Igår var Peter i skolan och fixade med sitt examensarbete så jag och Viggo hade en mamma-son dag. Hela dagen var Viggo som ett ljus och vi hade så himla mysigt. Lekte glasscafé ute i snön, gungade, gjorde pärlplattor, byggde lego, bakade kaka och bara myste. Bara jag och min pojke. Jag undrar om han känner på sig att något snart kommer att förändras för han är på något sätt förändrad och mer myssjuk. Jag tänkte igår att detta kanske är sista gången på länge som jag och Viggo kan ha 100 % kvalitetstid utan att bli avbrutna av en bebis. Samtidigt som jag längtar efter att träffa vår nya familjemedlem så känns det vemodigt att lämna det vi har idag mot något okänt men säkerligen helt fantastiskt. Men det är väl som min kloka lillasyster sa; det är väl alltid så vid en stor förändring. När vi skaffade Viggo så lämnade vi ju också det jag och P hade för något helt annat. Den tiden är förknippad med väldigt mycket lycka men det vi fick var många snäpp bättre.
Jag vet att Viggo kommer att bli världens finaste storebror och jag är övertygad om att han kommer må gott av att få ett syskon och lära sig massor av det. Jag hoppas bara att vi lyckas få honom att förstå att vi aldrig kommer att älska honom mindre bara för att han inte längre blir ensam i centrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar