Har precis pausat. Som vanligt har vi inte mycket spelrum när tussen väl bestämmer att det är matpaus utan det blir tumult i bilen och vi får ta närmaste parkeringsplats precis vid storvägen istället för en naturskön avstickare. Jag ammar och Peter suckar bedrövat när han ser alla bilarna han kört om svischa förbi. Men nöden har ingen lag, speciellt inte när tussen bestämmer. Efter-maten-underhållningen för Viggos del blir alltså att titta på bilar och känna avgasdoft, tur att han inte är så kräsen.
Jag borde ju förstått att allt det där vattnet jag bälgat i mig måste ta vägen någonstans och det blir jag varse där på parkeringsplatsen. Det finns en liten skogsplätt som passar detta ändamål men en snabbtitt avslöjar att fler nödiga bilkörare håller med om detta och jag blir så äcklad att jag småspringer därifrån. I brist på andra lösningar får jag helt enkelt sätta mig ner där på parkeringen mitt i det förbipasserande bilarnas blickfång. Här snackar vi stress- det ska hinnas med innan nästa bil kommer, men jag hinner på håret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar