Älskar

Jag ska inte sticka under stol med att jag längtar efter de magiska orden "älskar dig mamma". Det har inte hänt ännu, men idag sa han "Jag Älskar mig" med eftertryck och då insåg jag att det faktiskt var ännu finare. Och det är ju faktiskt så att älskar man inte sig själv så blir det svårt att älska andra.

Jaha

Jag trodde för en stund att gårdagen, 28 februari, skulle bli lillasysters födelsedag men icke. Jag tog nämligen en ordentlig promenad för att nästan inte komma hem pga värkar. En timme senare fanns inte en tillstymmelse till smärta och så har det hållt sig. Hinnsvepningen verkar inte ha funkat så bra för mig med andra ord.

Även om jag stundtals har svårt att tro att det verkligen kommer att komma en bebis så förstår jag ju att rent logiskt så borde det bli en förlossning. Och jag känner mig inte längre så uppgiven, jag får ta en dag i taget helt enkelt. Idag vore ju ändå inte så käckt att hon kommer med tanke på skottdagen, sen är det nästan helg och efter det (tisdag) så kommer hon ut varesig hon vill eller inte. Efter hinnsvepningen fick jag ett ultraljud som visade på en mycket välmående tjej på ca 4100 g. "Inte konstigt att hon vill ligga kvar" sa barnmorskan. Jag säger ju det- min livmoder är 5-stjärningt hotell! Synd bara att det kommer att läggas ner för gott inom kort. Kändes i alla fall bra at få se att hon mår bra.

Nu ska jag åka och träffa Sara och snusa på hennes lilla Matilda, det kanske sätter igång det! Om inte annat så blir det mysigt att ses.

Ännu en dag...

... rullar jag fram, hallå där vecka 42! Ska till barnmorskan strax och då ska hon göra en sk hinnsvepning. Inget man gör för nöjes skull om man säger så, men nu är jag riktigt less. Funkar det ska allt komma igång inom 48 timmar, funkar det inte planerar jag att springa ett maraton.
Känns sjukt men gud vad jag längtar efter att ha ont.

Mammabollen

Ingen bebis utanför magen ännu. Jag fattar inte vad det är som är så festligt med min livmoder men nåt är det ju, Viggo trivdes ju också som fisken därinne. Inga värkar alls inatt så det verkar dröja ett tag till.
Viggo tar hand om sin mamma; "Mammabollen måste sova" sa han precis. Ett smeknamn som han använder med mycket kärlek, som han kommit på alldeles själv och som uppenbart har en stark koppling till verkligheten...

Men det var då fasen!

Det hade ju varit fantastiskt om vår prinsessa hade kommit samma dag som blivande kronprinsessan. Men det verkar dessvärre inte så för min mage är kvar och ingen smärta alls på g. Å andra sidan är det ju några timmar kvar på dagen.
Grattis till Vickan och Daniel i alla fall!

Lille ingenjören

Häromdagen var vi på utvecklingssamtal för Viggo. Det var väl egentligen ingen överraskande info vi fick utan mer en bekräftelse på det vi märker hemma. Han är en tänkare som planerar i huvudet innan han ska göra något och blir det inte som han planerat kan han bli tvärtemot länge... Han förstår snabbt hur saker hänger samman (eftersom han tänker mycket före) och han älskar att pyssla med lego och andra lekar där han får konstruera. Roligast att höra var att han tydligen är duktig på det sociala, har rätt för att läsa signaler och förstå det sociala spelet. Det gör att han hanterar konflikter på ett moget sätt även fast han är så liten.

Just det med lego är han en riktig fena på. Han fick en massa i julklapp och vi tänkte att han mest skulle leka med legogubbarna. Vi har därför stått hänförda och tittat på hur hur duktig han är på att faktiskt bygga efter ritning! Det bästa han vet nu är när P kommer hem med ett legopaket, då kan de två sitta i en timme och bygga. Sen plockar Viggo isär och bygger igen och igen. På bilden har Viggo byggt en polisbil själv. Mammas lilla ingenjör.

Hos barnmorskan

Inget barn i sikte. Var hos barnmorskan och till min förvåning började jag gråta när hon frågade hur jag mådde. Verkligen inte likt mig, jag gråter ju knappt inför nära vänner! Och så himla värdelöst är det faktiskt inte, jag fick nästan bre på när hon frågade om orsaken till mina tårar. Hon sa i och för sig att man kan bli väldigt känslosam precis innan förlossningen ska starta pga att hormonerna som ska sätta igång allt skenar. Hoppas på att så är fallet. Igångsättning blir det först 4 mars även om det tydligen inte är så troligt att jag behöver vänta så länge.
Efter besöket åt jag lunch med mina fina kollegor så nu har jag åter ett leende på läpparna! Nu drar jag hem och sover.

Bf+1

I går var vi och hälsade på ett helt underbart nykläckt knyte, lillasysters tilltänkta blivande kompis. Sånt gör ju att man längtar ännu mer efter att få träffa den lilla människa som ligger i min mage. För hon är kvar, trots överskridet due-date. I natt hade jag värkar en timme men hon verkade ändra sig och värkarna försvann.

Nu kör jag all in- fönstren är putsade och inte nog med det så sandpapprar jag så det flyger sågspån över hela huset. Detta sågspån kommer sedan att städas bort varpå jag kommer lägga mig i soffan och invänta värkar.

Tar tillvara på tiden

Det är klart att vi alltid har fokus på Viggo men nu såhär i slutspurten inför att han ska axla den viktiga rollen som storebror så njuter vi extra av varandras sällskap. Som sagt tror jag att han känner på sig att han snart kommer få dela föräldrar, särskilt sin mamma, för han favoriserar mig vilket han inte brukar. På morgnarna när han vaknar väcker han mig genom att stryka mig på armen och kinden, gosa in sig och riktigt mysa.
Idag har vi varit ute och lekt i snön; letat dinosaurier under snön och byggt snögubbe. Nu springer han slut på sin pappa på favoritleklandet medan jag sitter och läser fitness-tidning och drömmer mig bort till en kropp som man kan förflytta 50 m utan flås och utan att behöva ta igen sig 10 minuter efteråt.

1 dag kvar till bf

Å herregud vad gravid jag är. Det räcker med att jag tar ett steg eller reser mig ur soffan för att jag ska få sammandragningar (men de gör inte ont ännu). Häromdagen var Maria, Viggos gudmor, här på middag. Maria är den som ska vara barnvakt till Viggo när vi åker till BB. Det kommer med all säkerhet inte att spillas några tårar för Maria är det absolut bästa Viggo vet. Jag har skrivit 3 A4 med Viggo- instruktioner till Maria. Helt onödigt egentligen (jag sa till henne att hon gärna får kasta allt men hönsmamma som jag är kunde jag inte låta bli...).
Snälla barn, kom ut nu.

Pottbelöning

Vi håller på att potträna Viggo vilket väl är en utmaning för alla föräldrar, också för oss. Viggo kissar i pottan ibland men det har blivit mer och mer sällan. Igår hamnade därför ett "Pott-diplom" på kylskåpet. När man har kissat på pottan får man välja ett klistermärke att sätta upp. Vi förklarade spelreglerna igår och redan i morse vid blöjbytet lät Viggo meddela att han skulle gå på pottan vilket han också gjorde. Sen valde han ett "Buzz Lightyear"- klistermärke att sätta på diplomet. Hoppas att det fortsätter i denna andan!

Vissa skaffar hund...

... vi har skaffat oss ett annat litet husdjur. Han heter Novobot och har som uppgift att hålla huset fritt från damm. Styrs med fjärris och programmeras att städa på bestämd tid. När han är klar går han tillbaka till sitt bo för laddning. Vi fick honom idag men jag älskar honom redan.

