Kluns

Var hos barnmorskan idag för rutinkontroll. Värdena var bra, hjärtat trummade på och huvudet hade fixerat sig. MEN! Jag har med råge sprängt översta kurvan med mitt sf-mått (alltså själva magmåttet). Jag fick hoppa upp på britsen så att bm kunde känna igen och då sa hon att det känns som en stor bebis, minst 4 kg redan trodde hon. Så på torsdag är det dags för nytt tillväxtultraljud för att se om det ff är falskt alarm (som vid förra ul) eller om hon tjockat på sig senaste månaden. Är inte så värst orolig men jag vill kunna ställa in mig mentalt på vad som väntar.

Jag måste förresten ha nån skev kroppsuppfattning för när jag ser andra höggravida så tänker jag ofta "stackars henne, jädrar vilken kula, det ser tungt ut" men i själva verket ligger dom tydligen i lä om man jämför med min last. Peter menar att han heller inte tycker att jag är så gigantisk (eller så säger han bara det av självbevarelsedrift/överlevnadsinstinkt).