Duktig kille

Gravidvecka 29 nu... herregud vad tiden går fort. Jag kan inte längre låtsas för mig själv att jag är opåverkad av detta faktum. Jag är gräsänka för tillfället eftersom Peter är på jobb i Tyskland sedan i söndags kväll (Viggo saknar honom för övrigt huuuuur mycket som helst, jag med såklart) och jag märker att det gör mig mycket tröttare. Igår struntade jag helt i alla regler och stack till Viggo en glass och satte på film medan jag slumrade till i soffan en stund eftersom jag höll på att svimma av trötthet. I morse fick jag ett hormonutbrott i bilen när jag var på jakt efter en parkeringsplats som jag inte fick. Det kan till och med ha varit så att det tutades och hyttades med armen. Samma galna gravida kvinna fick sedan lämna bilen hemma och halta i klackar (välkommen foglossning) till tåget, det kan även ha varit så att det genererades en hel del ilsketårar och fula ord som grannarna fick njuta av.
Försöker hinna med allt som ska göras innan jag går hem på föräldraledighet. Hade tänkt jobba januari ut och tiden går alldeles för fort. Samtidigt som jag blir stressad av att det är så lite tid kvar så längtar jag ihjäl mig efter att få vara hemma och boa och självklart få träffa pluttan!

Viggo är för övrigt världens duktigaste storpojke. Jag har försökt berätta för honom att nu när jag har en bebis i magen så kan jag inte bära honom och han behöver vara stor kille och hjälpa mig. Helt plötsligt begär han inte att jag ska bära honom, han tar på sig själv, stänger dörrar och hjälper till att handla i affären. Fina, fina Viggo.

Ny familjemedlem

Det märks att Viggo ser upp till de större killarna på dagis. Både jag och P satt stumma för ett tag sedan då pojken som endast byggt höga torn med sitt duplo plötsligt byggt en pistol som han glatt siktar med och säger "paow paow!" (inte ens på svenska alltså...). Vi plockade snabbt isär den eftersom vi sagt att vi inte vill ha en massa krigsleksaker men han byggde snabbt ihop den igen. Jaja, det är väl så det blir...
Inspekterar man hans leklådor så ser man snabbt ett mönster, det finns ett överflöd av verktyg och bilar. Inte för att jag är så där supernoga med att undvika att Viggo blir "pojk-uppfostrad" men lite kul är det ju att nyansera lekarna. Jag har gång på gång försökt få Viggo att intressera sig för dockavdelningen i leksaksaffären utan lyckat resultat. Blev därför jätteglad när jag hittade en kille som bytte blöja och nattade en docka en dag när jag hämtade på dagis. Eftersom jag insåg att det gällde att smida medan järnet var varmt införskaffades en docka dagen därpå (bra träning inför syskonet också tänkte jag). Jag hade bestämt mig för att köpa en helt vanlig docka men drogs med när jag väl stod inne i affären och slog till på en docka som kunde gråta riktiga tårar, äta både välling och dockmat, kissa och bajsa och om man matade den med den medföljande glassen blev den kladdig runt munnen. Viggo blev hur lycklig som helst över att få paket men nog mindre nöjd med innehållet. Han tittade efter bajskorvar i dockans blöja ett par gånger, bytte och tog på kläder men sedan räckte det. När jag frågade om Viggo kunde ge den ledsna bebisen nappen lät han en av sina bilar hämta den. Efter det har dockan mest varit ett hopphinder för Viggos bilar. Well, well... jag har inte gett upp ännu. Fram tills att han känner för att träna pappa-skills så leker jag flygplan eller bil helt enkelt. Det är ganska kul det med.

Man gör vad man kan...

Sjuksäsongen har helt klart börjat och jag tar till de knep jag kan komma på för att skydda lilleman (utan att för den sakens skull låsa in honom hemma). Fick ett tips om Actimel och så det har Viggo fått en om dagen sedan en tid tillbaka, gott dessutom tycker han. Läste någonstans att förskolebarn som fick actimel eller liknande produkt varje dag hade 25 % färre sjukdagar. Vi får se, men knack-knack har han hållt sig frisk hittills!

Gravidindex

Från jobbet till pendeln är det i obefruktat tillstånd 6 minuters rask promenad. Eftersom jag ser det som onödig tid att stå och vänta brukar jag inte satsa på en längre väntetid än 1 minut. Detta har visat sig vara ett bra gravidindex; jag har i planeringen långsamt fått öka tiden för promenixen under de senaste månaderna. Bara sedan i fredags snackar vi en minuts extra tid, då inräknat några sammandragningar och andfåddhet. Ja, herregud vad gravid jag känner mig. Fick avbryta ett samtal jag tog på promenaden mellan två möten eftersom jag flåsade för mycket och igår började jag gråta eftersom jag var för tjock för att leta försvunnen pusselbit under soffan. 12 veckor kvar, längtar efter dig lillskruven!

På akuten

Är lite hypokondrisk och efter att den senaste tiden hört att både den ena och den andra (som tur inte i min omedelbara närhet) gått bort alldeles för tidigt så är det lätt att uppmärksamma symptom som potentiellt skulle kunna utgöra en risk. I somras tog jag bort ett födelsemärke som ändrat färg och nu sitter jag på cityakuten för att ta bort ett annat födelsemärke som börjat växa och gör ont. Det blev värre när jag blev gravid, undrar om det har något samband? Hur som helst har jag dragit mig lite för att ta bort det eftersom det sitter lite illa till om man säger så (högst upp på låret...). Men jag sväljer stoltheten och sitter nu här och väntar. Förresten lika bra att börja träna på att stryka det där med intergritet. Det är ändå inte så många månader kvar tills det är dags att slänga av sig paltorna utan att ifrågasätta bara en bm, läkare eller sjuksyrra knäpper med fingrarna.

Norrlänning

Nog märks det att Viggo är till hälften norrlänning alltid.

Å herregud

Det är väl ett gott betyg antar jag men inte desto mindre utgör det ett av de tråkigare momenten på dagen- dagishämtning. Det var inte längesen som det tvärtom var bästa stunden; Viggo kom springande med öppna armar och ropade leende "mamma!". Nu skriker han istället "neeeeeej!" vid synen av mig på dagis. Han vill mycket hellre vara kvar och leka, det är som om jag alltid stör mitt när det är som roligast. Det slutar med att jag får bära honom skrikandes till bilen trots att jag stått och lockat honom med napp och löfte om frukt i bilen. Det är inte utan att jag blir lite lättad när jag idag såg att det inte bara är mitt barn som protesterar som om världen håller på att gå under. Väl hemma myser vi framför Pingu och slumrar nästan alltid till, utmattade av att ha bråkat. Sen är allt glömt, vi kan leka och ha jättekul hemma och på kvällen sammanfattar alltid jag och P innan vi somnar att "jaa, han är verkligen världens mumsigaste, roligaste och mest fantastiska pojke."

Pappas dag

Jag och Viggolino firade igår hans pappa på fars dag och det med fler pussar och kramar än vanligt. På dagen fick P dock fira på lite otraditionellt, men kanske ändå inte mindre välkommet sätt- med lite ensamtid. Jag och Viggo åkte till Maria (eller Pia som V sedan länge döpt om henne till). Nya lekställen, extra uppmärksamhet och en massa bussar och flygplan att inspektera (kanske ska ta honom till stan lite oftare...) gjorde honom till världens nöjdaste kille. Vi packade sedan in Maria i bilen och tog med oss henne hem där hon fick barnvakta medan jag och P träffade en husleverantör. När vi kom hem igen presenterade Viggo Maria som "mamma Pia", ett gott betyg med andra ord. Och hon innehar fortfarande toppbetyg; i morse frågade han efter henne och idag när Peter kom hem ropade Viggo glatt och förväntansfullt "Piaaaaa?!". Tror jag det, hon är den bästa kompisen man kan ha.

Ikväll fick jag för övrigt lite perspektiv på livet, vad snabbt allt kan vara över. Har kramat mina fina killar extra ordentligt.

Trötta

En aktiv dag hittills- har kollat bil till mig och jag har bestämt mig för en ww polo. Kunde ta det slutgiltiga beslutet efter att vi provkört bilen till en babyaffär och testat om en syskonvagn fick plats. När vi ändå var där kollade vi lite olika varianter; var inne på en bugaboo donkey förut men den kändes så himla klumpig. Nu lutar det snarare åt en baby jogger city select som har två sitsar som man kan kombinera på hur många sätt som helst. Vi har funderat på om vi överhuvudtaget behöver en syskonvagn eller om Viggo kan gå eller åka ståbräda men jag tror att när det där trotsutbrottet kommer mitt på stan samtidigt som en bebis behöver ammas så är man tacksam att man har någonstans att placera storebror...
Nu är stor och liten helt slut och har myst ner sig i soffan med täcke. Kärlek.

Viggo leker

Det är så kul att se vilken skillnad det är i Viggos lek nuförtiden. Han leker verkligen riktiga rollspel, oftast är det en mamma, pappa och ett barn eller bilar eller flygplan som flygs (och då störtar eller krockar). Igår lekte vi med duplogubbar och jag filmade en liten sväng.

Lillskrutta

Var hos barnmorskan idag för rutinkoll. Hjärtat tuffar på och magen växer som den ska. Jämförde Skruttan-magen med Viggo-magen och de var exakt lika stora vid samma tid- lite över medel.
Har varit lite orolig för att Skruttan rör sig mindre och svagare än Viggo gjorde. Samtidigt så tror jag att Viggo snarare var ovanligt rörlig och därför svår att jämföra med. Det var hursomhelst skönt när BM sa att huvudsaken är att hon rör sig varje dag (vilket hon gör). Det spelar ingen roll hur mycket hon tar i när hon kickar, det handlar snarare om personlighet.
Nu börjar jag sakta förstå att jag inte ska vara gravid resten av livet (vilket är en skön insikt) utan att det snart kommer en till lillfis- och jag längtar!

Från en fälg till en annan

Jag är inget vidare på det här med fordonsvård, jag blundar mer än gärna för problemen och håller tummarna för att de försvinner av sig själv. I morse tog det ett tag för mig att inse att det var min bil och inte lastbilen bakom som var upphov till det märkliga ljudet. Det visade sig att jag cruisade runt på en fälg och lämnade lukt av bränt gummi efrer mig. Som tur var var jag nära hemmet och kunde byta bilen mot cykeln. Det var bara det att cykeln också hade punka... Hämtade trots det Viggo på dagis med cykeln som jag fick leda hem. Viggo som älskar att åka cykel hejade på sin gravidflåsande mamma med racerbilsljud.
Står i stor tacksamhetsskuld till Peter som bytt däck på bilen nu ikväll så att jag slipper favorit i repris imorgon. Och för att han med undantag för några uppgivna suckar inte tjatade om min klantighet.

Superman sa upp sig

Innan tillträde till och med! Han var tydligen jätteglad i morse över att få bära mantel och P hade stajlat till honom med snygg-frilla och allt men väl på dagis brast det. P fick lämna en superman förklädd till vanlig dagispojke med tröja och byxor över dräkten på Viggos beställning. "Det är en viljestark kille, Viggo" brukar dom säga på dagis. Jodå...

