Don't judge the book...

Fick panik på mitt hår igår eftermiddag och kände att det inte gick att vänta mer än några timmar på en frisörtid. Min vanliga frisör på Bobbys i stan måste man boka i god tid och var alltså inget alternativ så jag gjorde en vild chansning och ringde till Kista galleria som jag vet har öppet sent. De verkade de ha hur mycket tid som helst vilket väckte oroskänslor, men jag intalade mig att håret i alla fall inte kunde bli värre. Orosnivån steg när jag klev in i salongen och såg att de enda kunderna som var där var jag och en äldre man med mycket tvivelaktig frisyr. Än värre blev det när jag såg vem som skulle få äran att fixa till mig- en medelålders man med Donald Trump-inspirerat hår! Väluppfostrad som jag är kunde jag inte med att fly eftersom jag redan erkänt att det var jag som nyss ringt och inte kunde hitta några lämpliga ursäkter. Väl satt i stolen, då jag verkligen inte kunde komma ifrån, visade det sig att vi inte kunde kommunicera alls, frisören kunde inte svenska... Han slängde fram en massa färgprover och jag visste till slut inte alls vad jag sagt ja till och vad han förstått av det jag sa. Jag hann ägna en halvtimma åt att förbanna mig själv för mitt frisörval innan jag märkte att mannen faktiskt visste vad han gjorde- han var till och med jätteduktig. Och trevlig! Vi försökte kommunicera så gott vi kunde, och det slutade med att vi visade kort på våra familjer. Ja vi bondade riktigt, jag och Trump-frisören! När jag betalade såg jag ett frisör-lärardiplom på väggen, han visste alltså vad han gjorde. Don't judge the book by it's cover...