Är det nåt som är lika tålamodsprövande som treårstrots så är det pannkaksstekning. Jag blir alltid vansinnig till tårar och det brukar därför ta några år mellan försöken. Däremellan får Peter stå för pannkakskalasen. Imorgon är det dagispicknick och Viggo vill ha pannkakor i sin låda. Då tiden hade hunnit läka såren från förra pannkakandet så stod jag ikväll vid smeten igen. Efter tre försök var jag galen av ilska igen och bad P om hjälp. Eftersom att ha förlåtit honom för att han förundrat kommenterade mina pannkakshögar lät jag honom hålla pannkaksskola. Lektion 1 innehöll även teasers från fortsättningskursen; pannkaksvändning i luften (därav suddig bild). Nu ligger tre pannkakor som jag stekt i Viggos matlåda. De är inte särskilt vackra men de innehåller mycket kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar