Läste på Kickens blogg om deras sovkamp med sin son. Det där med sömnen är ju helt klart en central fråga när man har barn och det första folk frågar så fort bebisen kommit ut är hur barnet sover. Det är kanske inte så konstigt egentligen för funkar inte sömnen så blir ju livet betydligt tråkigare att leva. Det känns också som om lika många bleka, trötta föräldrar som finns, lika många metoder finns det att råda bot på sömnbristen. Vissa metoder verkar också vara nästan provocerande att använda, till exempel 5-minutersmetoden som går ut på att barnet får skrika i 5 minuter innan man går in till det och vyssjar. Vi har varit ganska lyckligt lottade och inte haft speciellt många nätter utan sömn men vi körde just vår egen version av 5-minutersmetoden. Sjukt ont i hela kroppen att höra Viggo gråta men efter ett par nätter lärde han sig somna om själv. Helt klart värt det i slutändan. Men jag tycker att det bästa är att hitta sin egen variant och inte döma andra för hur de gör.
Mina föräldrar var stora fans av Anna Wahlgrens metoder och till och med efter en tonårskonflikt bläddrade mamma efter en lösning i hennes "Barnaboken". Anna Wahlgrens är av åsikten att man ska somna skrattande, det ska vara roligt att gå och lägga sig. Jag kom jag ihåg att mina föräldrar så länge jag kan minnas körde med den sk "trudelutten". Förväntansfullt stod man och väntade i trappan och så kom pappa och bar en till sängen kastandes och bollandes med en i luften. Lika kul varje gång! Detta har jag tagit efter och numera trudeluttas Viggo i säng. Fortfarande har vi en del protester när det ska till att sovas men lite roligare blir det allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar