.

Hemma

I sista sekund bestämde jag mig för att vara hemma i helgen. Viggo var lite rosslig och hade lite ansträngd andning så jag kände att det inte var värt att åka om han skulle få krupp igen. Jag får åka nästa gång istället då jag istället kan stanna längre än en natt. Det bär nästan emot att ringa och höra hur tjejerna hade det eftersom jag vet att det alltid blir lyckat. Jag har i alla fall gjort det bästa av situationen och haft en jättehärlig helg hemma än så länge. P har fixat middag både fredag och lördag (bland annat min absoluta favoriträtt) med gott vin och vi har tillbringat lite välbehövlig kvalitetstid tillsammans efter att jag varit borta och han har jobbat 1000 %.
Idag blir det nog ett par husvisningar (husångesten har sakta börjat lägga sig och det är dags för nya tag) och kanske en tur på stan.

Vankelmodig

Hur ska jag göra? Spahelg i Ystad eller vård av sjukt barn? Det är ju inte svårt att konstatera vilket som är roligast, men frågan är om jag kan slappna av om jag vet att Viggo inte är riktigt bra hemma och kanske får krupp igen av att han är dålig. Måste bestämma mig typ nu, det börjar ju minst sagt närma sig...

Underbar vinterdag

Viggo mår lite bättre idag och eftersom jag tror att man bara blir friskare av att komma ut så bylsade jag på honom massor med kläder och mötte upp Calle för en promenad. Hade i allt påklädande glömt av att ta på mig själv ordentligt så nu, ett par timmar efter vi kom hem, är jag fortfarande lite frusen. Trevligt var det i alla fall; vi gick längs vattnet under blå himmel (eller bogserade är kanske ett bättre ordval i och med att vår vagn inte kan köras i snö), tittade på hästarna och uppdaterade varandra om vad som hänt sen sist.
Nu ligger Viggo och tar igen sig efter en händelserik förmiddag och jag ska förbereda fredagsmyset.

Tussig

Igår var Viggo på 10-månaderskontroll. Jag är alltid stolt över honom men lite extra sträckte jag på mig när Viggo klarade alla uppgifter med bravur. Han ligger till och med före i utvecklingen min duktiga pojke. Jag tyckte till och med att jag kunde skönja ett äkta förvånat uttryck i läkarens ögon över Viggos framsteg. Det om nåt måste ju vara bevis på att vår son är ett underbarn ;). Nu väger han 10 kilo till sina dryga 70 cm, lite mindre än genomsnittet. När vi ändå var där passade vi på att ge honom den andra svininfluensa-sprutan. Efteråt tog vi en lunch med Linda och Neo eftersom jag fick ställa in promenaden med Calle pga snöstorn (nån måtta får det vara på hurtigheten).
Viggo sov som en stock som han brukar när han får vaccin men idag har han varit jättetussig. Inte så mycket feber men han orkar ingenting och vill inte äta. Det lilla i matväg han har fått i sig har han kräkts upp. Nu sover han för tredje gången idag och jag går dit var femte minut för att se att han har det bra. Stackars älskling, mammahjärtat bankar!

Ögon i nacken köpes!

När vi väl kom hem idag var jag helt slut och hade ont i ryggen efter allt kånkande, Viggo däremot hade spring i brallan efter många timmars stillasittande. Alltså sjönk jag ner i soffan medan han lekte och sa hej till sina leksaker. Trodde jag. Jag borde ha anat oråd när han var så lugn och tyst bakom soffbordet men njöt istället av min vila. När jag kikar dit efter några minuter ser jag att Viggo har hittat en påse tortilla-chips (sånt har vi aldrig framme i vanliga fall) och har knaprat i sig flera stycken. Nu, flera timmar senare, har han fortfarande chipsandedräkt. Ingen bebislukt här inte utan tortillachips med ostsmak. Han som inte skulle få smaka chips innan sin 12-årsdag! Detta bådar inte gott. Men visst kan det inte vara farligt? Mitt dåliga samvete gör sig påmint vid varje chipspuss jag får. Usch.

Tåg

Jag och Viggo åker tåg. Viggo fördriver tiden med att läsa Sofis mode. Man måste ju hänga med. Vi längtar hem nu och hoppas att P kan sluta jobbet i hyfsad tid idag. Trollet har massor att visa upp; bla två nya bissingar och finslipad gångstil.

Saknad

Nu är du saknad ordentligt, imorgon kommer vi hem igen!

Mammas hjärta

Fotograf: Vanda

Mammaledig

Jag fick ju mammaledigt igår och utnyttjade varje sekund av kvällen och natten till max. Jag, Vanda och Lisa delade ett par flaskor vin över take away middag och våra gamla vanliga, outtömliga samtalsämnen. Natten avslutades med en krogrunda utöver det vanliga. Ord saknas att beskriva den. I morse mötte jag Marie på vårt vanliga ställe, franska bageriet där många av våra världsproblem har lösts genom åren. Finns inget bättre sätt att vakna till än till deras lyx-frulle. Och till Maries sällskap såklart. Trots ett fantastiskt dygn av Jenny quality time så var det underbart att komma hem till världens finaste son som jag har gett miljarder av pussar idag utan hänsyn tagen till hans små protester.

Stolt storasyster

Igår tog Sofia sin arbetsterapeutexamen och vi var självklart på plats för att fira av henne. Jag var lite orolig innan för att Viggo skulle vara trött och grinig under själva ceremonin men det hade jag inte behövt. Han charmade alla runtomkring, dansade till musikstyckena och vinkade till alla. Efteråt kom flera fram och berömde Viggo och hans musikalitet ;). På kvällen var det fest hos Sofia och Robin och jag fick träffa massor med människor som jag inte sett på hur länge som helst. Jag hade sett fram emot att träffa mitt ex och hans nya familj som var bjudna och som jag inte träffat på över fem år men de kunde inte komma så det var lite synd. I vilket fall var hela dagen jättelyckad och på söndag fortsätter firandet hemma hos mina föräldrar. Ikväll ska mina föräldrar sitta barnvakt över natten. Kvällen/natten kommer spenderas med Vanda och Lisa, ett par flaskor vin och mycket, mycket prat. Och kanske en sväng på krogen.
Viggo under examensceremonin. Äter mormors halsband.

En stolt storasyster och en duktig lillasyster

Tack facebook!

Jag och Viggo träffade en gammal kompis till mig i stan idag. Det är egentligen tack vare facebook. Jag och Annika lärde känna varandra genom att våra ex var vänner. I och med att det tog slut och massa andra anledningar så tappade vi kontakten och har inte setts på 7 år. För några veckor sedan hittade vi varandra på facebook och det visade sig att hon också hade fått en son för några månader sedan. Det var verkligen jättekul att ses med dom små och uppdatera varandra om vad som hänt sen sist; giftermål, bebisar, flyttar, jobb... Hoppas att det inte dröjer lika länge tills nästa gång vi ses! Själva transporten gick hur bra som helst tack vare att Viggo har utvecklat ett beundransvärt tålamod för sin mamma. Idag fick han uppgivet sitta i bilen en kvart och titta på när jag försökte veckla upp vagnen (har gjort det 1000 gånger men det blir inte lättare). P hade suckat om han sett mig våldföra mig på vagnen, men just själva våldet visade sig vara lösningen. Noll tålamod som vanligt.

Sedan vi kom ner till Göteborg har Viggo för övrigt varit en riktig mönsterbebis. Han har mormor och morfar hårt lindade om lillfingret tack vare sina charmknuttefasoner (och mig också såklart).

Power mom

Igår eftermiddag kom vi fram till Viggos mormor och morfar efter en aktiv (i brist på andra adjektiv) eftermiddag. Jag skulle vilja ge mig själv titeln power mom. Ja, inte på samma sätt som Sara kanske som numer jobbar heltid men ändå lyckas ta emot oss på finmiddag en timme efter hon slutat jobbet (underbara Sara!). Men däremot genom att lyckas ta mig fram ensam med energisk bebis och mer packning än resandefolket. Som vanligt var jag sent ute till tåget och pga av felande hissar fick jag ta vagn och väskor i rulltrapporna- ett konststycke utan dess like. Lyckades även köpa mig en dricka på Pressbyrån trots arga blickar och grymtningar för att jag spärrade av halva butiken och kunde på något sätt lyckas ta mig in på tåget med all packning. Viggo hann utforska och pussa på alla fönster innan han somnade och sov nästan hela vägen. Att komma av tåget var den största utmaningen eftersom Viggo vägrade vara någon annanstans än i famnen men efter MYCKET om och men var hans trötta mamma och han själv på perrongen med all (!) packning. Nu får vi vila i fem dagar innan det är dags igen.
Härligt är det i alla fall att vara här och Viggo har redan hunnit bli bortskämd av sina morföräldrar.

Moooot Göteborg

Imorgon åker jag och Viggo till Göteborg (P får vara hemma och jobba). Min duktiga lillasyster tar högskoleexamen så vi ska fira henne är det tänkt. Stannar några dagar extra och sitter just nu och försöker planera in så att jag hinner träffa så många som möjligt. Hem åker jag på tisdag nästa vecka för att sedan åka iväg igen på lördagen då jag ska på spa i Ystad med tjejerna. Fullt upp men jag gillar't!

Matvägrande knasunge

Har varit dålig på att uppdatera här men det har inte känts som om det finns något direkt att skriva. Igår lämnade jag och Viggo sjukstugelivet för att träffa några av morsorna. Väldans trevligt som vanligt och kul att se småttingarna, det hinner hända en del med dem på några veckor. På ett sätt gjorde det lite ont i mammahjärtat att se att Viggo smalnat av ordentligt av sin sjukdom. De andra barnen såg så stora ut i jämförelse med honom. Jag brukar inte oroa mig så där mycket för honom, men nu börjar jag bli lite stressad eftersom Viggo vägrar äta sedan han fick krupp. Varje måltid är en kamp där jag jagar Viggo med skeden och sjunger och skojar med honom för att lätta upp stämningen. Han är bara jättearg, snörper ihop munnen, slår skeden ur handen på mig eller busar. Det som gör att jag fortfarande inte ligger sömnlös på nätterna på grund av detta är att han är lika vild som vanligt om inte ännu mer än tidigare. Det har ju visat sig att vi fått en bebis med ett ordentligt knippe personlighet och nu när han börjar bli frisk så är det med förnyad styrka vår knas-unge är tillbaka. Det bästa han vet är att få busa med oss (särskilt Peter). Han sitter i knäet och låtsas undersöka en knapp eller något för att sedan kasta sig över oss och skrattar (samma som vi gör på honom). Allt är numer en lek, till exempel blöjbytena. Han ligger still tills blöjan är av, då kastar han sig iväg och kryper sitt snabbaste och skrattar hysteriskt medan man jagar honom. Underbara lill-Vigg.

Lördag kväll

Efter att ha suttit i karantän i flera dagar med sjuk bebis så har vi ett minst sagt uppdämt socialt behov. Vi blev bjudna (eller bjöd egentligen in oss själva) till Jenny och Kristofer som bjöd på egna semlor som sköljdes ner med lyxkaffe för de vuxna och varm lyxchoklad för mig. Vi har fortfarande inte lärt oss hur lång tid det tar att göra oss i ordning. Folk har alltid klagat på att vi kommer för sent men det har blivit ännu värre sen Viggo kom. Vi satsade på att vara hos dem inom en halvtimma men blev chockade när vi kom fram och såg att det gått två timmar sen vi började förbereda oss. Tiden tickar liksom på när man själv ska slänga i sig mat, få i en matvägrande kiddo lite, på med V:s kläder, av med samma kläder, blöjbyte, packning, blöjbyte nr 40, Viggobus- och Viggopusskalas och någonstans mitt i detta bebisinferno hinna borsta till sig själv litegrann. Det är bara att inse att vår spontanitet och tidsomptimism måste dämpas ett par kilo.
Peter och Kristofer ska nu ut och käka/festa med en kompis och jag och Jenny blir hemma och ska äta tacos och kolla rulle. Nästa gång är det ombytta roller...

Gårdagen

Hade en jättebra dag igår på jobbet. Vi fick massor gjort och jag vet nu vad som kommer att vara mina fokusområden när jag kommer tillbaka. Det enda som lade sordin på stämningen var att jag fick reda på att en kollega har gått bort alldeles för tidigt. Känns overkligt eftersom hon var så otroligt levande sist jag såg henne.
När arbetsdagen var slut blev det after work och vi som tidigare utgjort festkommittén, "kidsen" gick sedan vidare. Det blev sent. Jag var på väg hem vid ett par tillfällen men fick höra att de inte trott att jag "skulle bli en tråkig småbarnsmamma". Det vill jag såklart inte ska bli min nya identitet så jag stannade kvar och tur var väl det för vi hade jättekul!

Han är tillbaks!

Min Viggo är back in business! Ut med krupp-Viggo och in med Viggo dansbralla. Idag har han busat hela dagen och på agendan har bland annat funnits att smälla i skåpsluckor, dra ut kastruller och dansa vilt. Kärlek!

Jag hoppas att vi slipper ge honom mer medicin nu (han är fortfarande hostig) och att han fixar det utan för den här gången.

Lite vila från mammeriet

Imorgon ska jag få jobba! Ska bli såååå skönt att få komma ifrån en liten stund och känna sig nyttig på annat sätt än på mammafronten. Vi har affärsplanering hela dagen och en after work efteråt. Nu är det ju faktiskt inte så länge kvar tills jag börjar jobba på riktigt, ett par månader drygt bara. Jag ska verkligen ta tillvara på den tiden, kommer säkert att längta tillbaka till då jag fick pussa och leka med Viggo hela dagarna.

Sorgligt

Nu har Viggo fått medicin igen och vi har fått med oss hem också att ta till om det blir värre igen. Vi blev jätteväl mottagna på vårdcentralen, kanske lite i och med att sköterskan själv har haft ett kruppbarn... Även om det har varit några vändor nu på sjukhuset så blir det inte ett dugg lättare att se Viggo bli så panikslagen när han ska få medicinen. Det blev också sorgligt när sjuksköterskan sa att "han kommer att vänja sig vid den där, snart kommer han öppna munnen utan problem" och senare gav honom ett klistermärke "ditt första i samlingen, för det lär nog tyvärr bli några". Jag vill inte att han ska behöva vänja sig eller att han ska få en klistermärkessamling!
Nu har vi i vilket fall alla förutsättningar för en lugn natt; medicin att ta till och så har Peter köpt en luftfuktare som tydligen ska vara bra. Hoppas.

Naiv?

Jag är väl kanske lite naiv men jag tror på vad folk säger i de flesta fallen. Om de har läkarrock på sig så litar jag med andra ord helt och fullt på att de vet bäst vad gäller deras specialistområde. Ingen var därför gladare än jag när läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus bland annat sa följande:
1."Det är tur att ni kom hit för vi är de bästa när det gäller barn"
2. "Nu när Viggo fått kortison så håller effekten i sig i två dygn, sen kommer besvären vara borta"
3. "Ni behöver inte komma in med honom igen om tillståndet inte blir kraftigt förvärrat och han bara ligger som en trasa"
4."Det finns inga mediciner som ni kan få med er hem, det som han fått nu räcker"

I natt blev Viggo sämre igen. Så fort han lade sig ner så hade han svårt att få luft, blev panikslagen varpå det blev ännu sämre. I natt har ingen av oss därför sovit något vidare och inte är det bättre nu på dagen heller. Ringde sjukvårdsupplysningen för att fråga om det var okej att gå ut även om han har lite feber. Fick då order om att åka direkt till vårdcentralen med honom för mer medicin. Har nu pratat med flera sjuksköterskor som gett mig följande information:
1. "Sa läkaren att det räckte med kortison en gång?! Haha, möjligtvis för DET krupp-anfallet"
2. "Sa läkaren att ni inte skulle komma in med honom om det inte var kraftigt förvärrat?! Så fort han har svårt att andas ska man åka in! Det är jättejobbigt för dem och gör jätteont"
3. Sa läkaren att det inte finns mediciner att få hem? Jag har själv tre kruppbarn och det finns visst medicin så att man slipper åka fram och tillbaka till sjukhuset hela tiden"

SUCK! Har fått tid på vårdcentralen senare idag och hoppas på bättre vård än tidigare.

Sjukhus

När jag äntligen fick prata med någon på vårdcentralen så visade det sig att det var fullbokat idag och efter att hon lyssnat på Viggos andning via telefon tyckte hon att det var bäst att åka till akuten med honom. Som tur var var det nästan inget folk där så vi slapp vänta någon längre stund. Viggo hade bra värden men var lite medtagen plus att han inte velat äta eller dricka på hela dagen. Efter massa undersökningar hit och dit och tre läkarutlåtanden så fick han andas in adrenalin två gånger och fick kortison som ska hjälpa mot svullnaden i halsen. Det konstaterades även att det är krupp han har, som vi trodde. Jag hoppas verkligen att hela familjen får sova inatt och att han är tillbaka till sitt gamla vanliga bus imorgon. Jag måste erkänna att även om det är jättejobbigt att se Viggo sjuk så har det varit lite mysigt att han velat vara uppe i knäet och kramas för en gångs skull. Men nu saknar jag verkligen den gamla vanliga ormbebisen med busblicken! Ska aldrig mer klaga över myrorna i hans brallor!

Var är min busunge?!

På Astrid Lindgrens barnsjukhus. Både läskigt och spännande tyckte Viggan.

Jag får krupp

Igår satt jag och P och funderade över varför man säger "Jag får krupp" när man håller på att bli galen. Nu vet jag. Har haft en hemsk natt men värst är det såklart för Viggo. Han har vaknat en gång i timmen och haft panik för att han inte kan andas. Vi har då fått ta upp honom och enligt konstens alla krupp-regler försökt lindra besvären. Det innebär att stå halvsovande ute i kylan mitt i natten och låta honom andas kalluft och i badrummet med varmvatten på så att han får andas ånga (tack för tipset Josse). Eftersom jag varit så orolig för att han ska sluta andas har jag sovit på bäddsoffan i hans rum. Gäster har länge klagat på att den är så obekväm, jag har tänkt "bit ihop" men nu förstår jag vad de menar- AJ, som att ligga på asfalt!!

Med andra ord så är jag ett lik idag. Viggo däremot är en liten hjälte. Han gnäller ingenting även om han låter som Darth Vader på andningen och hostar så hela den lilla kroppen skakar. Jag försöker få tag på en tid på vårdcentralen men det var tydligen lättare sagt än gjort. Man måste tydligen boka tid för att få boka tid. Det är sant! Jag ska få prata med någon och boka tid kl 13.30. Helt stört.

Hjälp mig hålla tummarna för att Viggo blir frisk snart! Någon som har erfarenhet? Hur länge brukar det hålla i sig?

Vilken natt...

