Vikt

Jämfört med Viggograviditeten så gick jag inte upp riktigt så mycket denna gång (men ändå dryga 20 kg), det har ramlat bort kilon lite snabbare och magen gick även snabbare tillbaka. Tvärtom mot vad jag trodde faktiskt. Trots detta är det ca 8 kg kvar att gå ner och nu verkar de tyvärr inte försvinna av sig själv längre... Köpte ett par jeans i 2 strl större än jag brukar utan att prova och var helt svettig efter att försöka få på dem. Nu sitter de på men de måste knäppas upp om jag ska sitta och magen är skrämmande lik en bulldeg som jäst över kanten.
Jag vill ju inte banta nu när jag ammar men tanken är att sluta upp med onyttigheterna och köra igång med lätt styrka och promenader, är otålig på att få tillbaka min kropp. Har köpt pilatesboll och lite annat till hemmaträning och ett par toning-skor med rundad sula för promenaderna. Himla sköna skor faktiskt som ska ge lite extra träning. Beach 2012- jag är på väg med långsamma steg!

En fin fredag

Igår var jag på treårskontroll med Viggo och rutinkontroll av lillan. Min älskade lilla envisa pojke beslöt sig för att inte göra något av det sköterskan befallde honom att göra utan tittade bara skeptiskt på henne och sa konsekvent nej. Det blev inga hopp, inget fotbollssparkande och när hon visade bilder på olika saker och bad honom peka på vad man kan äta tog han bilden på en blå bil. Mina uppmuntrande "Viggo, du hoppar ju hela tiden hemma!" "de kallar ju dig för fotbolls-Viggo på dagis" och "Men Viggo, det vet du ju att man inte äter bilar" hjälpte inte heller. Treårskontrollen handlar tydligen mycket om att kolla av språkutvecklingen och det bjöd han inte direkt på; "Nej" för hela slanten trots idoga försök från sköterskan att inleda ett samtal. Jag fick ge exempel istället på hans snack. Direkt när vi var klara och kom utanför började han babbla som vanligt igen. "Inget ska göras som inte jag har bestämt" är Viggos livsmotto.
När jag kom hem fick jag det första riktigt leendet från min älskade dotter. Det finns ju inget tillfälle som får en att glömma sömnlöshet, bajsblöjor och läckande tuttar som det där. Underbart! Nu väntar jag bara på att Peter och Viggo också ska få se.
Dagen avslutades med Viggo-mys och kvällen med att avnjuta första glaset vin på mycket länge. P hade med sig en flaska Amarone hem och det smakade lika gott som jag minns det.

Viggo 3 år!

I helgen firades Viggos treårsdag. En dag som Viggo sett fram emot eftersom vi sedan länge bemött hans önskan om nytt lego med att "du får önska dig det när du fyller 3 år". Han hade också förstått att man får tårta på sin födelsedag och beställt en tårta med blåbär. Viggo väcktes av "ja må han leva" (han njöt i fulla drag) och lagom till fikat kom favoriten Maria och slöt upp med oss och mormor och morfar.
Viggo fick en massa lego av mormor och morfar, ett sjörövarskepp av oss och kläder och en dag på Junibacken av Maria.  Lillsyrran grattade genom att hålla låg profil och låta brorsan få all uppmärksamhet, Jag tror att vi uppfyllde hans förväntningar på dagen, han pratar fortfarande om den,
Jag kan inte förstå att han redan är 3 år. Vår stora fina pojke, vi älskar dig!

 Grym present från mamma och pappa!

 Inget kalas utan ballonger...

 Jag hade tänkt baka en marsipantårta i form av en drake men det blev en enklare kalastårta (jag hade också tänkt kalas med 25 gäster men kände att med bebis och allt fick jag sänka ambitionerna men det viktigaste var att Viggo blev nöjd ändå!...)

 Bus med morfar!

Skruttan höll låg profil och som tur var fanns det gott om famnar att få sova i. Här hos sin mormor!

Besök

Peter är iväg och provkör bilar i norrland sedan i onsdags så det passade ju hur bra som helst att mamma kom upp samtidigt. Hon är i Sthlm på kurs igår och idag och passade på att komma en dag tidigare till både barnens och min glädje (herregud vad Viggo kör med henne!). Idag sluter morfar upp, P kommer hem och i helgen firar vi Viggos födelsedag allihop.

Viggo dras fortfarande med sin förkylning. Han verkade frisk igår men i natt fick han en febertopp för att återigen vara pigg idag. Vi lämnade sjukstugan för lite ärenden och lek på lekplatsen och jag måste säga att jag klarade det betydligt bättre än senaste utflykten (och även mycket till Viggos förtjänst som var så duktig). Nöjda barn, nöjd mamma som fått träna simultanförmågan och uträttade ärenden.