"Inte sjunga!"

Igår hade jag och Viggo Whitney-disko för att på något sätt hedra henne efter hennes bortgång. Viggo dansade, likaså hans Buzz Lightyear och Woody tog sig en svängom. Men när "How will I know" byttes ut mot "I will always love you" och jag tog ton försvann Viggos partystämning, han tittade på mig och sa suckandes "Nej, mamma. Inte sjunga.". Nej, det är sant Viggo, det var inte så vackert.

Lite vemodigt

Igår var Peter i skolan och fixade med sitt examensarbete så jag och Viggo hade en mamma-son dag. Hela dagen var Viggo som ett ljus och vi hade så himla mysigt. Lekte glasscafé ute i snön, gungade, gjorde pärlplattor, byggde lego, bakade kaka och bara myste. Bara jag och min pojke. Jag undrar om han känner på sig att något snart kommer att förändras för han är på något sätt förändrad och mer myssjuk. Jag tänkte igår att detta kanske är sista gången på länge som jag och Viggo kan ha 100 % kvalitetstid utan att bli avbrutna av en bebis. Samtidigt som jag längtar efter att träffa vår nya familjemedlem så känns det vemodigt att lämna det vi har idag mot något okänt men säkerligen helt fantastiskt. Men det är väl som min kloka lillasyster sa; det är väl alltid så vid en stor förändring. När vi skaffade Viggo så lämnade vi ju också det jag och P hade för något helt annat. Den tiden är förknippad med väldigt mycket lycka men det vi fick var många snäpp bättre.

Jag vet att Viggo kommer att bli världens finaste storebror och jag är övertygad om att han kommer må gott av att få ett syskon och lära sig massor av det. Jag hoppas bara att vi lyckas få honom att förstå att vi aldrig kommer att älska honom mindre bara för att han inte längre blir ensam i centrum.

Hjälmfoting

Jag går sönder av kärlek till den här lilla hjälmfotingen. Han hade ensamrätt på en av de stora killarna på dagis när jag skulle hämta och de körde stunts i pulkabacken utan pulka. Det voltades och åktes både på rygg och mage, Viggo var superlycklig och väldigt stolt över sin hjälm trots att den uppenbarligen behöver justeras något...

Relaxa

Första fl-veckan har avslutats med storstädning och storhandling. Nu passar jag på att vila lite innan jag ska hämta hem min favoritpojke för fredagsmys. Förutom att agera bostad åt lilltjejen så visade sig magen fungera utmärkt som bord. Min mage- som en schweizisk armekniv. Vem vet vad den kommer att användas till härnäst.

10 dagar kvar

Och jag hoppas att hon har hyfsen att komma mer i tid än sin storebror. Var hos bm på tillväxtultraljud och nu var det inte falskt alarm längre- 15% över normala. Uppskattad vikt idag var 3300g och förväntad 3800-4000 g när jag är fullgången. Inte så farligt ändå. Jag bad bm att försöka få till ett kort på hennes ansikte men precis som tidigare är hon hemlighetsfull och gömmer sig bakom händerna. Jag fick dock några snabba tittar och givetvis var hon jättesöt, låg och smackade med din lilla pussmun. Tur att det inte är långt kvar tills jag får pussa på henne på riktigt!

Kluns

Var hos barnmorskan idag för rutinkontroll. Värdena var bra, hjärtat trummade på och huvudet hade fixerat sig. MEN! Jag har med råge sprängt översta kurvan med mitt sf-mått (alltså själva magmåttet). Jag fick hoppa upp på britsen så att bm kunde känna igen och då sa hon att det känns som en stor bebis, minst 4 kg redan trodde hon. Så på torsdag är det dags för nytt tillväxtultraljud för att se om det ff är falskt alarm (som vid förra ul) eller om hon tjockat på sig senaste månaden. Är inte så värst orolig men jag vill kunna ställa in mig mentalt på vad som väntar.

Jag måste förresten ha nån skev kroppsuppfattning för när jag ser andra höggravida så tänker jag ofta "stackars henne, jädrar vilken kula, det ser tungt ut" men i själva verket ligger dom tydligen i lä om man jämför med min last. Peter menar att han heller inte tycker att jag är så gigantisk (eller så säger han bara det av självbevarelsedrift/överlevnadsinstinkt).

Trött

Ligger däckad i soffan sedan en kvart och vilar inför dagishämtning. Har varit i stan idag och gjort en massa ärenden:
- Fixat nya körkortet. Sedan det blev stulet i somras har det av någon orsak inte blivit gjort. Är man det minsta fåfäng är det inte att rekommendera att ta det kort som ska visas 10 år framöver när det bara är ett par veckor kvar till förlossning... Trots att det var svartvitt och att jag gjorde 12 försök gick det inte att trolla bort mina 20 extrakilon.
- Fryst träningskortet. Några månader för sent med facit i hand men jag trodde någonstans, väldigt naivt, att jag skulle träna för fullt ända in till slutet.
- Ätit 3-rätterslunch på F12 med bästa kollegan Tomas. Jag passar på att lyxa nu för man vet ju aldrig när det blir nästa gång.
- Shoppat det sista till BB-väskan som snart kommer att stå packad.

Några aktiviteter för mycket känner jag nu, det blir lugna lekar innan läggdags för Viggo.

13 dagar kvar

Andra föräldraledighetsdagen kickades igång med ett avsnitt av "en unge i minuten" då jag flåsade ikapp och fällde tårar tillsammans med föräldrarna när bebisarna väl kom ut. Ett steg i riktning mot att försöka landa i vad som faktiskt ska hända om ett par veckor som än så länge känns skrämmande avlägset. Annars har jag varit på Ikea och lite varstans för inhandling till bebis och mig själv så nu är tvättstugan inredd för blöjbyte och skruttans garderob utökad.
På samma sätt som man ibland kan bli sjuk när man efter hårt arbete går på semester så har jag under helgen blivit om möjligt ännu mer smällgravid. Jag kan inte gå många steg utan sammandragningar längre, jag vaggar fram med en hand som stöd för ryggen och igår kväll hade jag en massa förvärkar. Galet på smällen helt enkelt.

Bakat med kärlek

Innan läggdags bakade jag och Viggo bullar. När Viggo var klar med sin deg lade han bakduk över och nattade dem. "Natt natt, bullar!" och så gav han dem slängpussar och låtsasnappar. Det är att baka med kärlek det.

Rastar

Vi rastar Viggo på Lek & Bus vid Infracity. Eller egentligen är det nog Peter som rastas mest, det springs, åks rutchkana och hoppas. På en timme har Viggo kastat i sig lite mellis och P kört botten upp med kaffet innan de försvann för mer lek. Jag själv gjorde en insats i början och klättrade/vältrade mig över ett litet hinder och fick sådana sammandragningar så nu sitter jag på åskådarplats med en kopp te.

Svårt att slita sig...

Plötsligt händer det- med 17 dgr kvar till nedsläpp är det dags att gå på föräldraledighet. Det har varit ett sjukt tempo senaste veckorna för att hinna klart så jag har inte hunnit känna efter men nu, när jag sitter på pendeln hem, känner jag faktiskt hur trött jag är och hur paj min rygg är. Välbehövlig ledighet alltså.
Min chef sa till mig igår att ta sovmorgon idag och gå hem vid lunch, men jag kom vid 7 och är på väg hem först nu. Svårt att slita mig från jobb och kollegor. Lämnade i alla fall datorn men telefon har jag med mig, ska försöka stänga av den...
Längtar efter att få tid att längta efter skruttan och fixa i ordning till henne utan stress. Om ett par veckor kommer jag ångra att jag sagt det, men jag hoppas att hon inte har tänkt komma tidigare än beräknat.