Gårdagskvällen började helt perfekt. Jag och Sara bytte sjukstugor mot lite ny miljö och träffades på Götgatsbacken på söder för några glas vin och en massa prat. Vid tolvtiden kastade jag ett öga på mobilen och såg att Peter hade ringt flera gånger. Ringde upp och hör Peter säga att vi måste åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus eftersom Viggo har svårt att andas! Jag slängde mig direkt in i en taxi och hinner tänka alldeles för mycket hemska tankar medan jag försöker snabba på chauffören som krypkör känns det som. När jag kommer hem mår Viggo bättre. Han hade vaknat och varit jätterosslig och haft svårt att få luft. Peter hade ringt sjukvårdsupplysningen och där hade de sagt att det troligtvis var krupp och att vi skulle in till sjukhuset för att ge honom medicin. När vi väl kom till sjukhuset tyckte de att Viggo lät så pass bra att han inte behövde medicin för tillfället och vi åkte hem. Under natten har vi vakat över lillfis så ingen av oss har väl sovit något vidare. Viggo har vaknat, rosslat, fått panik och gråtit några gånger under natten och i morse var det nästan sämre än i natt. Nu verkar det dock vara bättre igen så jag hoppas att han får sova i natt!
Vi borde kanske ha anat oråd när vår annars så vilda busprick helt plötsligt var världens mysigaste unge under dagen- låg och mös i knäet och var alldeles lugn... Detta är första gången som Viggo är rikigt sjuk och usch vad oroliga vi har varit! Personalen på sjukhuset fick intyga för mig flera gånger att krupp inte var dödligt och att Viggo skulle bli bra. Hispig? Jajamen. Men han är ju den finaste som finns och inget får hända honom!

Fotboja

Det har varit svårt att uträtta något idag eftersom jag varit försedd med fotboja i form av en 10 kg tung bebis. Vet inte vad som har hänt sen vi kom hem men Viggo har blivit en riktig mammagris. Så fort jag gjort nåt annat än att pussa på honom så har han krupit efter, huggit tag i byxbenet och ledset ropat "mamm-mamm-mamm" samtidigt som han hoppat upp och ner. Jag har min egen teori att det har att göra med att han är lite halvledsen för att han saknar sin farmor och farfar som han vant sig vid att ha nära hela tiden. Vad det än är så hoppas jag att det går över ganska snart, för hur mycket jag än tycker om att mysa med krumelur så är det lite jobbigt att inte kunna röra sig.

Hemma

Nu är vi hemma i Stockholm igen. Fattar inte vart tiden tog vägen! Vi var i Östersund i nästan tre veckor men det känns verkligen inte så. Har haft det helt underbart, mycket tack vare världens bästa farmor och farfar som tagit hand om Viggo så att jag och Peter har fått vila upp oss och kunnat hitta på saker tillsammans utan en massa minutiöst planerande. På ett sätt känns det skönt att komma hem till de gamla vanliga rutinerna men samtidigt känns det lite vemodigt att åka ifrån allt däruppe.
Resan gick förvånansvärt bra. Viggo hade endast några riktiga u t b r o t t som till slut fick avstyras med trumfkortet, att visa videor på iPhonen i ca en timme. Tydligen var det betydligt roligare än min underhållningsrepertoar innehållande smått pinsamma akter av konstiga ljud och sånger. Vi lyckades också med konsten att byta blöja på en vild unge i trång bil och ge mat till samma vilda unge i samma trånga bil (som iofs slutade i matkrig och köttfärssås överallt). Viggo darrade lite på läppen när vi kom hem och han inte riktigt verkade känna igen sig, men efter en stunds intensivt utforskande blev det bättre och han somnade på stört.
Känns skönt att nu ha tre dagar till ledigt tillsammans innan verkligheten kommer ikapp och P börjar jobba.

Herregud!

Vi stod och gapade allihop för en stund sedan då farfar kom in genom dörren. Viggo skulle fram och hälsa och vad gör han? Han går alldeles själv! Farmor som hade tillräcklig närvaro räknade till 7 steg. Små steg för mänskligheten med ett jättekliv för Viggo. När vi sedan skulle filma detta underverk så ville han naturligtvis inte göra om det. Men vi är 4 vittnen till att det har skett! Låter klyschigt men- FASEN vad fort det går! Och vad duktig han är den lille korven! Själv gick jag inte förrän jag var 14 månader utan var nöjd där jag satt. Nej det är Peter rakt igenom i det där lilla energiknippet. Och samma bus och nyfikenhet i blicken har de båda två...

Peter som liten (lite äldre än Viggo är nu dock)...

... och avkomman

En perfekt kväll

Igår åkte vi till stan med Viggo för att hälsa på Mats, Tessan och tjejerna. Ett koncept som aldrig slår fel. Som vanligt när vi åker därifrån satt vi i bilen proppmätta efter att ha blivit gödda med mat, efterrätt och kakor och Peter förbannade sig själv i vanlig ordning över att han ätit för mycket. OCH som vanligt så önskar vi att vi kunde flytta upp.

Viggo hade äntligen släppt sin ogrundade rädsla för Mats och var helnöjd med uppmärksamheten han fick från tjejerna och hundarna och somnade på ett ögonblick när han kom in i bilen. Utslagen efter all förstklassig underhållning.

En lycklig liten kille spanar in tjejerna

Viggo får pussar av Daisy, sin nya kompis

Vilar upp sig med lite mammamys

Underhållning non stop!Vi fick prova Mats och Tessans vattenpipa innan vi åkte hem

Lite småkallt

Ikväll när vi åkte hem från stan så var det sådär lite småkallt här i Norrland...

Fast

De senaste dagarna har gått i frågesportens tecken. Varje kväll har vi spelat TP eller geni (med varierat resultat för min del). Eftersom både jag och Peter är dåliga förlorare så kräver förloraren revanch hela tiden (vinnaren har ju liksom haft tur med frågorna, det handlar inte alls om skicklighet...). Nu senast har vi snöat in på siten www.vetgirig.nu som har en massa frågetester om allt från allmänbildning till Desperate housewives. Extremt lätt att fastna i, kolla själva!

Till salu

I morse var Viggo till salu. Fem kronor inklusive ett halvt paket blöjor och en resesäng. Han vägrade sova och vaknade var tionde minut och skulle upp. Till slut gjorde vår brist på sömn att vi gav upp och flyttade honom till vår säng där det räckte med 10 minuters sömn för att han skulle samla energi som en duracellkanin och hoppade upp och ner och lekte "peta ut ögat" med sin mamma. Som tur var har vi ju uppbackning här och lämnade med glad hand över honom till sin famor och farfar som tog hand om honom medan jag och Peter sov till klockan 14.
Vi blir kvar här ute idag också. Eventuellt får Peter låna en replokal och ska spela lite med Magnus så då kanske jag är där och är groupie. Vi får se.

Ingen sjusovare

Viggo har slutat sova sent utan vaknar numer runt halv åtta. Det är ju inte så farligt egentligen om det inte vore för att jag har vänt helt på dygnet och somnar tidigast ett. Kände att det var dags för P att gå upp i morse men innan jag får liv i honom är jag vaken själv så jag axlade uppdraget själv och har nu halvt sovande försökt få i Viggo lite gröt (vilket är svårt eftersom det kräver full attention och pricksäkerhet). Nu får han röja loss med gåvagnen så att han blir riktigt trött och vill sova lite middag snart.
Igår var vi in till Östersund och tog först en fika hos Monika och David för att sedan åka till Dennis S, Petra och deras bebis i magen som bjöd på middag. Jättehärlig dag med andra ord! Vi åker troligtvis hem till Stockholm på torsdag och innan dess har vi fullt schema för att hinna med allt.

Nyår 2009

Vi hade en helt perfekt nyårsafton igår. Efter att ha lämnat grabben i trygga händer hos farmor och farfar åkte vi några kilometer bort till Magnus, Ellie och Mattias där vi blev bjudna på trerätters som varvades med bubbel. Vi var sedan så fast i Singstar att vi missade tolvslaget. Med andra ord så blev 2010 infirat till falska rockballadstoner. Vi lyckades efter mycket om och men få tag på en taxi som körde oss hem vid 3-tiden. Viggo hade skött sig hur bra som helst och ätit nyårssupé i form av kex- och ostsmulor innan han hade somnat som en stock.

Jag känner på mig att 2010 kommer bli ett kanonår, gott nytt på er!

Ellie fixar efterrätt

Min och Peters enda bidrag till den lilla nyårsfesten (dock en uppskattad sådan)

Och singstar vart det också...