Viggo hade fullt med spring i brallan efter att ha suttit stilla så länge och hade ett helt hus att utforska så det var fullt upp på kvällen. I all iver lyckades han dock slå sig riktigt otäckt. Tyvärr har vi ju fått vänja oss vid att han gör en och annan vurpa och han brukar inte bry sig nämnvärt utan repar sig snabbt, men denna gång var det annorlunda. Han ramlade in i ett stålhandtag med vass kant (som vi missat att säkra) och slog upp panna, ögonbryn, näsa och mun. Det är en underdrift att säga att mitt hjärta slog i 200 när jag såg att han blödde ur munnen och var helt otröstlig. Ett tag trodde vi att han slagit ut delar av sin nya framtand men som tur är klarade sig tänderna. Jag ska ringa tandläkaren till veckan och höra om de kan göra en kontroll för säkerhets skull. Idag är han som vanligt men han ser ut som om han gått en boxningsmatch. Lilla hjärtat, varför kan du inte ta det lite lugnt?
Älskade bus-luva
lördag 13 februari 2010
Kusinträff
Resan till Skåne gick hur bra som helst och Viggo var jätteduktig och höll humöret uppe större delen av tiden (när han fick nog fick vi som vanligt stanna och låta honom knappa på instrumentbrädan en stund). Väl framme var det helt underbart att få träffa det lilla tillskottet Tuva som nu är två månader (och Stefan, Jonna och Ann-Christin också såklart). En underbart vacker och god liten donna som jag njöt av att få hålla. Det var längesen som man fick ha Viggo i famnen och pussa honom obehindrat utan vilda protester. Viggo tycker att hon är sådär underhållande. Det som är intressant är att pilla på hennes ögon eller mata henne med sked och då är det ju alltid någon som är där och avbryter ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
stackars liten :( hoppas han mår bra och är glad igen :) kram
Men åh vilket sammanträffande! Milo slog sig ordentligt igår han med. Men han råkade tjonga in duschmunstycket i huvudet och fick ett sår med tillhörande blåtira. Ska lägga upp en bild på det eventuellt :) Det spelar ingen roll hur mycket Milo gör illa sig, jag kommer aldrig vänja mig =(
Haha, förresten, skulle se roligt ut om vi lade upp ett kort på Viggo och Milo bredvid varandra och skriva att de råkat i luven på varandra ;)
Usch, det ser otäckt ut. Oavsett om folk säger att man får "vänja" sig vid att de ramlar och slår sig, så tycker jag att det är otäckt :( Hälsa Viggo från mig att han måste ta det lugnt.
Så söt lilla kusinen är!
Hoppas att ni har det bra i Skåne!!
Kram
Men lilla hjärtat.. Det verkar ha varit en rejäl smäll. Vilken tur att tänderna klarade sig!! Det är mycket spring i dom där småbenen :o)
Vad söt hon är lilla Tuva!
Puss å kram
Jamen usch, riktigt otäckt. Men dagen efter var det bortglömt och nu springer han runt som vanligt.
Milos mamma: Stackars Milo! Vi får investera i heltäckande skyddsutrustning för dom...
Sandra: Nej, jag kommer aldrig vänja mig helt. Försöker att inte visa Viggo hur rädd jag blir men det är svårt...
Tessan: Ja och det blir ju inte mindre spring...
Skicka en kommentar