Godtrogen

Den dagen Viggo får börja leka själv ute måste vi ha ett allvarligt samtal kring det här med att inte lita på alla. Han har aldrig varit speciellt mammig och anpassar sig snabbt till nya människor, vem som helst som vill bära på honom känner han är värt att stifta bekantskap med. Ikväll innan läggdags var jag och V ute och lekte i parken. Jag träffade en mamma med barn i samma ålder så vi stod och pratade ett tag medan barnen härjade runt. Rätt som det är står Viggo 20 cm från en pojke och hans farmor/mormor och tittar längtansfullt på deras glassar. Flera gånger får jag lyfta honom därifrån eftersom pojken blir rädd att Viggo ska äta upp den. Ett ögonblick senare har Viggo tiggt om att få komma upp till kvinnan och sitter där och myser och pratar. Det är så att man känner sig lite överflödig som mamma...