En fin fredag

Igår var jag på treårskontroll med Viggo och rutinkontroll av lillan. Min älskade lilla envisa pojke beslöt sig för att inte göra något av det sköterskan befallde honom att göra utan tittade bara skeptiskt på henne och sa konsekvent nej. Det blev inga hopp, inget fotbollssparkande och när hon visade bilder på olika saker och bad honom peka på vad man kan äta tog han bilden på en blå bil. Mina uppmuntrande "Viggo, du hoppar ju hela tiden hemma!" "de kallar ju dig för fotbolls-Viggo på dagis" och "Men Viggo, det vet du ju att man inte äter bilar" hjälpte inte heller. Treårskontrollen handlar tydligen mycket om att kolla av språkutvecklingen och det bjöd han inte direkt på; "Nej" för hela slanten trots idoga försök från sköterskan att inleda ett samtal. Jag fick ge exempel istället på hans snack. Direkt när vi var klara och kom utanför började han babbla som vanligt igen. "Inget ska göras som inte jag har bestämt" är Viggos livsmotto.
När jag kom hem fick jag det första riktigt leendet från min älskade dotter. Det finns ju inget tillfälle som får en att glömma sömnlöshet, bajsblöjor och läckande tuttar som det där. Underbart! Nu väntar jag bara på att Peter och Viggo också ska få se.
Dagen avslutades med Viggo-mys och kvällen med att avnjuta första glaset vin på mycket länge. P hade med sig en flaska Amarone hem och det smakade lika gott som jag minns det.