Är nyss hemkommen efter att ha tittat på när Peter showade loss bakom trummorna i Företagsrocken. Började med att äta middag med resten av fansen medan "Sweet Pete" och gänget laddade, hade jättetrevligt.
Killarna var hur grymma som helst, bäst var ju såklart trummisen... Var nästan överdrivet stolt över min vackra duktiga karl, och stod där med ett fånleende under hela framträdandet. Kände helt plötsligt en samhörighet med fjortisen som svimmade när Johan Palm uppträdde i Idol.
Vi får hoppas att lillkillen har ärvt musikgenen från sin far för själv har jag ingen sådan att föra vidare. Min musikaliska karriär är en mindre lyckad sådan som började i barnkyrkokören, fortsatte efter den obligatoriska blockflöjten med pianolektioner (som jag slutade efter att pga bristande tålamod ha skadat pianot) och avslutades med en kort vända som basist i skolbandet "Familjen Adams"... Efter att ha sett inspelningarna från det sistnämnda kom jag underfund med att det finns annat jag är bättre på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar