Nya färdigheter

När vi trodde att vi kunde luta oss tillbaka här hemma med all barnsäkring (inget ömtåligt under 1 meters höjd, grindar och hemmabyggda Viggohinder) får vi tänka om och börja jobba igen. Viggo har vuxit en bit och kommit på nya saker han kan göra. Sedan ett par veckor öppnar han dörrar och idag hittade vi honom på toaletten (eller snarare I toaletten) där han plaskat och ve och fasa, för en bacillförskräckt mamma, säkerligen druckit en skvätt också.  Han hade även tränat på att spola ner papper. Så nu blir det till att vända dörrhandtagen så att vi slipper fler sådana incidenter.

Mormor- och morfarhelg

I fredags kväll kom Viggos mormor och morfar för att tillbringa helgen med oss (jag och Peter kommer väl numer i andra hand, så för att vara ärlig var det främst Viggo). Viggo blev överlycklig när han såg vilka som stod utanför dörren och sprang helt uppspelt runt och showade för sin djupt imponerade publik (nog för att han såklart är superduktig men för att vinna mormor och morfars beundran krävs inga stora bedrifter...). Under helgen har vi ätit gott, pratat en massa och självklart har Viggo fått full uppmärksamhet och massa bus.
Dessutom fick jag och P barnvakt på lördag kväll och åkte till stan och mötte upp lite folk. En toppenkväll men det blev desto tyngre morgonlekpass med krumelur i morse.

En trött indian

Imorgon är det maskerad på dagis och Viggo kommer att vara indian. Han fick gå in kostymen idag och träna på "indianljud" men blev snabbt trött och däckade i soffan med nappen. Detta är det enda bildbeviset från genrepet. Sötskruv.

MVG

Katarina, barnflickan, gjorde ett toppenjobb idag tyckte både vi och Viggo. Viggo hade varit jätteglad och lekt, ätit och myst i de 2,5 timmar de var ensamma. Och för en timme sedan somnade han utan protester helt slut efter all lek. Det känns hur skönt som helst att veta att det funkar och hon är helt klart en investering i både min och Peters hälsa. Ingen mer stress eller dåligt samvete.

Var är tummen?

Jo det kan jag berätta för er, den är invirad i bandage. Efter ett antal långsamma timmar på sjukhuset där Viggo rastlöst underhållit både föräldrar och sjuka barn med att springa runt och busa i alla vänt- och undersökningsrum så fick vi röntga det lilla fingret och veta att det var en spricka i det. Dessutom ville man vara säker på att det inte blev inflammerat så det blir en penicillinkur också. Två till tre veckor kommer det att ta innan den är helt återställd. Stackars, stackars tappra Viggolin. Han har inte jämrat sig alls mycket även om sjukhuspersonalen strödde ett kilo salt i mitt sår genom att poängtera att han säkerligen har väldigt ont.

Idag har för övrigt Viggos nanny varit här och lekt med Viggo för andra gången i helgen för att vänja in honom med sin nya kompis. Imorgon är det skarpt läge eftersom jag har viktigt möte och Peter har plugg, det kommer säkerligen gå hur bra som helst för de verkar tycka riktigt bra om varandra.

Mot Astrid Lindgrens

Vi är på väg till Astrid Lindgrens barnsjukhus med Viggos blå prinskorv till tumme. Mammahjärtat är på väg att explodera när jag ser hur han försöker anta de vardagliga utmaningarna som duplobyggande med bara en hand. Hoppas farbror doktorn lagar honom snabbt och smärtfritt, men jag stålsätter mig för det känns inte som om det kommer gå varken snabbt eller utan smärta. Förlåt Viggo!

Från plus till minus

Dagen började bra, jag var och tränade för första gången på alldeles för länge. Min kropp tackade och bockade, jag hade ett leende på läpparna under både styrkepasset och konditionspasset- härligt! Måste försöka planera in träningen mer i mitt tighta veckoschema så att det verkligen blir av, jag glömmer liksom av emellanåt hur bra jag mår i både kroppen och hjärtat när jag får träna.
Men den positiva delen av dagen varade inte så länge för ett par timmar senare slog jag personligt rekord i mammaoduglighet. Jag klämde Viggos tumme i en dörr. Och inte så lite heller. Han som vanligtvis inte är så smärtkänslig (och som för övrigt klämt sig förut) grät och ålade sig av smärta i 1,5 timme. Jag behöver väl inte säga att jag hade fullt sjå med att inte panikgråta själv och försökte trösta honom med allt jag kunde komma på; glass, godis, iPhone, dator men inget funkade. Tummen har lämnat blodspår efter sig över halva huset och den är alldeles blå och svullen. Vi har ägnat kvällen åt att se hur han använder den trasiga tummen, om den är bruten men det är fortfarande oklart. Vi får se imorgon och eventuellt åka till vårdcentralen och visa upp den.
Viggo kommer leva länge på mitt dåliga samvete, han kommer få allt han pekar på. Lilla älsklingstuss.

Frisk

Nu är Viggo frisk. Jättefrisk till och med. Men eftersom man måste vara hemma en friskdag innan man är välkommen tillbaka på dagis så har jag och Viggo varit hemma och försökt göra det bästa av dagen. Viggo var så glad att få vara ute att han sjöng en sång därute i trädgården. Imse vimse spindel tror jag det var han ville framföra.

Sjukling

Idag fick jag hämta en kille på dagis som hade över 39 graders feber. Han låg alldeles utslagen på soffan medan de andra barnen åt lunch. Och eftersom det är så synd om honom får han glass och sin favoriträtt- vita bönor och korv.

Viggo snackar i telefon

Jag hittade Viggo i sovrummet med Peters telefon i full gång med att ringa farmor och farfar. Jag vet inte vad han skulle prata med dem om men att det var något otroligt viktigt förstod jag när jag lade på luren och fick en hysteriskt ledsen pojke. Bra mycket nöjdare blev han när han äntligen fick prata med dem, och som ni ser och hör i nedanstående utdrag ur ett långt samtal så hade han mycket på hjärtat.

Fredagkväll

Jag och Viggan har haft fredagkvällen för oss själva eftersom Peter är iväg. Kors i taket så somnade lillen utan protester helt själv! Med andra ord har jag haft en massa tid bara för mig själv. Den tiden har jag använt till en mindre kulinarisk färdigmiddag och jobb parallellt med Idol-tv. Fancy. När jag vet vem som åker ut ska jag avsluta kvällen för att vara riktigt pigg imorgon då det är massa lek och mys på schemat med mina killar!

Bestämda älsklingsunge

Jag brukar smyga lite när jag hämtar Viggo på dagis för att se vad han pysslar med. Idag hörde jag skratt när jag närmade mig lekgården och det visade sig att det var min unge som var upphovet till detta; han satt och sjöng högt och ljudligt i sandlådan för en road publik. Uppmärksamhet är fina grejer det. För övrigt så har otroligt mycket hänt i hans utveckling sedan dagisstarten. Jag var väl förberedd på detta och det är ju jättekul men det är inte utan att jag är lite avundsjuk på dagispersonalen som får vara med och se detta på ett annat sätt än vi som bara får några timmar med honom om dagen.

Viggo är en mycket bestämd kille som vet vad han vill. Dagispersonalen säger detsamma; det är aldrig någon tvekan om vad han tycker om saker och ting, antingen skrattar och studsar han förtjust eller så slänger han sig på golvet och falsettskriker. Samma reaktion kan uppstå när han duploklossarna inte vill sitta ihop som planerat eller andra stora utmaningar. Självklart så är det en jättebra egenskap i de allra flesta fall men det kräver ibland lite mer tålamod från oss föräldrar. Som nu till exempel då Viggo sen ett par veckor tillbaka inte vill somna själv på kvällen (som han gjort utan knyst det senaste halvåret). Jag vet inte om det har att göra med att han är mer otrygg sedan dagisstarten eller bara någon tillfällig fas (hoppas på det senare). Eftersom jag först antog att det hade med otrygghet att göra började vi lägga oss brevid hans säng på kvällen och låta honom hålla handen tills han somnade. De senaste två veckorna har vi därför fått ligga där på ett kallt trägolv med handen inkrånglad bland spjälorna en halvtimma varje kväll eftersom "en gång är en vana" enligt Viggos filosofi. Gör vi det inte blir han jättearg, inte direkt ledsen utan bara väldigt upprörd. Som mest har han ropat och skrikit i flera timmar och eftersom vi värderar våra kvällar har vi lite gett upp i dagsläget och han får som han vill. Så fort vi lägger oss där på golvet blir han tyst, skrattar lite (!) och pratar en stund innan han somnar. Så nu står vi i valet och kvalet- är det en fas som vi hoppas går över av sig själv eller ska vi ta striden och låta honom vara arg? Om det är så att han är otrygg för tillfället så känns ju det senare som ett ganska kontraproduktivt alternativ som bara kommer slå tillbaka. Nån med erfarenhet som kan ge mig ett råd?

Barnflicka- check!

Igår påbörjades barnflickeintervjuerna och jag tror att vi fick napp på första försöket. Viggo gillade Katarina från första stund (och hon verkade tycka lika om honom) och det dröjde nog inte mer än fem minuter innan han satt i hennes knä. Jag brukar lita på magkänslan och tänker även göra det denna gång för både jag och Peter kände att det var rätt. Så idag erbjöd vi henne jobb och hon tackade ja. Nästa vecka får bli lite av en inskolningsvecka så får vi se hur det går men jag tror att det kommer funka hur bra som helst!

Bakning

Jag och lillkorvas har bakat bullar hemma idag. Viggo hjälpte till med underhållning under tiden men jag kan inte påstå att han gav mig ett så stort handtag med själva utbakandet. Han knådade sin deg en liten stund men beslöt sig snabbt för att slänga kaveln på golvet och äta upp den. Tårarna sprutade när jag tog ifrån honom en slajmig degklump eftersom jag var lite rädd att få en svullen ballongmage i familjen. Ibland måste man äta och ibland får man inte. Förvirrande tycker Viggo.

Annars har helgen mest gått ut på att ta det lugnt och bara vara vi tre. Det var några helger sedan sist och tyvärr känns det som om dagarna gått alldeles för fort.

  



En kväll på stan

Såhär trevligt hade jag det på stan med Sara; drack drink och åt tapas medan Peter ringde och frågade vart stjärtsalvan var någonstans. Då känner man vad gott det trots allt är med barnfritt ibland. Några timmae senare gör sig dock det dåliga samvetet påmint när jag får höra att Peters egenkväll gått åt till att försöka få Viggo att sova. I detta nu ägnar sig lilleman tydligen åt att dansa och killas på en uppgiven pappa. Även om P sagt att jag ska fortsätta min utekväll så sitter jag nu på pendeln hem till mina trötta älsklingar.

Tack allra bästa Sara för en lika mysig och rolig kväll som vanligt när jag är med dig!

Min tid

Sitter på pendeln hem och faktiskt så är det en av de bättre stunderna på dagen. Tragiskt kan tyckas men anledningen till att jag tycker så är att det är min kvart på dagen som bara är
min egen. Jag har precis gjort min jobbdag och kan egentligen inte göra nåt annat än att ta det lugnt och läsa eller tjuvlyssna på folk och många sådana stunder finns det inte i mitt liv just nu. Dessutom har jag den absolut bästa stunden på dagen framför mig- hämta en lillälskling på dagis som leende kommer springande med öppna armar!

Vuxenpoäng

Igår var jag på föräldramöte. Föräldramöte! Som om inte det genererade tillräckligt med Vuxenpoäng så gick jag även med i föräldraföreningen som ordnar med frökenpresenter, fixar gårdsfester och hjälper till med praktiska saker som behöver fixas på dagis.

För övigt är vi på barnflickejakt. Viggo ska få en vuxen kompis som kan bygga duplo, busa och mysa när det kör ihop sig på jobben och även en kväll på helgen då vi kan få komma iväg tillsammans utan barn. Vi har hittat flera bra kandidater men det gäller ju att Viggo godkänner vårt val. Det blir nog några dagar med intervjuer och referenstagning framöver. Någon läsare som har erfarenhet och kan lämna några tips på vad man ska tänka på?

Surr

Viggo var på 18-månaderskontroll i början på veckan. Det är ju inte utan att man är lite spänd innan domen ska falla på om det lilla underverket har lärt sig det han ska. Självklart skötte han sig exemplariskt även om jag höll andan när han slängde klossar istället för att bygga med dem som sköterskan bad honom; "Han kan stapla dem, det gör han varje dag" försökte jag släta över medan Viggo nöjt gick vidare i rummet och började rensa ur journalskåpet. Men som sagt, han utförde uppdraget lite senare med bravur. Hon frågade även om Viggo kunde många ord på vilket jag svarade att han kunde några stycken men att det inte är något omfattande ordförråd än så länge. Det var då det. De senaste dagarna har det verkligen gått undan med tugget. Han har ju länge babblat för fullt men utan att vi kunnat förstå vad han säger, men nu är han som en papegoja och härmar det han hör. Man ser hur han iakttar när man pratar och försöker forma munnen på samma sätt. Idag har han lärt sig två nya ord; byxa och Peter. Jag har skrattat för mig själv hela kvällen när han gått runt och uppfordrande ropat "Peter!". Nu får man alltså börja vakta sin tunga...

Omhändertagna

En vecka sen senaste inlägget här men det känns som om det var igår, veckan har med andra ord gått i rekordhastighet. Viggos farmor och farfar kom i måndags och sedan dess har det varit fullt upp. De har hämtat Viggo på dagis så att både jag och P har kunnat köra heldagar på jobbet och vi har mötts av färdiglagad middag, en farmor med dammsugaren i högsta hugg, en farfar i full fart med hammaren och en mycket nöjd lillpajsare när vi kommit hem. Lyxigt värre.
I fredags fick vi barnfritt och var ute en sväng och åt middag. Det är helt klart en annan sak att vara ute nu jämfört med för några år sedan eftersom man jagar sovtimmar, därför var vi hemma i tid (2-rycket).  Natten blev dock inte riktigt vad vi hoppats på eftersom vi i dörren möttes av en son som numer vill ha stenkoll på vart vi befinner oss. Han var så glad att se oss att han inte ville sova utan bara leka och busa till 4 på morgonen. Han verkade inte bry sig nämnvärt över hans utvalda lekkamraters minst sagt bristande engagemang. Tre timmars sömn blev det totalt för mig, men allt är förlåtet när man får en morgonpuss av trollungen.