Pladdermannen

Viggo har sedan ett drygt år tillbaka varit världens bästa underhållning men som förälder så är man ju fantastiskt imponerad av det lilla. Många har stunderna varit då både jag och P fascinerat och stolt ägnat långa stunder åt att titta på hur underverket utför stordåd som till exempel när han tre veckor gjorde en ny grimas eller när han lärde sig räcka ut tungan. Jag är inte mindre stolt över hans framsteg nu men med facit i hand kan jag medge att det blir roligare och roligare. Han har börjat prata litegrann och idag livade det upp min arbetsdag när jag fick höra på telefon hur Viggo sa "duktig" och klappade i händerna när han satte sig ner i barnstolen (efter att envist kört stunt-tricket att ställa sig upp).

Nu innehåller Viggos vokabulär följande ord och det känns som om fler är på väg:

Mamma (mam-mam)

Pappa (bab-bab)

Titta

Duktig (tuk-tu)

Nej

Där (dä)