Still got it ;)

Jag måste erkänna att jag kände mig lite nöjdare än vanligt igår när en kille stötte på mig och säkert spenderade en kvart av sin tid vid mitt bord (utan att vara helt packad). Jag fick nästan lite dåligt samvete när jag sedan lutade mig tillbaka och lade upp magen på bordet. Hans min var oslagbar när han snabbt började titta sig om och fråga vart hans kompisar tog vägen.

Lördag morgon...

...är betydligt roligare när man är gravid och inte fick dricka på fredagkvällen än när det har varit fritt fram i baren. Var iväg och fikade idag innan Nadja skulle åka hem. När jag kom hem hittade jag älskling nerbäddad i soffan där han somnat med en kudde över huvudet som ett skydd mot de få solstrålar som nått in i lägenheten.

Han ska dessutom iväg och kolla Judas Priest idag. Blir nog ingen head banging ;).

Livet är hårt såhär i slutspurten, jag peppar honom varje helg nu för att han verkligen ska passa på att gå ut och ha kul för snart blir det lite lugnare tempo!

Nöjd!

Är supernöjd med gårdagen- en superdag med supertjejerna! Började med att stänga ner datorn vid lunch då mina arbetsuppgifter var helt slut. Efter att ha sagt hejdå till kollegorna mötte jag upp Nadja på stan som var och hälsade på från Göteborg (världens skönaste tjej och den enda jag känner som packar tre skinnjackor för att vara borta i två dagar). På kvällen åkte vi till Let's dance-inspelningen. Som vanligt var det kul att se att det gick så bra för Annika och hennes jättekavaljer, han är verkligen stooor! Det blev ingen utgång för deras del pga hårdträning men jag, Jenny och Nadja åkte vidare och hamnade efter mycket velande på Anglais där vi blev kvar ett tag med en massa drinkar (alkoholfria för min del). Jag mådde verkligen hur bra som helst- inga krämpor alls (trots klackar...). Inte förrän vid 2-tiden började jag känna av magen och när vi mötte upp killarna på Sture åkte jag och Peter hem.

Somnade med ett leende på läpparna- nu är jag beredd, nu kan han komma.

16 timmar

Om typ 16 timmar avslutas 2009 års sista arbetsdag, det känns helt sjukt! Kanske att jag går in och jobbar litegrann men isåfall blir det troligtvis inte förrän i höst.
Har en känsla av att jag kommer nå någon slags ångestkulmen måndag eftermiddag när jag hunnit njuta av en sovmorgon och zappat igenom alla tv-repriser. Då kommer jag ha svårt att hålla mig ifrån att kolla mailen eller ringa vikarien för uppdatering.

Ska i alla fall fira in min ledighet med att träffa Nadja på stan och tillbringa kvällen med henne och Jenny. Det enda mörka molnet på himlen är min klädångest inför kvällen eftersom det enda som passar är en presenning. Kan heller inte få på mig några snygga skor, de enda som funkar (om jag ska kunna gå i dem) är ett par som känns sådär. Peter kom med ett alldeles för förnuftigt förslag, ett sånt som mamma skulle kunna komma med; "Ta med dig snyggskorna i en väska, ta ett par gympadjor på vägen dit och byt när du kommer fram". Funkar inte.

I goda händer

Var ju hos barnmorskan igen i onsdags för att följa upp att allt var som det skulle. Blodtrycket hade sjunkit något som tur var och bebisen verkar må jättebra. Måste hålla koll på mig själv tillsvidare så att det inte förvärras, och ska på ny koll på måndag igen.
Som tur är är jag ju i goda händer på jobbet. En sjuksköterskekollega fick upp mig på britsen idag och kollade så att allt stod rätt till och det verkar det göra, men fick stränga order om att verkligen ta det lugnt framöver...
Med risk för återupprepning så är jag sjukt trött på det här nu. Blev nästan besviken på att de på onsdagens kontroll inte konstaterade att läget var allvarligt och att ett akutsnitt på plats var enda lösningen. Nu får jag bara vänta istället.

Let's dance

Nu är det klart att det blir Let's dance på fredag för att heja på Annika (och Magnus såklart). Måste hålla mig oförlöst tills dess!

Har du sett...

... en elefant på klackar någon gång? Befann du dig i gamla stan för ett par timmar sedan hade du svarat ja på den frågan. Har haft planeringsdag med jobbet idag och efteråt skulle aktivera oss lite och gå ut och käka. De enda platta skorna som jag äger har gått sönder och läcker in vatten så jag var tvungen att köra på klackar idag. Det har gått sådär, speciellt efter 20 minuters promenad så nu vet jag inte om jag kommer kunna röra mig imorgon, det ska bli spännande att se!
Har för övrigt haft en massa förvärkar idag, så nu känns det att man lever. Ska tydligen vara ett bra tecken i alla fall enligt barnmorskan.

Smärt"lindring"

Fick lämna förlossningsplan hos barnmorskan. Den innehåller bla vilken typ av smärtlindring man kan tänka sig. Jag har uppgett att jag är öppen för i princip allt utom dödshjälp; ryggmärgsbedövning, lustgas, varma bad... you name it. Däremot tänker jag inte utsätta mig för ett tortyrredskap som kallas för "sterila kvaddlar". Såhär beskrivs det:

"Sterila kvaddlar innebär att man sprutar in sterilt vatten i huden på magen eller ryggen där smärtan är som värst. Injektionen ger en kraftig smärta. Då aktiveras kroppens egen smärtlindring. Smärtorna tar udden av varandra"

Att få så ont så att man inte uppfattar smärtan man hade från början? Då kan jag lika gärna ta ett knytnävslag eller avhugget finger...

Bebiskoll

Har varit på bebiskoll. Är van vid att allt ser helt ok ut, men idag hade mitt i vanliga fall jättelåga blodtryck stigit ganska mycket och barnmorskan kunde inte hitta någon orsak till det. Ska få komma tillbaka på onsdag så då hoppas jag verkligen att det har gått tillbaka. Har fått order om att ringa direkt till förlossningen om det skulle bli värre innan dess. Högt blodtryck kan vara symptom på havandeskapsförgiftning och då kanske det blir bebis snarare än vi kanske räknat med, men den risken är förhoppningsvis liten!

Vi hade ju beställt specialtyg från Paul Frank till barnvagnen. Fick besked om att leveransen är försenad och inte kommer förrän i april. Igår fick vi därför inhandla ett annat tyg att ha så länge, blev faktiskt jättefint och det kan ändå vara bra att ha ett till att byta med. Vissa kanske tycker att det är en opraktisk färg. Jag kan meddela er skeptiker att vårt barn kommer att vara ett mycket renligt barn som aldrig smutsar ner...

Packat

Nu står BB-väskan packad i hallen, så nu är jag redo när han väl bestämmer sig för att komma. Jag har förutom bebisgrejer fyllt den med en massa nyshoppade myskläder till mig. Det som saknas är musik, men jag är osäker på hur jag ska göra med det. Tar man sin älsklingsmusik så finns ju risken att man aldrig kan lyssna på det sen igen.

Duktig tjej!

Kollade på när "Made in Sweden" gick på TV vars syfte var att göra en kille och en tjej till världskändisar. Killen verkade helkonstig och fruktansvärt störande men tjejen har jag kommit på att jag gillar.

Smaken är som baken...

Husletandet pågår fortfarande och igår hittade vi ett hus som vi funderar på att kolla in. Det har perfekt läge mitt i Danderyd och vi är av åsikten att man måste kunna få det till ett hyfsat pris. Varför? Jo, i och för sig är smaken som baken men herregud vad ägarna till detta hus har brett på med extra allt (tom kranen i badrummet har formen av en delfin)! Krävs uppenbarligen lite jobb för att man ska trivas vilket har avspeglats på de obefintliga buden... Å andra sidan har huset stora möjligheter att bli riktigt fint.

Bilderna är från Mäklarhuset.

Trött

Jag börjar bli trött på det här, han kan komma ut nu. Han har inte förstått att det inte längre finns plats för gympa-pass och struntar fullständigt i att hans mammas organ är i vägen för de små fötterna (som iofs känns som strl 43).
Känner mig inte längre som en blivande mamma som bär på en bebis utan som ett värddjur som radiostyrs helt inifrån magen varesig det gäller nattliga toabesök, matintag eller förflyttning...
Men gud vad jag längtar efter att få träffa denna nya lilla människan och se vad det är för en busunge!

Kniiip

Nu måste jag knipa. Pratade med Nadja precis och hon kommer upp nästa helg. Det hade varit den perfekta avslutningen på mitt barnlösa liv! Tänker med andra ord inte ligga på BB då.

De är mina!

Efter 1, 5 timmar i kö på nätet fick jag köpt Madonna-biljetterna så nu blir det riktig tjejhelg i sommar med Marie, Maria och Johanna!
Stort plus är att det inte är någon mindre än Paul Oakenfold som är förband!

Madonna

Tack vare en gullig läsare så har jag fått reda på att det kommer en andra chans för mig att få Madonna-biljetter! Imorgon kommer jag att sitta klistrad vid telefon och nätet för att boka åt mig och flickorna. Sjukt dyra biljetter tycker jag, men det får det vara värt. Önska mig god jaktlycka!

Skönt!

Jag längtar som sagt efter att få träna! Eftersom jag inte längre kan röra mig på land utan att se ut som en anka åkte jag därför till simhallen idag för att prova hur det funkar i vattnet. Och det gick hur bra som helst, kändes precis som vanligt så jag kunde simma 1000 m utan att det kändes märkbart jobbigt. Blir garanterat fler besök de kvarvarande 3 veckorna!

Slapphelg

Har haft en riktig slapphelg. I lördags hade vi egentligen inget på schemat förutom att Jenny kom över och slökollade på melodifestivalen med oss.
På söndagen var vi och tittade på ett hus i Sundbyberg. Det såg snyggt ut på bild men på nära håll var allt fuskgjort. Mäklaren förklarade att det var en snickare som bott där innan. Jag skrattade. Mäklaren blev stött. Vi lämnade visningen.
Istället åkte vi runt och tittade i några områden i Sollentuna där man eventuellt skulle kunna tänka sig att bo, men det är jättesvårt. Jag vill att allt ska kännas helt perfekt, Peter tycker att jag är kräsen och att mitt drömboende inte finns, i vilket fall inte inom vår budget.
Trötta, frusna och huslösa tillbringade vi kvällen nerbäddade i soffan med en kopp te och film.

Kärlek

Jovisst, idag är det alla hjärtans dag! Vi brukar väl inte fira sådär värst mycket, men det är mysigt ändå. Jag är uppfostrad till att "ta alla tillfällen i akt att fira, alla anledningar är bra nog".

Så en pimpad frukosttallrik får mitt hjärta ändå dagen i all ära, är man världens bästa så är det det minsta man förtjänar.

Ha en mysig och kärleksfull dag alla därute!

Rocker

Är nyss hemkommen efter att ha tittat på när Peter showade loss bakom trummorna i Företagsrocken. Började med att äta middag med resten av fansen medan "Sweet Pete" och gänget laddade, hade jättetrevligt.
Killarna var hur grymma som helst, bäst var ju såklart trummisen... Var nästan överdrivet stolt över min vackra duktiga karl, och stod där med ett fånleende under hela framträdandet. Kände helt plötsligt en samhörighet med fjortisen som svimmade när Johan Palm uppträdde i Idol.
Vi får hoppas att lillkillen har ärvt musikgenen från sin far för själv har jag ingen sådan att föra vidare. Min musikaliska karriär är en mindre lyckad sådan som började i barnkyrkokören, fortsatte efter den obligatoriska blockflöjten med pianolektioner (som jag slutade efter att pga bristande tålamod ha skadat pianot) och avslutades med en kort vända som basist i skolbandet "Familjen Adams"... Efter att ha sett inspelningarna från det sistnämnda kom jag underfund med att det finns annat jag är bättre på.

Det bara blev?

Det är sorgligt om man definierar sin egen lycka genom andras olycka. Det behöver inte jag, jag är tillräckligt lycklig som jag är. Men jag måste erkänna att jag faktiskt blir extra tacksam för mitt liv när jag ser på "Lyxfällan"- de har lyckats dra på sig över 80 000 i sms-lån, 700 000 i övriga lån och har en ful svart skinnsoffa som enda tillgång.
Samma sak igår när jag råkade hamna i "500-kiloskliniken" där folk med några hundra kilos övervikt fick vård. Nog för att jag själv har några kilo extra för tillfället men det har ju faktiskt sin förklaring...
Gemensamt för både scenarierna verkar vara en plötslig chock över vad som hände; "Oj, jag kan inte gå längre, magen är i vägen" " Oj, 100 000 i kreditkostnader i månaden och 20 000 i inkomst, det funkar ju inte".
Jag har så svårt att förstå hur man kan låta det gå så långt innan man gör nåt. Vadå huvudet i sanden?

Vad gör jag?

Vad är det som händer? Jag, grisigheten själv- som i princip kan leva med sopor upp till knäna utan problem och som tycker att begreppet "städa" innebär att trycka in så mycket som möjligt i en garderob och stänga dörren- har drabbats av städlängtan! Jag kommer på mig själv med att på ett ohälsosamt motiverat sätt sitta och planera hur jag vill organisera i klädkammaren!
Är det detta som kallas att "boa"? Ja, jag hoppas verkligen att det är ett graviditetssymptom som går över, för det har varit väldigt bekvämt att glatt kunna se förbi dammet i hörnen...

Groupie

Sitter ensam hemma, mannen i huset är iväg och spelar trummor med jobbarkompisarna. För andra året i rad ska han och några kollegor vara med i "Företagsrocken" och tävla mot andra företagsband. Förra året började de träna flera månader innan medan de denna gång skalat ner antalet träningstillfällen till två-tre stycken. Blir intressant att höra på fredag, men oavsett hur det låter kommer jag att vara en trogen groupie (förra gången var jag bara en i mängden groupies bestående av allt från transor till tindrande småtjejer)!

Kakmonster

Blev sugen på en mazarin. Bristen på något sött hemma som kunde stilla suget, i kombination med alldeles för mycket tid att sitta och fundera på den där mazarinen, ledde till en ohållbar situation. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att baka och beslöt mig för att baka en egen. Alla recept på nätet visade sig innehålla 400 g smör och eftersom jag försöker begränsa min viktuppgång till högst 15 kg kunde inte detta komma på fråga. Istället lät jag mitt uppenbarligen alltför goda självförtroende styra och skapade istället mitt eget mazarinrecept!

Resultatet blev en smulig kaka med formen av en skidbacke. När jag skulle försöka skyla mitt misslyckande med lite glasyr gick den inte att bre på eftersom kakan smulades sönder.

Det får bli ett äpple istället.

Mäklarfasoner

Vi var ju som sagt och tittade på ett hus i helgen och jag vet inte vad jag ska tro riktigt. Mäklaren ringde idag och undrade hur våra tankar gick. Antingen så är han världens sämsta mäklare eller så är huset ett riktigt nerköp som han på ett snyggt sätt vill avstyra oss från att köpa.
Han inleder samtalet med att säga:

" Ja, jag vet ju att ni var ganska skeptiska på visningen. Med rätta! För mycket är slarvigt gjort. Jag är förvånad själv över att det har gått igenom besiktningen".
När jag sa till honom att vi var intresserade om skavankerna fixades till så sa han:
"Visst sa jag att Bromma-planen flyger nära husen? Alltså jättenära? Och ni var ju där på helgen, det är faktiskt värre på veckodagarna".

Jaja, vi får se hur vi gör. I vilket fall kommer det en kille och värderar vår lägenhet på torsdag så får vi se vad han säger.

Här är huset i alla fall:

Minus

Mindre bra dag idag. Vore jag mogen och förnuftig så skulle jag ha sagt "idag har varit en lärorik dag för mig". Men jag är oförnuftig och har jättesvårt för att acceptera att jag kan göra fel. Gör någon annan fel så funderar jag inte så mycket på det, det kan hända den bäste. Men jag är däremot otroligt självkritisk (föräldrarna brukar reta mig för att jag i flera år ältade att jag stavade fel till "chaufför" på veckans ord-provet när jag gick i trean).
Dagens misstag var egentligen ingen biggie och ingen annan bryr sig men jag stör ihjäl mig ändå!
Ska försöka släppa detta med ett purfärskt Desperate housewives-avsnitt.

För nyfikenhetens skull går jag in och kikar ibland på platsbanken för att se om det finns nån ledig tjänst i Östersund. Oftast finns det inget alls inom HR-området men nu fanns det faktiskt en tjänst. Nu är tjänsten inte det jag vill jobba med i vilket fall, men jag tyckte det var kul när jag läste den och såg hur de presenterade arbetsgivaren.

"Ragunda Kommun är belägen i östra Jämtland - den ligger vackert vid Indalsälven.

Det är 10 mil till Östersund och lika nära till Sundsvall."

Lika nära?! Är det det man lockar sökanden med?- "ta en sväng till Östersund och shoppa på lunchen" liksom. Nej, man har en helt annan syn på avstånd uppåt i landet.

Men hur kunde jag?

Hur kunde jag missa släppet av Madonna-biljetterna idag?!

En massa timmar över

Det är precis vad jag har varje dag nu när jag är bannlyst från arbetsplatsen. Hur tar man död på dem? Började med rutinbesök hos barnmorskan. Klunsen växer fortfarande i rekordtakt visade det sig och hjärtat är starkt och fint.
Det var superfint väder ute och var laddad för en promis, men ryggen låste sig efter ett par hundra meter. Istället åkte jag hem, avverkade några gamla repriser på TV och tjuvkollade jobbmailen.
Fortfarande ett par timmar kvar tills jag får sällskap och det kryper i benen på mig.
Så här går det när man ska avgifta en arbetsnarkoman!

Jesus nr 2

Kristin var i stan och hälsade på så jag fick träffat både henne och Maria idag på en fika. Innan fikan drog jag med dem på "medial demonstration". Man samlar en massa folk i en lokal och ett medium förmedlar budskap från andevärlden. Jag tycker att det är lite häftigt och har vid tidigare tillfällen fått riktigt pricksäkra budskap där de verkligen kunnat beskriva den döde. De senaste gångerna (har varit ca 5 gånger) har det dock varit riktigt dåliga medium så jag har lite förlorat tron på det. Idag var det tyvärr ett ganska oproffsigt medium som stod för showen. Bland annat tittade hon sig runt och kläcker "Jag känner att det är någon här som väntar smått under våren" Jorå... det är ju lite svårt att undvika. Mediet menade att min mormor eller farmor var där för att välsigna barnet och lät hälsa att knodden är ett mycket speciellt barn med en speciell uppgift i världen.
Det känns ju trevligt att veta att det är ett nytt Jesus-barn jag väntar.

Hus-spaning

Idag var vi och tittade på ett jättefint hus utanför Bromma. Alldeles nybyggt även om det är en del vi skulle vilja ändra på, tex köket. Som vanligt är det snabba beslut som krävs eftersom säljaren redan har en köpare som är beredda att skriva papper i början på veckan. Usch vad svårt det är att veta vad som är rätt och inte!

Vecka 36

Såhär stor är jag nu när det är 30 dagar kvar.

Målbild

Jag har fått lära mig att man inför förlossningen ska ha en målbild för att inte ge upp på vägen (som om man skulle ha nåt val...). I vilket fall är väl tanken att man ska ha en bild av bebisen framför sig. Jag funderar på om man kan kombinera detta med en något mer ytlig motivationsbild. Tex i form av ett par riktigt snygga skor! Jag har också hört talas om blivande fäder som trollat fram små överraskningspresenter när kvinnan har det som värst...
Underbara pjäser från Topshop.

Uppvaknande

Har haft svårt att förstå vad som komma skall om några veckor och hur det kommer att kännas. Har aldrig haft direkt ont så jag har svårt att bli nervös inför det. Nu har jag däremot senaste veckan börjat få sk förvärkar och genom att multiplicera den känslan med 10 000 börjar jag så smått inse att det kommer bli en ganska obekväm upplevelse.
Ändå längtar jag, 31 dagar kvar!

Tanklöst

Var på min favvo-sushi igår som vanligt. De har superfräsch mat vilket jag är extremt noga med. Eller det var vad jag trodde... När jag skriver under kontoslipen får jag en reklampenna från Anticimex i handen.

Pungpina

Vi var och tittade på huset igen i torsdags. Jag tycker fortfarande att det är jättefint men Peter börjar bli osäker pga det blivande läget. Huset kommer tydligen att ligga brevid någon slags mur som säkerligen kommer att skymma solen en del.
Istället började Peter gräva ner sig i Hemnet och hitta alternativ. Vid Bromma byggs jättefina hus till förvånansvärt rimligt pris. Orsaken kan vara att området heter Pungpinan! Oavsett om vi hittar drömhuset där vägrar Peter ha den adressen. Jag tycker det är rätt klatchigt... Puuuuuungpinan.

O-mys

Fredagkvällar är till för att ta det lugnt, äta gott och mysa med film. I alla fall brukar det vara så hos oss och det trivs jag med. Gårdagkvällen fyllde inte mys-kvoten.
För det första var jag superirriterad efter att ha gått på stan och upplevt att alla hade ett hemligt mission att vara i vägen för mig eller putta på mig (även om jag nu i lugnt tillstånd förstår att det är svårt att undvika mig). Peter var superförkyld och irriterad även han vilket gjorde att vi började tjafsa om småsaker.
I brist på fantasi till middagsmeny blev det blodpudding.
Efter intagen middag tävlade vi i vem som hade det värst, jag kunde inte hitta något bekvämt sätt att ligga i soffan eftersom jag är i vägen för mig själv. Peter var febrig och hade en öppen näs-kran.
Det slutade med att jag gick och lade mig kl 22.
Nya tag idag!

Idag har jag haft min första sluta tidigt-dag. Kändes jättekonstigt men skönt att bara lämna allt redan kl 14!
Skulle egentligen ha haft lugn tv-kväll med Jenny och Kristoffer men Peter kom på i sista stund att han ju skulle till Gotland på jobb idag och kommer hem först imorgon.
Sara kom hit och käkade middag istället.

Imorgon ska vi titta på huset igen. Usch vad svårt men snart måste vi bestämma oss!

Åh...

Var på stan en sväng efter jobbet och kikade. Handlade smågrejer till knodden men framför allt suktade jag efter ett par sjukt snygga pumps från Zara. Vill ha! Är osäker bara på vilken storlek jag kommer att ha när fötterna nått normaltillstånd igen så jag avvaktar inköp och hoppas att de finns kvar sen!

Förhandling

Min chef har sagt till mig att jag måste trappa ner jobbet nu och låta vikarien sköta allt. Eftersom det är svårt när jag är på plats hela tiden så får jag fr o m onsdag bara vara på jobbet halvdagar... För mig som är arbetsnarkoman tog beskedet mig hårt och jag förhandlade mig till att få jobba iaf fram till 14.00 på dagarna. Vad ska jag göra med all tid?! Det kommer att krypa i kroppen men det är nog ganska bra att successivt koppla bort jobbet istället för att bryta tvärt.

Profylax-final

Idag har vi varit på det sista profylax-tillfället. Vi skötte oss i princip utmärkt tycker jag själv; andades så som vi lärt oss och med våra bäcken i rätt ställning. Enda gången då det kändes som om kursledaren med ögonen på min mage tänkte "stackars lilla krake..." var när jag och Peter hamnade i ett skrattanfall som verkligen inte gick att stoppa. Peter skulle utföra den sk "tryckvågs-massagen" på mitt huvud men klämde så hårt att det kändes som om hjärnan skulle krypa ur fontanellen. Men nu har han nog koll på den (och de andra 7 massagerna) tror jag!

Nåt annat som är bra är att min låsta rygg är upplåst igen så idag har jag t o m promenerat på lunchen.

Fest

Igår var vi på 30-årsskiva à la surprise för Fredrik. Sara hade ordnat med allt in i minsta detalj så det blev jättelyckat. Siktet var inställt på att gå ut efteråt men jag fick inse att det inte gick. Hade varit intressant att se hur folk hade reagerat dock, tror inte att Stureplan fått se en gravidmage på dansgolvet förut. Peter följde med ut efter festen medan jag och Sara vältrade våra magar i soffan.
Hade försökt piffa till mig innan; fixat färgen på håret, dragit på mig klänning och klackar. Sammanlagt gick (rultade) jag ca 150 m i stilettos men får sota för detta idag då jag inte kom upp ur sängen. Jag fick väcka Peter och be om hjälp med att komma upp, allt hade låst sig i ryggen och den där ischiasnerven. Då känner man sig riktigt sexig. 5 veckor kvar...