Min dansör

Viggo är en dansande bebis. Jag vet inte om det har att göra med att vi lyssnar så mycket på musik och har gjort sedan han låg i magen, om det är för att jag har dansat runt med honom så mycket eller helt enkelt för att han har mycket musikalitet i släkten. I vilket fall har han sedan han var jätteliten släppt han allt han har för händer så fort vi sätter på musik. Kryper han så stannar han upp och gungar, står han upp så diggar han på stället. Vi har haft lite svårt att fånga det på bild eftersom han vid åsynen av en kamera vill äta upp den och har svårt att fokusera på annat, men idag lyckades jag filma (i alla fall lite) i smyg. Dock höll jag mobilen åt fel håll så ni får vinkla datorn när ni kollar ;). Såhär kan han alltså stå i flera minuter om det är en bra låt (ballader går bort).

Godkänd

Dagen blev godkänd ändå. Det slutade regna och jag och Viggan gick ut och gick ett par timmar och tog en snabbfika med Sara och Axel på Kungsholmen. Även om det är lite deppigt att behöva gå hem i beckmörkret när klockan är 17 så är jag nu glad och full av energi igen!

Låg

Vaknade på fel sida i morse och längtar tills dagen är slut. Det är risigt väder ute så det lockar inte direkt att gå ut, Viggo är förkyld igen stackarn och jag har inga planer alls för dagen. Jag ber till vädergud att det spricker upp och slutar regna så vi kan gå ut och gå tills Peter kommer hem.

Välkommen hem!

Bästa Jonas, finaste Linda och en kompis till dem har varit här och hälsat på. Det var hur kul som helst att se dem, det var alldeles för längesen sist! Det var svårt att inte bli avis när de berättade om deras 14 månader långa resa som började med transibiriska järnvägen och slutade med Indien. Vilka äventyr! Allt från besök hos nomadfolket i öknen till yoga-retreat i Himalaya hade hunnits med. Är verkligen imponerad av dem som vågade säga upp sig från sina jobb, sälja allt de hade och ge sig iväg.

Det hade ju hunnit hända en del grejer här hemma också sen de åkte så nu fick de träffa Viggo för första gången. Viggo och Jonas kom bra överens, kanske mycket på grund av att Jonas fjäskade in sig genom att ge honom en halv pepparkaka trots mina försök att stoppa (men Viggo blev lycklig!).

Jonas pratar förstånd med Viggo

När vårt brunbrända besök (som fick oss övriga att se ut som alvedon) hade åkt kom Magnus och Ellie förbi på en kopp. Nu väntar en lugn kväll med bara lilla familjen.

Egentid

Idag har jag fått massor med egentid. Jag har suttit hos frissan och fått en välbehövlig klippning av mitt hår som blivit alldeles för långt och risigt. Var på väg att i samma veva fixa naglarna men bestämde mig för att skjuta det till kanske nästa helg. Passade också på att handla lite nytt till vardagsgarderoben och fick hejda mig själv när jag i vanlig ordning blev kär i ett par skor på Scorett som var allt annat än barnvagnsdragar-vänliga.
Imorgon ser jag fram emot finbesök i form av världens bästa Jonas och hans Linda som precis har kommit hem från jordenruntresa!
God lördagskväll!

Dagens ord

Jag och Peter gillar frågesport och idag slötittade vi på "Vem vet mest" på SVT. Båda ryckte till när programledaren avslutade programet med att säga "Vinnaren förblev oomkullrunkelig". Jag tycker ändå att jag har koll på svenska språket, men det där har undgått mig helt!
För den intresserade betyder ordet obestridd/orubblig/ovedersäglig/oomkullkastlig och ingenting annat.

Dags för fredagsmyyyyys!

Viggo har precis nattats och nu väntar fredagsmys med svärfar Jans älgkött och ugnsstekta rotfrukter tillsammans med ett glas vin.
Jag och Viggo har varit ute hela dagen med Calle och busfröet Elsa, lika trevligt som vanligt. Vad bra man mår efter flera timmars promenad och frisk luft! Det är så skönt att komma ut även om vädret inte längre är så motiverande och när det blir mörkt redan kl 16. Måste kitta vagnen med reflexer och skaffa mig en ficklampa för idag på vägen hem trevade vi verkligen i mörkret när vi gick på skogsstigarna.
Inför Viggos första advent hade jag tänkt göra fint här hemma. Kom då att tänka på förra årets adventspyntande (http://livetenligtjenny.blogspot.com/2008/12/kort-helg.html). Jag vägde för och nackdelar med att gå upp på vinden och bli vansinnig och ganska snabbt bestämde jag mig för att det var värt att köpa en ny adventsljusstake eftersom den kostade ynka 49 kr. Så nu har vi jul här i vårt hus!

Bara såga lite...

Ni som är trogna läsare vet att jag har en granne som gillar ett glas extra då och då. Han var precis och plingade på och följande konversation följde:

- Ä..ä..är han heemma? (något överförfriskad)
- Du menar Peter? Nej han kommer nog hem om någon timma. Du får komma tillbaka då.
- Jaha, ok... Du förstår jag har köpt en sån här... bokhylla. Får inte riktigt ihop... skulle behöva en sån här... sticksåg du vet.

Stackarn! Det är inte lätt att få ihop en sån där IKEA-pryl alla gånger särskilt efter några glas (har hört hur det har bankat därinne ett bra tag). Jag vet ju själv hur sugen man blir på att dra fram sågen när det inte går som man vill, och då är jag nykter. Jag undrar hur den där bokhyllan kommer att se ut när den är "klar".

Första glöggen!

Jag blir fortfarande chockad när jag hör vädret på TV och de pratar om att det är temperaturer över det normala när vi har 7 grader "varmt". Detta har att göra med att jag är inställd på att det fortfarande är sensommar, vilket det givetvis inte är längre. Det förstår jag ju när jag tänker efter. I ett försök att anpassa mig till vintern och stundande jul bjöd jag mammorna på adventsfika idag med pepparkaksmuffins och glögg. Det är ju sjukt vad det är gott med glögg! En liten kopp och man blir både varm i både kropp och sinne (ja ni hör ju hur poetisk jag blir!). Nu längtar jag till när jag och min lilla familj ska på julmarknad på Grönan. Julen- here I come!

Var ska det sluta?

Nog förstod väl jag också innan jag blev mamma att kärleken till sitt barn skulle vara något speciellt, men det var svårt att föreställa sig hur det skulle vara. Jag fick en aning när Viggo föddes men trodde aldrig att den otroliga kärlek jag då kände kunde växa sig starkare. Men det gör den för varje dag som går, ju mer jag lär känna honom och ju fler sidor av sin underbara personlighet han visar. Ibland stannar jag upp och tittar på min lilla älskling där han sitter och busar med något och pratar för sig själv och då känner jag mig så otroligt lycklig, tänk att vi har lyckats göra ett sånt underverk! Fantastiska lilla Viggo.

Underskattat arbete!

Det är lätt att tro att hemmafruar lever ett ganska lugnt och harmoniskt liv men det har jag börjat inse är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Idag har jag levt hemmafru-liv på riktigt och är helt slut och har ont i ryggen! Nu är klockan halv tio och jag har suttit ner sammanlagt 1,5 timme idag. Jag har under dagen
- Gjort ärenden på stan, bland annat bankbesök
- Varit på öppna förskolan och hämtat korten från fotograferingen
- Städat
- Tvättat (typ allt vi äger och har)
- Bakat till morgondagens mamma-advents-fika som ska vara hemma hos oss
- Lagat middag

Däremellan har jag myst och lekt med lillkorven som inte tycker att det är jättekul att hänga i tvättstugan men mer än gärna hjälper till att diska (genom att envist försöka krypa in i tvättmaskinen och slicka på disken)

Mer mångfald

Vi måste få in lite mer mångfald i Viggos liv... Efter flera timmars promenad idag så orkade jag inte gå hem från Kungsholmen i mörkret utan tog tunnelbanan. I väntan på tåget så satt det en svart (mycket mörk) kvinna bredvid mig och pratade i telefon. När Viggo såg henne blev han först lite ställd och sedan började han skratta högt, det gör han aldrig i vanliga fall. Han var helt fascinerad och ju längre tiden gick desto mer skrattade han. Efter en stund blev det nästan lite pinsamt och jag försökte få honom att titta på nåt annat men han vek inte med blicken. Väldigt spännande med andra ord, haha!

Vaccinering

Idag har Viggo fått svinflunsa-vaccinet. Vi slapp köa eftersom vi ändå hade BVC-besök och 8-månaderskontroll. Det verkade inte göra jätteont och jag hoppas att han slipper få en massa biverkninger. Tydligen så brukar de få ont några timmar efteråt där de har fått sprutan men än så länge är han glad i alla fall. Efteråt gick vi till Kungsholmen och mötte upp Sara och Axel för promenad och fika. Trots grått väder så klarade vi oss från regn och det var riktigt skönt att komma ut.
Ikväll är Peter ute och underhåller en kund. Jag ser faktiskt fram emot en kväll helt för mig själv och ska njuta av ensamheten med Desperate housewives.

