Mamma-skills

Jag ifrågasätter starkt mina mamma-skills. När det är dags för nattning så kan jag sitta i en halvtimme och sjunga alla vaggvisor jag kan, klappa på rumpan, hålla handen, bara sitta bredvid, pussa... ja, jag vänder mig ut och in för att få det lilla livet att somna. När tålamodet tryter ropar jag på barnets far som då kommer in, stoppar om och med myndig stämma säger "Nu är det natt, nu ska du sova". Och vad händer? Ungen somnar. Det är pappas pojke det där.


Mina älskade krumelurer