Tjockis

Ja, det är klart att det är logiskt att man går upp i vikt när man är gravid. Jag har ju dessutom varit med en gång förr och ökade då styva 20 kilo så jag borde ju vara förberedd men icke. Nu i vecka 26 har jag redan gått upp drygt 10 kilo, men tror ändå att jag kommer gå upp mindre denna gång. Eller jag hoppas det. Då jag självklart inte kommer snåla med maten för att slippa viktuppgång har ändå träningen varit något jag tänkt fortsätta med så länge det bara går. Men den senaste månaden har det blivit lite av den varan eftersom jag varit förkyld- i just en månad! Så går det när man inte lever som man lär och är hemma ett par dagar i början av sjuket utan envisas med att gå och dras med det och dessutom förpesta för sin omgivning. Men nu är jag frisk igen och längtar verkligen efter att röra på mig ordentligt igen. När man har lite tjockoro känns det heller inte så roligt när man köper mammabyxor i strl 36 (samma storlek som de andra mammabrallorna) för att märka att de inte går över vaderna, byter och drar då till med strl 40 för att märka att de bara når 10 cm längre upp på benen. Idag har jag lämnat tillbaka dem och bytt mot ett par 42:or. Om inte de passar bränner jag dem.

Ni kan vara trygga

Världens sötaste superman kommer imorgon att finnas tillgänglig. Viggo ville gå i tjänst redan i kväll och blev vansinnig när han inte fick flyga i säng. Jag frågade om Viggo ville vara prinsessa, det ville han inte så pappan vann när det gällde att dressa inför förskolans halloweenfirande...

Trots...

Vi lever med en liten kille som har lagt gränstestning till ett av sina främsta expertområden. Inte helt oväntat i och med att han börjar närma sig 3 år men därmed inte lättare att veta hur man ska hantera. Att vägra gå hem från dagis, ta på sig jackan eller gå och lägga sig tillhör favorittrotset; då skriks det i falsett, kastas nappar och så borrar han ner ansiktet i mattan och kvider en stund (är vi hemma har han lärt sig att krypa under bordet för att slippa). Vi har förstått att det bästa sättet att hantera Viggos trots-alter ego är att bekräfta honom men låta honom vara, sen vill han oftast mysa en stund när ilskan lagt sig.
Jag tycker lite synd om P som just nu får tas med två oberäkneliga familjemedlemmar; en som gråter och skriker under bordet och en som skulle vilja men som istället serverar en utskällning. Tur att vi lika snabbt växlar om till världens lyckligaste.

Egentid

Har haft en härlig helg hela familjen; Viggo har lekt som tusan och jag och P har fått en massa uträttat. Orsaken är att mina föräldrar varit här. Lite tråkigt är det, men varje gång de kommer smiter jag och Peter snabbt som ögat hemifrån och passar på att ha barnfritt. Denna gång hann vi med en god fredagmiddag signerad P innan vi på lördagen lämnade Viggo i tryggt förvar hos mormor och morfar och åkte till tomten med en arkitekt som fick ge sitt utlåtande varefter vi kollade bil till mig (det lutar åt en Clio).
Lördagkvällen spenderades tillsammans med Jenny och Kristofer på stan men slutade relativt tidigt eftersom Viggo vaknade och mådde dåligt (han hade somnat och mådde som tur var ok när vi kom hem).

Nu dröjer det inte så länge tills vi ses igen eftersom vi firar tidig lilljul i Göteborg i år, redan i början på december.

Mormor värmer gröt och Viggo gör lika fast i vatten. Man vill ju vara med överallt.

Vad hände med tiden?

Helg igen? Hela familjen har haft fullt upp i veckan och jag har inte prioriterat att blogga den tiden som varit över.
Viggo kommer vänja sig vid lyxen av obegränsad uppmärksamhet; förra helgen var hans farmor och farfar här med Viggos bästa kompis Sigge. Viggo var hur lycklig som helst över att se dem alla och under helgen var inte Viggo och Sigge mer än 1 meter ifrån varandra. När Sigge sov vakade Viggo över honom och sa "Vakna Sigge, vakna!" och när Viggo sov kollade Sigge till honom och väntade lika mycket han. Sötnosar. En mysig helg för oss alla och som vanligt fick vi en massa hjälp med saker som behövs fixas hemma som vi annars inte hinner med.
Idag kommer Viggos mormor och morfar och hälsar på istället, härligt!