Måndag

Även om helgen var jätterolig så har det faktiskt varit ganska skönt med måndag och gamla vanliga rutiner. Jag och Viggo blev bjudna till supermamman Louise på lunch som hade ställt sig och gjort jättegod köttfärslimpa (jag är mycket imponerad över husliga människor, speciellt de som har bebis att se efter!). Vi tog sedan en välbehövlig och skön promenad till Kungsholmen för att shoppa loss på Ica Maxi. Bebistiden är fylld av glamour.
Imorgon ska vi köa för det eftertraktade guldet, svinis-vaccinet till våra små. Vi räknar med att köa någon timma men det ska bli skönt att få det ur världen och slippa oroa sig när potentiella smittbärare närmar sig.

Hoppas att ni har haft en skön måndag!

Viggo-tårta

Jag skulle baka Viggo en doptårta och hade läst på och införskaffat diverse baktillbehör för ändamålet. Bland annat hade jag läst att det fanns nåt som hette sockerpasta som man kunde färga och täcka tårtan med; "sockerpastan är fantastiskt lätt att jobba med och lätt att färga till vackra klara färger" kunde man läsa sig till på nätet. Detta var naturligtvis ren och skär lögn skulle det visa sig när jag ïnspirerad till tusen skulle skapa drömtårtan. Jag har inget tålamod alls när det krånglar och svor och skrek därhemma när jag först märkte att färgen färgade av sig och dessutom var permanent. När jag efter min smurf-transformering sedan märkte att det inte gick att få loss den "otroligt lätthanterliga sockerpastan" från bordet ville jag bara lägga mig ner och skrika som en treåring. Peter får då för sig att yppa "Hade det inte varit båda billigare och snyggare om vi köpt en tårta?" varpå Viggo var nära förlora sin pappa på självaste dopdagen. Det blev i alla fall en tårta till slut och den var tydligen god men en snygg drömtårta blev det inte...

Viggos dop

Igår var alltså dagen D i dubbel bemärkelse- Viggisens dop. Svärföräldrarna kom hit i fredags och min familj vid lunchtid igår. Vi hade ju tänkt hålla det litet med bara familjerna (inklusive fadder Maria) men eftersom finaste Tessan visade sig vara i Stockholm så blev såklart hon inbjuden också. Inte helt olikt tidsoptimisterna mig och Peter så lyckades vi förutom att åka för sent hemifrån, åka vilse på väg till kyrkan och dessutom åka ifrån våra familjer som vi skulle visa vägen så vi blev en halvtimma sena till dopet. Men i vilket fall som helt så blev det ett jättefint dop. Viggo tyckte att det var lite halvtråkigt stundtals men blev lycklig när det var dags för själva hårtvätten och började gladeligen undersöka dopfunten. Efter dopet hade vi middag och tårta hemma, väldigt lyckat! Viggo var jätteduktig och glad hela dagen och gick från famn till famn innan han däckade framåt kvällen, trött av alla intryck.
Viggo fick också en massa fina presenter; böcker, pengar, barntavlor och leksaker.

Viggo utforskar dopfunten

Alla gästernaFinaste kostympojken

Fördomsfull

Jag fick mig en tankeställare igår, shit vad fördomsfull jag är ibland! Vi har ju dop imorgon och skulle träffa prästen innan. Blev lite chockad, men på ett bra sätt ändå. Vår präst är en kvinna på dryga 30 år. Kortsnaggat hår. Massa piercings i öronen. Stålhätte-boots. Och en prilla under läppen. Kändes nästan lite surrealistiskt när hon satt och pratade om psalmer och grejer, haha!

Viggo på jobbet

Jobbade som sagt i förmiddags och även om Viggo tyckte att det var sjukt tråkigt att sitta och lyssna på en massa babbel så underhöll han sig själv ganska bra och fångade mycket uppmärksamhet från de som gick förbi sammanträdesrummet. Som jag brukar säga när jag varit på jobbet- jag längtar till att jag får komma igång igen!

Viggo jobbar lite...

Första namnbrickan- det är stort! Han var tvungen att skriva in sig som alla andra trots sin ringa ålder.

Mot bättre tider?

Viggo var en riktig liten gnällspik igår kväll. Han som brukar gilla Dennis darrade på underläppen så fort han såg honom och klängde sig fast på mig som ett plåster. Jag hoppas på att han kommer att vara lite mindre mammig i helgen då det är dop och Viggo-törstande människor står i kö för att pussa på honom. Jag var nästan lite nervös igår när jag skulle gå och lägga mig, såg en sömnlös natt framför mig. Men det blev faktiskt en riktigt skaplig natt och Viggo sover till och med fortfarande. Tänk om det redan blir bättre?
Snart ska jag och Viggo iväg på jobbmöte. Jag tar med mig en säck med leksaker och hoppas att det kommer att hålla hon glad trots att han inte får all min uppmärksamhet.

Drömmer mig bort...

