Vi är i full färd med att lämna bebisbubblan och anpassa oss till livet utanför, verkligheten. Det går hyfsat. Jag har fått sova en del i natt även om hon vill äta ofta. Det går inte att komma ifrån att man verkligen känner sig som en småbarnsmamma när man struntar i att man ligger på ett lakan som är lite gulfläckigt av bebisbajs efter ett nattbyte i mörkret, har en bebis vid tutten och Viggos fot i ryggen för han vill såklart också få plats mitt i natten. Någonstans längst bort ligger kärleken och försöker sova på nattduksbordet typ, har man tur kanske man kan nå varandra med en tå. Men det funkar och det är på nåt mystiskt vis himla mysigt. Min lilla familj som nu känns helt komplett.
Viggo är fortfarande rörande gullig mot sin syster; pussar och klappar och ser till att hon inte har bajs i blöjan. Man kanske kan märka lite svartsjuka vid tex nattning då det trotsas lite extra men det hade vi ju räknat med. Han verkar känna själv att han blivit stor, på BB hörde vi honom stå och prata med ett äldre par; "Jag är Viggo. Jag är stor pojke" presenterade han sig, Ja det är ju helt sant.
Eftersom det är jättefint väder ute ska jag provköra vagnen idag och kanske fundera över vad snärtan ska få för namn för där står vi fortfarande på ruta 1.
På BB. Puss lillasyster
Världens vackraste lilla tjej
1 kommentar:
Så fin bild på lillasyster och storebror. Vackra barn. Det finns en charm i den där första tiden att man bara är och lär känna den lilla. Vad skönt att det verkar gå så bra med Viggo. Sköt om er. Kramar
Skicka en kommentar