Det är sorgligt om man definierar sin egen lycka genom andras olycka. Det behöver inte jag, jag är tillräckligt lycklig som jag är. Men jag måste erkänna att jag faktiskt blir extra tacksam för mitt liv när jag ser på "Lyxfällan"- de har lyckats dra på sig över 80 000 i sms-lån, 700 000 i övriga lån och har en ful svart skinnsoffa som enda tillgång.
Samma sak igår när jag råkade hamna i "500-kiloskliniken" där folk med några hundra kilos övervikt fick vård. Nog för att jag själv har några kilo extra för tillfället men det har ju faktiskt sin förklaring...
Gemensamt för både scenarierna verkar vara en plötslig chock över vad som hände; "Oj, jag kan inte gå längre, magen är i vägen" " Oj, 100 000 i kreditkostnader i månaden och 20 000 i inkomst, det funkar ju inte".
Jag har så svårt att förstå hur man kan låta det gå så långt innan man gör nåt. Vadå huvudet i sanden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar