Jag börjar bli trött på det här, han kan komma ut nu. Han har inte förstått att det inte längre finns plats för gympa-pass och struntar fullständigt i att hans mammas organ är i vägen för de små fötterna (som iofs känns som strl 43).
Känner mig inte längre som en blivande mamma som bär på en bebis utan som ett värddjur som radiostyrs helt inifrån magen varesig det gäller nattliga toabesök, matintag eller förflyttning...
Men gud vad jag längtar efter att få träffa denna nya lilla människan och se vad det är för en busunge!
3 kommentarer:
Men du är ett sjukt läckert värddjur! ;)
Puss på dig!
Ja, jag längtar också efter att få se det lilla knytet!! Puss
Skicka en kommentar