Jag vet inte om det är mardrömsnatten som var som gör att jag nu sitter och drömmer mig bort till en barnfri helg... Jag vet ju av erfarenhet att bara en timme iväg från Viggo får mig att sakna honom olidligt men samtidigt så längtar jag efter att göra något bara jag och Peter. Nu har jag siktet inställt på att åka en helg till Köpenhamn i slutet av maj och då lämna Viggo hos mina föräldrar på vägen. Älskar verkligen Köpenhamn som stad (speciellt på försommaren!) och dessutom så spelar Tiesto där sista majhelgen. Det hade verkligen varit lyx.

Jag är en fånge!

Sedan ett par dagar tillbaka så är Viggo jättemammig. I början var det lite kul, han har aldrig gett mig den uppmärksamheten förut, jag har upplevt det som om han varit mer pappig. Nu däremot skulle jag under skratt hugga av båda min armar och ett ben för att få tillbaka min "gamla" son. Anledningen är att jag sitter fast vid honom. Jag får inte gå ut från rummet utan att han ropar på mig och ofta sitter han och håller fast i mitt byxben. Detta kan jag ta, absolut, men värre blir det nattetid. I natt var han vaken över 2 timmar och bara skrek. Det var som att han inte vågade blunda helt utan hade en liten springa öppen hela tiden för att kontrollera att jag var där. Smög jag tillbaka till sängen under ett obevakat tillfälle hittade jag honom sedan stå och titta ut genom spjälorna på sängen och skrika panikslaget. Alltså fick jag sitta på en kudde bredvid hans säng halva natten.
Så här ett par timmar senare är Viggo lika pigg som vanligt, ingen sovmorgon som kompensation här inte.
Jag hoppas att det handlar om separationsfasen som brukar infinna sig runt 8 månader och att det snart går över.

Viggo fredsmäklaren

Jag råkade (ja, faktiskt helt oskyldigt) sno en tvättid idag. Jag glömde helt enkelt av vad klockan var. Vi har tvättmaskin i lägenheten men jag gillar att ibland få tvättbergen gjorda utan att behöva ha strumpor hängande över varenda möbel. Insåg mitt misstag när jag nöjt slog mig ner hemma i soffan. Jag vet ju hur arg jag själv blir när någon missköter tvätteriet och även om det lockade att gömma sig uppe i lägenheten så beslöt jag mig för ta tjuren vid hornen och möta offret. Det visade sig vara en barsk tant som tänkte tvätta och även om jag ångerfullt bad om ursäkt för mitt misstag så verkade inte det hjälpa. Inget "det är ok" eller "sånt händer" undslapp henne, hon suckade bara. Inte förrän Viggo såg sin lidande mor vill säga. Han smajlade upp som en solstråle och jollrade så där superpluttigt mot tanten så hon kunde inte låta bli att bli lite gladare. Tack vare Viggo fredsmäklare fick jag till och med ett "trevlig kväll" när jag gick!

En duktig dag

Har idag haft en sån dag då jag har uträttat en massa saker. Morgonen började på BVC där vi fick träffa tandhygienisten som berättade förbluffande fakta såsom att barn inte ska småäta eller dricka saft för jämnan. Hon tittade även på Viggos små gaddar som fick godkänt. Under dagen hann vi även med att handla grejer till doptårtan jag ska baka, byta lite kläder, åka med Louise och storhandla (också en massa saker inför dopet) och tvätta. Däremellan hanns en snabbfika med mammorna med. Nu sitter jag och väntar på att Peter ska avsluta sitt telefonmöte och komma och äta middag med mig framför grannfejden från igår. Får se om jag håller mig vaken.

Att passa tider med småttingar

Jag kom på i morse att jag och Calle ju bestämt träff idag. Om det inte var det där med planering då... Tanken var att vi skulle träffas efter lunch, runt 13. Det var bara det att Viggo lyckades somna precis innan lunchtid och vaknade först vid 13.30. När han sedan hade ätit ringde jag Calle som då meddelade att hans dotter precis somnat. När hon vaknade på eftermiddagen så var det matdags för Viggo igen och nu är klockan över 16... Vi bestämde oss för att satsa på onsdag istället.

Småbarnsförälder med guldkant

Igår kväll kom Jenny och Kristofer hit för lördagshäng med film, lika trevligt som vanligt! Eftersom "Ensam mamma" nu är slut måste vi ju hitta andra former för vårt sociala umgänge ;)

Jenny knäppte kort på mig och Viggo när vi håller på att göra god natt för honom som jag tyckte riktigt fångade mammaglammigheten...

Lycka!

Det var helt klart värt timmar av väntan och några armbågar i sidan. Nu sitter jag lycklig hemma med två par skor och en väska- allt som jag ville ha fanns kvar när det var min tur! Det var jättebra arrangerat av H&M, vi som stod långt framme i kön fick armband med ett klockslag då vi skulle få komma in i området, 20 åt gången i 10 minuter. På så sätt var allt i ordning och man slapp slåss med en massa människor i en enda röra.
Köpte även en väska åt Peter, vi får se om han behåller den, jag tyckte i alla fall att den var skitsnygg.

Jag sa det till Viggo igår med en suck att "Du kommer troligtvis aldrig förstå det här älskling". Som väntat så tittade han helt oförstående på mig. Men vem vet, jag kanske får en skotokig dotter någongång som kan hänga med mig på sånt här.

I väntans tider

Nu har jag och Sara köat till H&M i snart 2 timmar... Från början var det typ 40 pers före (den första stod här 01.30) men nu är det kanske det dubbla. Hatar folk som knör sig före! Än så länge har vi fördrivit tiden med att äta frukost och planera våra köp. Trots långkallingar och dunjacka så fryser jag, men vad gör man inte för skor?

Att skrämma sig själv

Det är sjukt vad lätt det är att skrämma upp sig bara av lite oskyldigt googlande när man har en bebis. Härom veckan satt jag och letade tips mot en snorig bebisnäsa och hamnade i en mammas redogörelse om hur hennes bebis haft lite snuva och helt plötsligt slutade andas. Det visade sig vara svininfluensa.
Viggo vaknade upp idag med lite eksem på kinderna. Jag tog på mig läkarhatten och efter en stunds googlande gav jag Viggo diagnosen atiopiskt eksem som tydligen är vanligt hos barn. En kvart senare hade jag sett mardrömsbilder på barn som såg ut som brandoffer och läste att

"...eksemet är blekrött och ofta med rivmärken. Till följd av att barnet ständigt river på eksemet reagerar huden med att bli tjock och grov ("elefanthud") och hudlinjerna syns tydligt. Barnet kan tidigt bli allergiskt mot olika födoämnen, främst komjölk och ägg. Litet senare kommer allergi mot pollen, pälsdjur och särskilt i sydligaste Sverige även dammkvalster."

Jaha, så Viggo kommer att bli ett allergiskt barn med elefanthud? Det var inte riktigt det jag planerade för hans framtid. Nej, jag ska nog tagga ner lite, avvakta och låta någon mer kunnig kika på det...

Men vad..

... är det som hamnat i diskhon?

Typiskt

Jag brukar ju oja mig lite för att Viggo inte vill sova på nätterna och därmed håller sin trötta mor uppe. Suckade därför över mig själv i natt när jag vaknar kl 04.00 och undrar varför inte Viggo vaknat. Jag ligger där i sängen och vrider och vänder på mig och börjar bygga upp skräcktankar han kanske har slutat andas eller varför har han inte vaknat?. Alltså får jag smyga upp och titta efter- han ligger lungt och sover. Jag försöker göra detsamma men efter en kvart hör jag honom rossla till lite- slutade han andas nu eller vad händer? tänker jag och går upp ytterligare en gång. Efter detta är jag så vaken man kan bli och fortsätter att vara just det tills Viggo vaknar en timme senare.

Jag är alltså trött idag och kan inte skylla det på min föredömlige son.

Fredag!

Meningen var att jag skulle gå på AW idag med lite folk från jobbet men nu när Sandra lyckats bli sjuk så blev det framflyttat. Trodde att jag hade en ensamdag att ta mig igenom idag men nu ringde Louise och bad om shoppinghjälp och då är man ju inte sen att ställa upp! Härligt!

En social dag

Idag har jag fått utlopp för mitt törstande sociala behov efter flera dagar av utegångsförbud. För även om Viggo babblar så öronen slokar så blir det mycket envägskommunikation och ganska enformigt; "ba-ba" och "ga-ga" med ett och annat "ma-ma" och pruttljud däremellan. Men idag träffades alltså mammorna hos Louise och fikade med våra snörvelbarn efter att jag och Linda gått en liten promenad. Skönt att äntligen kunna leva lite mer normalt!

Nu sitter jag och kollar lite psalmer inför dopet (jag låtsas inte om ångesten i Peters ögon när jag spelar "Du vet väl om att du är värdefull" på datorn). Två till tre psalmer ska man tydligen välja och eftersom vi inte är så många i kyrkan så måste de vara hyfsat lätta så att folk kan klämma i lite. Mina föräldrar är iofs körmedlemmar så de brukar kunna ta i så det räcker för en hel kyrka (och som tur är tycker jag inte att det är så sjukt pinsamt som jag tyckte när jag var liten...). Tips någon?

En liten gråtstund

Jag satt och läste bloggar då jag råkade hamna på denna blogg. Hon skriver om sin lilla sons kamp mot cancern som han vid två års ålder förlorade. Jag har suttit och läst och gråtit, gråtit och läst medan Peter lite tafatt försökt trösta medan han suckat och sagt saker som "men gumman, varför läser du sånt där?". Ja, jag gör det för att det får mig att uppskatta det jag har så mycket extra. Jag vill bara gå in och väcka den lilla personen som ligger och sover i rummet bredvid och pussa på det där där mumsiga stället i den fjuniga nacken och berätta för honom hur mycket jag älskar honom. Nej, usch vad orättvist livet kan vara.

Bara lite avundsjuk...

Peters jobb är inte som alla andras. Han fick precis reda på att han ska åka på utbildning till Las Vegas! Men hallå, vad är det för fel med typ... Malmö eller nåt? Jag är lite avundsjuk, även om jag tycker att han absolut förtjänar det!

Förberedelse

Sara har precis varit här med Axel. På grund av sjukdomar på både vuxna och bebisar så har vi inte kunnat ses på hur länge som helst, så det var riktigt kul att träffas och mycket att uppdateras kring. Bland annat har vi förberett oss inför lördagen och släppet av Jimmy Choo-kollektionen för H&M. Jag kan ju av förklarliga skäl inte gå in på hur dikussionen har gått, jag vill ju inte tipsa mina konkurrenter. Men jag kan tänka mig att dikussionerna inte var helt olika de som föregick helikopterrånet. Alla detaljer måste stämma.

Jobb

Jag pratade med chefen igår och jag berättade för henne att jag bestämt mig för att vara hemma några månader längre än jag tänkte från början, så nu börjar jag 1 april och då 3 dagar i veckan till att börja med. Anledningen att jag inte kan börja från årsskiftet som jag tänkt är Peters jobb där det krånglar lite när han är borta. Men nu ska det nog lösa sig till det bästa! Jag har blandade känslor kring beslutet, jag längtar som sjutton till att få jobba igen samtidigt som jag tycker att det är mysigt att få vara så mycket med Viggo. En del av projekten jag har framför mig kan eventuellt skötas på distans medan andra måste tas omhand på plats. Vi får se hur det blir.

Dop

Det har varit en diskussion (milt sagt) här hemma om vi ska döpa Viggisen eller inte. Nu blir det i alla fall ett dop, men ett litet sådant nästnästa helg här i Stockholm. Jag tycker att det är en fin tradition och ett kul tillfälle för oss att träffas allihop. Det var lättare sagt än gjort att bestämma vilka som ska komma. Vi var båda med på att vi skulle hålla det litet men hur vi än vred och vände på det så blev inbjudningslistan alldeles för lång. Så nu håller vi det till närmaste familjen; våra föräldrar och syskon med respektive. Extra kul är det att Peters bror Stefan och hans Jonna kan komma trots att lillkusinen i magen snart tänker kika ut!
Vanligtvis döper man väl sin bebis medan han eller hon är just det-bebis. Vi väntar dock som vanligt in i det sista så vi får väl se om Viggo nöjer sig med att ligga i famnen som ett litet paket eller om vårt lilla energiknippe hellre vill krypa fram till dopfunten...

Hysteri!

Skulle som sagt vaccinera mig idag men det gick sådär... Tydligen hade de bara några få doser kvar och dom började folk köa till 1, 5 timma innan öppning! 1, 5 timma, det är ju verkligen helt sjukt! Min mammakompis Linda hade en tid på vårdcentralen för sin son men hon fick inte komma in för de militanta tanterna i kön. De lade ingen vikt vid att hon hade en sjuk bebis med sig och att hon intygade att hon inte skulle sno någons vaccin. Till slut fick personalen komma och eskortera in henne. Som sagt helt sjukt, det är ju inte digerdöden vi pratar om.
Det verkar för övrigt som om vi får vänta på vår tur till tidigast nästa vecka. Men eftersom jag inte är villig att få ett blåöga eller brutet ben på kuppen så lär det bli betydligt senare.

Rapport från sjukstugan

Vi är fortfarande i karantän, jag och Viggo. Inte poppis alls att vara på allmän plats med ett snorigt litet frö så vi håller oss hemma. Sjukt tråkigt. Jag trodde att Viggo var på bättringsvägen men i natt har det varit riktigt jobbigt för honom så jag vet inte riktigt. Vi skulle verkligen må bra av att komma ut lite så vi kanske tar en promenad i eftermiddag eftersom vädret ser ut att vara ok.
Hoppas att din start på veckan är bättre än min!

Vaccinering eller ej?

Imorgon öppnar vårdcentralen för vaccination av oss som inte tillhör en riskgrupp. Jag hade ställt in mig på att stå först i kön för en spruta men efter att ha hört från i princip alla som vaccinerat sig att man blir allmänt tagen av den; trött och hängig och ont i armen. Det får man väl ta men frågan är om det blir värre om man redan har nåt i kroppen? Jag börjar känna mig lite snuvig och misstänker att det är Viggos baskelusker. Ska jag då vänta på sprutan eller spelar inte det någon roll? Någon som vet? Jag får sova på saken.

Fars dag

Idag firar vi fars dag här hemma. Det vankas tårta och pappa Peter har fått presenter av Viggo i form av en massa snorpussar och en prenumeration på Illustrerad vetenskap. Dessutom har sonen på sig sin "Daddy forever"-tröja dagen i all ära.

Det är tråkigt att jag inte kan fira min egen pappa in person men jag ska göra så gott jag kan på telefon!

En dunderförkyld lillstrumpa

Och lite tårta!

Lite uppmuntran

Lillasyster har uppsatsskrivarhelg, sista helgen innan c-uppsatsen ska vara klar. Alla som skrivit uppsats vet att det är synonymt med helvetet. Jag skickade henne lite uppmuntran i form av ett chokladogram eftersom jag inte kan vara där och ge henne en kram. Det var tydligen mycket uppskattat!
Om du vill göra någon glad, gå in här och beställ.

Det värsta

Viggo har fått en förkylning igen och han har precis vaknat för 10e gången ikväll eftersom han inte kan andas genom näsan. Som jag har berättat tidigare så är inte Viggo särskilt förtjust i nässnytarverktyget. Vi har precis avslutat en kamp utan dess like med denna och Viggo var verkligen helt panikslagen. Min puls är fortfarande skyhög efter detta, det gör så väldigt ont i mammahjärtat att se honom vara så otroligt ledsen. Jag hoppas att han får sova lite i natt och att han mår bättre imorgon.

Laddar

Den 14:e november släpps Jimmy Choos kollektion för H&M. I vanliga fall hade jag gått dit i lugn och ro ett par dagar senare och kikat lite, men inte nu. Har tittat på hela kollektionen och den är verkligen helt fantastisk, speciellt skorna men även väskorna! Har förberett mig på att köa några timmar innan öppning. Tydligen funkar det så att det 160 första i kön får ett slags armband med en exakt tid då man får shoppa, resten får snällt vänta. Med andra ord så måste jag komma långt fram i kön!

Drömmar

Vad jag förstår så kommer man ihåg sina drömmar om man vaknar mitt i dem. Kanske är det tack vare Viggo som jag drömmer som aldrig förr eftersom jag vaknar ofta? Och det är knepiga grejer jag drömmer. I natt var jag inlåst i en kyrka där jag blir attackerad av vargar som äter på mig. För att slippa dö på det viset ber jag en annan inlåst att döda mig med ett svärd i huvudet. Peter kommer sedan och räddar mig, vi tar en tur på stan där han ber mig skärpa till mig när jag klagar över svärdet som jag har mitt i huvudet.
Herregud, var får man allt ifrån.

Knasboll

Sitter och skriver inköpslista. Då och då sticker det upp ett litet nyfiket ansikte ovanför bordet efter en massa ansträngningsflås. Min lilla knasboll.

Sova middag

Inatt har Viggo varit lite knasig och vid 4 tyckte han att det var morgon. När jag kom in till honom satt han upp i sängen och gnällde och det var minst sagt svårt att få honom att somna om. Med andra ord har både jag och lillstrumpan varit lite trötta idag. Vi tog därför båda två en ordentlig förmiddagssovare och vaknade precis. Det är faktiskt underskattat att sova på dagen, speciellt när det regnar och snöar om vartannat utanför fönstret.

Halloween?

Man skulle kunna tro att det är Halloween forfarande för som Louise sa så ser Viggo ut att vara tagen direkt ur "Sjunde inseglet" i sin nya mössa. "Vem är du?" "Jag är döden"...

Nejmen usch vad hemskt... men lite kul också!

Svininfluensan

Jag har trots min bacillskräck och lätta hypokondri inte varit speciellt orolig för svininfluensan och levt precis som jag brukar, men nu börjar jag faktiskt tänka mig för lite efter att ha hört att det dragit igång på allvar. Skulle egentligen ha träffat Sara en sväng men det är för kallt att promenera och jag tänker undvika tunnelbanan helt nu tills vi är vaccinerade. Tråkigt men sant.

Fast vid Emmerdale

Idag har jag och Viggo varit på bibliotekets sångstund. Vi har sjungit om allt ifrån ihåliga träd till spindlar och kakbakning. Viggo verkade tycka att det var riktigt spännande (till skillnad från då vi sjöng på öppna förskolan och han grät) och satt fascinerad och tittade. Han blev rastlös efter en kvart men var duktig och höll ut utan gråt och skrik tills allt var klart. Vi tog en snabb promenad hem i skitvädret och nu väntar jag på att mumset ska vakna för lunch. Är jag hemma vid lunch brukar jag äta framför tv:n. Idag blir det mer tragiskt än vanligt eftersom det analoga nätet släcktes ner igår och vi väntar på det digitala som är beställt (är vi sist i Sverige?). Jag sitter alltså bänkad framför Emmerdale/Hem till gården på 4:an. Även om det var ett år sen sist så hänger man med ändå, händelserik serie det där...

Benke bus

På väg för att möta Calle tidigare idag så träffade jag på en kul gubbe som stoppade mig längs vägen för en liten pratstund. Man blir ju lätt lite misstänksam när sånt händer, speciellt här i Stockholm, men han var varken full eller psykiskt sjuk. Vi pratade om allt möjligt, från värderingar till barnuppfostran. Efter ett par minuter var han tvungen att hasta vidare eftersom han skulle hålla ett senior-gympapass. Vi skakade då hand och han presenterade sig som Benke Bus. I like!

Fullsmetad dag

Idag har det varit späckat schema. Jag och Viggo fick gå upp tidigt för att gå på föräldragruppsträff på BVC. Passade på att väga och mäta och det visade sig att plutt nu väger nästan 9 kg till sina 69 cm, inte konstigt att man börjar bli trött i armen av att kånka på honom. Bebisar och mammor intog sedan ett fik i Solna C (alla caféägares värsta mardröm) för att babbla vidare. Det är konstigt det där, så fort man har en barnvagn blir man ungefär lika behandlad som om man skulle ha ett hakkors i pannan. Folk (speciellt äldre damer) suckar och och muttrar alla möjliga skällsord till och med när man inte är i närheten av dem. Jag vet inte om de är rädda att bli överkörda eller om det är bebisarna som är problemet.

Efter att ha varit hemma en snabbis och ätit lunch gick vi sedan ut för att träffa Calle som just gått på pappaledighet med sin berårande lilla Elsa. Vi gick långpromenad på nästan 3 timmar, superkul att träffa en pappa för en gångs skull!

Ointressant inlägg

Helt ointressant inlägg för de flesta men jag måste bara dela med mig av min sovupplevelse. Första natten på 7 månader som jag fått sova en massa timmar i sträck. Viggo darling somnade igår kl 20 och vaknade inte förrän 6.30, åt en snabbis och somnade om till 9! Mystisk upplevelse faktiskt, jag hann gå in i en sån djupsömn att jag inte visste var jag befann mig när jag vaknade. Och vilken energi jag har haft idag! Har städat, fixat, lekt och mammadejtat i grym takt. Jag tar tacksamt emot fler sådana nätter.

Extraknäck?

I förra veckan fick jag ett tips om ett extrajobb och var därför på en företagspresentation igår. Det var helt klart intressant men jag har funderat lite fram och tillbaks och kommer nog att tacka nej även om jag längtar efter att börja jobba lite. Det är ju i alla fall inte så länge kvar innan jag få börja lite smått igen på mitt vanliga jobb.

Den vilda bebin

Viggo lärde sig som sagt sitta häromdagen och igår nöjde han sig inte med det utan rätt som det var stack det upp ett litet huvud ovanför soffbordet- han ställde sig upp! Han blev helt fascinerad av den helt nya världen och allt som fanns att upptäcka där uppe (typ skålar och annat krafs som man kunde dra ner på golvet), så fascinerad att han släppte allt vad han hade och kastade sig handlöst bakåt och tog emot sig med bakhuvudet. Och det är inte första gången... Vi fick liksom nog då och åkte till bebisaffären och köpte nedanstående "hjälm" som sades kunna ge det lilla huvudet lite längre hållbarhet. Efter att ha provat en stund tvingades vi inse att den kanske skyddar den vanliga bebisen, men inte en Viggo som helt saknar rädsla och respekt för äventyr.

Idag fick vi därför ta en ny vända och byta ut den mot lite rejälare doningar. Han har provat den massor med gånger under dagen och den får med beröm godkänt! Mycket mindre tårar från både lilleplutt och mig.

Sen är jag mycket väl medveten om att vi måste ta av hjälmen om några månader när han har lite mer koll, även om jag nog gärna skulle vilja att han hade den till första klass ;)

Familjekväll del 2

Varför bryta ett vinnande koncept? Vi repeterade därför fredagens schema igår också förutom att vi bytte ut Maria mot Dennis. Alltid lika kul att höra vad som händer i hans liv...
Vi var riktigt laddade för en bråknatt med Viggo, men den uteblev! Han sov i princip hela natten lillstrumpan. Sen att han inte tänker ställa om sig till vintertid utan vaknar en timma tidigare än vanligt är en liten skitsak i sammanhanget.
Ha en underbar söndag!