Tight schema

Har precis kommit hem från en supertrevlig kväll med kollegorna och helt plötsligt är det nästan torsdag. Fattar inte vad som har hänt med tiden, den går nuförtiden mer än dubbelt så fort som förut. Egentligen är det mestadels ett angenämt problem för det handlar om att jag har svårt att få plats med allt som jag vill göra, tiden går ju som bekant fortare när man har roligt. Detta faktum har tvingat mig att vara betydligt mindre spontan än jag brukade vara, allt handlar om planering och min simultankapacitet har nått nya höjder. Jag planerar jobb när jag steker falukorv, ringer kompisarna i mjölkdisken på Coop och gör städningen till en lek så att jag kan busa med Viggo samtidigt. För att hinna med lite slapp-tid i schemat har jag dragit ner på sovtiden och än så länge funkar det. Nackdelen är att det fortfarande känns som om jag inte har tillräcklig tid med det jag vill, och då särskilt kvalitetstid med Viggo. Men det är väl bara att vänja sig vid småbarnslivet helt enkelt. Som nu till exempel. Nu har jag inte träffat Viggo sen igår och jag hoppas att han råkar vakna i natt så att jag får lite mikromys med pussar och vällingstund. Det gäller att ta tillvara på alla stunder man får!