Trevlig helg!

 Mammas sockertopp

Mormormys

Förhandlingsläge

Å herregud. Båda barnen sover- SAMTIDIGT (det känns som om det är småbarnsbingo). Jag sitter vid datorn med kräk på bröstet och funderar över om jag hinner en dusch. Eftersom det känns som om risken är liten att båda kommer sova så pass länge så struntar jag i det. Och det lär väl fyllas på med kräk ändå sen så det känns onödigt ;). Jag är hemma och vabbar sedan igår eftersom Viggo är hostig. Det gick helt ok att vara hemma igår själv med båda barnen (första gången) men idag var det dags för eldprovet. I morse kom jag nämligen på att jag hade tid på bvc med lillan och stursk som jag var från föregående dags väl genomförda arbete beslöt jag mig för att ta med båda dit. Vägen dit gick helt ok, Viggo var nöjd eftersom han fick välja kläder och satte sig utan trots i bilen. Lillan var mindre nöjd eftersom jag var tvungen att väcka henne men det gick det också. Besöket gick lika bra det- lillan har ökat i vikt och längd som hon ska och Viggo satt snällt på sin stol och tittade på.

Efter besöket måste vi handla lunch så jag beslutar mig för att amma lillan innan medan Viggo leker i lekrummet och det är väl någonstans där som kaoset utbryter. Efter intagen måltid vänder sig nämligen min älskade dotters mage utochin över hela mig (hur mycket mat får plats i en bebis?!). Viggo kräktes aldrig som bebis så jag har liksom ingen beredskap för det där och därmed inga extrakläder med mig. Den bit papper jag hittar gör inte jobbet med att få bort kräket utan genomsur försöker jag få med barnen till bilen. Det är bara det att Viggo inte känner för det; "inte gå hem" upprepar han som ett mantra medan han bygger ett torn. Eftersom jag har en arg bebis och en skötväska på armen kan jag inte lyfta honom utan får överrösta lillasyster och böna och be om hans medgörlighet. Till slut hör jag mig själv säga "om du kommer så åker vi och köper glass!" (jag förstår i samma sekund att jag ligger risigt till vad gäller förhandlingsmöjligheter framöver). Viggo nappar på förslaget och följer med hyfsat frivilligt. Jag tror i min enfald att Viggo kanske ska glömma av glasserbjudandet men det är det enda han pratar om under vägen till affären. Väl inne i affären tröttnar lillasyster och skriker som om jorden håller på att gå under vilket Viggo självklart kommenterar "Mamma, bebisen är ledsen" "Mamma, bebisen vill ha tutten nu!" varvat med "Mamma, jag vill ha glass!". Jag tror att mitt "mmm" till svar blir mer irriterat än det är tänkt... Viggo lyckas med enkla medel, förutom glass, även få med sig ett gäng kex- har man förhandlingsläge så har man. Ett paket kex känns som en billig peng när han inte verkställer hotet om att klättra ur vagnen.
MEN- jag lyckades få med båda barnen och mig själv hem och få lunch på bordet. Lite träning så sitter det sen. Och de är ju faktiskt de finaste ungarna som finns.

13 dagar

Lill-flisan är inne på sin 13:e dag i livet och jag, Peter och Viggo på vår 13:e dag som tvåbarnsfamilj. Jag tycker vi sköter oss exemplariskt allihop faktiskt! Nätterna går förhållandevis smidigt, hon vaknar för mat 2-3 ggr/natt och somnar lätt om. På dagarna är hon nöjd så länge hon får äta eller sitta i knäet på mig eller P och kika.
I förra veckan var Bvc här på hembesöket och gav henne massor med beröm; vår lilla köttbulle hade gått upp 300 g på mindre än en vecka, hon kan redan hålla nacken själv och ligger hon på mage så kan hon lyfta huvudet och hon söker aktivt kontakt med ögonen och är väldigt "med".

Det går ju inte att komma ifrån att det är mycket bebisfokus hemma men V tar det bra. I helgen har han dock fått egentid med sin pappa medan jag och lillstrumpa var hemma och sov. De åkte och kollade bilar och V var nöjdare än nöjdast.

Vi tränar för övrigt grynet på att ta napp för att kunna avlasta mina bröst och ge P ett verktyg att ta till då hennes värld rasar samman. Det går sådär men kortare stunder funkar det trots skeptiska blickar.

Mina hjärtan

Det var samma sak när Viggo föddes som denna gång-aldrig har jag älskat P så mycket som då. Denna gång toppade han ytterligare. När jag låg där med lillälskling på bröstet så langar han fram ett alldeles för fint halsband som symboliserar våra två små hjärtan. Det kommer jag aldrig ta av mig. Kärlek!

Ur bubblan till verkligheten

Vi är i full färd med att lämna bebisbubblan och anpassa oss till livet utanför, verkligheten. Det går hyfsat. Jag har fått sova en del i natt även om hon vill äta ofta. Det går inte att komma ifrån att man verkligen känner sig som en småbarnsmamma när man struntar i att man ligger på ett lakan som är lite gulfläckigt av bebisbajs efter ett nattbyte i mörkret, har en bebis vid tutten och Viggos fot i ryggen för han vill såklart också få plats mitt i natten. Någonstans längst bort ligger kärleken och försöker sova på nattduksbordet typ, har man tur kanske man kan nå varandra med en tå. Men det funkar och det är på nåt mystiskt vis himla mysigt. Min lilla familj som nu känns helt komplett.

Viggo är fortfarande rörande gullig mot sin syster; pussar och klappar och ser till att hon inte har bajs i blöjan. Man kanske kan märka lite svartsjuka vid tex nattning då det trotsas lite extra men det hade vi ju räknat med. Han verkar känna själv att han blivit stor, på BB hörde vi honom stå och prata med ett äldre par; "Jag är Viggo. Jag är stor pojke" presenterade han sig, Ja det är ju helt sant.

Eftersom det är jättefint väder ute ska jag provköra vagnen idag och kanske fundera över vad snärtan ska få för namn för där står vi fortfarande på ruta 1.

På BB. Puss lillasyster

Världens vackraste lilla tjej

Lycka!

I tisdags 6 mars, 21.42 föddes familjens lillasyster. När vi kom in för igångsättning visade det sig att vi var hälften på väg redan så det fick gå hyfsat av sig själv och 6 timmar senare var hon ute. Total lycka. Det är en stor tjej vi fått, vägde 4190 g till sina 51 cm. Viggo är lika stolt över syrran som vi, "lilla söta bebis", "min pluttbebis" eller "lilla gubben" kallar han henne och klappar och pussar.

Orsaken till dålig uppdatering här är att jag inte hittat ett bra sätt att amma och blogga samtidigt, och amma är det enda jag gör just nu. Amningen går fö betydligt bättre än det gjorde med Viggo även om lillasyster är mer snuttig. Dessutom mår jag både fysiskt och psykiskt mycket bättre denna gång. Återkommer snart med fler bilder på världens vackraste flicka!

Firar

Bebis är kvar i magen och nu är jag helt inställd på tisdagens igångsättning. Mina ungar är tydligen sådär envisa, bara att acceptera. Och idag firar vi på äkta småbarnsföräldermaner- bajs i pottan! Jag ropade av lycka, Peter likaså, Viggo brast ut i ett "Ja!" när han var klar och high fives utdelades frikostigt. Äran och två klistermärken blev belöningen.

Du som har kids som vägrar pottan- prova klistermärken. För oss har det funkat över förväntan och nu frågar han inte ens om klistermärken efter han gått på pottan, det går av sig själv.

Svordomar

Det är svårt att hålla sig för skratt när Viggo ska ta i från tårna för att uttrycka sitt missnöje. Om jag varit riktigt orättvis i hans ögon säger han "dumma bajs-mamma". I morse tog han till ett nytt kraftuttryck då han inte ville åka till dagis; "Inte åka vita bilen!" ropade han följt av ett muttrande "snopp- bilen...".

Tick tack

Jag känner mig lite som skådis i en mörk Roy Andersson-scen. Dagen har helt klart varit bland de längsta någonsin. Igår slutförde jag de sista uppdragen som jag kunde komma på. Idag har jag därför fått ägna mig åt okynnesshopping på Coop. Det blev matlagningsgrädde och vindruvor. Sen har jag suttit i soffan och inväntat värkar. Det känns som om det är lika troligt att det faktiskt ska inträffa som att en blomma ska slå ut när man tittar på den. Nu står jag inte ut längre så nu går jag och hämtar lillälskling för fredagsmys.

Gömställe

Trots att lilleman fortfarande är lite tjurig vid lämning så vill ibland inte gå hem när det är dags. Särskilt inte om hans idol, en av de stora killarna är kvar som han älskar att leka med. Idag sprang han ifrån mig (det är ju inte så svårt) och helt plötsligt är han borta. Då hör jag nåt från ett torkskåp, öppnar och hittar en son.